Amat Levin Föräldrar – Journalisten Amat Levin insåg sin begränsade förståelse för Afrikas förflutna. För att bekämpa detta skapade han Instagramkontot Svart historia, som sedan dess gett upphov till en bok. Ingenting annat än den vita mannens historia kan läras ut. Här återger romanförfattaren och författaren Amat Levin 1960-talets perspektiv på Afrikas historia som erbjuds av historikern Hugh Trevor-Roper.
Det var ett svar till en student som hade bett om ytterligare information om Afrikas förflutna. Det finns inget intressant att lära sig om Afrika före kolonialtiden, möjligen med undantag för det forntida Egypten, och detta är en utbredd uppfattning även bland historiker.
Skapade Instagram för att hjälpa till med problemet
Amat Levin, svensk med gambiska anor, insåg under sin egen gymnasietid att han visste för lite om Afrika och svart historia. Hans fascination för ämnet fick honom att lära sig mer om det, och 2018 lanserade han Instagramkontot Svart historia för att dela det han lärt sig med andra. Den blev så väl mottagen att en bok med samma titel gavs ut våren 2022.
På vilket sätt påverkar detta oss? Amat Levin har också fått frågan varför människor i norr ska bry sig om svart historia. Vissa människor kan ha intrycket att afroamerikaner anlände till Sverige för första gången på 1960-talet. Amat Levin noterar betydelsen av att betona Sveriges historiska band till afroamerikaner och dess plats i det globala samhället.
Många moderna svenskar verkar omedvetna om att landet handlade med afrikanska slavar och att de första svarta nybyggarna anlände till landet på 1600- och 1700-talen. Sverige har för vana att undvika att erkänna sin egen rasismhistoria, föredrar istället att tala om rasism som ett internationellt problem. Amat Levin blev förvånad över att få veta från tidningsarkiv att människoshower med afrikanska stammar och deras tillhörande artefakter fortsatte att arrangeras i 1930-talets Sverige.
Personlig historia utställning
Hans egen känsla av styrka och självförtroende har vuxit fram ur hans fascination för det förflutna.
När jag var liten ifrågasatte jag alltid nödvändigheten av att höra n-ordet. Amat Levin hävdar att människor nu har ett historiskt sammanhang för att förstå varför det är så.
När han skrev sin första bok, Slumpens barn, avslöjade han familjehemligheter som hjälpte honom att kasta ljus över ursprunget till den stora gambiska diasporan i Sverige. Den svenske mångsysslaren Bertil Harding landade av en slump i Gambia och inledde den svenska turismens era på 1960-talet, vilket i sin tur lockade många gambiska besökare till Sverige.
Ökad optimism inför framtiden
Svart historia, enligt Amat Levins åsikt, hjälper till att täppa till några av luckorna i det historiska dokumentet, men mer arbete måste göras för att presentera en mer nyanserad bild av Afrika.
Jag hoppas att bilden av Afrika blir mer nyanserad, att både positiva och negativa nyheter ges sammanhang och förklaring. Det förflutna förklarar mycket av det, men inte allt. Tidigare koloniserade nationer saknar ofta de resurser som krävs för att etablera en stabil regering.
Amat Levin hoppas kunna använda befolkningens unga medelålder och de möjligheter som tekniska framsteg ger som exempel på de positiva förändringar som kan komma att åstadkommas. I Gambia 2017 kunde till exempel unga hjälpa till att störta diktatorn Jammeh genom att mobilisera i opinionsbildning med hjälp av den utbredda tillgängligheten av mobiltelefoner och sociala medier.
Boken “Slumpens barn” av Amat Levin är aktuell. Andra som, liksom Amat Levin, har en gambisk förälder och en svensk förälder är Alice Bah Kuhnke, Seinabo Sey, och Erik Lundin. Boken “Slumpens barn” av Amat Levin är aktuell. Andra som, liksom Amat Levin, har en gambisk förälder och en svensk förälder är Alice Bah Kuhnke, Seinabo Sey, och Erik Lundin.
Amat Levins första roman, Children of Chance, är full av exempel på hur svarta människor upplever rasism. Den första dagen på gymnasiet på stra Reals fiktiva stad kommer en ny elev oväntat fram till honom och frågar: “Dude, är det okej om jag kallar dig N***rjätten?” Ett annat exempel är när Levin får ett jobb med att sälja teknik i Kungenskurva och chefen säger till honom: “Josatteh, innan du börjar kan du bara klippa dig också, så går vi.”
Det finns så mycket mer i romanen. Det är en gripande berättelse om en mans resa för att bättre förstå landet och människorna varifrån hans familj kom. Angående att gottgöra med en far som aldrig var närvarande men som borde ha varit den som förmedlade visdom. Författaren, en svensk, fördjupar sig i Gambias historia och diskuterar ämnen som kungariket Mali, den transatlantiska slavhandeln, brittisk kolonisering, den gränslösa diktatorn Yahya Jammeh och den nära relationen mellan Sverige och Gambia (bokens undertitel är ” Den osannolika historien om när Sverige mötte Gambia”).
