Eva Armini Wikipedia – Eva är en ortsbo i Okänd på Okänd som föddes den 6 september 1946. Det verkar inte finnas någon annan i huset som är minst 15 år gammal, så hon måste bo ensam. Detta är en position där Eva är mycket efterfrågad. Hittills den här månaden har vi meddelat henne 335 gånger. Stockholm är där de flesta letar efter Eva när de behöver hitta henne.
Äntligen tog adoptivbarnet Eva Armini upp modet att nå ut till sin födelsefar och såg tidningsannonser med hennes biologiska föräldrar. I Summers P1-klass kommer hon snart att börja berätta sin historia. Lyssnarna har valt Sommar i P1 sommarvärd sedan 2007. Vinnaren i år blev 76-åriga Eva Armini från Göteborg, utvald bland 450 bidrag.
Att ha en plats där sin egen historia kan berättas är fantastiskt. Det är underbart, enligt henne. Strax efter andra världskrigets slut föddes Eva, och hennes föräldrar tog det svåra beslutet att adoptera henne. Samtalsämnen i sommar kommer att vara att komma närmare sina rötter, möta sedan länge förlorade släktingar och upptäcka lyckliga olyckor.
Det faktum att jag adopterades som bebis förstärkte den jag är nu. Jämförbart som att växa upp med en känd skådespelerska som mamma. Båda Evas föräldrar fanns med på omslagsbilder från Stureplan och hon såg ofta sin riktiga mamma, som jobbade som skyltdocka, i tidningar. Det finns ett foto av dem som dansar på gatan som sticker ut i mitt sinne.
Efter det tvivlade jag inte på att det var mina föräldrar som ringde. Spännande tider, verkligen. Att ha en känd skådespelerska som mamma var ungefär så. Min kreativitet stimulerades. Att våga sätta sig ut där var belönad, tror jag. Hon säger att hon ägnade mycket tid åt att fundera över sin adoption som barn. Hon arbetade till slut på nerven att ringa sin pappa när hon var 10 år gammal, men hon bröt omedelbart telefonen i bitar.
Hon skrev sedan till honom när hon var 20 och fick svar och ett efterföljande möte. Vid den tidpunkten i mitt liv, tjugo år gammal, letar jag inte efter en fadersfigur. Men jag letar efter mitt ursprung, försöker förstå vem jag är och varför jag agerar som jag gör, och om jag liknar min biologiska far eller inte. Betydelse lades till det.
Återupplivad av sommarchatten
Eva Armini hävdar att sommarträffen har gett henne en chans att börja om. Nu när tiden är inne planerar hon att äntligen skriva den boken. Att ha möjligheten att göra det har vitaliserat mig mycket.
Med hjälp av ledtrådar från tidningen spårade den adopterade flickan bilder på sina födelseföräldrar. Efter mycket tvekan bestämde hon sig för att ta kontakt med sin berömda pappa.
Göteborgsborna och författaren Eva Armini delar med sig av sitt livs dramatiska och händelserika berättelser i novellsamlingen Sommar i P1. För att hitta ett bra adoptivhem för sitt nyfödda barn lade ett ungt, friskt par från en bra familj in en annons i veckotidningen Husmodern 1946. Den unga damen adopterades bara 21 dagar gammal. Nästa sak hon visste var att hon blev utslängd i en Stockholmssoffa med resväskan vikt bredvid henne.
VDet är här historien om Eva Armini börjarid sex års ålder fick Eva höra av sina adoptivföräldrar att hon tidigare hade bott i “en annan mosters mage som inte ville ha henne”. När hon växte upp skuggade hon sin journalistfar och modellmamma på tidningskontoren. Efter att ha samlat magen i tjugoårsåldern skrev Eva ett brev till sin frånvarande far. Ett telegram med svaret kom direkt.
Lyssnarna bestämde sig
Den 12 juli, när Eva Armini håller sitt sommarprat i P1, får vi äntligen veta vad som händer härnäst. I slutet av maj var det uppenbart att hennes berättelse var den som människor var mest intresserade av att höra slutsatsen till. Att rösta på någon får dig att känna dig energisk och upprymd. För mig fungerar sommarsamtalet bäst. I mina tankar har detta alltid varit en möjlighet. Sommarens händelse inträffade dock på grund av håret.
Flera gånger tidigare har jag tänkt söka, men aldrig kommit till skott. Den här gången fick jag dock en inlämning på en söndagskväll och var tvungen att dubbelkolla deadline. Jag fick äntligen viljan att ge efter med tre timmar kvar. I ett ögonblick var det över. Mina adopterade föräldrar kunde inte ha varit mer annorlunda än mig.
