Hur Lång Är Parisa Liljestrand – Utbildnings-, kultur- och idrottsminister (UUKI) Parisa Liljestrand deltar i ett möte. Utbildning och ungdom är viktiga teman och programmet innehåller en diskussion om storleken på den europeiska mediemarknaden. Förvaltningen har lagt särskild vikt vid föreställningen om ett neutralt avstånd mellan politiskt och kulturellt innehåll som en fråga av största vikt i kulturpolitiken. Armlängdstänkande innebär att innehåll i politik är mindre viktigt än utseende. eller jakten på skönhet. Parisa Liljestrand instämmer i denna bedömning.
Talaren krävde: “Kulturen måste befrias.” De senaste åren har det uppstått en het tvist om begreppet “kulturell frihet” och idealet om “icke-inblandning” mellan politik och kulturell substans. Frågans fortsatta betydelse har ifrågasatts. Alexander Christiansson, Sverigedemokraternas främsta kulturförespråkare, har argumenterat för att skattebetalarna ska ha frihet och skyldighet att avgöra vilka konstnärliga insatser som får statligt stöd.
I Sverige har demokratiska politiker försökt stoppa skattebetalarnas finansierade kulturevenemang som en sommarkväll med dragshower i Kalmar folkbibliotek som de tycker är stötande. Kulturministern är dock stenhård på att politiker inte ska försöka sätta sig in i populärkulturen. I så fall håller du inte ett säkert avstånd. Det är viktigt att detta momentum håller i sig på alla nivåer, från den federala till den lokala. När utomstående försöker avgöra vad som är “äkta” för en kultur, kväver de samma egenskaper som gör oss fria och demokratiska.
Jag har nått en absolut grad av oförsonlighet. Vårt ömsesidiga Tidöavtal fungerar som ett juridiskt verkställbart avtal när det gäller skyddet av den kulturella friheten. Där kan du träffa de olika representanter som arbetat med affären från hela världen. Vi har alla gått med på att följa dessa principer, och de bestämmelser som krävs för att göra det finns på plats.
Kulturministerns förväntningar
Denna administration har höjt finansieringen av kulturprogram med 1,1 miljoner dollar. Ett av de viktigaste problemen är elimineringen av försiktighetsåtgärder mot pandemier. Många känner att vi är i stort behov av den här typen av hjälp just nu. Sedan pandemin har flera kulturproducenter inte kunnat få tillbaka sin publik, och vi har också sett prishöjningar.
Men enligt Parisa Liljestrand har förvaltningen gjort rätt val. Hon menar att det är nyckeln att bestämma sina prioriteringar. Pressekreterare för Sveriges kulturminister Karin Svanborg Sjövall skrev nyligen en artikel med rubriken “Dags att tänka nytt” för den svenska dagstidningen Axess. Hon pratar om en “uppsvälld kulturbyråkrati ute på landet, där strategier och kulturplaner tuggas till en nytta som inte är självklar för mig”, bland annat.
Det finns mycket utrymme för dig att parkera din baksida. Parisa Liljestrand håller på att komma på fötter. Många, hävdar hon, har blivit försenade sedan förra regeringen. Hon hävdar att antalet befogenheter under kulturdepartementet bör öka, och att snabbt beslutsfattande, att stå upp för sin övertygelse och att undvika byråkratiska dödlägen är allt avgörande. Eftersom detta ökar risken för ekonomisk stöld kommer hennes kontor att undersöka det.
Konventionell visdom
Den svenska regeringen har föreslagit att skapa en kulturkanon som skulle definiera och kodifiera vad som förstås vara svensk kultur. De styrande partierna och koalitionspartiet Sverigedemokraterna har kommit överens om att bilda en “frestande expertkommitté” för att skapa en svensk kulturkanon som en del av det så kallade Tidöavtalet.
Men ingen kulturell intresseorganisation som Writers’ Guild, Artists’ Guild, Screenwriters’ Guild eller Scriptwriters’ Guild har sammanställt en kulturkanon under namnet MOT. Svenska Akademien har själv uppgett att den inte har för avsikt att upprätta någon form av kanon. Parisa Liljestrand är häpen över konkurrensnivån, men hon är väl medveten om att huvuddelen av ansträngningen återstår.
Den tillträdande kulturministern Parisa Liljestrand (M) sa nyligen till SVT att hon är “en litteraturvetare i botten” vid sidan av sin akademiska examen. Liljestrand klarar dock inte “litteraturprovet” enligt sin egen Uppsala universitets definition. Liljestrand kommenterade till Kulturnyheterna att ordvalet var problematiskt. Parisa Liljestrand har varit borgmästare i Vallentuna sedan 2015, men hon medger att hennes kunskaper om kulturpolitik stannar på stadsnivå.
Trots detta framhöll hon i en intervju med Kulturnyheterna sin akademiska meriter som författare. Däremot har jag sysslat med kulturfrågor i mitt professionella och kommunala arbete, men min bakgrund är inte inom kulturpolitiken. Enligt min åsikt är det avgörande att ha klarat studentexamen, att ha erfarenhet av att skriva en uppsats och att ha gått mer än en enkätkurs iämnesområde.
