Zarah Leanders Självbiografi – Den framlidna svenska sångerskan och skådespelerskan Zarah Leander. Hon blev en ikon för HBT-rättighetsrörelsen tack vare hennes omfattande hitkatalog, mörka altröst och spelstil. I Karlstad, där hennes far arbetade som köpman och fastighetshandlare, föddes Zarah Leander 1907. 1924 och 1925 gick hon kurser i Karlstad innan hon skrev in sig på Rut Silfverhielms privatskola under tre terminer i Riga.
Hennes första roll på Broadway var som den elaka styvmodern i musikalen Snow White från 1927. Zarah Leander dök upp på scenen första gången 1929, i en av Ernst Rolfs framgångsrika revyer. Hon träffade Gösta Ekman senare, men Karl Gerhard, kuplettförfattare, teaterchef och revyartist, hade störst inverkan på hennes karriär.
Zarah Leander var den främsta damen i en rad revyer på Folkan, bland annat 1934 års Oss Greker däremellan och 1936 års Köpmannen i Nordens Venedig. En protest mot periodens antisemitism, In the shadow of a boot skrevs av Karl Gerhard 1934 för Zarah Leander. Under åren som följde gjorde Zarah Leander flera film- och scenframträdanden i hemlandet Sverige, men hon var mest upptagen utomlands mellan 1936 och 1943, först i Wien och senare i Berlin, där hon blev en av den tyska biobranschens största stjärnor.
Zarah Leander återvände till Sverige 1943, mitt i krigets hjärta. Hennes kändisrykte i den tyska filmindustrin sjönk följaktligen. Hon fick inte uppträda i Sverige, Österrike eller Tyskland igen förrän 1948, då kriget tog slut. Efter kriget hade hon några floppar men blev den sista stora svenska efterkrigsdivan som sångerska och konsertartist, inte filmstjärna. Från 1949 till sin pensionering 1978 uppträdde hon som soloartist och Karl Gerhard var en viktig faktor i hennes comeback till scenen.
Zarah Leander hade tre äktenskap. Deras första äktenskap, som började 1927, upphörde efter bara fem år med Nils Leander. Hon gifte sig med Vidar Forsell mellan 1932 och 1943 och Arne Hülphers mellan 1956 och 1978. Hon fick två barn från sitt första äktenskap och Vidar Forsell slutade med att adoptera båda.
1981 gick Zarah Leander bort. På kyrkogården i Häradshammar vilar hennes kvarlevor.
När jag hör musik av Zarah Leander kan jag inte låta bli att minnas hennes medryckande röst och medryckande låtar. Hon hade återfått sin berömmelse när jag var ung vuxen. Min icke-sjungande pappa brukade sjunga tillsammans med parant primadonnan när hon var på tv. Zarah var definitionen av “söt” i hans ögon.
Jag minns inte att han nämnde motreaktionen som Zarah Leander möttes av efter att anklagelser dök upp om att hon var nazist och att hon i praktiken var avstängd från den svenska underhållningsindustrin under en lång period. Se p me!, Beata Arnborgs självbiografi, kom ut i våras. Den här boken gör anspråk på att vara Zarah Leander (1907–1981) första biografi någonsin. Det är inte som att ingen någonsin har skrivit en bok om henne.
Kändisen hjälpte till att skapa några av dem. Andras perspektiv varierar. Men Beata Arnborg ser på helheten och gräver djupt i den. Hon ger också flera citat, även om de skulle vara mer tillgängliga om kapitlen numrerades som musikaliska stavar. Författarens nyfikenhet och önskan att lära sig om Zarah Leanders alla aspekter och livsbeslut kommer fram högt och tydligt. Slutresultatet är en fascinerande historia om en man och konstnär som till största delen har glömts bort i Sverige men som hyllas som en nationalklenod i Tyskland.
Beata Arnborg använder sina resurser effektivt och utvecklar intressanta karaktärer och handlingspunkter. Zarah Leanders eventuella band till nazisterna väcker mest intriger. I kväll, mina damer och herrar, kommer ni att träffa den första individen som jag inte försökte avskräcka från att fortsätta [till teatern], utan istället uppmuntrade att göra det. Jag kunde inte tacka nej till hennes färdigheter om jag försökte. Kom ihåg namnet Zarah Leander, eftersom hon är någon viktig!
Arnborg minns att Ernst Rolf, den regerande kungen av revy, introducerade Zarah Leander för första gången i sin produktion. I Bors, en fredagskväll i oktober 1929. Hon hade äntligen fått chansen att sjunga för honom efter att hon hållit på i en vecka. Rolf hittade en plats åt henne i bandet och började prata med henne direkt.
