Reine Brynolfsson Ung – Reine Brynolfsson, född i Göteborg den 15 januari 1953, är en svensk skådespelare, röstskådespelare, ljudboksberättare och serietecknare. Han är mest känd för sina roller i några av Colin Nutleys filmer, men han har varit med i många filmer, scenpjäser och filmversioner av pjäser sedan början av 1980-talet.
Uppväxt och inledande skapelser
Efter att ha övergått till huvudämnet och sökt till Teaterhögskolan i Malmö, där Staffan Göthe tjänstgjorde som rektor 1976–1979, studerade Brynolfsson juridik vid Göteborgs universitet. Därefter arbetade han några år på Göteborgs stadsteater, där han medverkade i flera framstående uppsättningar, bland annat Björn Melanders 1982 Natten er dagens mor och 1983 Kaos er granne med Gud, båda i regi av Lars Norén.
I samband med Norén och Melander har han ofta medverkat, både i tv, film och på Dramaten , där han efter Göteborg varit verksam sedan 1991 och spelat i bland annat Noréns Och ge oss skuggorna ( 1991 ), Equally Lika ( 1993 ), Ingmar Bergmans Vintersaga ( 1994 ) och David Mamets Oleanna ( 1994 ).
Revolutionerande och efterföljande verk
Brynolfsson spelade alkoholisten Robert Mårbrink i Colin Nutleys Black Jack, och Brynolfssons stora filmdebut inträffade 1990. Han har arbetat med många kända regissörer, bland annat Bo Widerberg i Ormens väg på hälleberget, Harry Martinson i Moa, Hrafn Gunnlaugsson i den isländska vikingafilmen Raven’s Shadow, Bille August i internationella Jerusalem (som han nominerades för en Guldbagge för bästa manliga biroll), Les Misérables, A Song for Martin och Jan Troell i As White as Snow.
Han har medverkat i flera av Nutleys filmer, bland annat de fyra filmerna om Änglagård, Sista dansen, Sprängaren, Paradiset och ett stort antal filmer i Sverige och utomlands. Han spelade Carl von Linnés liv i en SVT-tv-serie 2004. Han medverkade i SVT:s tv-serier Kronprinsessan 2006 och Konungens mord, dess uppföljning, 2008.
Andra former av konst
Han har ägnat sig åt att måla och har sysslat med tecknade filmer förutom att uppträda. Svenska Serier 2/1979 trycker hans serie Albin Lindblad. Dessutom har Brynolfsson berättat ljudböcker, som “Hundar i Riga” av Henning Mankell. Brynolfsson, född i Göteborg den 15 januari 1953, är en svensk skådespelare, röstskådespelare, ljudboksberättare och serietecknare. Han är mest känd för sina roller i några av Colin Nutleys filmer, men han har varit med i många filmer, scenpjäser och filmversioner av pjäser sedan början av 1980-talet.
Högsta betyg
Han tilldelades Litteris et Artibus i januari 2007. Han tilldelades Kurt Linderstipendium av Svenska Filmakademin 1987, Carl Åkermarks stipendium av Svenska Akademien 1997 och O’Neill-stipendiet på Dramaten 2005. Med följande förklaring tilldelades Reine Brynolfsson Gunn Wållgren-stipendiet 2018: “En av våra mest rutinerade, mångsidiga och skickliga skådespelare, samt en egensinnig och personlig artist – och människa.” Han är en orädd reseledare genom teaterns många långa korridorer och gömda gallerier.
Varadames Två vuxna barn till Reine Brynolfsson, 68, och hennes exfru Susanne Lorenz Liljefors. Detta är William och Julias nuvarande sätt att leva. Reine Brynolfsson är en skådespelare med en framstående och uthållig karriär. Efter att ha avslutat sina juridiska studier vid Göteborgs universitet samlade han mod att ägna sig åt sitt passionsspel. Utbildningen som Reine senare fick på Teaterskolan i Malmö lade grunden för hans framtida karriär.
Reine har medverkat i många Colin Nutley-regisserade filmer genom åren, inklusive Paradiset, Änglagård, Black Jack och Sprängaren. Dessutom har han stått på Dramatens stora scen sedan början av 1990-talet och i tv-program som Kärlek & Anarki.
I Skansen 2021 läser Reine Brynolfsson Nyårsklockan
På nyårsafton 2021 får Reine Brynolfsson det ärade nöjet att recitera dikten Nyårsklockan av Lord Alfred Tennyson i direktsända programmet Tolvslaget på Skansen på SVT1. Därför använder vi nu detta som ett tillfälle att titta på Reines avkommor. Under åren har Julia och William besökt många framträdanden på röda mattan tillsammans med sin far. De lever så här nu när de är vuxna.