Överraskande lyckliga olyckor
Det finns en stark betoning på familjens historia och det sätt på vilket individuella upplevelser bildar Evas berättelse. Jag hade många bekymmer angående mitt arv och ville veta om det fanns några likheter mellan mig och mina ursprungliga föräldrar. Ja, jag undrade varför de övergav mig, men den nyfikenheten avtog så småningom. Att hon träffade sin pappa är allmänt känt.
Detta slumpmässiga möte kommer att utlösa en kedjereaktion av lyckliga resultat, som för människor samman meda Armini Wikipedia sedan länge förlorade släktingar. Under hela livet finns det en rad andra till synes omöjliga tillfälligheter.
Dessutom betonar hon vilken inverkan hennes adoption har haft på henne. Under större delen av mitt liv, men särskilt när jag var yngre, fungerade det som hörnstenen i vem jag var. Jag har alltid varit öppen med att jag blev adopterad när jag pratade med nya människor. När jag var liten fanns det problem och jag kände aldrig att jag hörde hemma med mina kamrater. Mina adopterade föräldrar kunde inte ha varit mer annorlunda än mig. Autenticitet drev mig.
I verkligheten finns det dock inga absoluter. Eva diskuterar också de trevliga souvenirer hon tog med sig från sin nya familj. Fina outfits som min mamma skapade åt mig. Den upplevelsen stärkte min identitetskänsla och väckte en livslång passion för kläder och stil. Snälla berätta för mig betydelsen av att berätta denna berättelse.
Mitt mål är att visa att det är möjligt att lyckas trots att jag börjar med en utmanande bakgrund. Du måste göra ditt eget äventyr om du vill leva ett intressant liv. En liten påminnelse kan vara till hjälp. Dessutom vill Eva ge lite komisk lättnad. I föreställningen spelar jag en 17-åring med en förkärlek för äventyr och en förkärlek för jet setting. Att ha ett högt självförtroende och brist på rädsla har lett till att jag gjort flera misstag.
Det kommer inte att finnas en liknande show. Hon var med i en annons i Husmodern innan hon ens föddes! Eva Arminis gripande berättelse om att växa upp som adoptivbarn berörde hennes publiks hjärtan. Följande annons publicerades i Husmoderns nummer 10 september 1946: “Baby väntas 10 till 20 september av unga friska föräldrar från en bra familj som letar efter ett bra adoptivhem, helst direkt från BB”.
Trots önskemål från Eva Arminis riktiga föräldrar, som själva ville hämta henne från BB, adopterades hon av en familj. Det lilla barnet, insvept i filtar, fick tillbringa sina första dagar på golvet i ett vardagsrum i en resväska. Hennes adoptivföräldrar hämtade henne från barnhemmet i Stockholm och det var första gången hon någonsin lämnat landet. För att citera sommarprogrammets deltagare Eva Armini: “Jag hade en mamma som inte gjorde det vill ha mig”.
Publiken valde det gripande bidraget om att bli antagen som programmet “Sommar i P1” den 12 juli. Idag firar Eva Armini sin 76-årsdag. Hon är sedan länge göteborgare och arbetare. Hon förklarar för GP att hon kom till området specifikt för att bedriva högre utbildning och har sedan dess öppnat en lokal läroanstalt.
Donner High School, en fristående institution som Eva Armiri etablerade och ledde under sina första 22 år, är institutionen i fråga. Hon hade funderat på att skapa ett sommarprogram ett tag nu. En söndagskväll i mars fick hon lust att lära sig mer om hur det fungerade, så hon gick online. Då var sista ansökningsdag på mindre än tre timmar. Sedan slog det mig som ett ton stenar: Jag ska göra som du gjorde och spela in min berättelse på en telefonsvarare.
Att läsa om föräldrarna i artikeln var “som att titta på filmstjärnor”. Hennes självsäkra självkänsla som adopterad är viktig för handlingen. Så tidigt jag kan minnas hade jag en tjatande känsla av att jag inte riktigt passade in någonstans. Hon kunde hålla koll på sina riktiga föräldrar genom att läsa om dem i tidningen. Mamman var en omslagsflicka för en mängd damtidningar. Båda föräldrarna var välkända personer i Stureplansområdet på den tiden då pappan var journalist där.Eva Armini, som satt i rebro och undrade varför de hade övergett henne, minns att det var som att se filmstjärnor.
