Isabella Nilsson Författare – Princess of Nonsense (född 1989) är pseudonymen för Isabella Nilsson, en författare, översättare, essäist och nonsenspoet. Hon har betalat in sig i den svenska litterära kanonen med tolkning, originalvers och poetik som ger nonsens trovärdighet. Hennes show “The ABC of the Princess of Nonsense about mankind’s time” är en fanfavorit på OBS, och hon presenterar sin lite retrograda inställning av världen där.
Isabella Nilsson, författare och översättare, föddes den 12 juli 1989 i Skövde. 2011 gav Nilsson ut sin första bok, en diktsamling med titeln Nonsensprinsessans dagbok och en ungdomsroman med titeln Verklighetsprojektet. 2019 nominerades ett sjukbrev till ett litteraturpris från Nordiska rådet. Hennes insatser uppmärksammades med De Nios julpris 2020.
Förutom Carroll och Peake and Lear har hon även översatt rimmad vers av Lewis Carroll och Mervyn Peake. Tillsammans med Jonas Ellerström gav hon ut A as i Alice: A Lewis Carroll Encyclopaedia 2021. Hon övervakade även bokvalen för årets tryckta upplaga av Svenska rim av Carl Jonas Love Almqvist.
En bok för Ingen, Essäer, Ellerströms, 2022. Isabella Nilsson. Priskandidat till Nordiska rådets litteraturpris 2023. När hon en dag lyssnar på radio, hör Isabella Nilsson en känd skådespelare säga: “Det är ingen dröm! Jag är rädd att det inte ens är galenskap! För “för mycket har redan hänt.” Där makten ligger är där mitt i det uttalandet. Samtidigt, utanför, rullar åskan. När lamporna tänds igen är föreställningen över. En kvinna hörs nu diskutera rödvinbärssylt.
Att läsa Isabella Nilsson på detta sätt är korrekt. En bok för ingen (2022) är en roman som hela tiden bjuder in dig att läsa den, även om du blir avbruten och något kan dö. Det kommer att bli en fantastisk resa oavsett väder eller vilken riktning vi tar. Isabella Nilsson hämtar inspiration från Nietzsches aforismer. I Den lyckliga vetenskapen (1882) använder hon sig av Nietzsches och hennes egna idéer för att hjälpa läsarna att varva ner och knyta samman.
Att läsa får dig att känna dig kunnig samtidigt som du tvivlar på dina egna antaganden. Hon kämpar sig igenom de många utmaningar som uppsatsen ger och är inte rädd för att tänja på den till dess gränser. I vilken utsträckning gäller det? Ja, Isabella Nilsson diskuterar fritt om förlagsbranschen med redaktören; bara rubrikerna och naturligtvis den självsäkra tonen är lånade. Detta innebär att vilket ämne som helst kan bli föremål för skicklig analys.
Sättet Nilsson hör ord och använder dem för att förmedla oväntad mening är anmärkningsvärt. Hon överraskar genom att alltid anamma även de frågor som försöker glida ur hennes författarskap: kristendom, egoism, barndomsvänner, samvete, resonemangets ursprung, lidandebegär, svältsvårigheter och aptitretare.
Skövdeborna Isabella Nilsson författardebuterade med ungdomsromanen Verklighetsprojektet 2011. Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2019 var Nonsensprinsessans dagbok (2018). Nilsson tar oss med på nya upptäcktsresor i sin senaste bok, som är både humoristisk och oroande. Hon berättar till exempel att hon har stigit av tåget tre gånger i Paris men faktiskt aldrig kommit någon annanstans än vad hon har läst om staden.
Hon formulerar sin poäng med nåd och (be)visar att att dela med sig själv är mer engagerande än att multiplicera med sig själv. Med sin debutroman En book för ingen har Isabella Nilsson etablerat sig som en lovande ny röst i svensk litteratur. Hon har skapat ett verk av utsökt precision, där varje mening verkar ha balanserats noggrant på en gyllene skala.
Isabella Nilsson lovade sin mamma att hon inte skulle avsluta sitt eget liv genom att svälta om hon fick ett år till. Och nu när hon är författare har hon lärt sig att bemästra sina inre demoner. Om vi bara kunde skingra missuppfattningen att anorexi är en fråga om fåfänga, skulle det gå mycket bättre. Kvinnor svälter sig själva för att få ett “modelltunt” utseende. Högt uppe i ett träd i Skövde sitter en ung kvinna i blommig huva.
Nu när hennes nya bok finns tillgänglig kan vi konstatera att Isabella Nilsson har ansträngt sig för att presentera sig väl. Men det är också möjligt att Princess of Nonsens är nyfiken på helheten. Hon har förmågan att eliminera bekymmer och tänja förbi gränser. Det är därför hon kom nära Isabella Nilsson, som gjorde henne till huvudpersonen i hennes hälsosamma “Nonsensprinsessans dagbok”.
