Bert Sundström Fru – Hans fantastiska bevakning av ett till synes ofarligt dalmål gjorde honom till en omedelbar legend bland Rysslandskorrespondenter. Bert Sundström är tillbaka i Sverige där han föddes. Fågelsång har ersatt flygaviseringarna ovanför Kiev. Men han saknar att vara en del av samhället. Inte ens klockan sex på morgonen när flyganfallssirenerna i Kiev signalerar starten på fientligheterna.
Vi ses i Stockholm sommartid utanför TV-stationen. Det tidigare kontoret låg i utkanten av Moskva. Bert Sundström tillbringade den förmiddagen i Kiev för ett och ett halvt år sedan, själv ensam på sitt hotellrum. Det hade gått en vecka sedan han först anlände till Kiev, och krigets startdatum var fortfarande okänt. Ett annat SVT-team hade redan lämnat och fotografen hade fortfarande inte släppts in i Ukraina.
Vid det laget började sirenerna ljuda. Det var dock klart. När Bert slutligen lämnade skickade han den första av flera livesändningar tillbaka till sin familj. När saker och ting blir hektiska eller komplicerade förblir jag lugn och ordningsam. Han förklarar, “Jag är inte rädd eller förvirrad, och jag har varit med om detta många gånger.
Jag gjorde slut med alla mina vänner
Han talar flytande ryska tack vare sina tjugo år av till- och frånboende i Moskva. Även om det kunde förväntas att han och hans fru, ryskan Irina, och hans två barn skulle ägna mycket tid åt att prata ryska, var det inte fallet eftersom den politiska situationen förvärrades. Vi isolerade oss och spenderade bara tid med nära familj och vänner. Min fru och jag var outsiders som inte passade in när den allmänna opinionen menade att Putin var världens bästa ledare, att Sverige hade censur och att dess politiska ledare var gay.
Det är mitten av juli och Bert Sundström tillbringar dagarna klistrad vid SVT:s eter. Hemredaktionen har mycket arbete på grund av krigets ökande komplexitet i Ukraina och frågorna kring Putins verksamhet. Samtidigt som jag ångrar att jag var ute på fältet anser jag att min nuvarande roll är lika spännande och viktig: att informera publiken om vad som händer.
När Bert Sundström diskuterar det löjliga håller inte Bert Sundström käft. När han först kom till Moskva 2001 möttes han av en våg av liberalisering. Han är djupt störd av det faktum att denna våg nu har dött, för att ersättas av rädsla och förtryck. Närmar sig Västeuropa var ett samtalsämne redan när Ryssland var en mer liberal kultur. Folk var vänliga och nyfikna när jag nämnde att jag jobbade på SVT. Bert och hans familj var tvungna att anpassa sig till den nya normen och den skeva världsbild som propagerades av Putins propagandamaskin.
Att gå på museum och konserter ensam eller med en liten grupp släktingar tog gradvis rollen att umgås och upprätthålla ett socialt liv. Och det var inte bara för att han gjorde ont; Bert var också sugen på stillhet efter att ha återvänt från ansträngande affärsresor. Viljan att luta sig tillbaka i soffan hemma är förståeligt. Bert Sundström hade det tufft i Kairo när han blev attackerad och grovt knivskuren, men det hör bara till att vara utlandsjournalist.
Han hade varit i Egypten 2011 för att bevaka landets uppror mot dess president och de efterföljande civila oroligheterna. Det var nu höst under den arabiska våren. Det var inte förrän jag var utanför området som polis och militär var stationerade som jag insåg vilken fara jag befann mig i. Det var då jag insåg att mitt liv var i överhängande fara; en skara hade samlats runt mig, andra hade dykt upp som hade för avsikt att slå ihjäl mig och en man ville sparka mitt ansikte.
Berts välkända svalka under press räddade förmodligen hans liv. Han gjorde instinktivt allt han kunde och höjde armarna när hans skalle trampades på. Mitt lugn försvinner dock snabbt när en kniv sticks in i min rygg. Bert har ingen aning om vem som förde honom till sjukhuset och som möjligen räddade hans liv. Soldaternas varningsskott har enligt uppgift fått angriparna att stoppa sin attack.
