Lucas Raymond Pappa – Raymond är född och uppvuxen i Göteborg, Sverige. Hans efternamn kommer från Frankrike efter att hans far (Jean) kommer från landet och flyttade till Sverige när han var 15 år. Raymonds mamma (Cecilia) arbetar som personlig tränare och nutritionist. Som ung spelade han fotboll i Örgryte IS tills han var 12-13 år, då han valde att fokusera helt på sin hockeykarriär.
Med sina 21 år och 9 dagar blev Raymond den tredje yngsta Detroit-spelaren att nå 100 poäng i NHL bara Steve Yzerman och Gordie Howe har spelat in 100 poäng i yngre åldrar (19 respektive 20). Glädje, före nöden. Så bildades svensk ishockeys största forwardsjuvel. I ett långt reportage inför JVM berättar SportExpressen nu historien om Junior-kronstjärnan Lucas Raymond, 18.
Det är Cecilia “Cia” Wosse Raymond som beskriver sin son och det gör hon med omätbar kärlek. Han är bara en så jäkla bra människa. Egensinnig också. Speciellt när jag känner till det arbete han lagt ner, från ung ålder till idag. Det har aldrig förekommit något knorrande. Han bara tuggar på. Det är mäktigt imponerande.
Och vi behövde aldrig tjata på honom. Han har vetat vad han vill göra från första stund. Bilden av pojken med lockigt blont hår i en blommig skjorta föreställer Lucas, 3 år, i källaren hos familjen Raymond. Han verkar redo. Ena sekunden vilar hans blick på kameralinsen, nästa söker den bollen som ligger vid hans fötter.
Jag hade alltid en pinne i handen, ofta en innebandyklubba och en boll. Om jag skulle gå och se min bror spela eller om vi gick och handlade på Ica. Jag tyckte väldigt mycket om att spela med klubba och boll eller puck från tidig ålder, förklarar Lucas. Så länge han kan minnas har han velat bli som sin bror. Hugo, som är tre år äldre. Som i så många andra syskonförhållanden har det varit ständig konkurrens mellan bröderna.
Haha ja… Vi har kämpat och kämpat mer än vanligt. Ålder har aldrig varit ett problem, tvärtom. Vi har haft en enorm konkurrens mot varandra och jag tycker att det har utvecklat oss båda mycket. Bilden av pojken med lockigt blont hår i en blommig skjorta föreställer Lucas, 3 år, i källaren hos familjen Raymond.
Sport är ett självklart inslag i Raymond-familjen
Pappa Jean spelade tennis och fotboll, mamma “Cia” jobbar som personlig tränare och nutritionist (vi återkommer till det). Vi gillar sport, absolut. I alla former. Vi åker vattenskidor, vindsurfar och grabbarna spelar mycket golf. Lucas är en jäkla golfspelare, även om han inte har tid att spela särskilt mycket. Han har ett fysiskt inslag i kroppen som gör att han känner sig tillfreds, oavsett sport, säger “Cia”.
Han spelade i Örgryte, eller ÖIS som de heter, tills han var 12-13 år. Från en tidig ålder var hans talang anmärkningsvärd. Han hade en viss känsla. Det märks även idag, eftersom killen har en X-faktor. Själv tror han att det sitter i ryggmärgen. Jag försöker att inte tänka för mycket när jag spelar, utan istället gå efter instinkt.
Att försöka läsa situationer och ta vad man får därefter. Det finns saker jag vill jobba på och jag tror fortfarande att jag kan ta fler bilder och vara mer rak. Jag vill fortsätta utvecklas och då måste jag bli bättre på det jag redan är bra på, men också förbättra det jag inte är lika bra på.
Hur mycket kostar talang, hur mycket kostar träning?
Jag tror att man absolut kan ha talang inom olika sporter, att man kan födas mer atletisk, men mycket kommer av att man jobbar hårt tidigt. Även om många spelare ses som talanger ligger hårt arbete bakom. Jag tycker inte att man är född till en bra hockeyspelare och jag har själv tränat mycket. Men när jag var yngre såg jag det inte som träning eftersom det bara var väldigt roligt.
Du gjorde det för skojs skull. Ja! När jag var liten, och fortfarande nu, är hockey det bästa jag vet. Att få åka allmän skridsko före och efter träning eller att spela hockey på gatan. Det är faktiskt träning, men jag gjorde det aldrig av den anledningen. Det ordet kul dyker upp hela tiden i samtal med Lucas och “Cia”.
De talar samma språk. Det verkar att vara grunden för Lucas Raymonds karriär och liv. Det har kommit naturligt eftersom vi har idrotten i oss från början. Sedan dess har det aldrig funnits några måsten i vår familj. Det har fått komma av sig självt. Det finns inget påtvingat. Det ska vara roligt. Lucas fick också prova på massor av olika sporter. Han ville testa dykning någon gång och sedan började han en kurs på Valhalla i Göteborg.
Han tyckte det var tråkigt efter en kvart eftersom de inte hoppade tillräckligt högt, de fick inte dyka från tian, säger “Cia” medan det smittande skratten brister ut igen. Hon understryker dock: Även om vi alltid var noga med att om han valde att börja en kurs eller en sport, så skulle han fullfölja det han började. Det är lätt att bli bländad av Lucas Raymonds hockeyresa, även om den knappt har börjat.
Han har avgjort en VM-final, blev uttagen som fjärde spelare totalt i NHL-draften och är redan inne på sin tredje säsong i Frölundas A-lag. Ibland är det svårt att förstå att pojken är 18 år. Vägen hit har präglats av en stark kärlek till sporten, men Raymonds uppväxt gav honom också rätt förutsättningar att komma till en position där han ses som en av landets mest framstående talanger.
Sedan sitt första par skridskor har han tillhört Sveriges mest framgångsrika talangfabrik Frölunda, vilket har gett honom rätt verktyg på vägen. Stödet från familjen har varit ovärderligt och till råga på allt har mamma “Cia” en viss kompetens som tidigare nämnts. Mamma har bra koll på kosten, visst tas det upp ibland. Men du har nog behövt äta själv också, säger Lucas med ett lätt skratt. Det måste vara det ultimata att växa upp som hockeyspelare under de vingarna.
Ja, på gott och ont. Det har varit till stor hjälp, även om du kanske inte tänkt på det. Jag har alltid ätit bra och tagit i mig rätt saker. Även att jag fick kunskap om kost och att jag lärde mig på vägen. Mamma kan inte laga mat åt dig hela sitt liv, så jag har fått kunskap om vad som är gott, och inte bra, att äta. Som man måste tänka på. Samtidigt äter vi också bra ibland. Det har inte varit noll eller hundra, man måste unna sig själv ibland.
Vid vilken ålder började du prata om kost och träning? Och vilken betydelse har din mamma haft?
Enormt. Båda mina föräldrar har varit enormt stöttande, till och med min storebror. Att få in kosten är bara en bonus. Vi har aldrig suttit ner och pratat om kost, utan har lärt oss successivt. “Cia” försöker själv tona ner att hennes professionella val format Lucas som hockeyspelare. Det är klart jag försökte, men det är svårt att vara profet i sitt eget land, brukar jag säga.
Hennes skratt får telefonen att vibrera igen. Naturligtvis har våra barn alltid fått lära sig att äta bra från början. I mitt yrke som näringsrådgivare måste du äta allt men i rätt mängd. Och visst, beroende på hur och vad du tränar behöver du mer av vissa saker. Hon menar att barnen aldrig har blivit pressade på några dietplaner eller träningsrutiner. Ambitionen har varit att skapa individer med hälsosamma vanor.
