Josephine Bornebusch Ung – Den 12 september 1981 föddes den svenska skådespelaren, regissören och författaren Josephine Zetterberg Bornebusch. JOSEPHINE BORNEBUSCH började agera när hon bara var två år gammal, och hon fick sin första stora roll i det sena 90-talets TV-serie Rederiet. Playa del Sol, Hundtricket och Sm citroner gu la är bara några av de filmer och TV-program som Josephine har medverkat i under hela sin karriär. Josephine Bornebusch är numera en av våra mest kända skådespelare på grund av framgångarna med TV-serien Solsida n, som hon också skriver manus till. Hennes första roman, Born Phenomenal, är en fantastisk debut.
Biografi
Bornebusch är barnbarn till restaurangägaren Peder Bornebusch och dotter till Per Langöe-Christiansen och scenografen Cian Bornebusch. Skådespelerskan Claudia Galli Concha är hennes halvfarbror på mammas sida. Hennes farfar är Arne Bornebusch, direktören. Bornebusch gjorde sin filmdebut i Marie-Louise Ekmans Moderna människor (1983) när han bara var två år gammal.
Under uppväxten var hon engagerad i Vr teater, och vid 18 års ålder fick hon sin utbrytarroll som den välbärgade Madeleine Boisse de Blaque i tv-serien Rederiet (1999). Hon har sedan dess gjort gästspel i filmer och tv-program som Järngänget och Hundtricket och serier som Playa del Sol. Hon är mest känd för sin roll som “Mickan” i tv-serien Solsidan (2010-), men hon har även varit en framstående skådespelare i Welcome to Sweden sedan 2014.
Salem Al Fakir och Bornebusch stod för sång till Solsidans kännetecken “I’m So Happy” under inspelningen 2011. Hon gjorde sin regidebut med Lasse-Majas detektivbyrå: Det första mysteriet (2018), och hon har sedan dess skrivit, regisserat och medverkat i tv-serien lska mig (2019).
Hon spelar en roll i den kommande 2020-filmen Orca, som hon också skrev, regisserade och producerade. Filmen skrevs och spelades in inom några veckor efter att coronavirus-pandemin tvingade fram andra produktioner. Filmens manus nominerades till Guldbaggen, som delades av Bornebusch och Gunnar Järvstad. Josephine Bornebusch gav ut sin första bok, Born Phenomenal, för unga vuxna 2014. Bornebuschs Love me and Orca kom båda i fråga för Dagens Nyheters kulturpris 2021.
Hon och maken Erik Zetterberg välkomnade tvillingar 2014 och en dotter 2016. I höst gör Josephine Bornebuschs framträdanden som snobbiga Micka i Solsidan och ambitiösa Clara i lska mig henne till en het handelsvara. Den “heta fasen” i hennes liv inkluderar ett litet barn, ett förhållande, mycket arbete och en stark lust att resa, allt som hon aldrig har upplevt tidigare i sitt eget dejtingliv. Resan från New York visade sig dock svårare än väntat. Situationen blev för kaotisk så vi återvände hem.
Clara, huvudpersonen i den nya serien lska mig av Josephine Bornebusch, går på dejt. Han liknar inte alls profilbilden när de äntligen träffas personligen. Killen har beskuren bilden på sin kala plats för att dölja sin brist på hår. Han har en buzz cut, och sidorna av hans huvud är alla lockiga. När han har på sig sina gycklarbyxor ser han ut som en clown. Och han kan vara extremt oförskämd ibland. Den irriterade Clara ger honom en tillrättavisning. Inser du att detta är vilseledande reklam?
Som så mycket av showen avslöjar Josephine att detta scenario är baserat på en sann historia. Min bästa vän gick igenom detta. Dejten var det sjukaste i hennes liv, berättade hon i telefon efteråt. Skådespelerskan, regissören och författaren bakom det kritikerrosade komedidramat är Josephine, som spelar Clara.
Likheterna med “Solsidan-Mickan” är omisskännliga, ändå skiljer hennes personlighet och glöd henne åt. Josephine känns mer autentisk än den prime och ordentliga Micka. Fluffig vit stickad tröja och hår uppnålat i nacken. Clara är en toppläkare på ett sjukhuss förlossningsavdelning som är dedikerad till sitt arbete. Hon är vilsen och kommer först nu till rätta med att hon längtar efter familj och barn.
