Adam Svanell Föräldrar – Den svenske journalisten Adam Svanell kom till denna värld den 16 augusti 1982 i Ryds församling i Skövde. Adam Svanell fick sin utbildning vid JMG i Göteborg. Från sin ödmjuka början som skribent på Kristianstadsbladet startade han Magasinet Novell och redigerar nu podddokumentärer för Svenska Dagbladet.
Att producera podddokumentärer har varit Svanells huvudfokus sedan 2021. Svanell producerade Lars Berges serie Medicinmannen som nominerades till en Guldspade och vann pris på New York Festivals radiogala i USA. Han nominerades till Tidningsutgivarnas pris 2023 för Årets medieledare för sina insatser med podcasterna.
För sitt arbete med dokumentärpodden Dynasty om Jan Stenbeck och hans barn delade han Stora Journalistpriset för Årets berättare med Jan Almgren, Lovisa Lamm Nordenskiöld och Hugo Lavett 2023. En pandemi har brutit ut, och det finns två grundläggande sätt att leva ett känsloliv. En av dem är mörk och deprimerande. Inför allmänheten eller när det gäller min familjs och min egen situation.
I det andra alternativet diskuteras bly i en gråskala. Det enda som får extroverta att bli galna är när social separation varar i mer än tio veckor. Att ständigt vara på språng är något som många längtar efter. Samtidigt bubblar en annan känsla upp till ytan. Vilken lättnad. Även om de fortfarande har ett villkor att uppfylla, rapporterar personer som kan arbeta hemifrån mindre stress som ett resultat.
Från ingenstans avslöjas den råa, ofiltrerade verkligheten i den dagliga tillvaron. Mitt under zoommötet skymtar det oorganiserade vardagsrummet hos ens medarbetare. På sociala medier, där en b-kändis som målar ett staket har ersatt de glittriga influencer-bilderna. Det behövdes ingen pandemi för att föranleda utredningen i fallet med journalisten och författaren Adam Svanell.
Men det krävde utbrändhet, vilket sattes igång av en längre period av stress i både mitt yrkesliv och ett personligt skrivande. Anonymous Achievers är en ny bok om stress som han skrev där han väver ihop sin personliga biografi med sociala kommentarer. Det underliggande mönstret i vår tid är att människor strävar efter att prestera och vill visa upp sina prestationer i nästan varje aspekt av livet utan eftertanke.
Adam Svanell hävdar att även när vi inte jobbar har vi fortfarande en sorts arbetslinje. Han tvivlar fortfarande på sitt eget beslut att bli performancekonstnär, även om han har skrivit en hel bok om det. Orsaker har upptäckts av honom. Barndom och familjehistoria är sammanflätade. Adam Svanells föräldrar var båda mycket framgångsrika människor; hans mamma var lärare och hans pappa var sjukhusdirektör.
Båda föräldrarna hade frikyrklig bakgrund, och deras familj var mycket engagerad i pingst. En kultur av förpliktelse och storhet, det kan vara en värld som drivs av skam. När han ser tillbaka kan han fortfarande urskilja svaga ekon av “den weberianska kristna andan”, som manifesterades som ett ideal om inre drivkraft och en robust entreprenörsanda inom frikyrkan.
Hans pappa hade sagt till honom att “du kan alltid bli en bättre kristen” oavsett hur hängiven han var. När han blev äldre förblev Adam Svanell oförändrad. När det gäller religion, nej. Att sikta på att utmärka sig på nästan alla områden var ändå hans mål. Men de faktorer som vanligtvis anses ligga till grund för prestationsförmågan gäller inte hans uppväxt.
Den där det sägs att kärlek kan hittas via performance. Att älska någon behövde inte göra något speciellt. Faktum är att mina föräldrar var ganska milda. Jag härmade deras handlingar eftersom jag var mer intresserad av att lära mig. Önskemål om erkännande var ett annat element. Det kan också ha religiösa undertoner, enligt Adam Svanell.
Enligt den kristna förpliktelsens etik finner den som uppnår hög prestation tillfredsställelse i att tjäna andra, snarare än i att samla materiell rikedom. Men jag tror inte; snarare är jag bosatt i det förtrollade landet där självreligion har ersatt alla andra religioner. Möjligheten att ens hälsa blir lidande till följd av att man kanaliserar sin drivkraft enbart till att få bekräftelse är inte uteslutet.
Att hitta en balans mellan systemiska och personliga faktorer är viktigt för Adam Svanell. Stress och prestationsförmåga är distinkta begrepp, och han hävdar att människors beroende av sin egen prestation inte kan förklara det växande problemet med utbrändhet. Detta hindrar inte människor inom vissa områden från att bygga sina karriärer på en gemensam känsla av att vara kylig.
Han var medlem i en stödgrupp för utbrändhet ett tag. En bransch som såg effekterna av budgetnedskärningar var sjukvården, där ett antal människor hade jobb. De kunde inte göra ett bra jobb på sina jobb, vilket fick dem att känna sig kyliga. Han kunde se det eftersom han var journalist som arbetade inom ett utsatt område.
