Sara Osman Författare – Sara Osman är en svensk jurist född 1992 och bosatt i Stockholm. Hon gör sin litterära debut med det skarpsinta och insiktsfulla Everything We Didn’t Say. Det är både en samtida klassiker och en oförglömlig läsning tack vare dess igenkännlighet och spänning.
Vald till utmärkelsen Årets bok 2022
Amanda lyser – kanske till och med lyser lite – vid sociala tillställningar. Trots sina framgångar är Sofia den enda svarta kvinnan på sitt advokatbolag. Förutom sina miljoner Instagram-följare har Caroline allt. När de är i Stockholms innerstad får de tre kompisarna smaka på vuxenlivet. Allt verkar vara bra vid första anblicken.
Helt distinkt aktivitet pågår under ytan. En samtida berättelse i fritt fall, “Allt vi inte sa” vänder sig farligt nära psykologisk spänning och mörk underhållning. Allt finns där i Sara Osmans debut: tempot, tonen och precisionen. När jag fördjupar mig i karaktärernas världar upptäcker jag att mitt hjärta rasar av skratt och mitt bröst stramar av ilska.
På en premiumbyrå är erkännandenivån jämförbar med den för en delägares inkomst. Ett modernt öga lika angelägen som en toppadvokats. Överflöd och satir genomsyrar Sara Osmans debut. Förutsatt läsning! Det är Jens Lapidus. Den här debuten, som mer är en romansk roman, etablerar snabbt sin egen röst, och jag blir uppriktigt glad när jag läser varje kapitel.
Jag flinar som du gör när du får reda på att utdragen läsning väntar, och inte bara för att Sara Osman är rolig – för det är hon.” Sara Osman är en advokat baserad i Stockholm som är född 1992. Med “Allt vi inte sa” kliver hon in i den litterära världen. 2022 har Sara Osmans bok Allt vi inte sa nominerats till Årets bok. Hon var vår bästa expert på boken och dess författare.
Din bok 2022 har nominerats till Årets bok, och du borde vara stolt. När du hörde att du hade blivit nominerad, vad var dina första tankar? Mycket tacksam. Jag kunde inte låta bli att titta på mejlet på min telefon och kämpade för att tro att det faktiskt var sant. Att bli erkänd är en så enorm ära, så naturligtvis var jag extatisk.
På vilka sätt låter allt vi inte sa för dig?
Romanen handlar främst om en giftig vänskap, men den berör också frågor om daglig rasism och den isolering som vita människor upplever.
Vad var gnistan som tände konceptet för boken?
Först och främst var det Sofia – hennes möten med trångsynthet och hennes pågående kamp för att passa in. Bara några timmar efter att jag ringde en underbar vän för att berätta om konceptet hade hon en spellista redo och skickade över den. Att hitta motivationen har fått stor hjälp av den musiken.
Recensenter och läsare hade inget annat än kärlek till Allt vi inte sa. Många har pekat på bokens unika kombination av en rapstil och en lättsam ton, som lyckas ta sig an allvarliga och utmanande ämnen. Hur lyckas man skriva en bok som lyckas vara både humoristisk och seriös på samma gång?
Min gissning är att det bara är en återspegling av vem jag är. Oavsett hur illa det blir så letar jag alltid efter silverkanten. Utan att förstöra för mycket får vi följa berättelsen om tre vänner – Sophia, Caroline och Amanda – som har svårt att kommunicera med varandra och som tenderar att ignorera eller tona ned eventuella problem som kan uppstå. Tragiskt nog inträffar tragedin i slutet av berättelsen.
Hur skulle du beskriva din vänskap med någon i en liknande situation?
Även om jag vanligtvis är försiktig med att ge råd om livet, är det väldigt tydligt att dessa tre kompisar måste få säga sitt – och kanske till och med bestämma om de vill fortsätta umgås.
Vad tycker du skulle vara bra frågor för en bokcirkel att diskutera efter att ha läst Allt vi inte sa?
Din fråga är ganska utmanande. Kanske effekten av att känna sig obemärkt? Frågan om huruvida vita läsare i en bokklubb får och bör vara tysta när rasism förekommer uppstår också.
Vad kommer efter detta. Jobbar du på en ny bok just nu?
För närvarande håller jag på att skriva penna på en berättelse som jag tänker förvandla till en bok någon gång.
Till sist, om någon gillade All We Didn’t Say och letar efter mer av samma, rekommenderar du några böcker?
Det är dags att ta igen den pärlan om du på något sätt missat Lotta Olssons jämförelse av Allt vi inte sa till Störst av allt. Kiley Reids Our Best Time / Such a Fun Age är en rasande läsning för människor som gillar besvärliga situationer och snabbt skrivande som jag.
Sara Osmans debutroman, Allt vi inte sa, är otroligt underhållande; Jag har sällan läst ett verk med så många spot-on one-liners, och jag har aldrig skrattat högt när jag läst det. Bara att titta på titeln ger dig en fingervisning om vad det handlar om: allt vi håller för oss själva, inklusive våra självbilder, våra livslögner och de fasader vi värnar om.
