Andrev Walden Mamma – I “Jävla karlar” av Andrev Walden diskuteras också de flera styvfäder han hade som pojke, mäns brutalitet och hans tids föräldrar som agerade barnsligt. Han hävdar att om något låter påhittat så är det faktiskt korrekt. Jag smuttade på mitt kaffe i trädgården som funnits där sedan 1700-talet, precis bakom förlagets kontor. Enligt Andrev Walden är det en vanlig företeelse när man längtar som mest efter snus. Han har dock inte längre lyxen att snusa.
Att skriva en bok kommer inte att tjäna dig så mycket pengar. Du kommer inte tro priset. Han tror att det, monetärt sett, finns tillfällen då man kunde önska att man hade alternativa livsmål. I sina skriverier för DN och Aftonbladet har han fått uppskattning för sitt ordval. Han säger att hans starkaste sida är att skriva. Den nu 47-årige debutanten skrev äntligen boken han alltid velat skriva, men det hände inte över en natt.
Precis som du skjuter jag upp med att skriva kolumner ganska länge. Jag var rädd för att börja skriva. Det finns ingen återvändo när du väl kommit in på ditt expertområde. Han hävdar att dina ansträngningar skulle vara förgäves om du inte gör det. Jag kan föreställa mig en annan bana i mitt liv där jag aldrig antände pudret. Men jag uppskattade det helt enkelt som en fantasi som jag aldrig kom till.
“En liten komediklubb”
“Jävla karlar” berättar om Andrev Waldens liv i Norrköping. Nästan sju distinkta styvfäder under de många åren. Angående fattigdom och brist på rötter. Med hänvisning till användningen av olagliga substanser och mordförsöket. Angående vansinne och vuxna som misslyckas med att bete sig som vuxna.
Att sätta penna på papper var ingen picknick. Så när det gäller kvaliteten på utförandet. Walden kämpar för att fokusera och avsluta uppgifter. Mentalt var det mindre påfrestande. Han säger att poängen med skrivandet var att avslöja mörkrets ljusa sida. Som en liten komediklubb skapar vuxna syskon när de pratar med varandra om sin barndom och sina föräldrar, särskilt när de säger hur konstiga de var.
Jag siktade på att införliva styrkan som kommer av att syskon skrattar tillsammans i berättelsen. Tillåt mig att släppa in dig i en klubb. Av någon anledning började jag tycka synd om vuxna när jag var ganska ung – kanske runt tio års ålder – och tänkte på dem som små barn med långa ben.
Oförlåtande för mamma
“Växtmagikern”, “Prästen” och “Mördaren” är namnen på styvfäderna, som är från arbetarklassen, bourgeoisin respektive den gröna vågen. Mamman förlitar sig på det regelbundet och har lite pengar. Vart man än ser är lille Andrev förvirrad. Andrev Walden hävdar att nästan allt i boken är verkligt, även om karaktärerna i den ibland verkar osannolikt galna.
På andra ställen har han till och med slagit tillbaka vansinnet för att göra det mer rimligt. Du kan lita på att allt är sant om det låter påhittat. Du kan hoppa över att komma på något nytt eftersom folk kommer ihåg saker som är unika. Enligt honom ligger uppfinningen i mellanrummen mellan de saker som finns kvar i ens minne.
Dessutom är hans mamma inte precis ett lysande exempel på något positivt, men han har inget intresse av att höja hennes status i detta avseende. Jag pratade mycket med min mamma, men jag är inte säker på att hon borde vara en del av denna diskussion. Trots att hon läste boken, vilket var utmanande för henne, slog hon sig aldrig till ro med att läsa den.
“Att leva i kronisk chock”
Det var som om det fanns två fraktioner, säger han. Å ena sidan kunde man känna kärleken och värmen stråla ut från mammorna och barnen. Däremot kastade fäderna till av vrede och raseri och stängde av deras territorium. Andrev, som barn, kunde aldrig förstå varför deras mammor någonsin hade låtit dem komma in.
TT: Berätta om att bli myndig och att vara en “man” för första gången. Det verkar nästan omöjligt att misslyckas när jag tänker på min biologiska pappa och de styvfäder jag hade, med undantag för den sista som ansträngde sig för att älska och uppfostra mig. Allt jag säger är: sluta vara så naiv. Men det handlar också om hur föräldraskap och faderskap ses i samhället idag.
Samtidigt spekulerar han i att längtan efter stabilitet har satt sina avtryck. Verkliga relationer har utvecklats mellan mina bröder och mig. Vi rör oss inte. Sanitet, lugn och konsekvens är vad vi söker. Han har lärt sig att inte vara så hård mot de vuxna i sitt liv som ett resultat av att bli förälder. Innan jag fick barn fick jag inte det här.
