Mikael Persbrandt Ung – Den 25 september 1963 föddes Mikael Persbrandt på det som idag är en beroendemottagning på Södra BB i SS. Bo, pappan och Inga-Lill, mamman, är bara tjugo och arton år. Mikael har inget minne av sin tidiga, till synes idylliska barndom på grund av skilsmässan som hans föräldrar gick igenom när han var sju.
När Mikaels mamma kommer hem blir hon förvånad när hon upptäcker honom vid gavelfönstret, sju våningar upp. Kanske hade hon en aning om den hemska lilla människan som gömde sig i pojkens hjärta och sinne. Med hjälp av hustrun Sanna Lundell och deras barn har Mikael Persbrandt börjat ett nytt liv.
Självbiografin “Som jag minns det” beskriver den dramatiska förändringen i hans livsbana efter år av övergrepp, turbulens och offentliga strider. I den beskriver han hur han ljög för Sanna Lundell under året som ledde fram till katastrofen och hur hennes panikslagna utlöste räddningen. Två mobiltelefoner, två adresser, två identiteter… Den 54-årige Mikael Persbrandt ser sitt hus i Stora Lundby, strax utanför Stockholm, som sitt personliga paradis.
Efter år av kaos och tortyr lever han nu i tysthet med sin sambo Sanna Lundell och deras barn i en herrgård på landsbygden. Han har varit ren och nykter i tre år, börjat köra traktor och gör stora förändringar i sitt liv. Sanna Lundell, hans mångåriga älskling och enstaka rumskamrat och sambo, har varit ett enormt stöd för honom under de senaste åren. Sanna Lundell har aktivt försökt hjälpa Persbrandt att komma över sitt missbruk sedan de flyttade in i sitt första gemensamma boende i Stora Lundby.
Persbrandt, Mikael, om sitt nya liv
Mikael Persbrandt skriver i sin självbiografi “S som jag minns det” om sin nyvunna frihet och det djupgående utforskande av ämnen han tidigare hade försummat till förmån för att söka upp sin nästa del. Han hävdar också att han inte har någon användning för fräscha sneakers. Men han har varit i en position där han krävde sparkar tidigare. I boken beskriver Mikael Persbrandt hur hans droganvändning förvärrades med tiden, och hur det påverkade honom i avgörande ögonblick som inspelningar, generalrepetitioner och framträdanden.
Persbrandt skriver att han för att föda sitt missbruk och hålla ihop sin familj började leva ett dubbelliv. Persbrandt hävdar att hans dåvarande älskare Sanna Lundell insåg att han inte var en “klassisk alkis och drogmissbrukare” när filmen “Solstorm” släpptes 2007. Han var mycket värre än så.
Sanna Lundell anmälde en läkare på Sophiahemmet och begärde en utvärdering eftersom hon var orolig för att Persbrandt led av bipolär sjukdom. Läkarna uppmärksammade dock inte varningarna. Sedan bokade hon en session på en behandlingsklinik i Gamla Stan. Enligt Persbrandts bok insisterade hon sedan på att han skulle lämna Sverige för sjukvård på Kanarieöarna.
Snabb resa till närbutiken för lite spricka
Efter det började Mikael Persbrandt och Sanna Lundell leva parallella liv. Efter att ha tröttnat på att dricka och stirrat på havet ett tag begav jag mig till närmaste bar och injicerade mig med kokain. Tio minuter var allt som togs. Trots att han spenderat 75 000 norska kronor på terapi och NA-sessioner, hävdar Persbrandt att han fortfarande kämpar med sitt missbruk.
Hans dubbeltillvaro tog inte slut när han kom tillbaka från Kanarieöarna. Sanna Lundell förvandlades till en detektiv, enligt Persbrandt. Det skulle ta hennes dagar att spåra upp Persbrandt om han plötsligt försvann, och hon skulle kunna behöva göra det i “en fyrahundra kvadratmeter stor lägenhet i stermalm full av droger och dekadenta överklassmänniskor” eller ett knarkerat område i ett Stockholm förort.
Persbrandt hävdar i boken att han ständigt jonglerade med två identiteter och två mobiltelefoner. Senare förklarade Sanna att jag faktiskt var uppdelad i två versioner, en i varje parallell verklighet. Jag levde ett dubbelliv under året fram till kollisionen.
Separerade banden med Ulf Lundell
Upprepad bevakning i media, i synnerhet Expressen, tjänade bara till att normalisera den katastrofala livsstilen. I boken fördömer Mikael Persbrandt den bevakning han fick av Expressen i mitten av 2000-talet. Han hänvisar bland annat till en debattartikel han skrev om Expressen i maj 2005 för Aftonbladet. Persbrandt fällde även en förtalsdom mot Expressen året därpå.
