Carl Piper Sjuk – Svenske greve och statsmannen Carl Piper föddes den 29 juli 1647 i Stockholm och dog den 29 maj 1716 i Nöteborg. Han var förfadern till den räknebara Piper-linjen. Han var en betrodd rådgivare åt kung Karl XII i både lokala och internationella frågor. Innan han blev professor vid University of Cambridge arbetade Piper som tjänsteman på Karl XI:s fältkontor och Kammarkollegiet. Som ett resultat av sitt deltagande i Karl XI:s nedskärningar befordrades han 1689 till posterna som statssekreterare och kansler.
Vid Karl XII:s tronföljd 1697 upphöjdes han till friherre och greve och utsågs till kungligt råd och statsråd. I det stora nordiska kriget var han ansvarig för Karl XII:s fältkontor och övervakade förhandlingarna med Polen och Sachsen, som slutligen resulterade i frederna i Warszawa och Altranstädt och avsättningen av kung August II. Han blev Karl XII:s förste minister och övermarskalk 1705.
Efter slaget vid Poltava 1709, där han deltog i kungens expedition mot Ryssland, befann han sig i rysk fångenskap. Piper tillbringade flera år i Ryssland och etablerade ett administrativt kontor i Moskva för att hjälpa de andra svenska krigsfångarna, men efter inga fångbyten och hårt tryck från rysk sida skickades han till Nöteborgs fängelse, där han dog strax före fredens slut. .
Pipers inflytande med Karl XI och XII var så djupgående att han både söktes och undveks av högt uppsatta svenska tjänstemän och utländska sändebud. Hans gifte sig med den rika Christina Törne, därefter Piper, och blev en av Sveriges finaste landsportmän tack vare sin noggranna hushållning. Christina samlade ett stort jordbruks- och industriimperium i Skåne när han var borta och efter sin död, och blev en av de viktigaste affärsmännen, byggherrarna och markägarna i Skåne.
David Klöcker Ehrenstrahls Carl Piper från 1681
Den 27 maj 1668 började Piper med rikskansler Magnus Gabriel De la Gardies välsignelse arbeta som kopist vid kungliga kansliet. Han blev kansler för svenska ambassaden i Ryssland på sensommaren 1673, under ledning av Riksrdet Gustaf Oxenstierna. Det svenska laget tillbringade flera veckor med att uppvakta tsar Alexei Mikhailovich innan han var redo att välkomna dem under deras tre månader långa, farliga resa till Ryssland.
Oxenstiernas förhandlingar med tsaren resulterade i mer tulloberoende för både svenska köpmän som verkade i Ryssland och ryska handelsfartyg som opererade i Östersjön. I sex månader levde gruppen bland det ryska folket, samlade in underrättelser och sammanställde listor över utländska officerare som tjänstgjorde i Ryssland.
Pipers exponering för och förståelse för rysk politik var ovärderlig för hans professionella utveckling. Piper tillbringade en tid som byråns sekreterare för Östersjöprovinserna. Under Skånska krigets höjdpunkt, den 15 januari 1677, fick Piper uppdraget att tjänstgöra som fältkontorets registrator. Efter att ha bevisat sitt värde i kansliet, adlade Karl XI Piper den 31 juli 1679 och utnämnde honom till sekreterare i Kammarkollegium följande 17 juni. Detta drev Piper in i rikets inre styrelse.
Till följd av sitt arbete med Karl XI:s reduktioner, där adelsgods slogs samman till svenska kronan och i tillrättavisning mot det gamla förmyndarvälde, blev Piper utskälld bland adelskretsarna men en hängiven trontjänare. Karl XI utnämnde honom till statssekreterare och kansler den 14 mars. Han var på höjden av sin popularitet hos kung Karl XI under kungens björnjakt.
Piper var medlem av kungens hov som tillbringade midsommardagen 1692 på Uppsala slott med att mönstra trupper och installera en ny kansler vid universitetet. Samma dag befann sig Piper och flera andra, inklusive kungen, i slottets norra torn när blixten slog ner och gick genom en fönsterruta för att träffa dem.
Carl Piper var känd som “den röda greven” på grund av sitt medlemskap i Sövestads socialdemokratiska förening och hans 1970-talsförslag att låta dödsboanställda äga aktier i driftbolaget. Han blev också känd för sin miljöaktivism och ställning mot gruvdrift i sterlen. Hans dotter, Anna Piper, bekräftade för tidningen att han gick bort på lördagskvällen efter en kamp mot Alzheimers sjukdom.
