Jonas Hassen Khemiri Fru – Papaklausulen, den senaste romanen av Jonas Hassen Khemiri, var en omedelbar succé bland läsarna redan innan den kom ut på hyllan. För att diskutera faderskap och den nya boken ordnade vi så att författaren och bloggaren Flora Wiström träffade Khemiri. På Bonnierförlagens kontor på Sveavägen träffar jag Jonas Hassen Khemiri.
Vi har placerats i ett rum med utsmyckad stuckatur och förgyllda fåtöljer. Förväntningarna är höga på Jonas Hassen Khemiri. Papaklausulen, hans senaste roman, kommer att läsas för första gången idag. Den är prydd med guld också. Huvudpersonen är en son som också är förälder. Att ha med en farfar att göra. En mamma-syster berättelse.
Farfar, den äldste, gör en årlig resa till Sverige för att träffa sin främmande familj. Då blir hans sons kontor hans nya hem. Sonen sköter också sin fars korrespondens och oförklarliga ekonomiska affärer. Sonen börjar tröttna på faderklausulen i deras avtal. Ibland kommer Khemiri att föra dagbok. För honom verkar det som ett desperat försök att få kontroll över sitt liv. Det sker snabbt och tar ofta formen av en punkt.
Rödunderstrukna ord finns i hela Word-dokumentet. Allt som verkligen får honom att tänka på dyker hela tiden upp i hans dagbok. En loopad mental process. Kanske ett tips om ett ämne som är värt att utforska vidare. Jag har ofta funderat på möjligheten av en sådan situation. Jag har lovat mig själv att mina barn aldrig kommer att vara utan mig.
Nu har jag två underbara egna barn. Detta är en extraordinär tillgivenhet. Men det finns tillfällen då jag bara vill komma bort från allt. Att jag inte hittar en plats att sitta på. Jag är min pappa i sådana stunder. Det är ironiskt att jag upprepar mitt förakt för honom. Förakt är ett barns spel Du behöver bara en syndabock och problemet försvinner. I min dagbok upprepade dessa poster sig hela tiden.
Khemiri hade lovat sig själv ett tag att hans nästa roman kommer att bli annorlunda. Det var det “viktiga”, sa han och pekade med sina kaninöron mot projektet han arbetade med. Det var absolut nödvändigt att jag gjorde något åt “det viktiga” när jag skrev om det. Även om jag aldrig åkt utförsåkning förut så kändes det så. Namnet spelar egentligen ingen roll. Samtidigt skrev jag en berättelse om en familj som du håller med i tio dagar.
Och den skrev i princip sig själv, denna korta familjehistoria. Min uppmärksamhet var felplacerad. Allt jag tänkt säga om förräderi, liv, död och politik finns i den här novellen. Det hade nog inte varit självklart för mig om jag hade vetat det. Tanken att det vardagliga skulle kunna vara värd för en actionfilm var rolig. Det är en fråga om liv och död om du har ett litet barn på en vardagsmorgon.
Det knackar på dörren och vi måste sluta prata. Den som går in med ett gäng böcker är Khemiris förlag. De är färska från pressen. Hon överlämnar dem. Som alltid, jag uppskattar det. Otroligt bra. Gud. Han slappnar av med en bok i knät. Just nu sitter de lugnt. Det mattsvarta överdraget ströks med handflatan. Mer än ett par gånger om. När han tittar på boken påminner den mig om en sovande bebis för mig.
Min första erfarenhet av Ett öga rött var på Norstedts, och jag kommer aldrig att glömma det. Omslagets udda gyllene nyans märktes omedelbart. ” Med ett snett flin fortsätter han, “Och jag kommer aldrig att vara utan guld på mina täcken”.
När du håller den, hur känns det?
Tiden för att skriva läggs ut framför dig. Den har en magisk kvalitet, hmm. När blir jag äntligen glad om inte idag? Ett exemplar av boken har levererats. Det närmar sig sitt slut och släpps. Det här är ingen pipig dag. Jag är stolt över hur det här blev. det faktum att jag faktiskt skrev det. Ironin är inte förlorad för oss. Vi har varit vänner ganska länge, men nu måste vi skiljas åt. Men om jag har gjort mitt jobb på rätt sätt kommer allt att ordna sig där ute.