Sanna Lundells historia är
hennes egen. Sanna Lundells pappa, den 67-årige konstnären och författaren Ulf Lundell, har sina egna beroendeproblem och var frånvarande under sin uppväxt. Persbrandt beskriver Ulf Lundells fullständiga cutoff från sin dotter och sig själv för några år sedan i “Så som jag minns det” Enligt boken såg Sanna Lundell telefonsamtalen mellan Persbrandt och Ulf Lundell som olämpliga.
Persbrandt hävdar i “Så som jag minns det” att Ulf Lundell tog detta för att antyda att han hade “gått ner” på honom, behandlat deras chattar som konfidentiella och därför avslutat deras förhållande. Utanför Norrköping gick Mikael Persbrandt 2013 in på behandlingsanläggningen VAL-BO. Enligt boken kom Persbrandt i ett “bedrövligt skick” och ville desperat åka hem, men han blev “inlåst i ett badrum” och fick ge upp.
Efter fyra veckors behandling på VAL-BO gjorde Persbrandt framsteg mot sitt mål om nykterhet. Strax senare, i januari 2014, greps Persbrandt och anklagades för att vara en del av en enorm kokaindistributionsring. Trots att han bara fick samhällstjänst för det brottet hävdar han för sig själv i boken att Sanna Lundell försökte få honom att erkänna för att skicka honom till fängelse.
“Jag ångrar mig mycket”, sa Mikael Persbrandt
Missbruket fortsatte att plåga Persbrandt, så mycket att han blev återintagen till VAL-BO 2014. På Black Nights Film Festival som hölls i Tallinn, Estland, hösten 2014 var Persbrandt en speciell gäst. Han var dock märkbart frånvarande från alla evenemang. Persbrandt berättar om att han tillbringade en dag ensam på sitt hotellrum under påverkan av metamfetamin i “The Way I Remember It”.
Värmen var intensiv. Och smaken… trycket i näsborrarna. Meth var min första gissning. Hela mitt huvud kändes som om det skulle explodera, och blod rann ut ur det. I boken försäkrar Mikael Persbrandt sig själv att han varit nykter i tre år. Persbrandt beklagade den smärta han orsakat andra i en intervju med Dagens Nyheter som publicerades i veckan.
Beroende ger dig också en snabb rusning. En normal människas tankar går mer i stil med “om jag jobbar med det här nu kanske jag får ett positivt besked om en månad.” Medicinen påskyndade processen till bara tretton sekunder. Att reparera de inre vägarna kräver tålamod. Det är nu kungligt besök från Sverige i Hanaholmen. Hanaholmen ligger utanför Helsingfors och det är där kungen av film, teater och skandaler visar upp sina verk.
Den första var när han var tonåring, den andra var 2016 på Lars Lerins galleri i Karlstad och den tredje är i Finland. Lars Lerin, en annan konstnär, erbjöd Persbrandt en plats att visa sina verk, vilket väckte konstnärens förnyade intresse för måleri. Så småningom ställer min granne en fråga under presskonferensen och stämningen skiftar; någon ler och svaren verkar mer uppriktiga.
Persbrandt hävdar att han alltid har varit konstnär, och att han nu för tiden bara ägnar 10 procent av sin tid åt att måla. Mikael Persbrandt, som sysslade med konst som ung men nyligen ägnade sig åt det, tar upp just detta ämne. Skådespelaren Mikael Persbrandts utställning på Hanaholmen har titeln “Into the Woods”, efter Broadway-musikalen, filmatiseringen och den klassiska boken om berättelsens dramaturgi av John York.
Hanaholmen håller presskonferens och Persbrandt har tackat ja till att närvara, men bara om frågorna begränsas till frågorna om hans konstverk. Inte det perfekta sättet att kicka igång en presskonferens, men den första frågan handlar om titeln på Persbrandts show. För det första vill jag ägna mer tid åt att måla – minst 40 procent – och för det andra vill jag producera färre filmer som inte är särskilt bra.
Trots bristen på skratt har detta gjort Persbrandts dag. För mig är måleriet ett uttryck för ren lust. Eller, naturligtvis, det finns oro, men även det har sina nöjen för mig. Eftersom just den vita duken, enligt Persbrandt, gör honom orolig, består hans strategi i att applicera mycket färg snabbt och sedan börja torka bort det.
