Snoddas Familj – Karl Gösta “Snoddas” Nordgren var en svensk sångare och bandyspelare. Han föddes den 30 december 1926 i Arbr, Gävleborgs län, och han avled den 18 februari 1981 i Vänersborg. Han var vid sin död bosatt i Ljusne, Gävleborgs län. “Snoddas” spelade bandy för Bollnäs GIF 1948 till 1957, då laget vann svenska mästerskapen 1951 och 1956.
“Snoddasfebern” började han sjunga om den 26 januari 1952 i Lennart Hylands klassiska radioprogram Karusellen är still going strong idag. Låten ” Flottarkärlek “, som “Snoddas” sjöng i föreställningen, blev hans kännetecken och en nationell pest. Den numera berömda raden “Haderian Hadera” fanns inte med i det första utkastet av “Flottarkärlek”.
Den ingick inte i originalinspelningen förrän skivan tillverkades. Versen skrevs ursprungligen för radioprogrammet, men Hyland tyckte att den var olämplig, därför klippte “Snoddas” den innan den sänds. Kalle Nordgren, Göstas pappa, var känd som “Gummi-Kalle” eller “Kdis-Kalle” eftersom han sysslade med både fisk och kondomer. Göstas son var känd som “Gummisnodden” eftersom han gillade att umgås i flyttbilen.
Biografi
Gösta N hoppade av skolan och har sedan dess arbetat som flottare och på ett tegelbruk för att försörja sig. Han tyckte om att vara ute, fiska och utöva sport, särskilt bandy. Vid 13 års ålder gjorde N sin professionella bandydebut för Roste BK. I tio år, med början 1947, var han en nyckelmedlem i A-truppen för Bollnäs gymnastik- och idrottsorganisation (GIF). Han vann svenska mästerskapet i bandy 1951 och 1956 och spelade i 70 raka allsvenska matcher. I början av 1950-talet deltog han också i några landskamper.
N och hans lag deltog i sändningen av radioprogrammet Karusellen lördagen den 26 januari 1952, dagen innan Bollnäs GIF ställdes mot Hammarby i SM-finalen. Efter en intervju med programledaren Lennart Hyland sjöng N Hugo Lindhs “Flottarkärlek” för publiken. Innan han framträdde på Karusellen hade N bara sjungit för bandypubliken i halvtid, på kamratfester och under IOGT-förhållanden (han var en pålitlig nykterska). Sverige sveptes med i vad som skulle bli känt som “Snoddasfeber” över en natt, och N:s liv skulle aldrig bli sig likt tack vare hans bidrag till fenomenet.
På måndagen efter det ingick N ett avtal med grammofonetiketten Cupol. En av 50-talets största låtar, Flottarkärlek sålde så småningom över 350 000 skivor. Hösten 1951 träffade N sportjournalisten och artistmäklaren Torsten Adenby, som senare skulle bli N:s splittrande impresario. Med Adenbys hjälp påstås N ha gjort över 600 framträdanden 1952, vilket slog besöksrekord på de flesta platser där han dök upp.
Evald Sonefors, dragspelare, spelade med honom. Efter 474 föreställningar uppskattades det att cirka två miljoner människor hade hört N, som ofta bar keps, sjunga. Han blev Sveriges mest efterfrågade artist över en natt, och som mest avverkade han 15 000 årliga flygmil. N:s resor över landet krönikerades i pressen.
Medan N:s popularitet som artist nådde en topp på 1950-talet, höll han sig på vägen resten av sitt liv trots minskande folkmassor. De senaste åren har N:s mest trogna tittare varit sjuka och gamla. Flera ställen utnyttjade N:s enorma berömmelse. Filmen sa-Nisse pa nya aventur, som släpptes under hans genombrottsår, såg honom castad som folkparkssångare av Sv talfilm.
Det var därför han var en del av produktionen Flottare med färg av samma firma. Även om N spelade en liten roll, fick han inte beröm för sina skådespelarförmågor på grund av ordspråket, “Han är inte en skådespelare, men när han sjunger, texter han riktigt bra.” “en referenslåt” är hur en recensent beskrev filmen (Sv filmografi, 5, sid 256 f). N in sa-Nisse, som agent, var hans tredje och sista filmframträdande, och den debuterade 1967.
Idrottsligorna och nöjesparkerna som anlitade N fick enorma ekonomiska fördelar av hans berömmelse. N stod inför ekonomiska svårigheter och skatteskulder trots att han tjänade betydande inkomster under sina första år som konstnär (han deklarerade 225 000 kr i inkomst 1952). 1954 förlorade han till exempel båda sina bilar till fordringsägarna. Hans sångkarriär tog fart senare i livet och han kunde försörja sig med det.
