
Martin Rörby Fru – Martin Rörby är författare och historiker av svensk arkitektur som föddes den 21 augusti 1964. Förutom att vara aktiv medlem i den egna byrån, Martin Rörby Arkitektur & Form, fungerar han även som senior rådgivare till stiftelsen Birthe & Per Arwidsson, där han var den första verksamhetschefen 2014 till 2016.
Han var sekreterare och kanslichef för det åttonde skönhetsrådet (Rådet för skydd av Stockholms skönhet) sedan det bildades 1919 2004 till 2014. Medan han var på den tjänsten uttryckte han sitt ogillande mot flera byggnadsprojekt, inklusive Stockholm Waterfront , Tors Torn och Nya Slussen.
Martin Rörbys bakgrund är bland annat vid Stockholms universitet och Arkitekturmuseet. Förutom Stockholms stad och Sergels torg har han kurerat utställningar om verk av arkitekterna Georg A. Nilsson och Ferdinand Boberg. Vidare har han gett sin tid och energi åt en lång rad arkitektoniska projekt, inklusive skolbyggnader från tidigt 1900-tal, miljonprogrammets bostäder och moderna glasskyskrapor.
2003 disputerade Martin Rörby framgångsrikt på en avhandling om arkitekten David Helldén. Sedan dess har han skrivit mycket om ämnet arkitektur, inklusive artiklar, essäer och böcker. Publikationerna “Sverige Brutal” (2018) och “Sthlm Brutal” (2015), författade tillsammans med fotografen Tove Falk Olsson, fördjupar sig i ämnet senmodernistisk arkitektur.
Förutom en bok om Stockholms tätort som kommer att fokusera på de förändringar som sker just nu, skriver han också på en studie med titeln “The architecture of the car” om miljöer och strukturer utformade speciellt för bilar. Föreläsare och debattör i ämnen relaterade till stadsutveckling och arkitektur, Martin Rörby är verksam inom området.
Han har varit stammis i SVT:s program med svenska och internationella arkitektoniska drag, och han var värd för reportageserien “Arkitekturpärlor” (2009–2015) med Christoffer Barnekow och Benjamin Jónsson (numera Benjamin Sandvold). Han medverkar även i “Bandet och jag” (2019) och de två första säsongerna av infotainmentserien “Historieätarna” (2012) respektive (2014) som expert.
Martin Rörby är ledamot i Akademien för kulturmiljö av Sveriges Arkitekter (SA) sedan 2017. Han fick hösten 2018 Olle Engkvistpriset av Stockholms Byggnadsförening för sitt arbete med folkbildning kring arkitektur och stadsplanering. Musiker som blivit stadsplanerare och arkitekt är Martin Rörby.
Hans talang för att hitta skönhet i fula saker har drivit honom fram som en av de mest framstående arkitekturhistorikerna i landet. Det var bostadsbrist på den tiden och mina föräldrar hyrde en lägenhet i andra hand i Hässelby Gård, enligt Martin Rörby. Medan Martins pappa var en välkänd musiker med djupa rötter i Sveriges scen, var hans mamma en sjukgymnast som gjorde ett karriärbyte för att bli etnolog och sjukvårdsutredare.
Som helhet hade familjen ett intresse för arkitektur och design, och Martin var en passionerad sångare och bildesigner. “När jag var barn var det ofta så att söndagsturen i bilen gick till ett gammalt slott eller några spännande nya hus”, minns Martin. Så småningom flyttade Martins intressen till byggnadsunderhåll och arkitektur från hans ursprungliga mål att bli sångare och lärare, tack vare en kedjereaktion av lyckliga händelser.
Hotet om rivning mot Adolf Fredriks musikklasser var en av dessa tillfälligheter; Fredrik hade studerat till sång på samma skola. Han deltog i diskussionen och skrev en artikel som beskriver fastighetens förflutna när han bara var 19 år gammal. Martin Rörby utvecklades till något av en konsult, skribent och informationssökande inom arkitekturområdet genom åren.
En hel doktorsavhandling ägnades åt hans fascination för David Helldén, arkitekten ansvarig för Sergels torg och Hötorgskraporna. Efter det började han göra framträdanden i bland annat romaner och tv-program. En egenskap som tycks definiera Martin Rörby är hans förmåga att se det estetiska värdet av strukturer som inte alltid tillskrivs så mycket kredit, som betong, miljonprogram och andra efterkrigsstrukturer.
