Marie Louise Ekman Ung – Marie-Louise Ester Maude Ekman, även känd som De Geer och De Geer Bergenstrhle, föddes som Fuchs i Stockholm, Sverige, den 5 november 1944. Hon ledde Kungliga Dramatiska Teatern från 2009 till 2014. Walter Fuchs, PR-expert, och hans hustru, Maude (född Lönnqvist), är föräldrar till Marie-Louise Ekman. 1966 modellerade Ekman för några slående bilder av Mah-Jong-kläder för sin blivande make, Carl Johan De Geer.
Hennes debut 1967 på Galleri Karlsson i Stockholm etablerade henne som en stor närvaro i Sveriges konstnärliga samfund. Hon var medlem i PUSS-tidningens innersta krets av kreativa. Relationer, individualitet, drömmar, sexualitet/inre liv, det vardagliga och populärkulturen har alla en framträdande plats.
Marie-Louise Ekman framstår som en av de mest originella gestalterna i modern svensk måleri. Hennes uttryck är anmärkningsvärt i dess enhetlighet, och hennes språk är definitivt hennes eget.
Konstnärligt kommer Ekman aldrig att gå ur mode. Hon är en stilistisk och stämningsskapande konstnär som skildrar vardagliga miljöer men inte är rädd för att kasta in en skvätt av det fantastiska.
Hon är obegränsad i sin rörelse bortom nationella gränser, och hon kombinerar ofta element av populärkultur med konsthistoriska anspelningar. När du granskar hennes arbete noggrant kommer du att märka att hon återvinner mycket av det. Det är sällan man stöter på ett motiv eller en karaktär för första gången och inte ser det igen i en annan miljö.
Du kommer först att möta dem i fysiska föremål eller konstverk och sedan i media som filmer, TV-program och radiosändningar. Marie-Louise Ekmans verk lyckas kännas uppfriskande modernt trots tidens gång och de många decennier som gått sedan hon började skapa det.
Hon är en skicklig konstnär som har experimenterat med olika medier, stilar och tillvägagångssätt. Hon har också sysslat med skulptur, barnböcker, affischdesign, miniatyr scenografi, scenografi och humorteckningar förutom målning, film och tv. Både tv-serien Vennerman & Winge och filmen Nu er pappa tir behandlar återigen mänskliga relationer, ofta på tragiska och bisarra sätt.
Hallo Baby, som hon skrev manus till och även medverkade till, markerade sin filmdebut 1976. Benny Andersson har gjort en rad av hennes filmer. Hennes filmer är i huvudsak stora videoinstallationer i form av långfilmer; de är osammanhängande, experimentella och svåra, ofta med relativt statiska bilder (som män i kvinnliga roller).
I linje med det experimentella förhållningssättet gjorde hon webb-tv-serien Den dramaticasylen med personalen på Dramaten hösten 2013, och skildrade livet bakom kulisserna på ett egenartat dramatiskt sätt med film- och teatermanus, regi och fotografi helt själv. Den första filmatiseringen av serien sändes på Dramaten den 23 mars 2014.
Marie-Louise Ekman undervisade i målning vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1984–1991, var institutionens rektor 1999–2008 och ledde Dramatiska Teatern som verkställande direktör och konstnärlig ledare 2009–2014. Göteborgs konstmuseum , Norrköpings konstmuseum och Kalmar konstmuseum har alla verk av Ekman i sina samlingar.
Marie-Louise Ekman har varit gift tre gånger: med Carl Johan De Geer (1966–1971), Johan Bergenstrhle (1971–1980) och Gösta Ekman (1989–2017). Marie-Louise Ekman visade 2017 över trehundra verk som spänner över måleri, skulptur och film på Moderna museum i Stockholm. Marie-Louise Ekman är en mångbegåvad artist som även har arbetat inom film, teater och tv. Från 2009 till 2014 var hon ordförande för Dramaten.
2017 visade Moderna Museet i Stockholm ett trehundrafemtiotal av hennes verk i en retrospektiv utställning. Marie-Louise Ekman har låtit uppföra flera av sina pjäser på Dramaten, bland annat Gäckanden, Dödspatrullen och Försökskaninerna. Marie Göranzon var där för allt. The Dramatic Asylum, en mobilwebbserie på 50 avsnitt som hon skapade, filmades medan hon arbetade som teaterledning.
1984–1991 undervisade Marie-Louise Ekman i måleri vid Konsthögskolan i Stockholm och 1999–2008 var hon rektor för Kungliga Konsthögskolan. Hon har också regisserat ett antal filmer, inklusive 1976 års klassiker “Hello Baby” och 1996 hit “Nu er papa tir again”. Hon har jobbat med Benny Andersson ganska länge.
Marie-Louise Ekman diskuterar sin man Gösta Ekmans tidiga journalförfattarskap, som var fyllda av självtvivel, självmordsförsök och frågor om meningen med livet. Den 1 april 2017, 77 år gammal, gick skådespelaren Gösta Ekman bort. Marie-Louise Ekman fördjupar sig i sin senaste bok “Jag tror att jag går in i hans rum och öppnar en påse till” i hennes pappa Gösta Ekmans journaler från 50-, 60- och 70-talen.