Prestationen var obestridlig. Zarah Leander blev känd på mindre än ett år. Svenska popsångerskan och skådespelerskan Zarah Leander föddes som Sara Stina Hedberg den 15 mars 1907 i Karlstad och gick bort som Zarah Stina Hülphers den 23 juni 1981 i Stockholm. Den svenska revystjärnan Zarah Leander blev känd för att spela divans roll.
Livshistoria
Sara Stina Hedberg, senare känd som Zarah Leander, föddes i en medelklassfamilj i Karlstad. Barndomen tillbringade hon mellan två kvarter: Kungsgatan, mittemot den gamla saluhallen, och Järnvägsgatan, där den nuvarande hlénsbutiken ligger. Jonas och Ante var hennes äldre bröder medan Sigvard, Gustaf och Bror var hennes yngre. När Sigvard var still ung, tragedin inträffade.
Efter skolan gick Zarah Leander förbi teatern där Gösta Ekman och hans trupp uppträdde, och då och då fick hon stå bakom scenen och titta på dem. Hon sa enligt uppgift att hon kände att hon var “i himlen” vid den tiden. Hon gick i musikskola i Riga, Lettland, 1925. Hon hävdar att det var första gången någon någonsin lagt märke till hennes sångförmåga eller att hennes röst var mycket djupare och mörkare än normen.
Hon försökte skriva in sig på Dramatens elevskola nästa år, men fick avslag. Efter att ha tillbringat en tid som sekreterare i Stockholm flyttade hon och hennes två barn till Pontus Leanders prästgård i Risinge vid Finspng, stergötland. Nils Leander, Zarah Leanders första make, hjälpte henne att landa bitpartier på teater och revy.
1929 års revyturnés stjärna Margit Rosengren hade blivit illamående och Zarah Leander hade hört att Ernst Rolf var på väg till Norrköping. Detta fick Leander att begära en audition, varefter Rolf tog med henne i sin turnerande revy och gav henne sin första föreställning i Bors. Hon tog över rollen som Greta Garbo i låten “Ser du en stjärna?” som Rosengren hade spelat i revyn. På 1950-talet gjorde hon den till sin signaturlåt efter att ha återupplivat den. Hon träffade Karl Gerhard 1929 när hon medverkade i hans revy, Karl Gerhards Ny-Bygge.
Svenska toppår är 1931–1936
Hon spelade Glada änkan tillsammans med Gösta Ekman i en uppsättning 1931 av Per Lindberg som väckte stor uppståndelse på Stockholms konsertteater. Jules Sylvain hade omarbetat musiken, vilket inkluderade att transponera Hanna Glawaris sångpassager för att passa Leanders kontralt. Zarah Leander medverkade i tre svenska filmer mellan 1931 och 1935: The Mysteries of Dante, The False Millionaire och The Marriage Game.
Lysistrate, Jag ville ha en gondol och In the shadow of a boot var bara några av de sånger han komponerade åt henne; det senare var en skarp protest mot förföljelsen av judar i Europa. Hon hade framgångsrika vändningar i tre svenska filmer och som sångerska på ett flertal album. Hennes djupa toner och rena textning fungerade bra med dåtidens grammofoner.
Åren för tyskt styre var 1936-1943
Hon spelade in filmen Premiär, regisserad av Geza von Bolvary, och uppträdde i operetten Axel a der Himmelstür, skriven av Ralph Benatzky, på Theater a der Wien tillsammans med Max Hansen 1936. Som ett resultat fick hon ett inspelningsavtal i Tyskland och spelade in sin debutfilm där året därpå. Hon stannade kvar i Nazityskland och blev en framträdande plats som en hyllad konstnär under hela regimen.
Hon blev känd som något av en kitschdiva tack vare sina alltför melodramatiska filmer, en look som hon behöll även efter kriget. Men publiken blev vilda och hon blev snabbt berömmelse som en filmisk och sångsensation i Nazityskland. 1940 förnyade hon sitt kontrakt med UFA i ytterligare två år och blev den högst betalda skådespelerskan i europeisk film. I Tyskland fick hon även hedersöverstesgrad.
Den tid Leander tillbringade i Nazityskland under andra världskriget är fortfarande splittrande. Hon har uppgett att hon är mer flytande i tyska än engelska, och när hon pressas ytterligare har hon erkänt att hon är politiskt okunnig. Hon har också uppgett att hon emigrerade till Tyskland på grund av utmattning med de begränsade castingmöjligheterna och den tråkiga litteraturen som hon presenterades för i sitt eget Sverige.
