Georg Riedel äktenskap – Den svenske kompositören och musikern Georg Martin Ludvig Riedel föddes den 8 januari 1934 i staden Karlovy Vary, som tidigare var en del av Tjeckoslovakien. Albumet Jazz på svenska, som innehåller sparsamma jazzarrangemang av svenska folkmelodier, är det mest sålda jazzalbumet i Sverige. Riedel har också ett rykte om sig att poängsätta filmer och TV-program anpassade efter Astrid Lindgrens verk. Han samarbetade med pianisten Jan Johansson på detta album. Sarah Riedel, sångerskan, är hans dotter.
Personlig biografi
Den böhmiskt-tyska familjen som Riedel föddes i bosatte sig i det nuvarande Tjeckoslovakien i staden Karlsbad, ofta känd som Karlovy Vary. Vid fyra års ålder flydde Georg och hans judiska mamma till Sverige från nazisterna. Från och med när han var i skolåldern skrev han in sig på sånglektioner vid Stockholms folkskola. Efter att ha behärskat fiolen gick han vidare till kontrabas.
Han började spela bas i band på 1950-talet och studerade vidare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Jan Johansson, Arne Domnérus, Lars Gullin, Jan Allan, Gunnar Svensson, Egil Johansen, Rune Gustafsson, och Radiobandet är bara några av de jazzartister och grupper som Riedel har samarbetat med. Jazztrion Trio con Tromba var en annan ensemble där Riedel var basist.
Han fortsatte att komponera partituren till filmer och tv-program anpassade efter Astrid Lindgrens romaner efter Jan Johanssons bortgång 1968. Du kare lille Snickerbo och Idas sommarsång är två ikoniska kompositioner. Efter det fortsatte han att skriva låtar för barnrim. Han har skrivit det särpräglade temat för tv-serien Alfons Åberg, komponerat musik till Barbro Lindgren och Lennart Hellsing (Bananskiva 1976), samt skrivit alla Astrid Lindgrens sånger.
Georg Riedel har komponerat körmusik, bland annat till dikter av Tomas Tranströmer, och operor, särskilt en baserad på August Strindbergs Hemsöborna för Folkoperan i Stockholm. Hans senaste komposition, Passion for the Earth (2009), är ett körverk satt till ord av Karin Liungman. För sitt arbete inom ungdoms- och barnkultur mottog Georg Riedel ett hederspris av Stockholms stad 2021.
Så här resonerade juryn: Musik komponerad av Georg Riedel är en integrerad del av svensk kultur. Han har varit en jazz- och sångförtrollning för publik i alla åldrar i nästan femtio år. Några av Georgs nästan tusen kompositioner inkluderar noterna till Bananbok, Pippi Långstrump, Emil och Idas sommarvisa. Traditionella sånger som etsas in i minnet av varje ungdom för alltid.
Hans intrikata melodier är aldrig tråkiga, och hans intrikata arrangemang är skickligt anspråkslösa. När det gäller barnen duger inget mindre än det bästa! Tommy Körberg, 72, hänvisar till en filmisk musikklassiker i lördagens Så mycket bättre 2020-avsnitt. Så vem? Ja, Georg Riedel, kompositören. Vem är dock denna legendariska figur och vad exakt är han känd för? Ge svar för hand.
Känner du till Georg Riedels ålder och bostad?
Idag fyller Georg 86 år, som föddes den 8 januari 1934. Trots att hans födelseort är Karlovy Vary i dåvarande Tjeckoslovakien, bor han nu i hjärtat av Stockholm. Med sitt arbete som musiker och kompositör har han haft ett betydande genomslag.
Familjen Riedel patriark
Den svenska artisten Sarah Riedel är mångbegåvad. Hennes främsta musikaliska intressen ligger i jazz och sång. Eftersom Sarah är Georgs dotter har hon fortsatt på sin pappas yrke.
Astrid Lindgrens och Georg Riedels berömda verk
Den populära barnboksförfattaren Astrid Lindgren är en av de många personer som Georg arbetat nära. I vilken utsträckning är då dessa partnerskap involverade? Orden komponerades av Astrid, som sedan vidarebefordrade dem till Georg för att få en melodi. Låtar baserade på dessa texter och melodier har sedan dess dykt upp i bland annat Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga.
Du käre lille Snickebo och Idas sommarvisa är två av de mest kända och oförglömliga kompositionerna. Georg fortsatte med att komponera musik till barnsånger efter den bedriften. Förutom sitt arbete med Astrid Lindgrens filmer är han välkänd för att ha skrivit ledmotivet till Alfons Åbergs tv-serie.
Min koppling till Tommy Körberg
Tommy Körberg och Georg har samarbetat i ett tv-program. Georg hälsar på Tommy och mår därför betydligt bättre. Hälsningar, Tommy. Situationen är som den är, förklarar Georg i tv-programmet och syftar på den globala epidemin, så jag kan inte träffa dig personligen. Han fortsätter med att säga: “Men så småningom kommer saker att förbättras, eller hur?” Efter det ska vi ses!