Kyrkomiljöer betonar ofta betydelsen av kallelse. Lika viktigt är begreppet kontrollera din vikt. Att vara aktiv och ha känslan av att du ger allt är djupt meningsfullt på en universell mänsklig nivå. Var slutar meningsfullhet och destruktivitet börjar? Det är frågan. Jag håller med om att stress ofta används i ett negativt ljus, men jag har ingen fast respons på det.
Psykologen gav mig i uppdrag att träna på att vara hemsk på vad som helst, som att skriva på ett slarvigt sätt. Enligt min mening var det fel val. Snarare har jag försökt hålla min uppmärksamhet på proceduren snarare än slutprodukten. I princip är det enkelt att acceptera att människor är värdefulla oavsett deras resultat. Att förverkliga det är svårare.
Särskilt i ljuset av hur allmänt förekommande leveransidealet är. Det finns motbudskap som säger åt folk att slappna av, men enligt Adam Svanell är det bara extremvärden som bevisar trenden. Adam Svanell, kulturjournalist, är 34 år när han är så utmattad att han var tvungen att inventera sitt liv. Många andra är i samma båt som han, men väldigt få människor vet mycket om hans åkomma.
Det är tydligt för Svanell i “Anonyma prestationer” att vår hälsa började försämras på grund av våra jobb. Adam Svanell upplevde en plötslig och svår bröstsmärta när han reste för att träffa Leif GW Persson för en intervju. Han blev så småningom sjuk i utmattningssyndrom och hamnade på akuten på grund av oregelbunden hjärtrytm. I samma ögonblick som kroppen reagerade förstod han vad som pågick och varför.
Jag visste direkt att det var stressrelaterat å ena sidan. Jag var medveten om den negativa inverkan som mina stressnivåer hade på min hälsa. Å andra sidan nämner han att han jobbar hemifrån på grund av coronaviruset och medger att han inte insåg allvaret i situationen förrän långt senare. Tidpunkten för Adam Svanells boksläpp är ironisk, säger han. Att komma med en bok om ett stressrelaterat sjukdomsutbrott under en mer angående pandemi känns lite konstigt. Tvärtom hävdar han att detta orsakar ännu mer stress.
Det förflutnas tyngd
Svenska Dagbladet var en högtrycksmiljö för kulturjournalister som Adam Svanell, som nu är redaktör där. Han hade kompetenskomplexet när han var liten. När han ser tillbaka undrar han om hans önskan om bekräftelse var drivkraften bakom hans beslut att acceptera förlagets erbjudande att skriva en bok.
Jag tror att det hade en viss inverkan. Jag var orolig för att skriva om detta eftersom jag tyckte att det var ett banalt ämne. Men efter att ha skrivit en artikel om utbrändhet fick jag en överväldigande mängd feedback. Trots allt prat om det hade han paradoxalt nog ingen aning om vad det innebär.
Alla trodde inte att denna sjukdom först nyligen har dykt upp i Sverige och vår tid. Men ska jag tro det? Swanell var mystifierad. Han identifierade alla symtom efter att ha läst om sociologen Max Webers dilemma på 1800-talet. Den utbredda användningen av termen “försvagade nerver” för att beskriva Webers hälsa är ett tecken på spridningen av stressrelaterade sjukdomar genom åren.
Många människor börjar prata om hur stressigt och fartfyllt livet är under andra delen avartonhundratalet. När du börjar ta upp ämnet om det vi nu kallar stress så bidrar många av de saker som kommer att lyftas fram, som tidspress och att du inte slutar jobba när det blir mörkt.
Roten till kapitalismen
Om vi har mer bråttom nu än tidigare kan Adam Svanell inte säga. Han klassificerar spänningen i vår period som “kronisk”, och han undrar om spänningen bara är annorlunda. Möjlighetsfönstret för en fullständig återhämtning har stängts. I ett kapitalistiskt och marknadsliberalt samhälle har saker och ting gått i en snabbare takt. Nuförtiden hålls vi till en högre standard i alla aspekter av våra liv.
Det finns ett system på plats som tvingar oss att konsumera hela tiden, men det är lite betoning på andra värderingar; du tror inte på en större makt eller ett liv efter detta. I slutändan motiveras det mesta av behovet av att känna sig själv. Det var aldrig Adam Svanells avsikt att skriva en politisk roman.
Han delar dock många stressforskares uppfattning att sjukdom har strukturella orsaker, som tunnare organisationer och större arbetsbelastning orsakad av företags obevekliga strävan efter vinstmaximering. Det märks även inom vården, särskilt i dessa tider av hög stress, enligt Adam Svanell.
När det kommer till utbrändhet är kvinnor inom vården bland de hårdast drabbade. Svanell tillskriver detta en kombination av faktorer, inklusive strukturella förändringar påverkade av den privata sektorn och tillkomsten av ny offentlig förvaltning. En av dessa faktorer är genomförandet av massiva budgetnedskärningar.