Astrid Lindgren Ung – Svensk barnboks-, sångtext- och manusförfattare, förlagsredaktör och opinionsbildare Astrid Anna Emilia Lindgren (född Ericsson 14 november 1907 i Vimmerby länsförsamling i Småland; död 28 januari 2002 i Stockholm). Pippi Långstrump (1945), Barnen i Bullerbyn (1947), Karlsson p taket (1955), Madicken (1960), Emil i Lönneberga (1963), Saltkråkan (1964), Bröderna Lejonhjärta (1973), och Ronja Rövardotter ( 1981) är bara några av Lindgrens välkända verk för barn.
Försäljningsprognoserna för 2019 är satta till 165 miljoner exemplar och 107 språkutgåvor har publicerats. Majoriteten av filmatiseringarna av Lindgrens verk har producerats i Sverige. Allan Edwall, Olle Hellbom och Georg Riedel är stammisar i alla Lindgrens filmer. Några internationella filmer och animationer av Lindgrens böcker och noveller har också producerats.
Förutom den enorma guldmedaljen från Svenska Akademien vann Lindgren otaliga andra nationella och internationella priser för sina verk. Universiteten i Linköping, Leicester och Warszawa tilldelade henne alla hedersdoktorer. Den svenska regeringen instiftade litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2002, men flera andra priser har också skapats till hennes ära. Priset på fem miljoner kronor är det största litterära priset i världen och överträffar till och med Nobelpriset i litteratur.
Senare i livet gjorde Lindgren sig ett namn som en stor röst i det sociala samtalet. Expressen publicerade hennes novell med valtema Pomperipossa i Monismanien 1976. Hon tyckte att det var löjligt att egenföretagare kunde behöva betala mer i marginalskatt än de tjänade. Berättelsen blev snabbt populär och delades runt. Regeringens behandling av Lindgren tros allmänt ha bidragit till att Socialdemokraterna tappade regeringsmakten för första gången på 40 år.
Finansminister Gunnar Sträng svarade inledningsvis att Lindgren var djupt okunnig om skattepolitikens felaktigheter, innan han senare erkände att hon hade rätt i sak. Genom en rad debattinlägg publicerade i Expressen blev hon en förespråkare för barns rättigheter, motsatte sig kärnkraften och stödde Djurskyddskampanjen. Den 1 oktober 2015 ersatte Astrid Lindgren Selma Lagerlöf som ansiktet utåt för den svenska 20-kronorsvalutan.
Utveckla och lära
När Astrid Lindgren var ung författare 1923. Astrid Lindgrens föräldrar, Samuel August Ericsson (1875-1969) och Hanna, f. Jonsson (1879-1961), gifte sig 1905 och tog upp jordbruket på prästgården efter att ha flyttat till gården Näs vid Vimmerby. De fick en pojke som hette Gunnar (1906–1974) 1906 och en dotter som hette Astrid året därpå. Stina (1911-2002) och Ingegerd (1916-1997) anslöt sig senare till familjen.
Astrid Lindgren hävdar att hennes granne Edit först berättade om en saga för henne om jätten Bam-Bam och fen Viribunda när hon var omkring fem år gammal. Grundskolläraren som beställde boken till klassen gjorde det årligen runt semesterperioden genom att ta med läsmaterial som barnen kunde ta del av som förberedelse för att beställa jultidningar och bokbeställningar.
Astrid Lindgren skrevs in i Vimmerbys folkskola den 7 augusti 1914. Hon var livrädd första dagen och fällde tårar, men i boken Astrid Lindgren – en livsmålning av Margareta Strömstedt beskriver författaren hur författaren övervann sin inledande skygghet. Hon skrev in sig på Vimmerby, en skola för blandade kön, 1917, där hennes engelskalärare ofta berättade om elevernas skrivande högt. Vimmerby Tidning publicerade ett av hennes verk när hon bara var 13 år gammal, 1920. Lindgren presterade ganska bra på själva undersökningen.
Efter gymnasiet vid 16 års ålder fick Astrid Lindgren jobb på lokaltidningen Vimmerby Tidning. Hon skrev också en del lättskriven, sådana korta rapporter och rättelser. Reinhold Blomberg, tidningens chefredaktör, hade redan insett Astrids förmågor. Men Reinholds tillbedjan för Astrid sträckte sig längre än hennes skrivartalang. Under våren 1926 upptäckte Astrid Lindgren att hon var gravid.