Som de Gregorio uttrycker det, “du skulle inte kalla dig statistiker om du gick en A-kurs i ämnet.” Josefin de Gregorio menar att frågan också innebär ett visst förhållningssätt för att uppskatta kulturella skillnader. Alla röda flaggor indikerar att kultur inte är något man behöver ägna mycket tid åt att studera och att det inte är särskilt betydelsefullt. Parisa Liljestrand, Sveriges biträdande kulturminister, berömde Ulf Kristersson för hans utredning. Hon utbrister till P1 Kultur sitt extatiska svar över att ha blivit tilldelad kulturdivisionen.
Som en utomstående till Sverige insåg hon snabbt att lära sig om den lokala kulturen var avgörande för att bosätta sig där. När den ställs bredvid det aktuella arbetet. Och böcker som “ger henne en känsla”, som Jostein Gaarders Sophies värld, har en speciell plats i hjärtat av kulturministern. Många tror att den enda kulturellt betydelsefulla byggnad som kommer att stå färdig de närmaste åren är kulturkanonen, och kulturministerns introduktion gör ett bra jobb med att sätta scenen för det. Där lägger du bara ihop alla radier.
Kulturredaktör på Aftonbladet Karin Pettersson hävdar att de senaste fyra åren har varit “förlorade år” för kulturpolitiken i Sverige. Från kulturdepartementets nyligen ändrade Facebook-sida lämnar Anna Gullberg på Expressen Kultur in vad som kan betecknas som en domstolsanmälan. Stycket har titeln “den ärliga bilden av den nye kulturministern” och det handlar om ett “vanlis frn Vallentuna”, men det säger mig ingenting.
Navelporträtt av Kristersson
Nyligen har ett nytt porträtt av Liljestrand av Ulf Kristersson avtäckts. Spännande. Cross-träningstävlingar. Ja. En stark grund är nödvändig för att uppfylla alla förväntningar. Gullberg spekulerar i att det är här crossfit kommer in. Den svenska tidningen Damtida gjorde ett tredelat reportage om ämnet. Oh jag fattar. Ta plats på bänken; så var direktivet från Redan Magdalena Anderssons förvaltning.
Annika Strandhäll är ingen klimatskeptiker, men hon är en stark ledare, därför valdes hon till miljöminister. Det är knappast omöjligt att Ulf Kristersson får bilda regering. Nu när SD styr måste Hans ministrar fortsätta sitta i samma stolar. En “miljöminister” som faktiskt inte övervakar någonting, eller en “minister för bipartisan relationer” som fritt erkänner sin egen oduglighet, är vad du kan förvänta dig.
För att möta SDs behov
Parisa Liljestrand har för sin del i uppdrag att tillgodose kraven från Sveriges liberaler, som bland annat innefattar att lägga ner Radiohuset och definansiera grupper som kritiserar regeringen. Men det hela krossade drömmar om en stark public service och ett självständigt ställningstagande inom den folkliga politiska rörelsen.
Regeringens två återstående partier har slagit larm över sin osammanhängande kulturpolitik. Ett “pretentiöst” intresse för kultur är något Ulf Kristersson alltid har sett ner på. Han söker en väl avrundad tillvaro. Trots att hon skenbart är folkets kulturminister är hon faktiskt bara där för att göra vad statsministern säger åt henne att göra.
Detta lämnar oss med få alternativ på den kulturella fronten. Både ett band som kulturministern träffade när hon var premiärminister, Kent, och ett konstverk hon förvärvat i Europa har speciella platser i hennes hjärta. Även Ruben Stlunds bästa regissör vid filmfestivalen i Cannes vinnare, Triangle of Sadness, är en roman i hennes ögon.
Vi måste lyssna på ett gäng offentliga deltagare (bland annat en rödfarlig röd Edward Blom och Expressens kulturchef Victor Malm) bråka om kultkanonen innan hon kan förklara varför eller hur detta påverkar kulturpolitiken som helhet.
Bli blind för sociala konventioner
Vänligen ursäkta mitt medfödda överlägsenhetskomplex tillräckligt länge för att jag ska antyda att det inte är problemet att omorganisera arbetsplatsen, och det är inte heller svaret. Samtidigt som alla är upptagna av begreppet “kulturkanon” framgår det av Tidöavtalet att folkbildningsfinansieringen måste omstruktureras. Sveriges minsta städer och tätorter har fått en kulturell renässans de senaste decennierna och mycket av äran tillfaller folkbildningsrörelsen.
Sverigedemokraterna anser att Studentkåren är en socialistisk grupp. Det största partiet i Hässleholm, SD, klandrades av DN 2019 för att ha stöttat en oansvarig kommunal förvaltning och fört med sig en borgerlig koalition. Vi har valt att dra ner på vårt stöd till Perrong 23:s kulturhus efter att ha fått negativ feedback om vårt beslut att ta emot personer med anknytning till komikern Anton Magnusson.
