Eva Armini Sommarprat – Unga Eva föds in i en familj vars vardagsrum domineras av en utfälld resväska. Sedan kommer hennes adoptivföräldrar för att hämta henne. Det kommer att vara det första steget på en lång och krokig väg kantad av oförklarlig serendipity, oväntade återseenden och spännande nya upplevelser.
Vad gäller Eva Arminis ålder är hon 76. Hon är göteborgare och tidigare skolchef. Eva Armini, sommarens värd, bjuder på en historia som fängslar lyssnarna men rusar igenom deras känslor, som GP:s Nina Morby påpekar. Det kommer att bli en besvikelse. Eva Armini hade gjort bättre att fokusera på de mest spända ögonblicken snarare än att försöka täcka för mycket mark.
Enligt Aftonbladets Wolfgang Hansson, som säger att musiken passar som handen i handsken, är Arminis sommarprat en tragedi förvandlad till en trevlig stund i hängmattan. Matilda Arborelius på DN tycker att Arminis berättande är en av de bästa delarna av ljudboken. När man diskuterar förlusten av sin adoptivmamma skakar Arminis röst, men i övrigt är det en trygg och lugn berättarröst.
Detta är det som ligger längst bort från sanningen. Problemet är att Armini gör tvärtom. Hennes berättelse, som handlar om så mycket mer än hennes tidiga adoption, är strukturerad av den händelsen. Det hjälper inte att hennes modellmamma ofta dyker upp på omslagen till tidningar och hennes reporterpappas reseskildringar fyller tidningarnas sidor. Hon håller sig i alla fall fri från anklagelser.
Som ordspråket säger: “Vem kan egentligen skylla på en 20-åring för att han inte vill ha barn?” Men han kan inte heller riktigt sätta fingret på varför Eva överlämnades för adoption. Du kan höra spänningen och längtan i hennes röst när hon minns sina resor genom Frankrike och Afrika.
Boken Hundraåriga mannen som försvann kommer att tänka på när jag tänker på hennes liv, fullt av mystiska händelser och möten med kända personer från hennes tid. Matilda Arborelius från DN har varit uppmärksam. En “helt ny Chanel-kappa”, en “Dior-kostym” eller en “vinröd Anna Karenina-kappa med svart pälsmössa och pälskantade ärmar.”
Sommarvärden och pedagogen Eva Armini är en fashionista som delar sin entusiasm med sina lyssnare. En röd tråd som förbinder hennes sommar är ett modeintresse, vilket verkar malplacerat i den här adoptionsberättelsen. Hon hävdar att hennes barndoms upptäckt av hennes biologiska föräldrars identitet och det faktum att hon hade blivit övergiven gjorde henne intresserad av mode.
Pappan är reporter och mamman är fotomodell, vilket skapar en stilfull och sammansvetsad familjeenhet i och runt Stureplan. Med en adoptivmamma som ibland sydde hennes nya snygga outfits men också låste henne ute. Men Eva är glad över att ha blivit adopterad. Hon fortsätter vidare.
Hon beskriver i detalj sin resa genom Europa som ung kvinna, inklusive sin tid på ett klostersjukhus i Hamburg och med Christer Strömholm i Provence, sina akademiska sysselsättningar, sina många resor och, naturligtvis, sin känslomässiga återförening med sin biologiska far (“Kära dotter, jag har väntat på det här!”).
Med en duktig instruktör på Sommaravdelningen finns en förväntad nivå av pedagogisk; ändå, när det kommer till valet av musik, dvsDet kan vara för flagrant, som om lyssnarna vore fjärdeklassare. Denna “Lejonet sover i natt”-klyscha från Tanzanias safaris börjar bli gammal. Hennes rapportering förbättras. Armini berättar historier med en bekväm och fridfull röst som bara skakar när hon diskuterar sin adoptivmammas död.
När hon pratar om sin man Olof blir hon vänlig och varm. Anledningen till att hon gavs upp för adoption är okänd, och den är inte särskilt betydande. Hon kan lokalisera sin identitet och sin väg framåt. Identifieringen av “adopterat barn” var central i Eva Arminis tidiga liv, som började med hennes adoption vid 21 dagars ålder.
Jag var en individ som skulle göra sin egen väg i världen och hade ingen plats där. “Bebis väntas från 10-20 september av unga, friska föräldrar från en bra familj, som letar efter ett bra adoptivhem, helst direkt från BB.” Detta var påståendet i en tidningsannons 1946 för den nu 76-åriga Eva Armini, vars namn stod i annonsen.
Istället väntade spädbarnet i en resväska som fungerade som en vagga i 21 dagar innan hennes adopterade mamma anlände till rebro med tåg för att hämta hem henne. Eva, bara fem år gammal, får höra att hon inte är hennes föräldrars biologiska barn. Min adoptivmamma berättade för mig att jag föddes i en annan mosters mage när jag var gammal nog att förstå, vid fem eller sex års ålder. Sommar säger om P1:s mamma “En mamma som inte ville ha mig.”
återansluter till sin far efter att ha varit ifrån varandra under en längre tid
Eva bildar sig dock en positiv uppfattning om sin biologiska pappa tack vare sin adoptivmamma och ägnar sitt liv åt att hoppas att hon en dag ska återförenas med honom. Hon är bekant med sin identitet och kan till och med hänga med sin journalistpappa och modellmamma genom nyheterna.
Hon har äntligen modet att säga ifrån när hon studerar på universitetet i Göteborg, och hennes pappa välkomnar henne med öppna armar när hon återvänder till Stockholm. Efter tio års äktenskap och inga fler barn skildes Evas föräldrar, och hon får reda på att hennes pappa sedan dess har gift om sig och utökat sin familj till sju medlemmar.
Även om Eva och hennes pappa upprätthåller ett svagt förhållande under hela hans liv, inser hon så småningom att han inte är intresserad av att höra om den svåra uppväxt hon haft med sina adoptivföräldrar. Även om vår korrespondens blir sällsynt under hans sista år, rapporterar Eva Armini att hon fått brev från hela världen.
Nu när jag är äldre inser jag att jag inte hade så stor chans att helt enkelt njuta av att vara barn. Jag passade inte in, så jag gick därifrån och bestämde mig för att ta mig fram i världen. Som hon konstaterar i Sommaren av P1 blev “Jag är adopterad” hörnstenen i vem jag är. Eva Armini, sommarens programledare, bjuder på en berättelse som fängslar lyssnarna men rusar igenom deras känslor, som GP:s Nina Morby påpekar.
Det kommer att bli en besvikelse. Eva Armini hade gjort bättre att fokusera på de mest spända ögonblicken snarare än att försöka täcka för mycket mark. Enligt Aftonbladets Wolfgang Hansson, som säger att musiken passar som handen i handsken, är Arminis sommarprat en tragedi förvandlad till en trevlig stund i hängmattan.
