Hanne Kjöller Familj – Hon gick in i omvårdnad “utan ädla motiv” och kom sedan tillbaka till fältet för att bli en ännu mer formidabel hälsopolitisk debattör. Som ett resultat har Hanne Kjöller en mycket bättre uppfattning om vilken typ av sjuksköterska hon vill bli, och hon har skrivit en ny bok om det. Snart börjar jag ett nytt sjuksköterskeavdelning i Danmark. Flera av hennes tidigare medarbetare och en skäggig sjuksköterska omfamnar henne entusiastiskt.
Hanne Kjöller är välkänd på sin gamla anställning, Södersjukhusets akutmottagning, trots att hon inte jobbat där sedan pandemins början. Vissa patienter åtminstone. Det är inte ovanligt att folk känner igen mig. Men jag föreställer mig att bara de läsare som tycker om mitt arbete kommer att ge sig till känna. De som ogillar mig håller sina åsikter för sig själva. Hon arbetar för närvarande på Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm, även om hon provkör i Köpenhamn till våren.
Lägenheten är full av förpackningsmaterial när Vrdfokus besöker honom virtuellt. Hennes tre 19-åriga huskamrater och hennes försökte bygga några Ikea-lådor tillsammans, men resultatet blev en katastrof. Hanne Kjöller har en tonårsdotter, som är en av de andra tonåringarna. Hon har alltid insisterat på att bli tilltalad på danska och har till och med begärt att få lära sig språket.
Efter gymnasiet fick hennes kompis idén att flytta hit och jag gick med henne. Under sina uppväxtår bodde Hanne Kjöller i Hellerup, en förort till Köpenhamn i norr, hos sina morföräldrar. Mamman hoppade av college och följde sitt hjärta till Sverige. Nu gör Hanne Kjöller resan baklänges. Detta görs dock inom en komprimerad tidsram och med en mängd tidigare expertis inom omvårdnad och journalistik.
Hon har producerat många böcker under de senaste två decennierna, bland annat om föräldraskap, åldrande, forskningsfusk och manipulering av välfärdssystem och har skrivit ledare för Dagens Nyheter. Hon läser just nu “Dagbok från akuten”, som hjälper henne att sätta sina sjuksköterskeupplevelser i ett sammanhang. Överutnyttjande av tjänster, onödig datorisering och en dold ökning av akutpersonalen bidrar alla till detta problem.
Ett antal läsare på sociala medier har under de senaste åren påpekat att det var ganska länge sedan jag jobbade inom sjukvården. De hade rätt, visade det sig. När jag var tonåring förde jag en dagbok regelbundet och har återvänt till praktiken vid stressiga stunder. Tankar kan organiseras genom att skriva eller tala. 1989 tog hon examen från Sophiahemmet med sjuksköterskeexamen.
Utbildningen väckte entusiasm för och hängivenhet för området, men det slutliga beslutet var en medelväg. Inga höga ideal drev mig. Min livslånga dröm var att göra en karriär inom journalistik, men jag blev aldrig antagen till en journalistskola på grund av mina dåliga akademiska prestationer. Jag skulle vilja komma ihåg att jag fick ett A i svenska, ett B i musik och ett streck i allt annat i åttan.
Jag finslipade mina förmågor i nian och blev antagen i den treåriga ekonomiska kön. Hon hade hört att specialreportrar var mycket efterfrågade, men arbetsmarknaden för journalister var konkurrenskraftig för tillfället. Planen var att specialisera sig snävt, med vårdproblem som koncentrationsområde. Hanne Kjöller började arbeta på Södersjukhuset efter att ha avslutat gymnasiet, men hon bestämde sig snabbt för att återgå till skolan.
Samtidigt som hon studerade statsvetenskap, svenska och medie- och kommunikationsvetenskap arbetade hon som deltidsanställd akutsjuksköterska i flera år. Efter att ha avslutat sin grundexamen började hon söka tjänster inom tidningsbranschen. Jag skickade min c-grade-uppsats till alla vänsterinriktade tidningar i landet. Mål nummer ett var att arbeta för DN som toppskribent och mål nummer två var att skriva tal för socialminister Bengt Westerberg.
Som en framstående författare kunde hon uttrycka sina tankar om ämnen nära och varmt om hjärtat, inklusive sjukvård, brottsbekämpning och social trygghet. Hon betonade regelbundet sin historia som sjuksköterska. Ett antal läsare på sociala medier har under de senaste åren påpekat att det var ganska länge sedan jag jobbade inom sjukvården. De hade rätt, visade det sig. Det var därför hon gick tillbaka till akuten igen 2019.
