Caroline Seger Fru – Diskussionen om den förödande slutförlusten visades live på tv. När det var dags att hylla lagkaptenen Caroline Seger var Olivia Schough på gränsen till tårar. Den 36-åriga Caroline Seger kom inom en straffspark för att ta hem OS-guldet till Sverige. Men försöket var utanför mål, och sagan slutade tragiskt när Kanada vann guldet i den efterföljande straffläggningen. Både Seger och Olivia Schough, som tog silver i OS, var med i Kanal 5:s “Olympisk kväll med Almenäs” i lördags kväll.
Svenskarna fick se en sammanfattning av mästerskapet, inklusive straffläggningen, vid den tillställningen. Dessa bilder är borta för alltid när vi tar bort dem. En sportberättelse behöver inte sluta i tragedi. Det här är första gången jag ser bilderna, och det kommer troligen också att bli den sista. Under överskådlig framtid, enligt Caroline Seger.
Den största spelaren i svensk landslagshistoria utvecklar sina känslor efter matchen: “För mig hade det varit grädden på moset i en lång karriär”. Olivia Schough, en lagkamrat till Segers från både landslaget och Rosengrd, sitter bredvid henne i soffan. När hon berömmer Segers ledarskapsförmåga har Schough mycket mer problem med att få fram orden och hennes röst skakar.
Hon är ovärderlig. Vi är allt hon kan fokusera på innan straffsparkarna börjar. Vi bombarderar henne med frågor. Hon är en konstant närvaro. Alla ringside chatter är hörbara under tävlingen. Hon tittar på Seger och säger: “Jag förstår inte hur du orkar, hon tar hand om oss alla”. Det är fantastiskt att du har kunnat prestera på den här nivån samtidigt som du bär hela lagets och Sveriges tyngd.
Som svar uppmärksammar Caroline Seger omvärlden
Det är bra att jag känner mig mer jämn nu. Annars hade jag nog tappat det. Människorna som omger mig är fantastiska, säger hon. Caroline Seger och Olivia Schough var båda frånvarande från tisdagens landslagsträning i Bstad, inte på grund av skada utan snarare för att vila. Det är så det framstår i Expressen.
Landslaget har satts ihop till EM i sommar och programmet sägs vara krävande, framför allt för damlandslagsspelarna som precis avslutat sin vårsäsong. Förbundskapten Peter Gerhadsson anser att det är avgörande att diskutera träningspassen med alla som har haft ett väldigt späckat schema för att avgöra om de ska delta eller inte.
Båda stjärnorna hoppade över måndagens träningspass också. I Tokyo skulle 2016 års silver vara värt mer än någonsin. Caroline Seger, lagets kapten, var tänkt att vara hjälten, men hon kom till kort i OS-finalen. Stina Blackstenius kommenterar i SVT Sports årsbok, “Jag tror att vi alla hade unnar henne det ögonblicket att vara den som pressade oss till ett OS-guld”. En berättelse du helst inte kommer ihåg.
Guldmålet som kunde ha toppat en 16-årig karriär med landslaget. Med ett enda misstag hade Caroline Seger kunnat ta ett OS-guld. Stina Blackstenius reflekterar över OS-finalen i SVT Sports årsrapport. Hon är en underbar människa. En av de bästa ledarna jag någonsin arbetat under. Hon kan övervaka fältet effektivt genom att höra och se alla samtidigt. Med den sista kicken trodde vi att vi kunde vinna och ta OS-guld, förklarar hon.
Stina Blackstenius var Sveriges OS-målskytt. Och hon satte upp ett drömscenario för Sverige i finalen, bara för att Kanada skulle knyta ihop det på straffläggningssätt. Caroline Seger fick göra ett val och hon blev stående där. Seger är den enda spelaren jag kunde ha föreställt mig att få göra det målet. Och jag tror att vi alla gav henne den möjligheten att vara den som driver oss till OS-guld, förklarar Blackstenius.
Det tas tillbaka av oss
Du är medveten om att det “bara” var ett silver. Att vara så nära att vinna ett OS-guld men bara komma till kort. Enligt Blackstenius var det som att “vi tar tillbaka det” hade ropats i sista sekund innan guldmedaljen var på väg att slängas runt någons hals. En fantastisk fotbollskarriär kan ha avslutats på ett spektakulärt sätt.
Det var möjligen Segers sista spark i internationell storfotboll när Sverige hade segern i händerna, bollen låg på straffpunkten, och Labbé i det kanadensiska målet blev skrämd. Efter att Caroline Seger tagit ledningen för drottning och country steg bollen som en väderballong över molnen och kvällen i Yokohama slutade i tårar. Tävlingen var en OS-final.
