Annelie Rydé Sjukdom – Anne-Lie Rydé opererades för sin bröstcancer. I en exklusiv intervju med Aftonbladet berättar sångerskan om de utmanande strålbehandlingarna hon genomgick under vintern, medicinen hon nu måste ta de kommande fem åren och hur hon upptäckte tumören på egen hand. Det fanns inga tecken på cancer på mammografin.
Anne-Lie Rydé opererades för sin bröstcancer. I en exklusiv intervju med Aftonbladet berättar sångerskan om de utmanande strålbehandlingarna hon genomgick under vintern, medicinen hon nu måste ta de kommande fem åren och hur hon upptäckte tumören på egen hand. Det fanns inga tecken på cancer på mammografin.
Hennes första framträdande var 1978, men det var inte förrän 1982 som hon blev allmänt känd, tack vare Per Gessles hitlåt “Segla p ett moln”. Anne-Lie Rydé, nu i tjugoårsåldern, är tacksam över att hon började göra regelbundna självundersökningar av sina bröst i tidig ålder. Anne-Lie Rydé fick diagnosen bröstcancer efter att ha upptäckt en knöl i sitt högra bröst i somras.
Det handlade om storleken och hårdheten som en ärta. Jag antog att det var något “främmande” eftersom jag har inspekterat mina bröst så ofta nyligen. Men jag förväntade mig naturligtvis en knut i brosket.
Meningar som börjar med “akut, misstänkt cancer”
Hon var tvungen att utarbeta det första testet två veckor senare. De två veckorna var inte särskilt riskabla, men på eftermiddagen på tentamen skulle jag ta tåget till Blekinge för en intervju. Jag fick rådet att jag behövde ta mammografi, ultraljud, cytologi och en MRT direkt. Vidare noterade remissen att “brådskande, misstänkt cancer” var närvarande. Min oro toppade på den efterföljande tågresan, vilket var den värsta upplevelsen i mitt liv. Cancer var diagnosen jag fick två veckor senare.
Anne-Lie Rydé diskuterar de följande åren med lugnt lugn. Min kirurg försäkrade mig att tumören var liten och växte i en mycket blygsam takt. Eftersom cancern upptäcktes i ett tidigt skede sa hon att jag skulle gratulera mig själv.
Tumören skars ut framgångsrikt med kirurgiskt ingrepp
Mammografin visade till en början ingenting, men efterföljande test visade något annat. Knölen skulle inte ha märkts och jag skulle ha levt ytterligare två år om jag hade gått på den rutinmässiga mammografin som var planerad till i höstas istället för att kalla mig bröstpress. Om tumören hade fått fortsätta växa skulle konsekvenserna vara okända.
Anne-Lie Rydé opererades den 7 september förra året. Två lymfkörtlar och vävnaden runt tumören avlägsnades. Samtidigt gjordes en bröstrekonstruktion av en plastikkirurg. Jag är överlycklig och uppskattande. Jag hade absolut inget obehag efter operationen och behövde ingen smärtstillande medicin.
Anne-Lie Rydé diskuterar hur hon alltid har varit fokuserad på sina mål, trots att hon ibland upplever ångest. Jag har lagt ner mycket energi för att detta ska lyckas. Sedan dess har jag behövt stänga av för natten en gång varannan vecka för att gråta ut ångesten och stressen som har byggt upp inom mig.
Du är ett “vandrande kärnkraftverk”
Hon behövde strålbehandling efter operationen också. Jag log bara i november och december. Det var inte en metafor; Jag kände mig bokstavligen som ett vandrande kärnkraftverk. Under tre veckor träffades vi fem gånger i veckan. Ändå gick allt smidigt. Eftersom cancern inte hade spridit sig var jag dock förskonad med cellgifter. Kirurgen hävdade att det berodde på att jag tidigt upptäckte maligniteten.
Den femåriga behandlingsförloppet, som började dagen efter födelsedagen i september förra året, är nu i full gång. Det hindrar kroppen från att ta upp något östrogen. För att förhindra ett återfall kommer jag att fortsätta ta denna medicin under de kommande fem åren. Jag har dock hört att det finns flera stora nackdelar med detta. Det finns fall där kvinnor ger upp terapin för att de inte orkar mer. Men jag mår bra; det har inte varit några problem ännu.
