Andreas T Olsson Fru – Andreas, stockholmare född den 28 juli 1979, bor för närvarande på Tyska Brinken 19. Den 30 november firar vi Andreas namnsdag. Hans nuvarande bostad går tillbaka två år till 2020 (1 januari). Han och Maria har gjort detta till sitt hem. Det finns ingen särbehandling för Andreas. Andreas T. Olsson är en svensk skådespelare och dramatiker.
Han gick på Teaterhögskolan i Stockholm 2010-2013, där han skrev och framförde monologen Sufflören, som hade nypremiär på Dramaten hösten 2013 och sedan dess blivit en långvarig hit. Nuförtiden är Andreas ordinarie medlem i Dramatens ensemble och medverkar i bland annat Three Sisters, Trettondagsafton, When the Chalken Comes och Improvisation at the Castle, varav den senare han också regisserade.
Andreas har skrivit flera fler verk utöver Sufflören, bland annat relationskomedien Taxi för SVT, romanen Sista gästen (Natur & Kultur), och en ny anpassning av Orpheus i underjorden för Malmö Opera. Han vann Lena Nyman-medaljen 2019 och Karl Gerhard-stipendiet 2008. Satirikern och författaren Andreas T. Olsson arbetar inom en rad områden.
För Sveriges Radio har han producerat tio olika programserier och uppträtt i flera kabaréer. Glada änkan (Kungliga Operan), The Last Cabaret (Kulturhuset Stadsteatern), och Bröllop, dop och begravning (TV4/Cmore) är bara några av de program som han har medverkat i. Andreas är mycket engagerad i den organisation han sitter i styrelsen för. Hans enhet ligger på samma våning som sju andra. Vi har identifierat varje individ och deras våning i byggnaden.
Samma år som Andreas flyttade in i sin lägenhet delade han byggnaden med en annan person, Anna Maria, som fortfarande lever och mår bra nu. Andreas T. Olsson har bestämt sig för att lägga ner sin enmansföreställning The Sufflören efter 154 föreställningar. Lördagen den 30 april avslutas alla föreställningar på Dramatens intima scen. Efter föreställningen kommer dramaturgen Anneli Dufva att prata med Andreas om pjäsens historia och hur den har utvecklats under årens föreställningar på Dramaten.
Talk kommer att fokusera på Gösta Ekman, ambitiösa mål och personer med kort kroppsbyggnad. “Tillsammans är ett sätt att existera” är titeln på en vacker sång av Lill Lindfors. Ordet “tillsammans” beskriver bäst det decennium som spenderades med Sufflören. Det var ett helt sätt att leva. Enligt Andreas T. Olsson “kommer jag ihåg det”.
Mycket intelligent. Efter debuten av The Sufflören, som nu spelas för sista gången, deklarerade Dagens Nyheter “en stjärna har fötts på Dramaten”, och Svenska Dagbladet hyllade föreställningen och kallade den “enastående humor, fingertoppskänsla och tajming. ” I denna rörande och melankoliska komedi möter vi en sufflör som äntligen hittat sin nisch i livet. som finner sin största tillfredsställelse i att tjäna när han får det minsta erkännande. Och som är hemma i scenens värld och dess stora texter men känner sig mer malplacerade någon annanstans.
Den 22 september 2012, som en del av sin examen från Teaterhögskolan i Stockholm, presenterade Andreas T. Olsson ett första utkast till sin examensmonolog. Den 20 september 2013 hade Gösta Ekman premiär för en utökad klippning på Dramaten med hjälp av extra regissör, eller som Gösta kallade det, VIS (Vän I Salongen).
Sedan dess har uppsättningar av The Suffler inkluderats på Stanislavsky-festivalen i Moskva och som en del av den ordinarie repertoaren på både Dramaten och Nationalteatern på turné. Den har även getts ut i bokform av Dramatikerförbundet, presenterad som Veckans föreställning i SVT och utvald till Scenkonstbiennalen. Både Nils Vogt (i Oslo) och Preben Kristensen (i Köpenhamn) har porträtterat titeldelen i produktioner av monologen utanför Danmark.
Efter kvällens avslutande Sufflören sätter sig Anneli och Andreas ner för ett samtal som präglas av uppläsningar ur Andreas roman Den siste gästen och kabaréföreställningar av Kuriosakabinettet med bland annat skådespelaren/pianisten Fredrik Meyer. Dessutom kommer det att innehålla en del omskrivet material från en planerad monolog.
Andreas T. Olsson, nu 43 år gammal, har gjort sin enmansföreställning “Sufflören” det senaste decenniet. Då var Gösta Ekman “Vän i salongen” för honom. Oscarsteatern i Stockholm var värd för debuten av hans nya monolog, “Vän i salongen”, den 6 november. Absolut fantastiskt. Andreas hävdar: “Jag fick galenskapen genom mammas mjölk, eftersom jag var hemmahörande i Uddevalla och allt.”