Han hade en genomborrad lunga, hjärnskakning och brutna revben när de hittade honom, och han var redan medvetslös. Sannolikheten för hans överlevnad var tveksam. Så fort de var nära 100% gick de tillbaka till jobbet, och det har varit flera artiklar och dokumentärer om dem sedan dess.
resa över hela världen
Men att välja ett yrke var inte en slam dunk. Sonens intresse för social rättvisa väcktes av hans uppväxt i Stora Tuna, Dalarna, med fördomsfria, världsliga föräldrar. Bert lämnade hemmet som ung för att resa jorden runt, och bosatte sig så småningom i Buenos Aires där han försörjde sig genom att instruera andra i engelska språket.
Efter en tid bestämde jag mig för att jag ville ägna mig åt ett område där jag kunde ha en positiv inverkan på världen. Jag övervägde en karriär inom medicin eller inom brunnsborrning så att alla kunde ha tillgång till rent dricksvatten. Bert bad dock om att få praktik på SVT:s utrikesredaktion under tiden på journalistskolan och slutade med att stanna.
Även efter att ha sett några timmar av SVT:s
grundprogram var Berts ryska fortfarande ganska vass när han anlände till Moskva i början av 2000-talet. Han flyttade in hos en rysk familj så att han kunde öva sin ryska varje dag. Irina och hennes barn är nu en del av min familj. Hennes elever delade med sig av hennes entusiasm för konst och kultur, kulinariska konster och hemlivets glädjeämnen.
Från och med nu är Stockholm hem för alla. Bert bestämde sig för att han hade fått nog av Ryssland och Moskva, så han och Irina flyttade i våras från sin officiella lägenhet på den tolvfiliga motorvägen till sin långvariga förort vid sjön i Stockholm. Dagarna på utrikeskontoret kan fortfarande vara hektiska med sista minuten-beslut och improviserade nyhetsinslag, men viljan att se världen är onekligen stark. Bert skulle vilja ha en förflyttning, men tills vidare räcker det med att rapportera resor från sitt eget redaktionsrum.
Även om jag känner igen mina framsteg, har jag ingen avsikt att gå i pension när som helst snart. Mina knän är krossade så jag kan inte jogga längre, men i en kompakt metropol som Stockholm kan man göra precis vad som helst. Cykelbanor är en riktig grej, du vet. För att inte tala om floden, fåglarna och lugnet i ditt nyvunna oberoende från personalkvarteren. En trevlig, sofistikerad röst som berättar om både större och mindre händelser från hela världen. Hösten 2022 kommer han inte längre att rapportera från Moskva.
Bert är korrespondent för SVT från utlandet
Bert Sundström och hans familj är för närvarande baserade från Moskva. I hans familj finns nu hans ryska fru Irina och ett äldre barn. När Bert träffade Irina första gången kunde hon bara ryska, men hon blev snabbt flytande i svenska efter bara sex månaders studier. För att kommunicera effektivt i det globala samhället hjälper det att behärska mer än ett språk flytande.
Det har observerats att när båda föräldrarna talar ett främmande språk, utvecklar deras avkomma snabbt de nervbanor som krävs för att skilja mellan de två. Barnen kommer inte att tycka att det är konstigt att de kan kommunicera med sina föräldrar på mer än ett språk. Fler och fler människor bildar tvåspråkiga familjer som ett resultat av ökade internationella resor och romantiska relationer.
Språkets kraft vidgar våra vyer
De tidigaste tecknen på språkfördröjning hos flerspråkiga barn kännetecknas av en försening i tillägnandet av ett stort ordförråd. I de flesta fall får de det, men till en början kan du ge dem fördelen av tvivel på grund av deras till synes tvekan. Att hålla ordning på två språk kan förklara en del av det märkliga beteendet. Det finns andra som tror att att lära barn flera språk gör att de misslyckas i vuxen ålder. Faktum är att det omvända är sant, vilket resultaten av denna studie tydligt visar. Att lära sig ett nytt språk underlättas för flerspråkiga barn.
Språket lärs ungdomar av deras föräldrar
I många hushåll talas många språk. Andra har anslutit sig på sina arbets- eller utbildningsorter eller via Internet. På grund av detta kan barn bli utsatta för tre eller fler språk när de når dagis. Det är möjligt att ta lektioner i både engelska och ett annat språk under läsåret.
