Gunnar Wetterberg Barn – Den svenske historikern och författaren Gunnar Wetterberg föddes den 18 januari 1953 i Slottsstadens församling, Malmöhus län. Han arbetade med Saco som deras chef för socialpolitik från 1999 till 2013. Han har skrivit som gästkrönikör på Expressens ledarsida sedan 2010. Han har suttit i styrelserna för Länsförsäkringar Life, Sveriges Radio, Södertörns högskola, Lunds universitet och Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Sedan 2020 har han varit vice ordförande i styrelsen för Utrikespolitiska institutet.
Biografi
Gunnar Wetterberg tjänstgjorde som direktör på SECO (numera Sveriges Elevkrer) i slutet av 1960-talet. Innan han tog anställning på UD 1975 gick han på Lunds universitet och började forskarskola i historia. Utöver Riksrevisionen och Finansdepartementet har han arbetat för Svenska Kommunförbundet och Finansdepartementet (där han var huvudsekreterare i Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi och chef för avdelningens ansvariga strukturenhet för långtidsutredningarna 1992 och 1995).
Han har skrivit verk om social ekonomi, demografi och utbildning, samt biografier om Axel Oxenstierna och Arvid Horn och en historia om Sveriges Riksbank. Wetterberg har under en längre tid varit en engagerad debattör i svenska medier, framför allt i en lång rad samhällsekonomiska frågor. Nästa höstsäsong 2016 kommer han att ingå i diskussionspanelen på SVT:s Frga Lund. Han och Parisa Amiri vann tv-tävlingen P spret säsongerna 2018–2019 och 2019–2020. Han och Susanne Ackum bor tillsammans.
Debattör
Som en uppföljning på ett debattinlägg från föregående år argumenterade han för att de fem nordiska länderna borde gå med i en schweizisk modellfederation 2025 i sin artikel “The Nordic Federation” publicerad i Nordiska rådets årsbok 2010. En enad nordisk valuta och obligatoriskt samhällsarbete för alla unga svenskar som upprättelse för avskaffandet av den allmänna värnplikten hör också till hans föreslagna reformer.
Wetterberg var aktiv medlem i Kommunistiska Vänsterpartiet fram till 1987. Efter över 40 år som diplomat, utredare och chef övergick jag vid årsskiftet 2013/14 till att skriva och föreläsa på heltid. Jag är glad över att gå in i uråldriga böcker och dokument och dela det jag har lärt mig med andra för tillfället, men om något riktigt fascinerande dyker upp kanske jag byter igen. Det var därför jag tyckte så mycket om att delta i 2016 års återupplivande av SVT:s Frga Lund: jag fick vara med i panelen.
Gunnar Wetterberg ser till att använda skyddsutrustning på rätt sätt. Innan han tänder upp motorsågen, bär han en hel skyddande ensemble, inklusive stövlar, byxor, en hjälm och en rubet. Även om det bara är ett par små kvistar här och där som ska bort. Han saknar dock inte erfarenhet i branschen. Han har arbetat i skogen i någon egenskap i snart tjugo år, så han är väl medveten om att olyckor i skogen kan resultera i allvarligare skador än skrapsår och blåmärken.
En incident som nästan kostade honom livet inträffade mitt i en skog av nedfällda träd vintern 2005, efter förödelsen av stormen Gudrun. Trots det har han inget val. Enkelt uttryckt är det väldigt roligt! Och avkopplande. Min erfarenhet av att arbeta i skogen har lärt mig att det är mycket som att sköta en trädgård. Storskalig kubformad soliditet.
Han tillägger att han tycker att de långa synpunkterna är särskilt intressanta. När jag står här och röjer kommer jag ofta på mig själv med att tänka: “Jösses, vad fint det här kommer att bli om hundra år.” Vi besöker Gunnar Wetterberg på hans gård i norra Skåne, inte långt från rkelljunga, en varm och klarblå morgon i augusti.
Det är här han tillbringar större delen av sin tid när han inte är i Stockholm, och han har en skog på storleken av ett tiotal större fotbollsplaner att underhålla, utöver det ansvar som följer med ett enormt hem och gård. Vi är dock inte vana vid att se honom i skogen när han gömmer sig bakom ett hjälmvisir. Den historikern skulle vara han. På tv. Vinnare av P Spret i båda föregående års tävlingar. Han talar raspig skånska och med nästan makalös glöd när han förmedlar sin stora historiska kunskap i Frga Lund.
