Sami Said Författare – Sami Said föddes i Keren, Eritrea 1979, och tillbringade sin barndom på ett antal platser, varav en var Göteborg. 2012 inledde Sami sin karriär med Väldig sården fin. Han fick Katapultpriset och Stora läsarpriset från bokcirklarna för romanen. Dessutom kom han i fråga för debutantpriset som ges av Borås Tidning.
Han vann Aftonbladets litteraturpris för sin tredje roman 2018, Människan är den vackraste staden. Inte nog med det, utan det var upp till Nordiska rådets litteraturpris och Augustpriset för Årets bästa svenska skönlitterära bok. Sami Said är en författare från Sverige. Han föddes i Keren, Eritrea, den 16 juli 1979.
Personlig biografi
Vid tio års ålder immigrerade Sami Said och hans familj till Sverige. På Biskopsgården i Göteborg tillbringade han sin barndom. 2012 vann Said “Stora läsarpriset” från Bokcirkeln och “Debutantpriset” från Svenska Författarförbundet för sin mycket uppmärksammade debutroman Väldigt sällar fin. Även debutpriset från Borås Tidning stod på hans nomineringslista.
Han var värd för Sommar i P1 sommaren 2013 och fick sin andra roman, Monomani, släppt våren 2013; boken handlade om kärleken och skrivandets villkor. Litteraturpriset från Aftonbladet gick till Said för hans tredje bok, Människan är den vackraste staden (2018). Förutom att vara nominerad till Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris tar romanen upp moderna frågor som isolering och migration.
Whispers of Satan, som äger rum på en internatskola för störda kvinnor i en hemlig öken, hade premiär 2023. Said och hans kollega Oskar Hallbert grundade och samredigerade den litterära tidskriften Den analoga scriften. Under hela 2002–2008 kom tidskriften i både digitala och tryckta format med ojämna mellanrum. Hans fru, författaren Martina Lowden, är hans make.
2012 delades Katapultpriset ut för Very Rarely Fine, SAMI SAIDs mycket lovordade debutroman. I verkligheten var det dock en trilogis andra del. När han var nitton år gammal började han skriva på den första delen. Titeln har ändrats till Satan’s Whispers, och det har gått 24 år sedan den släpptes.
“Det är min sannaste bok”, tillägger Sami Said.Sawa, ett militärläger och akademi i den eritreanska öknen, tänkte mycket på Sami Said när han var 19 år gammal. Som en form av disciplin skulle eritreanska föräldrar hota att skicka sina barn dit om de inte lärde dem att de inte kunde komma undan med någonting. T
anken på att skriva om att utvisa någon kom från att man insåg att det skulle ha varit värre för föräldrarna än för barnen. En flicka förs till en ökenskola och han började skriva en något deprimerande bok om den. När debutromanen Väldigt raður fin tog vid slumrade det litterära projektet av Nadine in. Han har försökt ta upp texten flera gånger under åren. Personer har gått under och återvänt från de döda. Det sista kapitlet av Whispers of Satan har skrivits.
Jag skulle vilja tro att sedan jag var 19 år gammal har mina skrivfärdigheter förbättrats. Därefter skrev jag det samtidigt som jag hade barnets synvinkel i åtanke. Men återigen, det kanske är för att jag är för rationell och allt har blivit för polerat. Alla mår dåligt om sig själva och alla andra. Hade jag komponerat den under tonåren hade den haft en starkare anklagande ton.
De sista dagarna av den muslimska fastan träffas vi i en grönskande Stockholmsförort. Det här samtalet markerar Sami Saids första offentliga diskussion om hennes nyligen korrekturlästa bok. Eftersom Whispers of Satan mest handlar om hans inre tankar, tänker han på det som sin “sannaste” bok. Tanken att Satan använder subtila signaler, som viskningar, för att leda muslimer vilse från Gud antyds i titeln.
Det samtida begreppet tvångstankar överensstämmer med det. Det universella begreppet förlåtelse som finns i alla trosriktningar blir irrelevant i detta sammanhang. Att ta emot det kan vara ganska utmanande för någon med tvångstankar och självtvivel. Den första i en serie i tre delar, Whispers of Satan presenterar Sami Said.
Den andra är den svenska förstaromanen Väldig sälland fin (2012), som följer huvudpersonen, en elev vid namn Noah, när han kämpar för att hitta en balans mellan familjens traditionella värderingar och de moderna förväntningar som samhället ställer på honom. Sist men inte minst är Man in the Beautiful City (2018), som följer en papperslös San Franciscan på hans resa efter att ha blivit utsparkad från sin lägenhet och följer honom när han möter andra på vägen.