Levins strävan att avslöja sin familjehistoria är fascinerande, särskilt när hans flickvän överraskar honom med nyheten att honär gravid en morgon. Hans framtida avkomma kommer inte behöva utstå samma känslor av pinsamhet, att de saknar en viktig del av vem de är. Vi följer med honom på hans första besök i Gambia sedan han var en liten pojke, vilket visar sig vara en livsförändrande upplevelse.
Även om jag aldrig har rest söder om Sahara i Afrika, kände jag mig som om jag var där när jag läste om fattigdomen (Gambia är ett av världens fattigaste länder) och medkänslan hos de människor jag träffade på vägen.Det finns så mycket mer i romanen. Det är en gripande berättelse om en mans resa för att bättre förstå landet och människorna varifrån hans familj kom. Angående att gottgöra med en far som aldrig var närvarande men som borde ha varit den som förmedlade visdom.
Författaren, en svensk, fördjupar sig i Gambias historia och diskuterar ämnen som kungariket Mali, den transatlantiska slavhandeln, brittisk kolonisering, den gränslösa diktatorn Yahya Jammeh och den nära relationen mellan Sverige och Gambia (bokens undertitel är ” Den osannolika historien om när Sverige mötte Gambia”).
Levins strävan att avslöja sin familjehistoria är fascinerande, särskilt när hans flickvän överraskar honom med nyheten att hon är gravid en morgon. Hans framtida avkomma kommer inte behöva utstå samma känslor av pinsamhet, att de saknar en viktig del av vem de är. Vi följer med honom på hans första besök i Gambia sedan han var en liten pojke, vilket visar sig vara en livsförändrande upplevelse.
Även om jag aldrig har rest söder om Sahara i Afrika, kände jag mig som om jag var där när jag läste om fattigdomen (Gambia är ett av världens fattigaste länder) och medkänslan hos de människor jag träffade på vägen. Afrika söder om Sahara är födelseplatsen för den nuvarande litterära rörelsen. Från Petina Gappahs novellsamling “Rotten row” (2016) till Namwali Serpells briljanta debutbok “The old drift” (som också publicerades förra året), utforskar en ny generation författare – födda i eller utbildade i Europa och USA – upplevelser av migranter, liksom de historia och kulturella spänningar som följer med migration.
Svensk litteratur har ännu inte hunnit ikapp trenden. Journalisten Amat Levins självbiografiska fackbok om Sveriges förhållande till det lilla västafrikanska landet Gambia visar dock att blicken är långt ifrån frånvarande; det är den som, likt ett spjut riktat mot den moderna postkoloniala eran, river bort faner och berättar en annan och ofta överstatlig historia.
Ett möjligt “slumpens barn” är Levin själv, som är avkomma till en gambisk pappa och en svensk mamma. Eller hans helt nya son, som motiverar Levin att äntligen börja skissa på dessa svårfångade släktträdsrötter. Det visar på hänsyn och lyhördhet. Det finns olika grader av tystnad i varje familj. Men invandrarbarn som internaliserar budskapet att de har gett upp sitt språk och sin kultur, tillsammans med sitt “andra land” och “andra familj”, kan själva känna skuld eller skam.
Levins bakgrund och relationen till sin far skapar en solid grund för boken, som även innehåller intervjuer med andra svenskgambianer. de djupgående diskussionerna med författare som Alice Bah Kuhnke och Seinabo Sey, eller de kortare intervjuerna med PR-specialister och poeter som inte är lika kända. Välredigerade intervjuer (varken obligatoriska eller med detaljer enbart för den intagne) ger unika insikter.
Jag är intresserad av diasporaupplevelsen, av aktivism och hur människor i olika åldrar bearbetar rasism och väger sina bekymmer mot verkligheten av att återvända till Gambia. Förklaringarna till hur afro-svenska ungdomar ser sig själva i afroamerikanernas svärta är mycket insiktsfulla. Det är en fascinerande och upplysande läsning. Samt bevis på de länge diskuterade skillnaderna i resesektorn. Med tanke på att charterindustripionjären Bertil Harding och radiopiraten Britt Wadner hjälpte till att främja svensk-gambiska förbindelser på 1960-talet, kan ordet “slump” vara den mest passande beskrivaren av deras ansträngningar.
Återigen slås jag av klyftan mellan den rådande S-märkta frälsarhistorien om Sverige och utvecklingsländerna (en som betonar landets generösa och moraliskt sunda biståndsprogram) och de band som etablerades och upprätthölls av företagare och nykomlingar. De får här en plattform att uttrycka sig.
Levin beskriver också Gambias långa och händelserika historia, som började med kolonialtiden under brittiskt styre och fortsatte genom de tumultartade postkoloniala åren efter 1965. Och genom ett besök i ett slavfort som seglade svensk flagg, till den tidiga svenska närvaron under 1650-talet. när Sverige handlade slavar från Afrikas västkust. Det är en fascinerande och upplysande läsning. tillräckligt för att fylla tre böckers sidor.
