Eva Armini Biologiska Föräldrar – Adoptivbarnet spårade upp sina födelseföräldrar genom hemliga tidningsbilder. Till slut tog hon mod till sig för att komma i kontakt med sin berömda pappa. Eva Armini, göteborgare, berättar om de många vändningar som hennes liv har fått i Sommar i P1. 1946 placerade ett par som ville adoptera sitt ofödda barn en annons i veckotidningen Husmodern. Paret beskrevs som ungt, friskt och från en bra familj.
De nyblivna föräldrarna tog hem flickan när hon bara var 21 dagar gammal. Nästa sak hon visste var att hon låg i en Stockholmslägenhet och låg i en resväska på sängen.Det är här historien om Eva Armini börjar. Vid sex års ålder fick Eva veta av sina adoptivföräldrar att hon tidigare hade bott i “en annan mosters mage som inte ville ha henne”. Hennes ursprungliga föräldrar var journalist och modell, så hon tillbringade en stor del av sin barndom på nyhetsredaktionen. Eva tog modet att skriva ett brev till sin far när hon var i trettioårsåldern.” Telegramsvaret kom direkt”.
Publikens medlemmar röstade
Nästa kapitel avslöjas först den 12 juli under Eva Arminis sommarföreläsning på P1. För i slutet av maj var det uppenbart att det var hennes historia som folk ville ha löst. Att bli utvald av folket är en spännande och njutbar upplevelse. Jag tycker om att ha samtal på sommaren. En sedan länge bortglömd fantasi!
I somras inträffade det dock på grund av håret. Ett antal gånger tidigare hade jag planerat att applicera, men aldrig kommit mig för att faktiskt göra det. I år fick jag dock en inlämning på en söndagskväll och var tvungen att dubbelkolla deadline. När det bara var tre timmar kvar hade jag äntligen modet att ge mig. Tiden flög iväg!
1946 placerade ett par som ville adoptera sitt ofödda barn en annons i veckotidningen Husmodern. Paret beskrevs som ungt, friskt och från en bra familj. De nyblivna föräldrarna tog hem flickan när hon bara var 21 dagar gammal. Nästa sak hon visste var att hon låg i en Stockholmslägenhet och låg i en resväska på sängen.
Det är här historien om Eva Armini börjar. Vid sex års ålder fick Eva veta av sina adoptivföräldrar att hon tidigare hade bott i “en annan mosters mage som inte ville ha henne”. Hennes ursprungliga föräldrar var journalist och modell, så hon tillbringade en stor del av sin barndom på redaktionen. Eva tog magen att skriva ett brev till sin pappa när hon var i trettioårsåldern. “Telegramsvaret kom direkt…”
Publikens medlemmar röstade
Nästa kapitel avslöjas först den 12 juli under Eva Arminis sommarföreläsning på P1. För i slutet av maj var det uppenbart att det var hennes historia som folk ville ha löst. Att bli utvald av folket är en spännande och njutbar upplevelse. Jag tycker om att ha samtal på sommaren. En sedan länge bortglömd fantasi!
I somras inträffade det dock på grund av håret. Ett antal gånger tidigare hade jag planerat att applicera, men aldrig kommit mig för att faktiskt göra det. I år fick jag dock en inlämning på en söndagskväll och var tvungen att dubbelkolla deadline. När det bara var tre timmar kvar hade jag äntligen modet att ge mig. Tiden flög iväg!
Det vi kallar “magiska möten”
Händelserna i Evas liv betraktas som en familjesaga som visar hur uppfostran påverkar en individs utveckling. Jag undrade om jag såg ut som någon av mina biologiska föräldrar och om det ens var möjligt. Mysteriet om varför de övergav mig försvinner så småningom med tiden. Det är allmänt känt att hon och hennes pappa kopplade ihop sig. Det kommer att bli ett spännande och oväntat möte som i slutändan leder till flera återkopplingar med sedan länge förlorade blodsläktingar.
Det finns andra, lika otroliga, mystiska tillfälligheter som inträffar naturligt under hela livet. Hon betonar också vilken inverkan hennes adoption har haft på henne. Det har alltid varit, men speciellt i mina yngre år, hörnstenen i vem jag är. Jag har alltid varit öppen med att bli adopterad när jag träffat någon ny. Det var betydelsefullt för mig eftersom jag hade problem med att passa ihop med mina kamrater när jag växte upp.
Jag var min egen person, inte som någon av mina adoptivföräldrar. Att vara autentisk gav mig energi.Men livet är sällan så enkelt. Eva diskuterar också de utmärkta presenter hon fick av sin adoptivfamilj. Underbara plagg som min mamma stickade åt mig. Det stärkte min känsla för mig själv och väckte en livslång passion för kläder och stil.