Räknat per sida kan jag ha understrukit de flesta passager någonsin när jag läste Isabella Nilssons fantastiska lilla essäsamling för granskning. Vi behöver poesi, även om det bara är skrattpoesi för att lugna våra nervösa nerver. Till och med bara titta på tabellen över ämnen fick jag mig att sträcka mig efter min Bic för vem skulle inte bli fascinerad av avsnitt som “Joy – a killer of joy” eller “.
The straight-laced aversion”? Dessutom Nilssons abilite att komma på minnesvärda slagord som “Syftet helgar bekämpningsmedlen” och “Håll dig borta, ditt barfotabarn i steget!” gör honom till en självklar kandidat för anställning hos Folkhälsomyndigheten. Varken det faktum att dess ämne, nonsenspoesi, tillhör en av litteraturens smalaste fåror eller påståendet att Vårt behov av vers är en “poetik”, en text som diskuterar att läsa och komponera poesi, borde avskräcka poesiskygga läsare.
For Our Need of Verse kan läsas under den tid det tar att dricka en kopp kaffe, med bara 65 sidor, och det kommer att få dig att känna dig lika upplyst som om du precis hade avslutat en akademisk del. Dessutom ger Nilssons insiktsfulla läsningar av poeten och fantasyförfattaren Mervyn Peake (1911-1968) mycket sändningstid.
Även om Lewis Carroll, mest känd för sin Alice i Underlandet, ofta citeras som ett inflytande på meningslös poesi, har andra författare, som Lennart Hellsing och Falstaff the fakir, också bidragit till genren. Men verkligheten kvarstår att det är ganska osannolikt att du kommer att stöta på en poet, levande eller död, som inte besväras av nonsensformspråket. Exempel på både asymtomatiska utövare (som Aase Berg) och periodister (som Malte Persson) finns i inhemsk samtida poesi.
Men få människor är så fullständigt vilsna till förnuftet som Isabella Nilsson. Hon har tidigare och glatt översatt Carroll till svenska, med översättningar som inte drar sig för konstigheter som “bävernylon” eller “chatfunktion” eller rimningen av “Holy Grail” med “kontorsmaterial”.
En diktsamling med titeln Nonsensprinsessans dagbok (Ellerströms) som varvade sjukhusinteriörer och anteckningar om psykisk ohälsa med utgjutelser om livet i “liljekonvalescensen”, inspelad av alter egot Nonsensprinsessan, gav henne en chockerande nominering till Nordiska rådets litteraturpris detta år. Vårt behov av poesi skulle kunna förse denna nonsensprinsessa med ett taxonomiskt namn.
Enligt Nilsson är nonsensämnet ontologiskt oroligt för att det har upplevt hur det är att “tappa det” och, ännu viktigare, för att det tappat tråden. Enligt författaren kommer nonsenspoetens förkärlek för saker som versmeter, rimscheman, krökta ordvitsar, yta och ‘snören, snören, rep och allt trådigt och slitet’ från brist på anknytning och traumatiska upplevelser av total trådförlust, från hur vårt ursprung i Ingenting gör påminde sig själv mitt i bokens cirkel av vara.
Ingen mental utvärdering har gjorts, men nonsenspoeten kan ha Ariadne-förälskelse, vilket definieras som att “föredra den röda tråden framför den faktiska livshistoria den går igenom.” Den Ariadneamorous ser tråden som medlet för att nå ett mål. Jag har naturligtvis raderat hela raden och undrar om Ariadnes glöd har spridit sig över riket som den kinesiska sjukdomen och lämnat mina fingrar fläckade med blått bläck från kulspetsen. Som ett resultat skulle det inte chockera mig om det fanns en omedelbar mängd verklig nonsenspoesi i tryck.
Lagom till att det kollapsar i ett svart hål av Ingenting. Poff. Isabella Nilsson, poet och nonsensprinsessa, har kommit tillbaka. Författaren Martina Montelius är extatisk över sitt senaste mästerverk. En slemmig ödla borvs i brunfärgningen av solvis ples; klumpen var skrynklig; det vilda grynet flinade; det här är en av de tidigaste dikterna jag har lagt till minnet.
Dessa ord introducerar den svenska översättningen av Lewis Carrolls “Jabberwocky” av Gösta Knutson. Orden betyder ingenting och allt på samma gång. Just det faktum att de trotsar döden och eländet genom att fortsätta existera visar deras trots. Verkligheten måste ta ett steg tillbaka och lugna ner sig lite innan den kan fälla dom över nonsenspoeternas nonsens.
Måste det komma så här? Få råd från erfarna proffs som Isabella Nilsson. Hon har bara översatt i 30 år, men hon har redan anställt Carroll, Edward Lear och Mervyn Peake. I sitt tidigare arbete, “The Princess of Nonsense’s Diary: A Sick Note” (2018), krönikade hon sin pensel med dödligheten med utsökt expertis.
Nilsson beundrar verk av Mervyn Peake (1911-1968), en fantasyförfattare och nonsenspoet i samma stil som Oulipo-kollektivet (Ouvroir de littérature potentielle) som var verksamt i 1960-talets Paris och leddes av den galet fashionabla och produktive Raymond Queneau.