Det förstfödda barnet till Reine och hans exfru Susanne, Julia Brynolfsson, anlände till programledaren 1988. Idag är Julia 33 år gammal och hon delar lägenhet strax utanför Stockholms innerstad med sin 34-åring make, Emil Brynolfsson. Journalisten Julia studerade på Jakobsberg Folkhögskola. Som en följd av skolans praktikprogram kunde hon säkra anställning strax efter examen 2012. Angående sin skolgång konstaterar Julia i en intervju med Jakobsberg Folkhögskola 2017: ”Praktiken som går på rapporteringslinjen var otroligt viktig för att få en fot. För mig, jag
tror att det var avgörande. Julia förklarar, “Jag övervakar reportrar nu, så jag har en grundlig förståelse för deras arbete.” Enligt uppgifterna under Twitter-handtaget @jbrynolfsson arbetar Julia som nyhetsreporter för Radio P4 Stockholm i Sverige. Enligt uppgifterna på Linkedin har Julias make en officerstjänst i Försvarsmakten. Parets dotter Hedda Brynolfsson är tre år.
William Brynolfsson, Julias yngre bror, är född 1997. Han har satsat på journalistik, precis som sin syster, och bor i en villa i en av Stockholms mer exklusiva förorter. William, å sin sida, har valt en lite mer utdragen akademisk väg och läser just nu en kandidatexamen i journalistik vid Stockholms universitets JMK-avdelning för medievetenskap. Utbildningen beräknas vara klar 2024.
William hade en gång i drygt fyra år befattningarna som produktionschef och caster på Filip Hammar och Fredrik Wikingssons tillverkningsföretag Nexico, enligt uppgifter på Linkedin. Förutom att tjänstgöra som caster på Alla mot alla med Filip och Fredrik och produktionschef på Lerins sommarö, har William haft uppdrag som gästredaktör på Breaking News med Filip och Fredrik.
William studerade teater och teater på Viktor Rydbergs gymnasieskola i Jarlaplan, Stockholm, vilket visar att han har fört sin fars passion för teater vidare. Hans roll i filmen “The Ravens” gav honom en nominering för en Guldbagge förra veckan för årets manliga huvudroll. Dessutom medverkar han för närvarande i Dramatens produktion av “Oidipus” som titelkaraktär.
Skådespelaren Reine Brynolfsson är veckans gäst i Teaterprogrammet. Hon är känd för sina många betydelsefulla roller inom teater, inklusive pjäser av Lars Norén, såväl som hennes framträdanden i tv och film, inklusive Änglagård och Black Jack, båda i regi av Colin Nutley. Skådespelerskan Reine Brynolfsson föddes i Göteborg 1953. Han tecknar också tecknade serier. Innan han bytte yrke och genomgick skådespelarutbildning på Teaterhögskolan i Malmö 1976-1979, studerade han först juridik vid Göteborgs universitet och gick även på Konstindustriskolan i staden.
Sedan arbetade han på Göteborgs Stadsteater, där han bland annat gjorde sitt genombrottsspel som lillebror i Lars Noréns 1982–1983 uppsättningar av Natten er dagens mor och Kaos er granne med gud, som regisserades av Björn Melander. 1988 spelade han också Konstantin i Tjechovs Måsen för TV-teatern.
Sedan dess har han varit anställd på Dramaten där han började 1991 och har tagit på sig flera betydande uppgifter. Under Lars Noréns tid på Riksteatern arbetade han även där och deltog i olika arrangemang, bland annat den välkända 7:3. Förutom sin karriär inom teater har han medverkat i många filmer, varav många styrdes av Colin Nutley. Han har gestaltat Harry Martinson i filmen Moa, samt i Bo Widerbergs Ormens väg på Hälleberget och Jan Troells Så vit som snö.
Just nu kan du fånga Reine Brynolfsson i titelrollen Oidipus på Dramaten, regisserad av Eirik Stubø, och i Jens Assurs film Korparna på teatern. Han betraktas av många som föregångare för Guldbaggen, som delas ut den 22 januari, och han har fått utmärkelser och nominering till priset för den delen.
Det är kanske inte alls chockerande att en av Sveriges bästa skådespelare skulle vara hårt involverad i drog- och sexmissbruk, med tanke på de senaste tv-sända avslöjandena om hustrumissbruk. Generellt sett leder det ena till det andra, speciellt när man är under konstant press att vara i rampljuset.
Det handlar om Reine Brynolfsson och den verkliga historien bakom pamfletterna, ett område där mycket mer kan sägas än detta försök att locka med en rubrik som varken är helt osann eller helt felaktig. De strategier som kändisjournalister använder för att locka, förföra och tvinga kändisar att säga ifrån utmanas i Joe Penhalls pjäs Dumb Show. Barry, en populär ståuppkomiker, fångas av två journalister som sedan använder varje steg för att väva ihop en berättelse.
Även om pjäsens ursprungliga engelska sammanhang var hårdare än denna, är igenkänningsaspekten fortfarande ganska viktig. Ändå ger Kersti Horns smarta produktion en förtätad bild snarare än en analys och undviker att försöka omvandla komedin till social verklighet. Skådespelarna förtjänar varje utmärkelse.
denna plats. Hanson Thomas är ytterst trovärdig som Greg, en avhoppad journalist som inte bara drar fördel av alla och vad som helst till hans fördel utan också använder sig av egennyttig logik som bara han kan förstå för att rättfärdiga sin brutalitet. Hans mindre rutinerade kollega Liz, Kristina Törnqvist, visar en speciell fallenhet för att spela idiot. Hon kan ibland komma med tips om något annat, mer mänskligt, men hennes språk är begränsat till veckotidningsklichéer, så varje ledtråd är omedelbart