Denna berättelse om plågan av sönderfallande fasader, de ibland ytterst fruktansvärda resultaten av tystnad, kan kanske beskrivas som fasadsprickor. Denna läsning är en dyster och anmärkningsvärt korrekt beskrivning av det moderna livet som använder ett antal psykologiska thrillertekniker; den är varken humoristisk eller feelgood, men den levererar många skratt.
Tre utbildade unga damer från Stockholms innerstad, som kanske är vänner eller inte, står i fokus för berättelsen. Något hemskt har hänt, men vi vet inte vad, vem som påverkades eller vem som är ansvarig för det – vi vet bara att det hände – i inledningsprologen. Denna taktik har länge använts i psykologiska thrillers, och den misslyckas aldrig med att fängsla läsarna.
Tre unga damer, alla i början av tjugoårsåldern, bosatta i Stockholms innerstad, fungerar som berättelsens samlingspunkt och ger korta kapitel var. Innan hon började studera juridik vid Stockholms universitet tillbringade Sofia sina uppväxtår i Sundsvall. Sofia har aldrig rest till Somalia, trots att hennes föräldrar är flyktingar där.
Hon arbetar långa timmar på den prestigefyllda juridikbranschen och fullföljer sina höga mål med beslutsamhet. Ursprungligen övervägde hon frågor om mänskliga rättigheter, men hon ändrade sitt fokus till bolagsrätt och har nu stor framgång i sitt arbete. Hon delar den enda kvinnliga anställdes ras med en gammal städare som också är av somalisk härkomst.
Hon värdesätter självständighet och förmågan att ta hand om sig själv. Trots att hon varit i ett engagerat förhållande med Erik i fyra år föredrar Sofia fortfarande att bo självständigt. Sedan de var förskolebarn i Sundsvall har Amanda och Sofia varit bästa vänner. Även om de anländer till Stockholm samtidigt, växer de snart isär.
Till skillnad från Sofias välbeställda familj hjälper Amandas föräldrar henne att flytta in i en central lägenhet nära Handelshögskolan där hon har skrivit in sig och hon blir snabbt ett festdjur. Hon och Sofia har kontakt igen och träffas ofta efter studentåren. Hon kanske är assistent på ett stort managementkonsultföretag nu, men hon har fortfarande ett vilt socialt liv och dricker för mycket.
Hennes tonårsbror Isaks självmord är hennes största trauma. Hon och hennes familj går igenom en tuff tid just nu eftersom hans födelsedag närmar sig. Som förstaårs juriststudent i Stockholm hade Sofia svårt att anpassa sig och kände sig ibland ensam. Men lyckan vände när hon träffade Caroline, och de två blev snabbt fina vänner. Caroline kommer från ett otroligt privilegierat hushåll, vilket skiljer henne åt.
En livsförändrande termin som hon studerade i Kalifornien under hennes sista år på college förändrade allt. Efter att ha träffat en förmögen influencer som tjänar miljontals dollar om året, bestämmer sig Caroline för att överge sina studier och ägna sig helt åt att utöka sin Instagram-följare. Så här fungerar det.
Alex, som bor med henne, är en mycket charmig person som alla älskar – speciellt Carolines föräldrar – och den underbaraste killen som alla tjejer ville ha. Denna trio hade många möten, men deras uppfattningar om varandra och sig själva förändras dramatiskt. Detta är en stor styrka i texten.
Allt som måste sägas sägs aldrig; falskheter, antaganden och missförstånd tolereras aldrig. Detta gäller inte bara i deras interaktion med varandra, utan också med sina föräldrar och ett stort antal av de andra karaktärerna i romanen. En av Sofias styrkor är den mångfald av svar hon har lärt sig på de genomgripande fördomar hon möter dagligen.
Dessa avsnitt är tydligt baserade på författarens egna erfarenheter; de är realistiska, relevanta och pedagogiska. En smart och effektivt utförd berättande anordning är sammanblandningen av kapitel om tiden efter katastrofen med de tre berättarnas. En väl genomförd stilistisk anordning är den gradvisa mörkningen av ton och intensitet genom kortare och kortare kapitel när katastrofen närmar sig.
Även om jag till en början kämpar med det säregna, kantiga osmanska ordförrådet, kommer jag snart att uppskatta det för vad det är: en idealisk miljö för denna berättelse. Ibland påminner den om en ko-läpp på våren, komplett med sprudlande språng som gläder publiken.
Penntricket, där man placerar en penna under bröstet, är bara ett exempel på den nya informationen jag plockade upp. “Då har du fylliga, jungfruliga, studsiga porrbröst som är värda deras huvudsakliga biologiska syfte: att tillfredsställa en man.” Du accepteras om pennan ramlar ner. “Du har misslyckats med ditt syfte som kvinna och kan köras till slakteriet” om det består.