Jag kände att jag behövde fräscha upp kunskaperna om hälsodiskussion, så jag läste och tittade lite på nätet. Jag saknade anläggningen och var intresserad av att lära mig om dess moderniserade syn på patientvård. Hon återvände till akuten efter ett 25-årigt uppehåll, lite rostig. Inget i händerna fanns kvar, men allt i huvudet hade försvunnit. När jag var i 50-årsåldern var jag också en mycket skickligare krishanterare än jag hade varit när jag var 24.
Hon säger att hon nu vet exakt vilken typ av sjuksköterska hon vill bli. När jag möter individer i deras sorg och skräck, kommer jag att vara solid som en sten. Var aldrig rädd för att wrap en arm runt någon i nöd. Eller så kan jag komma förbi vårdenheten där patienterna jag träffade på akuten nu bor för att se hur de mår och låta dem veta att de är i mina tankar. Som patient vet jag att jag skulle uppskatta något sådant.
Sysselsättningsövergången fick ny betydelse i spåren av pandemin. Då verkade det som en enorm fördel att ha en bakgrund inom vården. Min naturliga böjelse i en sådan situation är att ställa upp och hjälpa till. Det handlar inte om att imponera på andra människor; det handlar om hur det får dig att känna. Många andra delar enligt min åsikt din åsikt. Det var därför vi fick sallad och bullar till oss, antar jag.
Det största skiftet var digitaliseringen, som hon beklagar i sin nya bok, mer än att hälften av alla droger döptes om. Uppenbarligen har datorjournaler flera fördelar. Men pappersarbetet är så omfattande att ingen på akuten hinner läsa det. Det förvandlas till ett svart hål som du aldrig bryr dig om att utplåna. Min dotter kommer fortfarande att kunna se att hon gjort abort när hon är 67 år om hon gjort en idag.
Om hon behöver läkarvård för svårigheter inom en vecka är detta självklart avgörande information. Och då är det bara ett intrång i privatlivet. Det är frustrerande att de olika systemen inte kan prata med varandra. Även om patienten befinner sig på samma sjukhus måste de ange samma information flera gånger (på akutmottagningen, röntgen, kirurgi och vårdavdelningar).
Enligt Hanne Kjöller är det ett massivt slöseri med sjukvårdsmedel. Hon upplever att sjuksköterskor och andra vårdpersonal har slutat använda sitt eget omdöme på grund av “dokumentationshysterin” och istället blint följer procedurer som beskrivs i manualer, eller “kakrecept”. Detta gjordes för att Ivo inte skulle få problem med Vård- och vårdnadsinspektionen.
Du kan skydda dig själv och ditt jobb genom att föra detaljerade register och förlita dig på bestämmelser snarare än ditt eget omdöme. Enligt Hanne Kjöller hotar denna farliga ansvarsförskjutning både patientsäkerheten och personalens kompetens. Även om varje indikator är röd måste vi fortsätta enligt instruktionerna. En ung kvinna med synnedsättning avbildas i “Dagbok från akuten” som ett exempel.
Normala värden finns för mätningar som hjärtfrekvens, kroppstemperatur, andningsfrekvens med mera under triage. Patientens behov bör minst beaktas. Hanne Kjöller följer normalt protokoll och går först till överläkaren, men den här gången avviker hon på grund av den specifika beskrivningen av symtomen. Istället ringer hon till jourhavande neurologen som efter en kort bedömning förklarar ”Vi kör det som ett strokelarm”.
Kanske hade patienten anmält mig. Skulle jag dock ha blivit dömd skyldig. ?” hon frågar. Men inte alla personer som besöker akuten är i kritiskt tillstånd. Men Hanne Kjöller säger något annat. Svårigheten är att de vägrar att tro att de är friska, eller i alla fall inte allvarligt sjuka nog för att behöva utnyttja akutsjukvårdens resurser. Även om jag håller med om att patienter bör ha möjlighet att välja sin föredragna vårdanstalt, är den nuvarande metoden att låta dem välja sin föredragna vårdnivå en enda röra.
Akutmottagningen är ditt enda alternativ, och det kommer att bli en fruktansvärd, kostsam upplevelse. Hon tror att läkare gör fel när de behandlar människor som kommer in med förkylning eller andra säsongsbetonade sjukdomar genom att ta prover och behandla dem, i huvudsak “tråla” efter farliga sjukdomar som inte finns. Vi har eliminerat de mest troliga scenarierna vid det här laget. Ur patienternas perspektiv är anledningarna till att de väljer akuten framför vårdcentralen troligen en blandning av bristande kunskap, bristande motivation och intolerans mot smärta och obehag.