Berätta för mig betydelsen av att du berättar den här historien
Jag hoppas kunna visa att det är möjligt att lyckas trots att jag utgår från en utmanande bakgrund. För att kunna leva en fascinerande tillvaro måste du göra det så. Kanske är en försiktig påminnelse på sin plats. Eva hoppas att hon också kan ge lite lättsinne. Enligt showen är jag en väldigt vågad 17-åring som reser över hela världen. Jag har gjort misstag för att jag är modig och har mycket tro på mig själv. Detta kommer definitivt att bli en unik show.
Tänk på hur enkelt det är att göra antaganden. Marknadsföringen för Sommar i P1 av Eva Armini fick mig att tro att den skulle göra detvara en hjärtskärande berättelse om mänskligt lidande. Så är helt inte fallet. Vid sex års ålder kan det vara chockerande att veta att dina föräldrar inte är dina biologiska. Det är redan en svår situation, och att lära sig att ens mamma inte ville ha dem gör det så mycket mer.
Det är förståeligt att Eva Armini skulle ha velat ta upp de orättvisor hon utsattes för till följd av sin missgynnade uppväxt i sin sommarpresentation. Men Armini gör det omvända. Hennes berättelse, som handlar om så mycket mer än hennes tidiga övergivande i spädbarnsåldern, är strukturerad av den händelsen.
Naturligtvis vill hon veta varför hennes mamma bestämde sig för att ge upp henne för adoption. Särskilt med tanke på att hennes modellmamma regelbundet dyker upp på veckopressens omslag och hennes pappas reportage från hela världen fyller spalterna, har hon stora möjligheter att lära sig om sina biologiska föräldrar.
Eva Armini diskuterar sin uppväxt i ett hem där hon inte känner att hon hör hemma på ett tyst, osentimentalt sätt. Hon har dock aldrig åtalat. Hon är inte en som backar upp någon. Istället verkar hon i en enda mening förlåta sin mamma för allt. Även om hennes födelsemamma spelar en avgörande roll i handlingen, verkar det som att Eva Armini aldrig pratade med henne.
Det slutar med att hon träffar pappan, och de förblir i ständig kommunikation därefter. Men även han är osäker på den exakta anledningen till att Eva överlämnades för adoption. Eva Armini uppehåller sig inte i ovissheten; hon använder det till sin fördel. Hennes röst bär fortfarande ett spår av förundran och längtan när hon minns sina resor genom Frankrike och Afrika.
Hennes berättelse, full av till synes orelaterade udda händelser och möten med historiska personer, påminner mig om “Den hundraåriga mannen som försvann”. Jag kan inte med säkerhet säga att hon valde retrolåtarna, men de passar perfekt. Hon fortsätter vidare. Hon minns sin tid på ett klostersjukhus i Hamburg och Christer Strömholm i Provence under sin tonårstid, liksom sin tid i skolan, sina många resor och, naturligtvis, sin känslomässiga omfamning med sin biologiska far (“Kära dotter” , jag har väntat på det här!”).
Sommaravdelningens professionella instruktörer använder en viss pedagogik, men när det kommer till låtval är det som om publiken är fjärdeklassare; lärdomen är för uppenbar. Låten “Don’t cry for me Argentina” spelas samtidigt som hon beskriver adoptionspapperen som säger att hon har getts upp för att hennes föräldrar åkte till Argentina, och låten “Malaika” av Miriam Makeba skildrar resan till hennes familj i Sydafrika. Överanvänd kliché att “Lejonet sover i natt” avslutar varje dramatiskt tanzaniskt äventyr.
Att spendera tid i hängmattan tillsammans kommer att vara avkopplande. Summer Host, adopterad som barn, letar efter sin födelsefamilj och sanningen om hennes adoption genom resor, mode och romantiska relationer. Matilda Arborelius från DN har varit uppmärksam. En “helt ny Chanel-kappa”, en “Dior-kostym” eller en “vinröd Anna Karenina-kappa med svart pälsmössa och pälskantade ärmar.” Sommarvärden och pedagogen Eva Armini diskuterar mode länge.
Hennes passion för mode är som en karmosinröd tråd som löper genom hennes sommar, även om den verkar malplacerad här. Hon tror att kläder är “ett sätt att uttrycka dig själv” och att hennes tidiga upptäckt av identiteten på hennes biologiska föräldrar och att de övergavs kan ha väckt hennes intresse för dem. Pappan är reporter och mamman är en fotomodell, vilket skapar en nära och stilig familjeenhet i och runt Stureplan.
Hon kunde läsa om deras äventyr och glömma kaoset i sin adoptivfamilj. Med en adopterad mamma som emellanåt spärrade henne inträde och ofta försåg henne med utsökta nya plagg. Ändå är Eva glad över nyheten om hennes adoption. För henne fungerade det som “min identitet, mitt visitkort, min frihet, min biljett till framtiden.”
