Lukas Pontén Begravning – Suzanne Reuter har tre biologiska barn samtidigt som hon har 27 avkommor på skärmen i olika TV-program. Joakim säger i programmet, “Vi är så oerhört stolta över din långa karriär, allt du har gjort och allt du har övervunnit. Suzanne Reuter, en välkänd svensk skådespelare, har ett imponerande CV. Lorry, Svensson Svensson, Vr tid er nu och Cleo är bara några av de program och filmer som har bidragit till att göra Reuter till ett känt namn.
Nu hyllas hon i TV4-programmet Vilket liv!, som redan har lyft fram Björn Skifs och Lena Philipsson. Programledaren Renée Nyberg nämner Suzanne Reuters 27 avkommor på skärmen från hennes många tv-roller, samt de tre barn hon och skådespelaren Tomas Pontén fostrade tillsammans. Suzanne säger att hon tyckte om att vara hemma med sina barn när de växte upp, men hon tror att komediseriens humor kan ha varit frånvarande.
En ode till Reuter från hans söner
Då ställer sig hennes son Simon Pontén, som har kommit för att ge sin mamma ett besök, upp för att ge sitt stöd. Sonen Jocke kunde inte närvara vid inspelningen men framförde sina kondoleanser genom videomeddelande. Din son Jocke är i Thailand, men din bror Simon är här i publiken. Enligt Vilket liv! av Renée Nyberg, men han har verkligen postat ett vykort. Jocke ses i videon sitta i vattnet med sitt nyfödda barn.
Snälla säg hej till mamma och mormor. Vi beklagar att vi inte kunde visa vår respekt personligen. Din långa karriär, och allt du har åstadkommit och erövrat längs vägen, har gjort oss otroligt stolta. Det här är en kväll du har förtjänat, så dra nytta av den. Kramar och pussar, säger han i klippet.Renée Nyberg följer den vänliga hälsningen med en diskussion om allvarligare saker. Det har inte gått smidigt hela tiden. Hon tillägger att det var svårt när dina söner föddes eftersom två av dem föddes med livshotande sjukdomar.
Suzannes korståg för de ungas räkning
Suzanne Reuter berättar hur hon höll fast vid sina barn under den tuffa tiden. Kommer den här bebisen klara sig? Ingen visste. 1984, när Jocke kom, var det besvärligt eftersom föräldrar inte var tillåtna. Men jag kunde bara inte göra det; efter nio månaders bärande av den här bebisen går jag inte härifrån, säger hon.
Suzanne fick veta av läkare som hon träffade att hennes insisterande på att stanna hemma med sina sjuka och nyfödda barn kan ha hjälpt till att återhämta sig. Nu vet jag att om jag inte hade agerat som jag gjorde så hade Jocke inte varit här idag. Ny på landet är Suzanne Reuter. Med hjälp av sin bästa vän Agnetha Fältskog slappnar hon äntligen av.
Där kan hon rida, fiska och arbeta i trädgården. Suzanne, en ivrig biobesökare och teaterbesökare, sa nyligen till M magazine: “Jag är extremt nöjd med mitt liv just nu.” Jag kunde inte vara mer nöjd med var mitt liv är för tillfället, säger hon, innan hon tillägger att hon inte är tillgänglig för ett romantiskt förhållande.
Skaffa en blygsam bostad att hyra
Den blygsamma fastigheten jag hyr på Ekerö av mina kära vänner är jättebra, säger Suzanne i veckotidningen Hemmet. Där har jag och mina kattungar gott om plats att odla vår egen mat och blommor. Susanne Reuter beskriver sin längtan efter landsbygden, där hon kunde hitta lugn och ro. Det är vad hon hittar i Ekerö, där Agneta varit kvarhållen sedan länge.
Skådespelerskan Linda Ulvaeus, 38 (vars pappa är Björn Ulvaeus), och hennes pojkvän och tre barn bor i ett av Agnethas tre hem. Linda är en nära vän till Suzanne. Linda, en barnboksförfattare, berättade för M magazine, “Vi är två kvinnor med många idéer, vi inspirerar varandra och har en enorm verkstad.”
Den blivande farmorn
Suzannes son Simon och hans fästmö har flyttat in i hennes stadslägenhet. Suzanne välkomnade sitt första barnbarn, en hane, den 17 september. Joakim, 26, och Lukas, 24, är Suzanne och Tomas andra två barn. Nya “Svensson, Svensson” och “Zpanska flugan” på China Theatre spelar henne just nu. Expressen rapporterar att skådespelaren Tomas Pontén har gått bort. Sjuk en tid gick han bort vid 69 års ålder.
Alla var närvarande. Simon Pontén, Simons son, sa till Expressen att alla var förberedda och att det var härligt. När Tomas Pontén gick ut teaterskolan 1972 började han direkt på Dramaten, och han lämnade aldrig nationalscenen. Shakespeares “Kung Lear” regisserades av Ingmar Bergman, och en av de mest framträdande rollerna gjordes av Edmund. Han sa till TT i en intervju att det var hans ultimata karriärmål att bli regissör: “Jag visste inte hur jag skulle bli det, men jag tänkte att jag kunde ta reda på det genom att söka till skådespelarskolan”, sa han.
Noggrant ledarskap
Han regisserade “Medea” och andra pjäser på Dramaten, samt en mycket hyllad bearbetning av “Romeo och Julia” av Kristina Lugn för Teater Brunnsgatan med Lena Nyman och Erland Josephson i huvudrollerna. Han blev också god vän med skådespelaren Per Mattsson under deras långa tid tillsammans på Dramaten.
Tomas Ponténs demens var långt framskriden. Efter att ha förlorat förmågan att läsa manus blev han avskräckt från att provspela för nya delar. Syster Gunilla Pontén beklagar, “Det känns som att det har gått många år sedan jag senast hörde hans röst. Tomas Pontén sörjes av sina vänner och familj. De planerar att hålla en minnesstund för att hedra honom som den begåvade skådespelare och lojala vän han var.
Det fanns demens i hans frontallober. Det var den värsta möjliga formen av demens eftersom han fortfarande kunde förstå och följa samtal, men han kunde helt enkelt inte svara. Han var fullt medveten om sin omgivning men kunde inte svara på dem på något sätt eftersom han inte kunde röra sig. Det enda han gjorde var att sitta där och blåsa på sin cigarett.
Många människor kom för att se oss
Det har gått 14 dagar sedan hon själv gick för att träffa sitt syskon. Där hängde en kappa gjord av kamelhår, med en sjal draperad över. Han kunde lika gärna ha försökt sätta på en bit skulptur. Jag saknar honom verkligen, verkligen. 2008 var omas Ponténs sista betydande roll som titelkaraktär i “Onkel Vanja” på Dramaten. Många personer ville gjuta honom i olika roller, men han kunde inte göra det. Han hade tappat förmågan att läsa manus. När han slutligen slutade ta emot breven var han förkrossad. Hans röst släppte plötsligt.
“Riktigt utmanande på det senaste”
Tomas Pontén hade tillbringat de föregående fem åren av sitt liv på äldreboendet. Tyvärr förstod han inte språket längre. Det hela var väldigt svårt. Den senaste tiden hade han kämpat mycket. Han var en fantastisk vän, men han levde ett eländigt liv till slut. Det är ledsen att säga det, men det är fantastiskt att han fick sova ut. Hur fullkomligt tragiskt, med hans ord.