Barnen är nu tio och tolv år gamla. Men jag är rädd att jag aldrig kommer att känna mig komplett igen. Jag är i ett tillstånd av kronisk chock på grund av livets komplexitet och oförmågan att återhämta mig helt från den posttraumatiska skadan jag ådrog mig i barndomen.
Fantasy om Conan
En terapeutisk handling eller en uppgörelse, “Damn men” är ingetdera. Det visade sig att han bara försökte berätta en saga, säger han. Om hundra eller tusen år från nu är min största ambition att ha skrivit en saga som har “spätts ut” i det kulturella grundvattnet och kommer att berättas. Mina verk består av fantasifulla berättelser. Trots filmens dokumentära karaktär kan jag inte låta bli att undra om någonstans i texten karaktären av en obotlig berättare antyder förlossning.
Han kände inflytandet från berättelserna när han var liten. Aldrig mindre än de vilda fablerna som “Conan the Barbarian” En natt berättar Walden om hela filmen för sin bästa vän “Cyclops” när han andfådd lyssnar på boken. Inte ens nu kan jag komma över den djupa effekt filmen hade på mig. Men jag kommer inte riskera att se den igen. Mina drömmar om att bli Conan-pojken var så levande. För att få styrka när du är instängd, fly och utforska naturen.
Andrev Walden tar kontroll över sin barndom och varje man som korsade hans väg i den självbiografiska berättelsen Damned Men. Men barndomsdemoner finns inte. För att slippa skriva en roman som fungerade som uppgörelse betonade han vikten av att hitta humor i mörkret. När Andrev Walden får reda på, sju år gammal, i en villa i skogarna utanför Norrköping, att hans biologiska pappa inte är den han utger sig för att vara, vänds hans värld upp och ner.
När han faller till golvet slår mannen som han tror är hans far honom. I ett anfall av rädsla och raseri ropar hans mamma, “‘Han är inte din riktiga pappa // En riktig pappa skulle aldrig göra så mot sitt barn.” Under de sju åren fram till publiceringen av hans memoarer J ävla karlar möter unge Andrev inte mindre än sju män, som var och en kortfattat tar på sig faderliga ansvar, beroende på hur väl han sköter dem.
Men han föredrar att referera till det som en bok snarare än en självbiografi. Romaner, enligt min mening, omfattar alla berättelser som kretsar kring minnen av ens ungdom. Bara genom att inleda ett samtal om barndomsminnen med dina syskon, kommer du snabbt att lära dig att de kan skilja sig mycket åt.
När idén om sanning blir riktigt grumlig, kommer jag att vara mer tillfreds med att hänvisa till det som en roman. I så fall skulle jag vilja hävda att varje diskurs med barndomstema i en roman är helt fiktiv. Inget mer än de första tre eller fyra raderna fastnar i ditt sinne. Jag skulle bara kalla det som en berättelse om att bli äldre om jag var någon som slarvigt kalibrerar. Jag brukar dock vara lite försiktig.
Det Andrev säger är dock mest korrekt enligt hans åsikt. Är det verkligen sant? är en fråga som många läsare förmodligen kommer att ställa. Det är enligt min mening så länge man undviker att lägga märke till det vanliga i mellanrummen mellan det extraordinära. Uppfunna saker finns runt omkring oss. Vardagen är en suddig för mig; du måste fixa lite.
Angående hans barndom, Andrev Walden
Märkliga händelser inkluderar en pappas försök att dränka sin mamma i badkaret; Men Andrevs yngre syster räddar dagen genom att bita killen i halsen och distrahera honom tillräckligt länge för att mamman ska kunna fly genom trappan. I ett raseri kastar en annan man ut ett enormt akvarium – en gåva från honom till Andrev – genom ett fönster när mamman uttrycker sin önskan att avsluta kontakten (med fisk).
“Tjuven” är den som försöker dränka modern, medan “Mördaren” är den som kastar tanken.”Växtmagikern”, “Konstnären”, “Prästen”, “Kanotisten” och “Indieren” utgör den extra uppsättningen fäder. Vännerna “The Cyclops”, “The Tale” och “The Mouse” introduceras också för läsaren. Berättelsens Andrev är dock Andrev.
Det var juridiskt bekvämt för fäderna att ha smeknamn från början, och de begick visserligen en del brott och skadegörelse. Så småningom fick alla andra en moniker utom jag eftersom jag föredrog smeknamnsformen. Plus den modiga Harriet Brandelius, som är dotter till Harry Brandelius. En hemsk man vid namn “Tjuven” greps av myndigheterna efter att hon kallat dem. Jag såg honom på en parksits i Norrköping när jag var tjugo, bland skörbjuggarna; han verkade inte ha mycket tid kvar då, så jag tror att han är död nu.