Martin Rörby menar att byggnader alltid har speglat de rådande sociala och kulturella värderingarna i sina respektive epoker. Redan på 1930-talet ansågs idén om en Jugendkåk vara det mest motbjudande man kan tänka sig. Som historiker måste man akta sig för att inte agera hastigt när pendeln är i sitt yttersta läge eftersom man kan se dessa rörelser.
Det blir mycket lätt att upprepa samma fel därefter. I dessa städer kan man observera ett brett utbud av arkitektoniska stilar, från enkla trähyddor till herrgårdar byggda på 1800- och 1900-talen, från folket. Allt som ingår här måste kunna samexistera. Mot bakgrund av detta är han inte heller någon anhängare av den ganska splittrade diskussionen kring svensk arkitektur, där en fraktion hävdar sin önskan att hålla sig till traditionell byggsed.
Tvärtom önskar han en mer inkluderande och sofistikerad diskussion om arkitektur som speglar vår moderna tid. Musiker som blivit stadsplanerare och arkitekt är Martin Rörby. Hans talang för att hitta skönhet i fula saker har drivit honom fram som en av de mest framstående arkitekturhistorikerna i landet.
Medan Martins pappa var en välkänd musiker med djupa rötter i Sveriges scen, var hans mamma en sjukgymnast som gjorde ett karriärbyte för att bli etnolog och sjukvårdsutredare. Som helhet hade familjen ett intresse för arkitektur och design, och Martin var en passionerad sångare och bildesigner.
Så småningom flyttade Martins intressen till byggnadsunderhåll och arkitektur från hans ursprungliga mål att bli sångare och lärare, tack vare en kedjereaktion av lyckliga händelser. Hotet om rivning mot Adolf Fredriks musikklasser var en av dessa tillfälligheter; Fredrik hade studerat till sång på samma skola. Han deltog i diskussionen och skrev en artikel som beskriver fastighetens förflutna när han bara var 19 år gammal.
Martin Rörby utvecklades till något av en konsult, skribent och informationssökande inom arkitekturområdet genom åren. En hel doktorsavhandling ägnades åt hans fascination för David Helldén, arkitekten ansvarig för Sergels torg och Hötorgskraporna. Efter det började han göra framträdanden i bland annat romaner och tv-program.
En egenskap som tycks definiera Martin Rörby är hans förmåga att se det estetiska värdet av strukturer som inte alltid tillskrivs så mycket kredit, som betong, miljonprogram och andra efterkrigsstrukturer. Martin Rörby menar att byggnader alltid har speglat de rådande sociala och kulturella värderingarna i sina respektive epoker.
Redan på 1930-talet ansågs idén om en Jugendkåk vara det mest motbjudande man kan tänka sig. Som historiker måste man akta sig för att inte agera hastigt när pendeln är i sitt yttersta läge eftersom man kan se dessa rörelser. Det blir mycket lätt att upprepa samma fel därefter. I dessa städer kan man observera ett brett utbud av arkitektoniska stilar, från enkla träkojor till herrgårdar byggda på 1800- och 1900-talen, från folkets hem till de brutalistiska men smakfullt konstruerade utrymmena på 1960- och 1970-talen.
Allt som ingår här måste kunna samexistera. Mot bakgrund av detta är han inte heller någon anhängare av den ganska splittrade diskussionen kring svensk arkitektur, där en fraktion hävdar sin önskan att hålla sig till traditionell byggsed. Tvärtom önskar han en mer inkluderande och sofistikerad diskussion om arkitektur som speglar vår moderna tid.
Dessutom har han skrivit andra böcker som täcker samma område Förutom sina många framträdanden i SVT var han tillsammans med fotografen Benjamin Jónsson (numera Benjamin Sandvold) och journalisten Christoffer Barnekow värd för reportageserien “Arkitekturens pärlor”. Både “Bandet och jag” (2012) och de två första säsongerna av det pedagogiska tv-programmet “Historiätare” (2014) har honom som historiker. Året är 2019.
I konsortiet ingår Martin Rörby, Sveriges Arkitekter, SA, Kulturmiljöakademien, med flera sedan 2017. Han hedrades med Olle Engkvistmedaljen för sina insatser inom arkitektur- och stadsplaneringsutbildningen hösten 2018 av Stockholms Byggnadsförening. Som mångbegåvad artist har Martin Rörby sysslat med både musik och byggd miljö. Hans framträdande plats inom det arkitekturhistoriska området har drivit honom till framkanten av sitt område. Han har en förmåga att se det goda i saker som andra människor anser vara dåliga.
