Marika Lagercrantz Ung – Det var inte enkelt att växa upp i den svenska kultureliten. kärleksfullt men plötsligt utvisad från sitt hus när hon var i tonåren eftersom hennes föräldrar trodde att hon kunde försörja sig själv. Marika Lagercrantz åstadkom det. Glasögonens karmosinröda bågar sticker ut mot hennes vackra silvergråa hår. Hon menar att kvinnor redan vid 50 års ålder ska våga söka sig till nya arenor.
De åldrade är viktiga för mänskligheten, funderar Marika Lagercrantz. Hon närmar sig åldrandet ur ett filosofiskt perspektiv. Marika har varit scenartist i mer än 50 år och är 67 år gammal. Hon saktar dock inte ner. Hon medverkar nu i den nya tv-komedin “Människor med ångest” av Felix Herngren, som är baserad på samma titel av Fredrik Backman.
Berlins kulturråd
Marika Lagercrantz har dock inte dragit sig undan att prova nya saker. Hon gav upp ett framgångsrikt yrke och ett fast jobb på Stockholms stadsteater för tio år sedan till förmån för något helt annat. Allt började med en tidningsannons. Ett uppdaterat kulturråd söktes av den svenska ambassaden i Berlin. Benny Fredriksson, nu avlidne gode vän till Marika och dåvarande Stadsteaterns chef, blev uppsökt av Marika.
Jag yttrade då följande: “Jag vet att det låter helt absurt, men jag tänker söka den här tjänsten.” Jag avgår om jag får den. Benny vrålade av skratt åt den märkliga handlingen. När Marika Lagercrantz fick tjänsten förändrades hennes liv. Hela mitt liv har ägnats åt skådespeleri och regi. Det var en fantastisk upplevelse att plötsligt bli en representation av svensk kultur i Tyskland.
Syftet var att öka intresset för tysk kultur i Sverige och samtidigt främja svensk kultur i Tyskland. Även om det inte fanns så mycket pengar att ta itu med var det väldigt roligt eftersom jag kunde övertala stora tyska och svenska företag att stödja utställningar och seminarier. Hon hade jobbet i fyra år innan hon återvände till Sverige 2014 med förnyad kraft. Hon ber därför om karriärövergång bland mogna kvinnor.
Hennes personliga erfarenhet av åldrande har varit en av ett nytt inre uppvaknande. Jag släppte min osäkerhet och oro över vad andra skulle tycka om mig. Det gav mig också mycket styrka att se mina barn stå upp för sig själva och ge mig ut i världen. att spåra deras rörelser. De var inte lika beroende av mig. Istället för att behöva välja mellan jobb och familj fick jag mycket mer tid att tänka och jobba. När barnen var små ville jag bara åka hem. Hon har tre döttrar–två biologiska och en extra. Hon kan vara besviken över att hon inte fick fler egna barn.
Ganska smärtsamt
Jag gifte mig ganska sent med min nuvarande man. Han och jag hade redan varsin dotter. Efter att ha skilt mig och träffat en ny man upptäckte jag att det var utmanande att få fler barn. Jag hade en tjatig känsla av att jag inte skulle lyckas. Jag är dock övertygad om att jag hade föredragit att vår gemensamma dotter hade en bror.
Kanske kommer det från min barndomsfamilj för det har varit så mycket lidande där. Peter Bergared, skådespelare, är Marikas man. De hade tillbringat mycket tid i sommarhemmet på Linderödssen i Skne under coronapandemin. Marika Lagercrantz var uppe omgiven av svensk kultur. Olof Lagercrantz, en välkänd författare och tidningsman, var hennes far. Familjelivet var starkt centrerat kring hans arbete. När han började skriva blev stämningen i huset nästan andäktig.
Det finns inte mycket om kulturlivet på den tiden i Sverige som jag inte känner till eftersom de svenska artisterna, författarna och artisterna brukade samlas runt köksbordet i mitt barndomshem.
När den tyskfödda poeten och nobelpristagaren Nelly Sachs hälsade på lärde hon henne sina första tyska ord.
Marika är den fjärde av de fem barn som utgör Lagercrantz-hushållet. Yngst är David, som nu har uppnått internationell berömmelse som författare till de tre sista Millennium-romanerna. Mamma Martina dog bort vid 98 års ålder för två år sedan. Pappa jobbade konstant. Han är en av hanarna som växte upp med att arbeta nonstop. Hans främsta uppgift var att skriva. Mamma tog hand om familjens hem och barn. att dyka upp i samhället.
