Magnus Uggla Ung – Per Allan Magnus Classon Uggla är en svensk musiker, skådespelare, låtskrivare och författare till moderna satiriska texter. Han föddes den 18 juni 1954 i Engelbrekts församling på stermalm i Stockholm. Med början 1977 med Varning p stan, hans genombrottssingel, har han sedan dess släppt 17 studioalbum. Magnus Uggla är medlem av den svenska aristokratiska familjen Uggla.
musik
Uggla och några av hans grannar i Nacka, Sverige, bildade sitt första band 1968. JUSO var en förkortning av bandmedlemmarnas efternamn. JUSO:s hårdrockssound var influerat av band som Black Sabbath. Det blev några dåliga spelningar på Stockholms ungdomsgårdar där bandet spelade. De skulle få fullt betalt oavsett om de fortsatte att spela efter att ungdomsgårdsledaren sa till dem. Efter att Ugglas föräldrar skilde sig flyttade han till staden med sin pappa och JUSO föll isär. Men de överlevande medlemmarna i bandet reformerades under namnet Alexander Lucas och fick korta framgångar i Stockholm.
Magnus Uggla diskuterar äntligen sin oroliga uppväxt med sin mamma. Musikerns mamma förnekade att han var hennes son, skriver han för Svenska Dagbladet. Min mamma förnekade alltid att jag var hennes son när någon frågade. Boken “Det enda sättet att ta sig igenom en konsert är att själv stå på scen” av Magnus Uggla berättar om hans uppväxt och livet fram till dess.
Konstnären Magnus Uggla nämns välvilligt, men han avslöjar också att hans mamma skämdes över att erkänna att han var hennes son. Min mamma hade ingen uppskattning för mina konstnärliga sysslor. De senaste femton åren har jag haft en överväldigande önskan att fråga henne om hon kan namnge ens en av låtarna som jag har skrivit och spelat in. Jag är villig att satsa på att hon inte kunde ha det. Hon kunde inte ha brytt sig mindre. I en intervju med Svenska Dagbladet kommenterade han: “Jag tycker det är så konstigt när vi båda har hållit på med musik.”
Magnus Uggla berättar om att han fyllt 40 i boken. För att arrangera en överraskningsfest till honom kidnappade besättningen från Povel Ramels turné “Knäpp igen” honom. Där hälsade hans medarbetare och vänner varmt. Hans närmaste anhöriga dök dock inte upp. Magnus Ugglas arrangerade en överraskningsfest, men Mamma Madeleines årliga trädgårdsfest hindrade någon av de närmaste familjerna från att delta. Jag kan bara spekulera i hennes motiv. Kom ihåg, jag var hennes barn, säger Magnus Uggla till SvD. Amfetamintillskott var ett behov.
Hans mamma var musiklärare, men hon visade aldrig någon entusiasm för sin sons karriär. Min mamma förnekade alltid att jag var hennes son när någon frågade. Det var uppenbart att hon kämpade. Att jag gjorde några saker på 70-talet som hon tyckte var stötande är en anledning. Hon var feminist i Grupp 8, och jag dök upp med några texter från “Varning på stan” som rasade mot trakasserier av kvinnor. Jag gjorde en massa andra saker efter det, dock.
Magnus Uggla berättar i sina memoarer att han och hans mamma från slutet av 90-talet hade sånglektioner en gång i veckan under flera år. Hon uppskattade vår tid tillsammans, och jag hade intrycket att hon gottgjorde alla gånger hon hade skadat mig tidigare. Tja, för att vara ärlig så vet jag ingenting alls. För vi hade aldrig en chans att diskutera det.
Han beskriver hur hans mamma och han slog till direkt och hur sånglektionerna gradvis blev avslappnade och opretentiösa. De sjöng tillsammans i över ett decennium, tills Magnus Ugglas mamma blev 90 och de fick sluta. Men, som jag sa, vi höll kontakten länge, och jag känner att jag lärde känna henne bättre på grund av det. Och jag är hon” Han diskuterar sin sjukdom och dess prognos i boken. Han hävdar att diagnosen ADHD så sent i livet inte har hindrat honom på något nämnvärt sätt. Han uppger att diagnosen har gett honom det svar han sökt för hans upprörda uppträdande.
Att tugga medicin, en form av amfetamin avsett att framkalla ett tillstånd av lugn, var något jag var tvungen att prova. Läkare sa åt mig att sluta äta det när jag fick ett aortabråck eftersom det höjer blodtrycket, förklarar han för SvD. Magnus Uggla besöker terapeuten i ett försök att ta reda på varför han inte kan slappna av. Berättelsen utvecklades från minnena centrerade på musikaliska influenser, behovet av bekräftelse och bandet med modern. Magnus Uggla konstaterar i sin självbiografi “Den där närheten, den man hör talas om, mellan en mamma och hennes barn har jag aldrig upplevt.”