I ett nötskal är han en humoristisk instruktör. Vad är då hans identitet? Vad väckte hans intresse för skogsmarker, exakt? Titta på de där träden, så höga de blir! Han växte ju själv upp i ett akademikerhus i asfalt Malmö, i stadsdelen Väster, mitt i folkhemstiden, då staden hade landets snabbaste reallönetillväxt och samtidigt som dess varvs- och verkstadssektor – ledd av Kockums – var i full fart.
Hans mamma var pedagog, pappan hovrättsdomare och Gunnar historiker. Det var tydligt för honom från början. Redan i grundskolan fick han en tredelad historietext som förblir en stapelvara i hans bibliotek.
Hans påstående
att “något tändes där” är sant. Men livet i mellanstadiet var inte särskilt lyckligt för honom. Egentligen hävdar han att han senare blev utsatt för mobbning. Regelbundet och utan nåd.
Det berodde troligen på mina läsvanor, behov av korrigerande linser, allmän klumpighet och så vidare. Jag bestämde mig också för att söka misshandel. “Flera gånger… Nåväl, för mig var den scenen ett rent helvete”, medger han och ger intrycket att han hellre hoppar vidare till vad som hände sedan i berättelsen.
Till högstadiet och gymnasiet, när plågoandena hade försvunnit en efter en och när tiden i skolan blivit mer och mer glädjande för varje läsår. Allt var så mycket mer underhållande när jag började studera historia på college.
Det var redan 1971. Han var då 18 år – åttonde generationen i direkt härkomst i släkten Wetterberg för att studera vid Lunds universitet – och under tiden han höll på med det jobbade han extra som sjukvårdsbiträde, satt på redaktionen styrelse för en studenttidning och var politiskt engagerad i dåvarande vänsterpartiet VPK.
Ett liv tillbringade studier var dock aldrig ett alternativ. Eller politiskt. Efter fyra år på college bestämde han sig för att han behövde gå ut ur klassrummet och se världen själv, så han sökte till och anställdes av utrikesdepartementet. Att vara diplomat. En riktigt ung person. Överraskande nog var hans första stopp i Hanoi. Jag åkte till Vietnam utan någon annan anledning än att kvinnan som var tänkt att göra jobbet inte klarade det, och sedan skickade de mig packning efter bara några dagar.
När han leder oss genom sin skog kan jag inte låta bli att tro att den “spännande” diplomatiska positionen måste ha passat honom bra. Lika mottaglig, frågvis och fascinerad av språket som han är. Dessutom tycker han om att pruta. Något han gjorde både som diplomat och som förhandlingschef för det som då hette Kommunförbundet och nu är känt som SKR, Sveriges Kommuner och Landsting.
Han avsöker området, nickar gillande och visar med fingret de fläckar och buskar där han har hackat, grävt, vattnat och stött. Här och var stötte han marken med kvistar och ekollon. Hans lycka strålar högt och tydligt. Jag har en aning om att en dag kommer hela detta område att mogna till en vacker blandad skog. Där kraftiga ekar och askträd kan frodas. Det är de träden jag älskar mest. Han hävdar att hans far är källan till hans entusiasm för skog och friluftsliv.
Du är domaren, författaren till lagboken och viktigast av allt, pappan. Förlusten av sin far vid en särskilt svår tid i skolan (han var elva när han förlorade honom). Han minns familjens sommarhus på skånska Bjärehalvön. Fadern hade planterat en planta av varje trädslag som är hemmahörande i Sverige i potatisfältet bakom huset. Tall, björk, gran, hemlock, lönn etc. Det fick honom att skratta högt.
Gunnar Wetterberg har avverkat otaliga timmar i skog och trädgård sedan dess. Stövlarna tillför ett primärt funktionellt element. Dock hypotetiskt också. Till exempel skapade han den nya skogsskyddslagen i början av 1990-talet samtidigt som han arbetade som långtidsutredare för finansministeriet.
De upplevelser han hade där informerade hans senare bok, Träd – en vandring i den svenska skogen. En informativ och introspektiv titt på skogens framträdande plats i livet för oss som bor i norr. Vilka faktorer ledde till Sveriges nuvarande tillstånd. Redan från början. Från slutet av den senaste istiden till tillkomsten av dagens massabruk.