Är det något du undviker att skriva om på grund av hur personligt det är?
Absolut inte. Allt är rättvist spel. Om det inte är fiktion kan jag inte gå för inåtvänd. I min familj var alla alltid uppmärksamma på vad jag hade att säga. Min mamma och jag hade många busiga samtal. Skam och skuld. Hon dömde mig inte, bara lyssnade och funderade på mitt perspektiv.
Boken är en förlängning av den förmågan att registrera händelser som är omöjliga i något annat medium. Konstigt och ovanliga händelser. På Sveavägen, om jag skulle hota mitt barn med kvävning om de inte somnade, skulle någon troligen kontakta polisen. Däremot tycker jag att sådant hör hemma i en roman.
Vid middagsbordet frågar Khemiri ofta om sina barns dag på förskolan. Deras nuvarande matintag. Precis hur de har spelat. Han har tagit ett spel från en bok där barnen måste säga till två fibs för att vinna. Jag var bara ord under väldigt lång tid. relaterat till böcker och skrivande. Åh, rätt, människorna. Ett förälder-barn-band är dock oförenligt. Mina barn kunde inte bry sig mindre vad jag gör för att leva.
En omgång Ninja Go beskriver deras prioriteringar. Dessutom tillåter de korta timmarna mer tid för att skriva. 2009 fick jag ett författarstipendium och tillbringade ett år i Berlin. Jag brukade jobba nonstop förr i tiden. Jag misstänkte att källan till sagan var i närheten, om inte vid nästa sammankomst. Allt jag behövde fanns redan inom mig; Jag behövde inte kasta ett brett nät på jakt efter det.
Men nu vet jag att om jag fokuserar på mig själv så kommer mitt skrivande att blomstra. Hans första verk, som publicerades för tolv år sedan, kastade honom till litterär berömmelse. Nu ger 36-årige författaren Jonas Hassen Khemiri ut en bok inspirerad av närståendes död. Författaren och dramatikern reflekterar över hur hans nuvarande liv som en lugn förortspappa har hjälpt honom att inse att allt inte behöver kretsa kring ord.
Länge blåste Jonas Hassen Khemiri genom tillvaron på ett gasmoln. I båda fallen var jag på jakt. Men efter att ha avslutat min senaste roman, “Allt ja inte minns”, känner jag mig äntligen tillfreds med mig själv. Kanske började det när jag bildade familj. Jag har hittat lugn i mina dagliga rutiner, som att ta vårt barn till och från förskolan och sitta ner för att skriva. Det har återupptänt elden inom mig.
Med dina egna ord, vad är betydelsen av “Allt jag inte kommer ihåg”?
Tre personer som skadar varandra samtidigt som de försöker komma närmare varandra. Döda bilolycksoffret Samuel är i mitten. Vad hände, en olycka eller ett självmord? Varje person som kände honom har ett unikt minne av honom, och han fyller luckorna mellan människors minnen. Planen var att skriva en traditionell kärlekshistoria, men då måste verkliga frågor som politik, rasism och ekonomi inkluderas.
Naturen i Stockholm, Sverige, är sannolikt ämnet för boken på ett djupare plan. Tidigare var jag en vanlig kille som bodde i stan, men nu spekulerar jag bara i fastigheter genom att titta på kvadratmeterpriser. I slutet av dagen kände jag mig hemsk över vad jag hade gjort, men min flickvän och jag var fångade av systemet. Jag syftade till att illustrera hur systemet färgar människors uppfattning om offentliga rum när allt är till salu.
Du har varit pappa i över tre år, och det är så länge du har arbetat med den här boken. Om du skrev på ett föräldraledighetsavtal, hur mycket fick du?
När jag först började vara hemma med mitt barn tänkte jag skriva en tusensidig trilogi under de första tre veckorna. Men mitt barn var inte riktigt entusiastisk över begreppet, och hon ville heller inte spela litterära idéspel med mig.
