Lukas Pontén Sjukdom – Samtidigt som hon hyllas på What life!, öppnar hon upp om de hälsoproblem som hennes biologiska barn ställs inför. Men Suzanne är inte bara upptagen med detta enda föremål. Den här berättelsen om Karma och Jonar är en fantastiskt målad saga om gott och ont, och den är avsedd för familjer och kanske särskilt barn mellan 7 och 9 år. Jag är jätteglad över att få göra berättandet, säger hon till Hänt. Ett färskt avsnitt av Vilket liv! presenterade Suzanne Reuter i TV4. Suzanne är nu aktuell i TV4:s What life!, med Renée Nyberg, 56 som värd.
I en intervju med Suzanne Reuter berättar hon om sin sons sjukdom
För sju år sedan gick Tomas bort från effekterna av sin demens. Det är helt enkelt så att det inte alltid har gått smidigt. Suzanne instämmer i Renée Nybergs påstående i programmet att det var jobbigt när hennes söner föddes eftersom två av dem var svårt sjuka vid födseln. Av olika anledningar tillbringade Suzannes söner betydande tid på intensivvårdsavdelningen.
Du nådde en punkt i livet där du inte visste om det här barnet skulle klara det. En del blev arga för att jag ville sitta där med honom, men jag kunde inte acceptera det eftersom jag har burit det här barnet i nio månader och jag inte åker härifrån, tillägger hon. Barnskötarna antog nog att jag inte skulle vara med eftersom jag ville ha deras jobb. Jag fattade det bara inte, och jag kunde absolut inte acceptera det.
Sjukvård till följd av Suzanne Reuters agerande. Tack och lov noterade sjukvården och ändrade sin praxis som ett resultat av Suzannes ansträngningar. Det är givet att jag ska vara närvarande och hålla i bebisen, även om den ligger i en kuvös; Jag borde kunna röra vid den, sjunga till den, dansa med den och på annat sätt knyta an till den. Födelsedatum: 14 juni 1952 för Suzanne Reuter. Med andra ord, sommaren 2023 fyller hon 71 år. Suzanne Reuter, skådespelerskan, är 157 centimeter lång, enligt IMDB.
Vad är Suzanne Reuters bakgrund? Kommer hon från Kungsbacka?
Suzanne Reuter föddes i Stockholms Kungsholms församling, men hon tillbringade sin barndom i den närbelägna staden Kungsbacka, Halland. Denna vecka på “Vilket liv!” Suzanne, å andra sidan, säger sig ha tillbringat en stor del av sin barndom på olika platser och gått i sju olika skolor under loppet av 10 år. Hon försökte sitt bästa för att få vänner på Bromma gymnasium, ett gymnasium i Stockholm, men där kämpade hon.
Nej, men jag hade inga kompisar eftersom jag bytte skola så ofta. Suzanne säger om sig själv i intervjun, “Jag var hemsk i skolan, och jag hade inga vänner.” Suzanne Reuters mamma, Bojan Westin, var artist och hennes pappa, Terje Reuter, var ingenjör. När Suzanne var ett litet barn fick hennes mamma henne att gå med Bojan och andra teaterbesökare till teatern.
Tillsammans med Tomas Pontén fostrade Suzanne Reuter tre barn. Lukas Pontén, Joakim Pontén och Simon Pontén var deras söner. Föräldrarna har dock inte haft det lätt. Två av barnen föddes med allvarliga sjukdomar och tillbringade mycket tid på NICU. I “Vilket liv!” Suzanne beskriver svårigheterna att vara förälder inför sin egen okunnighet och hjälplöshet. Frågan om “kommer det här barnet att överleva eller inte” blev en ständig närvaro i Suzannes liv, som hon förklarar i intervjun.
Lidde Suzanne Reuter av en medfödd hankonstfel?
Suzanne Reuter träffade en läkare sommaren 2015 för problem med yrsel och svimning. Läkaren diagnostiserade stress, men Suzanne misstänkte något allvarligare. Hon var tvungen att opereras för att få en enhet som registrerar hjärtrytmer implanterad (en IRL, eller implanterbar loop-inspelare). Skådespelaren hade helt rätt. Förmaksflimmer, som hon hade, får hjärtat att slå oregelbundet och ibland till och med snabbare än normalt.
Hur ung var du när Suzanne Reuter först blev populär?
Medan Suzanne Reuter började sin skådespelarutbildning på Teaterhögskolan i Göteborg 1976, kom hennes filmdebut inte förrän 1978 års “Skyll inte p mig! Hennes genombrottsroll kom på 90-talet, när hon spelade huvudrollen i komediserien Lorry. Suzanne kallar nästa höstshow för ett återseende. Hon ser fram emot en rolig höstsäsong med några av sina favoritkollegor. Vilken otrolig talang de har. När jag tittade på Claes Mnsson vid första träningen visste jag att vi båda undrade: “Hur ska vi ta oss igenom det här, vi ska garva ihjäl oss.”
“Press” betyder gå vidare och starta premiären. Eftersom det krävs intervjuer för hennes position har Suzanne inget emot att göra dem. Hon tror utan tvekan att alla journalister är repetitiva i sina ifrågasättanden. Men hon vet precis vilka ämnen hon vill diskutera och vilka hon inte vill. Hon är bekväm i sin egen hud och är inte rädd för att ha sina “citat i kvällstidningsrubriker”.
Rosenhill, ett hippiecafé och äppeldestilleri i Ekerö söder om Stockholm, är där vi träffas. Ett favoritställe för Suzanne som ligger inom tio minuters bilresa från hennes hem. Hon uppmuntrar personalen, beställer potatistårta och tipsar om äppelcidern som görs just där på kaféet.
Bli av med den övergivna hunden
Hon har en ny frisyr från Maria på Ekerö och har på sig fashionabla plagg från Odd Molly. Det skulle vara synd om spetsen inte syntes under tröjan, så hon bytte klänningen. Hon har samma solbränna i slutet av sommaren som alla andra. Jag skaffade en valp så jag skulle inte bryta mitt ord om att ta semester. Ingen valp är lämplig för arbetsplatsen. Jag var tvungen att gå direkt. Och eftersom jag redan har planer för det kommande läsåret har jag råd att ägna mig åt detta.
Under intervjun lämnade hon mallorcaens herrelösa hund Lucero hemma med katterna. Istället tillbringar hon sin tid på caféet med att gosa med andra hundar. Hon hälsar alltid främlingar på kaféet med en vänlig vink. Detta är en fast del av vårt arbete på Ekerö. Till fina Suzanne. Vilket ofta karakteriseras som “omtänksamt” och “omtänksamt” av andra som arbetar med dem. En som drar upp med en varm kopp te i handen. eller ingefära vid sjukdom.
Hon tillåter inte heller att en okänd journalist bjuder på saker som “Jag kör dig till bussen, så du slipper gå.” eller “Ta en kudde i soffan så sitter du lite mer bekvämt” eller “Om du känner att du inte hinner ställa alla frågor, då träffas vi igen.” Hon beskriver sig själv som “snäll” och “tillmötesgående”. Kanske de misstar den fiktiva personan för den riktiga. Linan är finbalanserad, och det kittlar.