Den svenska pjäsen “Sufflören” har blivit en modern klassiker. Över ett och ett halvt decennium av en monolog. För mig betyder detta världen. Scenskola var något jag gjorde i en mogen ålder av 30, minns Andreas T. Olsson, och det ovetandeskapade en plattform för mig. Sedan dess har han varit med i en mängd filmer och tv-program, bland annat i senaste komedin “Trevlig helg” mitt emot Hampus Nessvold på Dramaten.
En god vän till mig var Gösta Ekman
Faktum är att storskådespelaren Gösta Ekman (1939-2017) såg Andreass “Suffören”-föreställning på skådespelarskolan. Till och med Göstas fru, Marie-Louise Ekman, tyckte det var jättebra och eftersom hon drev Dramaten på den tiden hade Andreas inget annat val än att ta med det dit. Jag var nervös, jag trodde inte på mitt eget omdöme, men jag undrade om Gösta Ekman kanske hade ett “regissörsöga” och tankar om saker och ting.
Mannen tyckte att titeln var ointressant. Några dagar senare föreslog han att de skulle lägga till honom som VIS, eller vänlig rådgivare i salongen. Och så blev det som Gösta Ekman och Andreas T. Olsson blev stora vänner, ett band som bestod fram till Göstas död 2017. Det finns utrymme för missförstånd kring konceptet Vänner i salongen. Det var en gång, under en “Sufflören”-turné, en grupp människor som inte sett föreställningen väntade utanför med autografböcker för att de trodde att Gösta alltid var där för att signera dem.
“Jag satte några vid sidan av för Claes”
Med debut söndagen den 6 november kommer den nya monologen att spelas på Oscarsteatern på kvällar då Robert Gustafssons “Tootsie” inte visas. Culture Bears är det svenska namnet på dem. Även om det är en komedi så är “The Prompter” ingen uppföljare. Det är en hälsning till alla excentriker där ute som gör kulturlivet till vad det är.
Allt utspelar sig i en teaters kapprum. Jag, garderoben, spelar ut scenarierna med plaggen som hängts upp. Några av rollerna han tar på sig är en publik, en musiker i orkestern, en kritiker och någon som bara kan sova på en teater. Den utmärkta scenografen Bengt Fröderberg har designat en galen uppsättning som kan avnjutas av en enda artist.
Claes Eriksson är det senaste tillskottet i Salongens Vänner-gruppen. Jag är från Uddevalla, så jag har sett Galenskaparna i Trollhättan i aktion ganska mycket och utvecklat en soft spot för Claes. Du kan inte välja det i förväg, men vi slog till direkt. Han använder den moderna kulturen som måltavla för sin satir, även om det inte alltid är lätt att hitta humorn i den.
Den här fredagen på Dramatens Lilla Scen i Stockholm får The Sufflören, en monolog skriven av Uddevallaborna Andreas T. Olsson, sin värld premiär. Han har blivit mycket imponerad av skådespelaren Gösta Ekman, som har varit till stor hjälp för honom under repetitionerna. Andreas monolog levererades för Gösta Ekman för ett år sedan som en del av hans slutstensprojekt för sin teaterexamen.
Marie-Louise Ekman, fru till Dramatens vd Gösta, deltog också. Efter att ha nästan kollapsat av chock och förtjusning kom Marie-Louise och jag överens med honom om att fler borde se detta. För över två och ett halvt år sedan träffade Gösta Ekman Andreas för första gången personligen på en föreställning. Redan då tyckte jag att Andreas var jättebra.
Att bara chatta med honom kändes naturligt. Bland rollerna i Dramaten finns Andreas T. Olsson. Hans originalpjäs The Suffler, som hade premiär på Teaterhögskolan 2012 och som spelats på Dramaten i utökad version sedan 2013, markerade hans genombrott som både författare och skådespelare. Han har också skrivit seriens manus för Taxi. Det här, Den siste gästen, är hans första bok.
Sista besökaren
Tomas Rapp blir direkt kär i Sara och Henrik vid deras första möte. De visas till sitt bord i Stockholms restaurang KB, där han reflekterar över matgästernas betydelse över restaurangens meny, kökspersonal, läge och fysiska struktur. Thomas Rapps gästfrihet är jämlik genom att han ger lika mycket tid och ansträngning till alla sina gäster. Men Sara och Henrik, och själva restaurangen, är undantag. Thomas Rapp underkastar sig helt deras direktiv. Samtidigt som han har en ex-flickvän i rebro så tar KB, och framför allt Sara och Henrik, upp den stora majoriteten av hans tid. Han hade svårt att anpassa sig till semestern.