N blev lika populär som han var på rekordtid trots att han hade en begränsad repertoar och framstod som lite uppstyltad på scenen. Han var “den största amatören” (Porne), och han inledde “amatörismens guldålder” på 1950-talet. N:s opretentiösa och naturliga personlighet gjorde det enkelt för hans lyssnare att relatera till honom trots hans plötsliga kändisstatus. Hans förtjusande karaktärsdrag säkerställde att han alltid skulle förbli en favorit hos fans. Det finns en minnesrelief av N, skapad av konstnären Per Nilsson-st, och placerad på Brotorget i Bollnäs till hans ära.
Människor från hela Sverige strömmade till parkerna för att få en glimt av den nya sensationen. Hade han levt nu, kan han ha uppnått berömmelse? Uppfinningen av tv var bara i is barndom vid den tiden, så förmodligen inte. Det var en gång en man som hette Folkkär. Svenske sångaren och bandyspelaren Karl Gösta “Snoddas” Nordgren föddes den 30 december 1926 i Arbr, Gävleborgs län, och avled den 18 februari 1981 i Vänersborg. Han var senast känd för att ha varit bosatt i Ljusne, Gävleborgs län.
Allt började med bandysporter. Någon som hette “Snoddas” spelade bandy på Bollnäs GIF. Omnämns ofta som en blixtsnabb mittback. Tidigare spelat för Röste BK, Bollnäs BK, Bollnäs GoIF, Ala, och Röste BK:s moderklubb, Röste. Det blev även några landskamper han deltog i för både A- och B-laget. Guld 1951 och 1956 togs vid SM. Och – startade alla 70 raka allsvenska matcherna (från 1948–1957) för Bollnäs. Men skaparen?
1952 sångdebuterade han i Lennart Hylands radioprogram Karusellen, där han också uppfann “Snoddasfebern”. Låten “Flottarkärlek” var med i programmet; det skulle fortsätta att bli hans signaturlåt och en nationell pest. Den nu ikoniska raden “Haderian Hadera” var inte med i den första inspelningen av låten. Den ingick inte i originalinspelningen förrän skivan tillverkades. Både folkfestivaler och sjukhus bokade honom regelbundet. Barnhemmet, Vildandens Sng, Vackra Anna, Charlie Truck, Skogens Son, och Tryggare kan ingen vara framfördes.
Konstig historia, eller hur?
Kalle Nordgren, Göstas pappa, var känd som “Gummi-Kalle” eller “Kdis-Kalle” eftersom han sålde kondomer förutom fisk. Okunnig på den tiden? Göstas son var känd som “Gummisnodden” eftersom han gillade att umgås i flyttbilen. Snoddas snabba och enkla är vad det utvecklades till. Förmodligen från Bollnäs åkte “Snoddas” på turné på 1970-talet med Arne Qvick (som då uppträdde som “Rosen”). Han var den äldre av sex halvbröder och systrar. Jenny Fredrika Lind är mamman, ett faktum som för det mesta är okänt.
Britta Linnea Gustafsson, dotter till snickarmästaren August Waldemar Gustafsson och Svea Linnea Lundquist, föddes i september 1935 i Ljusne, och Snoddas gifte sig med henne i Tierp, Upps (kbf i Ljusne) i februari 1954. Snoddas och hans fru, om man ska tro rapporter, har tre barn. Flera konton hävdar att han var så omtyckt att kvinnor skulle vänta på honom var han än uppträdde; om detta är sant, så måste han ha haft barn och älskarinnor både här i landet och annorstädes. Du kunde ha fått dryck gratis under festen.
Låtarna och det sista ridåropet
Dragspelaren Karl Erik Svensson började ackompanjera “Snoddas” i början av 1970-talet och de arbetade tillsammans ända fram till “Snoddas” alltför tidiga död i februari 1981, 54 år gammal. Under ett stopp i Vänersborg spelade han innebandy med funktionshindrade barn på Källshagens sjukhus på kvällarna under turné. En bandystick var i hans grepp när han gick bort.
Han svimmade dock på golvet efter bara tre minuters action. Hjärtsvikt var troligen den bakomliggande dödsorsaken. Skulptören Per Nilsson-st tillägnade en relief till “Snoddas” som visades uppe på Brotorget i Bollnäs. Enligt rapporter från 2016 hade den försvunnit. Torget håller på att byggas om och jag fick veta senare att “vid ombyggnaden av torget lade kommunen in det i förråd, de har ingen plats och tydligen kommer det när man vet mer.” Under hela sommaren är stadens centrum dessutom värd för det så kallade “Snoddastget”, en åktur som är öppen för både unga och gamla.
