Johan Hilton Familj – Den svenske journalisten och romanförfattaren Johan Niklas Börje Hilton föddes den 31 maj 1977 i Gustav Adolfs församling i Borås, i Friberg. Han har varit kulturchef på Göteborgs-Posten sedan 2022.
Personlig historia
Bland Hiltons många framträdanden i Sveriges radiostationer P1 och P3 finns Kvällspasset och Hilton på P1. Nummer var en av hans tidigare arbetsgivare i sina roller som kulturjournalist och teaterkritiker. Han arbetade på Expressen som redaktör för litteratur och teater 2008–2012 och som biträdande kulturchef.
Han utsågs till vd för Arenagruppens förlag Atlas 2012. Han lämnade Atlas i januari 2016 för att ta en tjänst som teaterkritiker och redaktör på Dagens Nyheter. I november 2022 efterträdde han Björn Werner som kulturchef på Göteborgs-Posten. En brottsrapport om hatbrott, inklusive fallet med Matthew Shepard, Hilton har skrivit boken No tears for queers.
På Gaygala 2005 utsågs boken till Årets bok och samma år utsåg Nöjesguiden den till Årets Läsning. Riksteatern satte upp bokens bearbetning för första gången hösten 2009. Många europeiska nationer, däribland Slovenien och Tjeckien, har satt upp produktioner av pjäsen sedan dess.
Monster in the Closet, Hiltons andra roman, publicerades i augusti 2015. Det är en biografi om Anthony Perkins och eran då Norman Bates skrevs. Inspirerad av Anthony Perkins, filmens protagonist, och mot bakgrund av den homofobiska eran då den gjordes, ger den här boken en lättsam kritik av Alfred Hitchcocks berömda film Psycho.
På Gaygalan 2015 nominerades Monster in the Wardrobe till både priset Årets bok och Augustpriset.
We Are Orlando—An American Tragedy, Hiltons tredje bok, publicerades i maj 2020. Boken beskriver terroristattacken i Orlando 2016, och författaren Hilton pratade med vittnen, offrens nära och kära och anställda på nattklubben där attacken inträffade.
Hilton var en konkurrent säsongen 2016–17 av TV-programmet På spåret tillsammans med Kristin Lundell. Det var en seger för dem. 2017–2018 var de också en del av ligan och gick vidare till kvartsfinal. Hilton kommer tillbaka på På spåret med Lundell 2023. Johan Hilton är bosatt i Göteborg med sin fru.
Bakgrund
Olika program, framför allt P1:s Kvällspasset och Hilton, har gästat Hilton i Sveriges Radio P1. Han brukade vara en aktiv medlem av Nummer-webbplatsen, där han bevakade kultur och teater. Han arbetade på Expressen som redaktör för litteratur och teater 2008 till 2012, förutom att vara deras biträdande kulturchef.
Han tillträdde rollen som chef på Atlas, förlaget för Arenagruppen, 2012. Hilton lämnade Atlas i januari 2016 för att ta en position som teaterkritiker och redaktör på Dagens Nyheter. Årets bok på Gaygalan 2005 och Årets läsning av Nöjesguiden 2005 gick till Hiltons No Tears for Queers, ett brottsreportage om hatbrott, inklusive Matthew Shepard-fallet.
En scenatisering av romanen hade premiär hösten 2009 på Svenska turnéteatern. Sedan dess har pjäsen satts upp i ett antal europeiska nationer, inklusive Slovenien och Tjeckien. Monster i garderoben, Hiltons andra bok, publicerades i augusti 2015. Den utspelar sig under perioden som Anthony Perkins skapade Norman Bates.in [13] Både Augustpriset och Gaygalans utmärkelser för Årets bok övervägdes för Monster i garderoben i 2015.
Hilton och Kristin Lundell var tävlande i TV-programmet På spåret säsongen 2016/17, och de stod som vinnare. Från militanta svärmödrar till vilda slummommor, kulturen är för närvarande full av starka kvinnor. Johan Hilton, kulturchef på GP, konstaterar att det typiskt sett är en indikation på en utsatt period.
Det sägs att Göteborg fortfarande bebos av Freud och att det psykoanalytiska arvet hanteras annorlunda här jämfört med andra delar av Sverige. Jag, jag har ingen aning. Det finns teoretiska ramar som sannolikt alltid kommer att finnas med oss. Särskilt fälten för liberal arts. Närvaron av så många starka, självständiga kvinnor i populärkulturen väcker frågan: varför? Joanna Gorecka från GP Kultur diskuterade Johanna Frids “Haralds mamma” tidigare i veckan, och handlingen kretsar kring en svärdotter som slits mellan sin älskare och sin pojkväns narcissistiska och röstfulla mamma.
En krävande och dominerande kvinna som tycker om att pressa människor till deras gränser. Fallisk, för att låna en term från Freuds historia och utvecklingsteorin. Det finns andra som hon. “Beau is Afraid” innehåller också en vällustig mamma, tillsammans med bioström och hallucinogena element. Egentligen är hela historien centrerad kring henne; stackars Beau försöker närvara vid hennes begravning men går vilse av olika anledningar.