Josephine hävdar att flera av hennes kompisar har hamnat i en liknande situation. De har vigt sina liv åt att lyckas i sina karriärer, och det har gett resultat. Alla fick jobba snabbt och vi sprang alla. Hon sa att när de fortsatte att klättra började några av dem sakna livet nedanför. Många kvinnor har fått panik, sovit in för sent och fått barn med fel män.
Vissa människor har självständigt avlade barn. Men det har gått bra för alla jag känner som har provat det. Josephines karaktär kämpar med osäkerheter som liknar hennes egen. I dina professionella, moderliga, äktenskapliga, sociala och släktskapsroller. Varje gång hon försökte komma in på Dramaskolan fick hon avslag. Hennes insisterande på att “riktiga skådespelare” i TV4 aldrig tar till perukhumor varade i åratal.
Josephine Bornebusch skulle ha fått hårförlängning i Solsidan om hon visste då vad hon vet nu. En av landets mest offensiva regissörer misslyckades på proven efteråtr sju säsonger av att spela platinablondinen Mickan Schiller. Skulle det vara en välsignelse eller en förbannelse om du som ung man som arbetar i Mexiko fick streckkoden från en Corona-flaska tatuerad på ländryggen, bara 20 år senare för att få en pandemi med samma namn? Frågan lämnas obesvarad.
Josephine Bornebusch uppskattar de vänliga orden angående hennes nya genväg, men hon förklarar att hon var tvungen att ha den. Hon justerar sminket och informerar oss om att hon satt i denna exakta position när rösterna började. Ska vi informera henne? Är det möjligt att hon är medveten? Efter år av blekning hade jag ett skalligt område i ryggen. Till nästa föreställning planerar Mickan att bära en peruk.
Efter att ha avslutat Love Me, han omedelbart
Josephine Bornebuschs jobb är ett av flera i kultursverige som har påverkats negativt av pandemin. Medan tv-serien Munspel, som hon gör tillsammans med Jonas Karlsson, fick läggas på is, kunde de spela in andra säsongen av lska mig precis innan corona (“en jävla röta”).
Som ett resultat producerade hon och Viaplay/Warner Bros. sitt tredje originaldrama, Orca, som hon skrev på tre veckor och filmade på elva dagar med skådespelerskor som Alba August, Marie Göranzon och Vera Vitali. Varje dag förde med sig färskt material för vad som i slutändan blev en utmärkt bild på mänskliga förbindelser.
Hur bra tror du att det här hade sålt om Love Me inte hade varit så populärt? Mest troligt inte. Även om du har haft framgång tidigare, betyder det inte att din nya strävan kommer att tas emot lika väl. Däremot gör jag det ännu en gång med Viaplay och Warner, och jag tvivlar på att de skulle ha riskerat att jobba med någon annan. Jag sa till dem att jag gick all in, och de förstod att jag menade det.
Trots att hon anade ett behov av realistiska romantiska berättelser för att fylla ett behov i den svenska kriminalkanonen var hon oförberedd på den massiva framgången med lska mig, som redan har resulterat i försäljningen av nyinspelningsrättigheterna till USA. Att påstå att ingen någonsin tänkt på det tidigare vore rättvist, men så är uppenbarligen inte fallet.
“Hej, Shakespeare!” Josephine Bornebusch utbrister med ett flin, “romantik är den äldsta genren vi har.” Men jag trodde att det inte fanns något program på svensk tv som min generation skulle trivas med. Uppskattning, men också något utöver det vanliga, som en kvinna med ärr och rynkor i kärnan. Josephine spelar huvudrollen som Clara, en neurotisk alkoholist som ofta kräks men också är vacker och framgångsrik eftersom hon är läkare.
Josephine kallar oss “människor” av en anledning. Kvinnliga karaktärer i media som Bron presenteras vanligtvis som antingen framgångsrika eller knäppa, även om de också kan vara varken. Det är en kliché av en anledning: en persons ofullkomlighet är det som gör andra omtyckta.
Män som upplever hormonell gråt. Kvinnor som bara oroar sig för sig själva och sin karriär. Josephine Bornebusch, som lever och mår och arbetar som manusförfattare idag, utmanar konventionella könsnormer i Hollywood. Hon avslöjar sitt motiv, “Jag har försökt göra porträtt av män som är snygga.”
I Netflix succéserien “Love me” spelar Josephine Bornebusch den befriande osminkade, till och med buffliga rollen som Clara, en överläkare som försöker dejta online men är överväldigad av sina känslor. I filmer är detta vanligtvis ett drag hos den manliga huvudpersonen. Däremot är rollerna något omvända här, trots att hon snabbt avfärdar det till följd av hennes könsmässiga världsbild.