Sverige var det bättre laget, men de tappade guldet på grund av sina misstag. Om du vill vinna ett OS-guld, var inte girig, som den store hoppryttaren Peder Fredriksson sa till sig själv efter att ha förlorat med 17 sekunder. De svenska kvinnorna ska vara nöjda med sin prestation i turneringen och silvermedaljen, dock latt det kan ta lite tid att sjunka in i betydelsen.
Deras ansträngningar misslyckades
Den enda personen de egentligen kan skylla på är sig själva för att de inte presterade tillräckligt när det betydde mest är domaren. De viktigaste lärdomarna är de man lär sig av sina misstag, och om Peter Gerhardsson och den svenska landslagsledningen och egentligen alla spelare och tränare i Sverige ska lära sig något av den här kvällen i Yokohama så är det att svenska fotbollstjejer måste bli mycket bättre i sitt passningsspel i avgörande ögonblick, bli mer distinkt, och våga trycka på bollen.
När det gäller att infoga den sista biten finns det helt enkelt för många slarviga, lösa och tvivelaktiga procedurer. Sverige har presterat fantastiskt i OS och vunnit varje match fram till finalen, så det var varken övermodigt eller dumt att betrakta dem som favoriter. Gruppen genererade tillräckliga alternativ för en slutgiltig dom.
Det är förståeligt att de kanadensiska kvinnorna skulle vara trötta efter att ha tagit sig så här långt i turneringen, men de har haft det mycket tuffare och mycket längre än herrarna. Seger vinner bollen, Asllani flyttar fram bollen och servar, och Stina Blackstenius gör det omvälvande målet. Det var fortfarande Sveriges spel, även om Ilestedt tog en risk (inte för första gången) och Kanada kvitterade på straff.
På tilläggstid gick Sverige till ett massivt anfall som skapade förvirring i straffområdet, men ingendera svenskfoten träffade bollen rent och samma sjukdom reste upp sitt fula huvud ännu en gång. Fridolina Rolfö och Kosovo Asllani slösade båda bort fantastiska chanser, och Hurtig nickade bredvid.
Peter Gerhardsson har lett Sverige till oöverträffade framgångar. Det har varit ett nöje att se denna turnering utvecklas på grund av honom och hans inställning till fotboll. Han har satt ihop ett lag där varje spelare känns som en integrerad del av laget. Spelarna har upplevt den olympiska andan.
Peder Gerhardsson ska ha fått ett genidrag kvällen före matchen. En skakning mellan Sofie Jacobsson och Fridolina Rolfö är nog vad han kom på efter att ha gått upp ur sängen och gjort anteckningar. Självklart bör du sträva efter att förverkliga dina vildaste föreställningar, men även där kan du behöva utöva lite diskretion. Det fanns ingen lycka i denna handel.
Varken Jacobsson eller Rolfö fick det utrymme de behövde för att göra det bästa av sina respektive vänsterkanter. När det var dags för straffar blev jag lite förbluffad över hans förmåga att plocka fram Stina Blackstenius, lagets ledande målskytt, och Rolfö, tjejen med det finaste tillslaget av dem alla.
Asllani blev kvävd och sköt utanför, Anvegrd slog till på idealisk höjd för målvakten att göra en dykräddning, Seger tappade helt kylan innan det som kunde ha varit avgörande ögonblicket i hennes lysande fotbollskarriär, och Labbé bröt sig igenom den första halvan av matchen.
Knockoutomgång mot Jonna Andersson, som hade kommit in som avbytare. Jag är medveten om att det bästa spelet tenderar att sparas till tidigare under säsongen, att trötthet kan få även de bästa att vackla, och att utvisningar ofta avslöjar detta. Att ha svagare ben, ett tomt sinne och en rädsla för att misslyckas.
Slam Dörren till guldet stängdes
Eftersom Gerhardsson utan tvekan inte valde de största straffläggarna, slösade svenskarna bort en chans att ta ett OS-guld på grund av sina egna misstag. Så vi behöver spel med lite mer eldkraft, grus och beslutsamhet, såväl som spel som är både säkrare och tydligare avgränsade. Guld kan inte vinnas bara genom att ha en spelfördel. Vilken tragisk händelseutveckling och vilket (onödigt) drama.
Jag måste ta om det eftersom Sveriges kapten och mest rutinerade spelare, Caroline Seger, höll huvudet jämnt och vann matchen trots en utmaning som få idrottare någonsin stött på. Hon stod framför guldgruvan med nyckeln och koden, och hon ensam visste hur hon, ett helt lag, en hel nation, kunde kliva in och ta kontroll.