Det var inte givet att Anne-Lie Rydé skulle tacka ja till att vara med i årets säsong av Så mycket bättre. Hon hade inte sett ett underhållningsprogram på över 15 år, och hennes exponering för detta program var begränsad till ett fåtal klipp. Efter att ha deltagit i Melodifestivalen 2004 och 2005 och igen 2007 tröttnade jag på sådana tävlingsshower. Varken min ambition eller suget efter självbekräftelse som drev mig under mina första år som artist är lika starka som då. Anne-Lie hävdar att hon bad om tid för att överväga ämnet.
Hon bosatte sig i ett nytt, lugnt liv som “pensionär” under pandemin och fann stor tillfredsställelse i det. Anne-Lie var nyfiken på de andra artisterna, så hon gjorde lite research och kom fram till att de verkade vara väldigt roliga. Jag fick också intrycket av att produktionspersonalen utstrålade positivitet. På grund av de inblandade individerna; efter 45 år i yrket vet jaghur man skiljer en bra person från en dålig.
För att parafrasera Anne-Lie Rydé: “Kommer aldrig se”
Anne-Lie hade några av de bästa tiderna i sitt liv i somras när hon filmade på puben Gr gsen på Gotland och gjorde sig redo för det. En stor nackdel var dock att hon åkte på en otäck förkylning precis innan den började. Anne-Lie: “Det är klart att man vill vara som bäst när man gör något sånt här, och det satte visst en viss belastning på allt eftersom min röst var på halvfart, men jag kommer aldrig att se programmen i alla fall.”
Hon undviker att se sig själv på tv eftersom hon alltid är kritisk mot sig själv när hon gör det. Tre av de andra artisterna gav henne sina låtar att tolka. Anne-Lie hävdar att hon alltid har varit kräsen, men att hennes kräsna natur bara har blivit starkare med tiden. Om det inte är riktigt bra säger jag inte ja. Det är en skön känsla att äntligen ha kommit hit efter att ha jobbat så hårt så länge.
Anne-Lies föräldrar var bestörta över hennes beslut att bli lärare. Det har gått 45 år sedan Anne-Lie lämnade Handelshögskolan i Göteborg efter första året för att ägna sig åt musik på heltid. Hon växte upp i ett elithushåll med höga förväntningar på hennes framgång i skolan. Som ett resultat var hennes föräldrars besvikelse över hennes valda yrke ömsesidig.
Pappa var särskilt upprörd eftersom jag inte levde det konventionella liv han och mamma hade tänkt sig för mig. Till skillnad från mamman, vars förståelse var uppenbar direkt, tog det ett tag för pappan att sjunka in. Enligt Anne-Lie är den största motsättningen att de båda var exceptionellt begåvade musiker. Hennes föräldrar arbetade båda i underhållningsbranschen; hennes far var en känd pianist, medan hennes mamma uppträdde i pjäser och revyer. De gjorde också musik, men jag fick noll uppmuntran av dem, säger hon.
Som soloartist fick Anne-Lie framgång 1983.
Anne-Lies karriär som artist tog fart när hon träffade Henryk Lipp från bandet Extra. Hon hade det tufft ekonomiskt de första åren. 1983 fick hon dock framgång som soloartist och hennes debutalbum innehöll låten “Segla p ett moln”, som Per Gessle hade komponerat.
Smäll! var allt som stod. Efter det kan man väl säga att jag gjorde det stort och åkte på min första soloturné. När jag ser tillbaka på mitt liv vet jag innerst inne att jag har haft mycket tur, men jag har heller aldrig varit tveksam till att lägga ner hårt arbete. Alla mina professionella mål har förverkligats.
Anne-Lie minns tiden när hon var “ung, valpaktig och naiv” och hon satt och lyssnade på Lill Lindfors.
Jag minns tydligt att jag var förälskad i Lill och hoppades att en dag dela rampljuset med henne på stora scener. Jag tror att alla mina önskemål har uppfyllts. Jag kunde uppfylla alla mina önskningar.
Anne-Lie har alltid känt en djup koppling till musik
Anne-Lie kanske inte längre agerar lika ofta som hon en gång gjorde, men hon finner ändå stor tröst i det. Vila, näring, syre och ljudlandskap. Konstigt nog kan musik uppfylla en mängd olika önskemål och krav. För mig har musik alltid varit ett sätt att höja mitt humör. Sedan jag var ett mycket litet barn har det gett mig både tröst och stor lycka. Min mamma försäkrar mig att jag gillade att rocka till musik redan innan jag kunde gå. Anne-Lie ler när hon erkänner, “Jag har svårt att förstå publik som lyssnar på bra musik och sitter helt stilla utan att gräva.”