Astrids graviditet vid 19 års ålder var en offentlig skandal som skulle bringa skam inte bara för henne utan för hela hennes familj. Reinhold Blomberg, sjubarnspappan, gick också igenom en smärtsam skilsmässa. Astrid, en ung flicka, fick lämna Vimmerby och bege sig till Stockholm eftersom hon inte hade någon annanstans att ta vägen. Aldrig tidigare i Vimmerby har åtminstone så många pratat om så lite. Att vara målet för sådana rykten var som att vara i ett ormhål, så jag övergav snabbt skeppet.
Stockholm, årskurs ett
De första åren av Astrid Lindgrens liv i Stockholm var ett helvete. Hon gick på Bar-Lock Institute for Secretarial Studies och gjorde henne hem i en steril stermalm lägenhet. Det var planerat att när Reinhold Blombergs skilsmässa var klar skulle han och Astrid gifta sig. Det enda sjukhus där faderns namn inte behövdes uppges vid födseln var Rigshospitalet.
Astrid hade hittat en familj som var villig att ta emot och ta hand om henne medan hon väntade på att få återvända till Sverige med sitt nyfödda barn. Marie Stevens, hennes son Carl, och deras nya son genom svensk adoption, Esse, utgjorde familjen Stevens. Även Esses mamma hade fött barn utanför äktenskapet, som Astrid.
Lasse
För att slippa mata ryktena i Vimmerby tillbringade Astrid Lindgren de första veckorna efter födelsen av sonen Lars, Lasse, på Näs, istället för att återvända till familjens hem i Stockholm. Hon flyttade så småningom tillbaka till Stockholm och gick tillbaka till Bar-Lock Institute för att avsluta sina sekreterarstudier där. Läs mer om Lasse här.
Inst. för Bar-Lock Studies
Privatskola i Stockholm gick under namnet “Bar-Lock Institute”, efter ett amerikanskt skrivmaskinsmärke. Inte bara undervisade de i maskinskrivning och stenografi, utan även kommersiell redovisning och affärskorrespondens på främmande språk. Astrid Lindgren gick på universitetet i Stockholm, där hon och en grupp andra unga kvinnor delade ett pensionat på Artillerigatan, där de tillbringade sina kvällar och helger med att mingla.
Astrids första sekreterarjobb var på Mellansvenska Bokhandelns radioavdelning 1927, där hon hjälpte kunder som hade problem med sina nya radioapparater. Radion blev snabbt den mest eftertraktade biten av spetsteknik i moderna svenska hushåll.
Stenografer
Alla Astrid Lindgrens manus skrevs av henne. Från 1940-talet till 1990-talet producerade Astrid Lindgren ett stort arbete som finns arkiverat och utställt i Svenska barnboksinstitutet i Stockholm samt i Astrid Lindgrens arkiv. Stenografin som Astrid Lindgren skrev, Melins teknik, lärde hon sig under sin sekreterarutbildning vid Bar-Lock Institutet 1926-27.
Det är praxis i Sveriges riksdag, riksdagen, att använda en form av stenografi baserad på fonetiskt framställda ordbilder. Stenografi gjorde att hon kunde arbeta oralt, flexibelt, fånga ett koncept under flygning, bearbeta stora material och revidera snabbt och effektivt, så dess praktiska fördelar uppvägde troligen de estetiska. Se även: Stenografi: tjuvarnas språk
Hon kunde överleva trots deras extrema fattigdom tack vare matkorgarna som hennes släktingar i Näs gav.” Det är en individuell fröjd att skära sig en ordentlig skiva bröd, sedan bre ut Vimmerbyortens stora mjölksmör och så till sist en skiva mammas ost att till sist svälja den. Astrid började arbeta för Kungliga Automobilklubben (KAK) under ledning av Sture Lindgren 1928.
Hon besöker Marie Stevens och Lasse i Köpenhamn var tredje månad och korresponderar ständigt med dem per brev. Svaren visar hur Lasse förändras över tid. Nu när de officiellt hade brutit upp inser Astrid att hon aldrig ville bli mamma till Reinhold Blombergs sju barn, av vilka några var i samma ålder som henne.
Marie Stevens läggs in på sjukhuset i december 1929 med hjärtsvårigheter. För att få tillbaka Lasse till familjen tar Astrid en tur till Köpenhamn. Vid den tiden var han tre år gammal, kunde kommunicera med Stevens på danska och ansåg dem vara sina egna. Eftersom han vet att han aldrig kan gå tillbaka ger han upp hoppet och “sedan föll han över en stol och grät tyst”.
Han förblev helt tyst, som om han äntligen hade accepterat det meningslösa i sina ansträngningar. Den snyftningen ekar fortfarande i mitt hjärta, och det kommer den förmodligen alltid att göra. Kanske var det barnets gråt som fick mig att alltid ta hans eller hennes sida.