Som sexåring började Marika uppträda på Vr Theatre. Hon upptäckte att agera som ett sätt att fortsätta spela och undkomma den pågående påfrestningen och stressen i skolan. Alla var fria att vara sig själva på teatern. Var och en krävdes. Vilken berättelse som helst skulle fungera. Jag har alltid haft en stark önskan att uttrycka mig. Att skriva, som alltid har varit så viktigt i min familj, är en blick framåt.
Det finns inte riktigt en författare här just nu. Medan vi teaterproffs begränsar vår uppmärksamhet till det. Teatern finns bara just nu; det kommer inte att finnas i morgon. Marika var en av grundarna av det oberoende teatersällskapet Jordcircus, som gjorde turnéer i hela Europa, inklusive Tyskland. Hon tjänstgjorde som direktör på H amburg Schauspielhaus under en enda säsong på 1980-talet.
När hon många år senare blev kulturborgarråd i Berlin var hon glad över att ha dessa två upplevelser i bagaget. David, Marikas bror, har ofta diskuterat sin prestationsångest i domstol och sagt att han alltid hade sin pappa Olof “på axeln” och oroade sig för om han var tillräckligt bra för att vinna sin pappas gunst.
Det är inte alltid så enkelt
Marika, å andra sidan, upplevde ingen press från sin familj att fortsätta skriva eller göra en speciell karriär. Hon skulle ha behövt sina föräldrar för att visa mer intresse för henne som person. Jag tror att de uppfattade mig som autonom. De var verkligen säkra på att jag skulle lyckas. Det var inte alltid så enkelt för mig; Jag längtade efter att de skulle vara intresserade av mig. Men de levde separata liv.
Marika Lagercrantz undrade om hon föddes in i rollen som “den som alltid klarar sig” eller om det var ett resultat av förväntningar. Hon befann sig oväntat ensam i Malmö vid 19 års ålder, utan pengar eller hjälp från familjen. Marikas föräldrar packade ihop hennes ägodelar och skickade dem till Malmö medan hon reste ner till en treveckorskurs. Hon tror att det bara handlade om att andra skulle erkänna henne som självständig, enligt hennes egen uppfattning.
– Jag blev överraskad. Jag var i Malmö då. Jag var plötsligt ensam i världen, sårad och utan pengar. Då var överlevnad det enda bekymret. Trots att mina föräldrar hade resurserna att stödja mig kände jag mig övergiven. Marika var tvungen att lära sig att navigera i mognad på egen hand. Hon fick ta ett lån för att betala den första månadens hyra på 75 kr för lägenheten med rivningskontrakt. Efter det återstod bara att försörja sig. Hon kämpade sig igenom positioner på sjukhus och bibliotek när något stormade inuti henne.
Jag tror att den händelsen är den främsta anledningen till att jag är den jag är nu. Även om min mamma övergav mig kan jag nu tacka henne för att hon gjorde det trots hennes bortgång. för jag behövde försörja mig själv. Hon tillbringade en tid i Malmö innan hon återvände till Stockholm, då hon gick med i kvarteret Mullvadens ökända hemmaockupation. En ockupation av fyra flerbostadshus på Södermalm mellan 1977 och 1978 som varade något under ett år.
Försöket att förhindra att strukturerna rivas misslyckades till slut. Verksamheten upprätthölls av ett effektivt kvinnligt kollektiv. Det var också en samlingsplats för droganvändare, alkoholister och psykiskt sjuka. Marika hade tidigare varit intimt utsatt för psykisk ohälsa i sin pappas familj. Gänget var tvunget att lösa alla problem själva.
“En helt annan miljö”
Ett återkommande tema i Marika Lagercrantz liv har varit den feministiska rörelsen. I “Tystnad tagning”, teaterarbetarnas Metoo-upprop hösten 2017, var hon en av skådespelarna som satte tonen. Min mamma blev ganska gammal och var sjuk under en längre tid. Det har hon inte längre velat de senaste åren. Jag har gjort min del, sa hon. Men när Metoo kom trodde jag att hon hade överlevt för att se detta.
Fyra år senare talar Marika Lagercrantz passionerat om vilken inverkan överklagandet fortfarande har. Den sista delen av SVT:s “Stjärnorna på slottet” är skådespelerskan Marika Lagercrantz dag. Hon diskuterar sin uppväxt i skuggan av männens välstånd under frukosten, samt sin frånvarande pappa. Kvinnorna skulle gifta sig med begåvade män, och männen skulle bli författare. Det upptäckte Marika Lagercrantz snabbt.
Saknad pappa
Marikas pappa var sällan hemma eftersom han tjänstgjorde som chefredaktör för Dagens Nyheter. Ledighet togs aldrig ut eftersom arbetet alltid kom först. Jag insåg plötsligt att det fanns pappor som lekte med sina barn utanför. Min vän hade åkt på camping med sin pappa.