Mina tankar går till första gången jag träffade Marie-Louise Ekmans bortgångne man, skådespelaren Gösta Ekman, när jag förbereder min intervju med henne. Först trodde jag att det var i en Jönsson-liga ue-film, men nu inser jag att det var i filmatiseringen av “Nils Holgerssons underbara resa” från 1962.
Nils Holgersson träffar en nedtryckt ung kille i ett studentrum i Uppsala under sin gåjakt genom Sverige. Eleven är inte bara orolig för sin prestation på provet, utan också för vännen han svikit. Den unge mannen spelades av 22-åriga Gösta Ekman.M Gösta Ekmans död inträffade för över 15 månader sedan. Sex år innan, mitt i vintern, var han inlagd på sjukhus och kämpade för sitt liv. Idag har vi Marie-Louise Ekmans kraftfulla och känslomässiga resonansbok om den tiden.
Vilket också är ett uttryck för tillgivenhet för en av de mest omtyckta artisterna från Sverige. Hon tycker att boken är som ett delat kärleksprojekt mellan dem och hjälper henne att må bättre. Från hans tidiga 1960-tals genombrott i Hassetage-revyerna fram till idag har få svenska artister varit så älskade som Gösta Ekman.
Marie-Louise Ekman, hans 73-åriga fru, har varit tyst om hur hon känner inför hans död sedan hans alltför tidiga avgång den 1 april förra året, vid 77 års ålder. Det är omöjligt att föra ett samtal om dig. Situationen har varit och förblir svår. Hon konstaterar dock att hon mår bättre nu när Gösta och hon håller på med ett romantiskt projekt tillsammans.
Förlaget Piratförlaget har släppt en ny bok med titeln “Låt oss se om hundarna är snälla ikväll…” som aldrig var tänkt att bli en bok till att börja med. Att Gösta Ekman var mycket sjuk från november 2011 till mars 2012 på grund av gallgångscancer offentliggjordes aldrig sedan media som kontaktade Marie-Louise lovade att hålla tyst.
utförde åtgärder för vilka det var mycket osäkert om några fördelaktiga resultat skulle uppnås. Marie-Louise lämnade aldrig sin sida medan han var i Huddinge. Eftersom det smärtstillande medlet morfin hade en så djup inverkan på Gösta, skulle han inte kunna minnas händelserna den natten.
Det blir som ett svart hål, sa kirurgen. Oförmågan att minnas ens några månader av sitt liv är oförlåtlig. Som ett resultat blev jag som en undersökande journalist genom att varje kväll ägnade åt att skriva om interventioner och febertrender.
“Vi går fortfarande promenader hand i hand”
Efter mycket kamp fick Gösta slutligen klartecken. Han och Marie-Louise förlängde sitt äktenskap med fem år. När han äntligen dök upp från andra sidan den sommaren läste jag anteckningarna för honom. Tillsammans gjorde ni en riktigt rörande och effektiv gest. Efter det skrev jag upp mina anteckningar, som tidigare hade varit utspridda över flera papperslappar.
De är redan där. Jag tittade på dem under semestern, när jag hade hemlängtan efter Gösta och behövde ett sätt att känna mig närmare honom. I verklig mening var han där. Efter lite funderande insåg jag att det kunde bli ett projekt. Redaktören på Piratförlaget, min vän Ann-Marie Skarp, höll med. Äntligen har boken kommit. Marie-Louise tror att det finns en universell historia gömd i alla personliga detaljer.
Den förmedlar levande den ångest Gösta känner när han står inför möjligheten att dö. Det är också ett lysande stöd från svenska läkare. Dessutom en proklamation av odödlig tillgivenhet. Som sedan länge bosatt i området ser jag ofta Marie-Louise och Gösta på marknaden, på gården och på våra dagliga promenader. Alltid tillsammans. Att vara nygifta. Trots att en av oss nu är osynlig, kan jag bekräfta att vi fortsätter att gå tillsammans.
Det var över i ett nafs
Vad förde er två samman? Han gifte sig med Fatima Svendsen, tidigare Gerhard och Ekman, och jag gifte mig med Carl-Johan (De Geer). Vi kunde fira varandras bröllop. Detta var gilds tredje försök. Han var 50 och jag var 44. Till sin 50-årsdag nämnde han specifikt att han ville ha mig. Som han uttryckte det. Jag tyckte i alla fall att han förtjänade att få den presenten (hostar).
Vi fick lika stöd. Våra planer var väldefinierade och redo att gå. Producerade en ansenlig avel. Då hade vi större chans att stanna tillsammans som ett par. Så lägligt som möjligt. Gösta hade oklanderlig tajming. Sannerligen, Gösta var välkänd och erkänd av alla. Du har aldrig känt att du behövde honom helt för dig själv, eller hur?
Jag tänker inte låta det hända. Jag är lättad över att andra märkte det. Det förstärktes för honom varje dag. Kurdiska vakter på tunnelbanan som påpekade, “ni har betytt så mycket, jag erbjuder resan” Många nykomlingar till USA spårar sin komiska känslighet delvis till effekterna av svenska komedier som Jönssonligan och Gösta.