Se Så mycket bättre varje lördagskväll klockan 8 på TV4 och TV4 Play. Den första biografin om jazzkompositören och gitarristen Georg Riedel sitter på kaffebordet. Det har dröjt länge. Ett liv fyllt med innehåll börjar i den gamla tjeckiska kurorten Karlsbad i 1938 och fortsätter att busa runt i en annan typ av kurort, Fårö, som vi kan uppfatta bakom titlarna.
Så han är 84 år gammal och går fortfarande stark. Allt som Georg Riedel gör är musikaliskt, enligt mig. En höftkatt vilar hakan på en björk (kontrabas). Bland bilderna från boken ser vi honom klädd i en kavaj och en hemstickad randig tröja, håret rufsigt som Östersjön. När jag kliver in i den 80:e dimensionen är det den nivå av musikalisk avslappning jag siktar på.
De säger att alla har samarbetat med Riedel. Från Lasse Gullin och Gunnar Svensson till Egil Johansen och Jan Johansson, Monica Zetterlund, Lennart Hellsing och Barbro Lindgren, Jan Allan och Cornelis Vreeswijk, kyrkomusiker, Bengt Bedrup, samt barn- och vuxenkörer, listan kan lång. Allt. Det är en generös bok.
Med bidrag från Jan Bruér, Gunnel Fagius, Sofia Lilly Jönsson och Martin Nyström fördjupar det här stycket fyra delar av Riedels massiva diskografi: jazz, barnmusik, kören och judiskt arv och framtid. I ett nötskal handlar biografin om knapphetens magi – hur en handfull toner kan börja sväva, snurra, hoppa, krypa, klättra, dyka, springa och så småningom bli musik – om vi komprimerar orden till en buljongtärning.
Dess inre funktioner är ett mysterium även för Riedel. Men det finns musikaliska kompositioner, och han glömmer då och då den exakta tonhöjden för föregående spår. I varje stycke är den mest aktuella den mest betydelsefulla. Det faktum att Riedel och hans anhängare ser ut att vråla obundna i takt med Östersjön tyder på att hans tankar om sin egen musik inte nödvändigtvis är klara.
Följaktligen är variationen – förkroppsligad i bilder, musik, brev, anteckningar och två CD-skivor som kan betraktas som Riedels fingeravtryck – snarare än analysen bokens styrka. Det hela började 1950 med Rune Öfwermans trio och fortsatte in på 2000-talet med Sarah Riedel och Nicolai Dunger som kollaboratörer.
En av dessa fantastiska bilder är från en turné som Lasse Gullin ledde. Utanför Volvon tänder ett gäng jazzpunkare en cigarett under vad som tycks vara en vårvinter i Sverige. Göken av instrument, basen, upptar halva takräcket. Nästa nivå kommer att nås inom några timmar. På klockan står en massa musiker.
Du är också välkommen att läsa Riedels poäng när du vill. Bilden antyder en musiker som skriver ner en låt innan den försvinner i tomma intet.
“Ovanlig blues” är en perfekt illustration av detta; den är lika prydligt och enkelt återgiven som Franz Schuberts serviettskisser av spontana melodier. Riedelmusiken i spellistan gör att Lasse Gullins arv sticker ut. Det är i folkmusikens låga register och prosodin, vilket är sättet som melodier börjar, får rytmer och utvecklas över en dynamisk båge.
Jag kan inte få nog av Gullins melodiösa författarskap. Även om det kan låta knäckigt är det Svante Petterssons “Gotländsk sommarnatt” från Bjärs i Lärbro som skär genom löven. Ganska märkligt. Gullin är förstås från Gotland, och Riedels musikaliska hjärta finns i Fårö, där han är värd för många av sina jazzkompisar.
Även om Fårö kan tyckas obetydligt spelar ön förmodligen en betydande roll i Riedelsundet. Användningen av landskap i konsten har en lång och historisk mytisk tradition. Fårö är ett rådjursparadis eftersom det är rent, stilrent och opretentiöst. Homo insularis är det vetenskapliga namnet på ömänniskan. Hennes anspråkslösa ärlighet gör henne omedelbart identifierbar. Min poäng är att en Georg Riedel-komposition är besläktad med en Fårö-ljudbild. Vid det här laget går allt ihop.
Från Gullin, kulisserna, “Märke: Svensk Jazz” (bandkamraterna och den ideologiska bakgrunden), hela vägen till en jazzuppvisning vid Palmes 50-årsfirande i Fårö. Genom att ta ett praktiskt förhållningssätt till sitt arbete har Riedel kunnat ockupera förstklassiga fastigheter sedan 1950-talet. Teater- och filmmusiknummer blev ganska populära. Ungefär trettio långfilmer har använt det som sitt partitur. Uppdragen var en välkommen lättnad från monotonin av twist och rock.