Staden San Francisco är säker på sin egen dygd och stödjer rätten till liv. Vänskap, äventyr och andra människor är viktiga för honom. Enligt Noah är alla mottagliga för korruption från omvärlden och att människor till sin natur är onda. Det verkar som att Nadine har ett fast grepp om sin egen ondska och tror att hon för med sig smuts till planeten. Så, för att skydda woren från sin egen destruktiva natur drar hon sig undan.
Sami Said hävdar att han delar många av karaktärernas perspektiv på livet och universum i sitt eget författarskap. En enorm glupska för böcker är grunden för hans författarskap. Han började skriva sina egna berättelser efter att hans magra bibliotekssamling av science fiction och fantasyromaner tog slut medan han var mellanstadieelev i Sverige.
Men jag slutade skriva under mitt sista år på gymnasiet efter att ha upptäckt folkbibliotekets samling av hundratals science fiction- och fantasyverk. Han slutade “uppfinna drakar” och började “skriva från insidan” medan han var universitetsstudent. Katapultpriset gick till debutromanen på grund av de strålande recensioner den fick.
Sami Said har mottagit många utmärkelser, både som mottagare och hederstagare. Det ökade fokuset har dock gjort skrivandet till en mer skrämmande uppgift. Förr var det roligt att skriva. Det var irrelevant för jag trodde inte på det. Det enda sättet att veta hur hemsk du är är att göra det. Varje bok gör det svårare.
Att du drar dig undan från världen och fokuserar bara på dig själv är något som de flesta författare förmodligen känner skuld för. Dessutom känner han att han har tappat en del av sin personlighet och nu bara är ointressant. Sami önskar att han hade modet att säga mer upprörande saker i intervjuer och läsa mer av sina egna verk när han var yngre.
Han valde att läsa en bok som han slumpmässigt valt från bibliotekshyllan. Han läser nu samma böcker “som alla andra” och bor i Stockholm “som alla andra”. En annan typ av sengångare är anpassning. Det kräver ansträngning att ha en distinkt personlighet. Själva skrivandet har dock förblivit i stort sett oförändrat.
Papper och penna används fortfarande för detta. Tio till tjugo varianter av varje påstående skrivs upprepade gånger. Så här skapas hans berömda ordförråd. På ytan verkar det lite galet, och det finns inget övertygande argument för att välja ett visst påstående framför ett annat. Känslan är ren intuition. När det är klart vet handen att det är klart.
Varje roman är allvarligare än den förra. Den underskattade kvickheten har försvunnit. Det finns en ton av dämpat språk som påminner om Sami Saids tidiga verk. Istället frammanar låten “Whispers of Satan” bilder av trollformning. Vilket är passande eftersom bokens koncept är enormt — så enormt att det knappt får plats mellan pärmarna.
Nadine är huvudpersonen och miljön är ett muslimskt land som förblir anonymt. Hon skickas till en motbjudande flickinternatskola av sina föräldrar. Eftersom hon är så säker på att hon är dålig har Nadine begått brottet att gömma sig så att hon kan vara ensam. Med avskildhet som strategi driver skolans kvinnliga regissör showen.
Världen utanför är avskuren från tjejerna. Deras kontrollerade värld rasar när de på omvägar får reda på att deras idol, musikstjärnan Assam Lo, dödades i ett hedersrelaterat brott. Som är typiskt för Sami Saids verk, utforskar det de motstridiga känslorna av att behöva vara ensam och vilja passa in.
Att leva ett religiöst eller icke-religiöst liv. Detta är boningsplatsen för änglar, insekter, oskuld och Gud. Det finns tillfällen då förväntningarna verkar nästan för stora. Efteråt finner jag tröst i själva språket, i de enskilda meningarnas lysande styrka. Sami Saids röst är alltid tydlig, även när ämnet är grumligt. Det kan vara utmanande ibland, men belöningarna är värt det.
Botkyrka kommuns samhällsvägledare Sami Saids arbete, Satans viskningar, har rönt nomineringar till det uppskattade Augustpriset i kategorin Årets svenska skönlitterära bok 2023. Sami Said sätter en flickinternatskola i centrum för en berättelse om ambitioner och trots i ett samhälle som är både konstigt och välbekant.
Det finns många bländande intellektuella vändningar i Whispers of Satan, men under all förtrollning finns det en allvarlig fråga som hela tiden drar in läsaren. Juryns resonemang för att nominera Whispers of Satan av Sami Said är följande.
Re: Vad Sami sa
Sami Said har skrivit flera böcker, bland annat Mycket sällan bra (2012), Eat Grass, Monomania (2013) och Människan är den vackraste staden (2012). Han är för närvarande bosatt i Hägersten; han föddes i Eritrea 1979 och tillbringade sin barndom i olika svenska städer, bland annat i Göteborg. Som samhällsguide på kommunens medborgarkontor bistår han Botkyrkabor med både större och små förfrågningar varje dag.
Ett årligt pris som delas ut av Svenska Förläggareföreningen är Augustpriset.