Å andra sidan lär vi oss mer om henne genom tillbakablickar; hon är ett manipulativt kontrollfreak som är ravenooss för tillgivenhet och godkännande. Det visar sig att Beaus pappa faktiskt är en gigantisk penis som hålls fängslad på Haralds mammas vind, vilket tar begreppet kastrationsångest till en helt ny och fysisk nivå. (Filmen är faktiskt konstig.)
Medan man ser bioströmsskräckfilmen “Evil dead rise”, är den moderliga ondskan mer uppenbar. På den platsen tar ett monster från länge sedan uppehåll i en fattig mammas kropp och förvandlar henne till en Medea i splatterstil. Kanske menad som en skräckallegori om fattigdom, missbruk och samhälleligt arv dödar Little Mama här det ena barnet efter det andra och förvandlar dem sedan till en vild zombie. (I en flishuggare reduceras hela demonfamiljen så småningom till mos.)
Det spännande är att kriser ofta föder popfreudianska kulturfenomen som detta. Idén om den hemska mamman är främst bland dem. Förlust av social trygghet är en vanlig poäng som kulturkritiker tar upp. En mammas varma kram är den mest kraftfulla och viktigaste symbolen för komfort och vila. Dessutom finns det ingen mer skrämmande syn än en mamma som helt och hållet vägrar att ge det.
Det verkar som om vi måste ta oss igenom denna känsla av osäkerhet när våra dagliga liv utvecklas mot en bakgrund av krig, ekonomiska nedgångar och stigande paradoxer. Det finns alltså en direkt korrelation mellan det intensifierade kalla kriget på 1950- och 1960-talen och överflödet av hemska mammor som sågs i filmer från den eran, som sträcker sig från “Manchurian candidate” till nästan varje Hitchcock-rulle.
Men det finns också en dynamik mellan kurviga mammor och känslan av att krossa konventioner. Ett exempel på detta skulle vara uppkomsten av en person som liknar Norman Bates i “Psycho” under efterkrigstiden av HBTQ-rörelsen i väst. Bates är en ung man vars elaka mamma har förvandlat honom till någon så förvriden och pervers att han till och med klär sig som hon. (När något dåligt händer hittar traditionalisterna någon att skylla på.)
Jag tror också att detta är rätt sätt att se på den moderna kulturens modermonster: som levande, andande exempel på de neuroser och paranoia som har uppstått i kölvattnet av kulturkrockar, vapenstrider och normskiften. Svärmor i “Haralds mamma” ställer sig praktiskt taget blint på de kulturradikala partierna i den värderingsstrid som pågår just nu.
Men en tydlig klassdimension finns också. Mammorna i “Haralds mamma” och “Beau är rädd” är satirer av en viss förmögen klass som har lätt tillgång till sin son och tolkningarna av hans berättelser. Tvärtom representerar mamman i “Evil Dead Rise” medelklassens skräckslagna idé om no-go-zoner och den okontrollerade underklassen som en typ av våldsam mamma som matar sin blodlust med sina egna barn.
Jag kan dock inte bedöma moderns hunger; kanske fick hon helt enkelt slut på havregryn. Johan Hilton utsågs till kulturchef på Göteborgs-Posten i november 2022. Efter Björn Werner tog han över. Att ta mig an denna uppgift fyller mig med glädje, stolthet och spänning. Speciellt med tanke på att jag en gång tog mina första trevande steg som teaterkritiker just här i GP:s kulturredaktion, som Hilton informerade GP om då, publicerad av TT m.fl.
Kan du berätta vad Johan Hilton har skrivit i sina böcker?
Johan Hilton har en dubbel karriär som författare och journalist. “No tears for queers” (2005) och “We are Orlando” (2020) är båda skrivna av honom.
Finns det en bok av Johan Hilton om Benny Fredriksson?
Biografin om Benny Fredriksson, som begick självmord 2018, “Den siste teaterchefen: Berättelsen om Benny Fredriksson” av Johan Hilton, släpps 2024. Mediefrasen kring Fredriksson, hans liv, och hans position som vd för Kulturhuset Stadsteatern är föremål för hundratals intervjuer som ligger till grund för boken.
Från en ödmjuk början i Midsommarkransen med en arbetarfamilj till en framträdande position i Sveriges kulturvärld: det är historien. Enligt Natur & Kultur beskriver boken “i den resan finns inte bara en skildring av samhället, en skildring av klass- och kulturskildring, utan också ett fascinerande människoöde” (Fredriksson saknade både gymnasieexamen och högskolepoäng och var i nästan på alla sätt en autodidakt).
Ska jag anta att Johan Hilton är singel?
Faktum är att Johan Hilton är en gift man. Johan Hultgren heter hans maka. Hilton har talat och skrivit mycket om att växa upp som hbtq-person i Sverige. I tåget för inte så länge sedan skrek en kille “buttboys” och “gay bastards” mot min make och mig själv. Det var inte för sent, vi hade båda rätt, och Europride var i full gång. Vi var båda lite förvånade. Kritik är aldrig trevligt, men det kunde ha kommit i teorin när som helst”, sa han till exempel i en DN-pjäs 2018.
Är Johan Hilton en pappa?
För närvarande är Johan Hiltons familjestatus okänd.