Magnus Uggla har varit en stöttepelare i svensk popkultur ända sedan han först uppmärksammades som ung fredlös på 1970-talet. Trots att han tillbringade större delen av sitt liv under lupp har Magnus Uggla aldrig gjort sin familj eller personliga liv offentligt. Fram till denna punkt, alltså. Magnus Uggla, artist, krönika sitt liv i “Enda sättet att ta sig igenom en konsert är att själv stå på scen” (Norstedts), en memoarbok som klockar in på drygt 300 sidor.
Dess skala är en bra match för hans förklaring av bokens inspiration. För trots att ha bin uppfostrad av bokmaskar, föraktar han nu litteratur. Han hade svårt att få sina föräldrars uppmärksamhet när de läste. Men nu när han är vuxen måste Magnus gå in i sitt förflutna och dokumentera allt skriftligt. Den mentala utvärderingen han underkastar sig ger honom en del av den information han behöver. Magnus Uggla skulle vilja ha ett förtydligande på några punkter.
Något med det skavde på fel sätt, och jag har alltid innerst inne vetat att jag hade en extraordinär rastlöshet. Vad det än var jag gjorde är inte längre en faktor. Jag avslutade en gång ett entimmesmöte på femton minuter med att skära mig och strunta i det meningslösa småpratet. Magnus Uggla minns i sin självbiografi att “folk som inte kände mig gapade av förvåning” när han plötsligt lämnade ett möte.
Uppdraget kräver att han delar detaljer om sitt tidiga liv med psykologen. Magnus Uggla är alltför medveten om hur lite han minns. Få resurser finns eftersom mamman är på en demensinrättning och pappan har gått bort. Men minnena finns där, och de kommer att dyka upp i diskussionen. Magnus Uggla beskriver sin uppväxt i en normal högklassig stermalmslägenhet och en trevlig förortsfastighet. Båda uppsättningarna föräldrar kommer från respektabelt ursprung. De kan uttala Peugeot korrekt och vinka till sina internatkompisar när de går nerför Strandvägen.
Magnus, yngst av tre syskon, har alltid haft ett fast grepp om sitt öde att lysa.”Jag ville vara någon, bli sedd, bli älskad”, skriver han i sin självbiografi. Dotterns band med sin mamma är berättelsens drivkraft. Magnus, nu vuxen, minns sina försök att knyta an till sin mamma som barn och de olika strategier han använde. Han väntar tålmodigt i timmar i fönsteralkoven bredvid flygeln medan hon leder sånglektioner hemma hos dem.
Min mamma har alltid velat ha en dotter. En sådan tjej hon kunde bilda en nära relation med. Ärligt talat, hon fick helt enkelt inga pojkar. De var högljudda, oorganiserade, slarviga och klagande. Min mamma har alltid tyckt att tjejer var raka motsatsen. Konstiga och fascinerande, tjejer var. “Man kunde lita på tjejer”, skriver Magnus Uggla.
Att ha en barnflicka som heter “Poppe” väcker varmare minnen. En bra person som smög in cigaretter i köket och skämtade med lilla Magnus. De var “som Emil och Alfred” från Astrid Lindgrens verk, som Magnus Uggla beskrev. När “Poppe” kraschar med sin cykel och dör med en duns, rasar hela hans liv. När jag var liten brukade jag gråta hela tiden. Detta var dock inte alls vad jag hade förväntat mig. Enkelt uttryckt var det som att stirra in i tomrummet.
Får aldrig någon cred för sina låtar.
Magnus Uggla ger en mängd djupgående information och anekdoter i sina memoarer. Både vad gäller berättelser om vilda utekvällar (som när han träffar sin blivande fru på väg ut från Café Opera) och berättelser om utsvävningar på vägen och i den mörkaste av privata tider. Trots sina framgångar som artist kämpar han fortfarande med ångest och mindervärdighetskänslor, som han förklarar. Till exempel finns det karriärrelaterade låga som följer på “For King and Motherland”s dystra framträdande i Melodifestivalen.
En massiv smash-up som blev nedskjuten i “hittep”-turneringen och fick försöka igen. Den personliga tragedin är den äldre broderns Johans död i cancer. Som barn var Johan hans värsta fiende, men nu var han en av hans närmaste vänner. Tomrummet efter hans bortgång har ännu inte fyllts. Trots att de båda använder musik som ett sätt att uttrycka sig själv, erkänner Magnus mamma aldrig hans prestationer i musikbranschen. Anta att mamman representerar den klassiska genren och sonen rockgenren.
Ingen lägger märke till honom
Magnus och Agnes mormor sitter och småpratar medan deras dotter spelar fiol. Så högt går det.
Men som vuxna har de träffats en gång i veckan för att sjunga i flera år nu. Mamma ansträngde sig alltid för att dyka upp på våra möten och höll dem. Sonen besöker sin sjuka mamma en gång i veckan på sjukhuset. Hon är redo ibland, och hon betraktar dem till och med som ett par. Han stannar en oändlig tid (en timme) och går sedan hem för att tvätta händerna i handdesinfektionsmedel.