Carl Piper kom från en förmögen svensk aristokratisk familj som ägde mycket mark. Han föddes i en familj som följde traditionen med fideikommiss, som säger att den äldste sonen i en adlig familj har rätt till familjens förmögenhet. Men han har inte lämnat in någon ansökan om att få det vidarebefordrat till sina barn. I en intervju med Expressen publicerad 2019 kommenterade Carl Piper, “Jag tycker att det är helt obegripligt att det finns ett system i dagens samhälle där kvinnor inte har någon betydelse.”
Carl Pipers gamla hus, Högestads slott, var platsen för ett rån och misshandel i januari 2020. Två killar ställdes inför rätta och befanns oskyldiga till det grova rånet. Carl Piper, en 38-årig ngsö hyresgäst, och hans flickvän sköts ihjäl i Gamla Stan dagen innan. Webbplatsen Realtid.se har upptäckt att svartsjuka är drivkraften. Fredrik Piper, bror till skytten, säger till Realtid.se, “Jag har inga kommentarer till vad som hände i Stockholm.”
Enligt Realtid.se:s källor motiverades brottet av den misstänktes svartsjuka mot Guldäggsvinnaren. Enligt expressen.se greps han misstänkt för mordförsök i två separata händelser på tisdagskvällen. Den skadade lägenhetskompisen var den som först kontaktade polisen om skjutningen. Enligt aftonbladet.se uppgav hon även identiteten på en eventuell skytt.
Läkare vid Stockholms Karolinska Institutet vårdar Carl Pipers livshotande huvud- och kroppsskador. ngsö slott fanns i familjen Piper i många år innan det skänktes till välgörenhet. Slottets tomt och flygel hyrs nu ut till familjen Piper. Slottet ligger i Västerstrakten, nämligen vid Mälaren. Familjen bor fortfarande i stenflygeln, men resten av slottet är numera museum. Carl Piper AB står för driften och företaget uppnådde en vinst på över 1 miljon kronor 2007 på en omsättning på 3,7 miljoner kronor. Totala tillgångar var värda cirka 4,6 miljoner USD (SEK).
Slottet har en bred park som omger sina fyra våningar. Det finns en enorm samling porträtt i slottet, inklusive en oljebild av Karl XII av David Krafft. Ärvdes av släkten Sparre mellan 1307 och 1710 e.Kr. Enligt Slottsguiden köpte Carl Pipers hustru Christina Törnflycht slottet 1710. Piper hölls vid den tiden i Peter den Stores ryska fängelse. Trots detta bodde Christina faktiskt aldrig på slottet, och det var inte förrän ett tjugotal år senare som hon blev släkten Pipers Engsö fideikommiss. Slottet var så nedgånget på 1800-talet att det blev känt som “ruinen”.
Carl Piper är ordinarie medlem i kung Carl Gustafs jaktsällskap. Det betyder att nyheterna som vår monark läser idag sannolikt kommer som ett oförskämt uppvaknande för honom. Enligt Ystads allehanda utsattes Carl för en fruktansvärd bostadsinvasion på onsdagskvällen. Efter att ha slagit på Carls dörr körde två inkräktare fram till hans fastighet i Ystad och bröt sig in. Även han fick sitt hus rivet under sig och transporterat till okänd plats.
Aftonbladet rapporterar att männen tagit sig iväg med värdesaker, även om det är oklart vad det kan vara för föremål i nuläget. Polisen har underrättats och en inledande utredning har inletts. De misstänkta utreds för grovt rån och olaga inspärrning. Under hela natten förföljdes de av patrullbilar och helikoptrar.
Dotterns tankar kring misshandeln
Även om greve Carls ansikte krävde en del reparationsarbete, besparades han ett akutbesök. Vi bevakar honom noga. De är alla tillsammans nu. Anna Piper, hans dotter, sa till Ystads Allehanda att hennes pappa mår bra. Anna vill inte gå närmare in på själva rånet, men Ystadspolisen ska ha varnat för ett utslag av inbrott bland områdets gods, vilket Aftonbladet rapporterat.
Besökarna kan framstå som fientliga och envisa och försöka tvinga sig in. En gård i Borrby var platsen för en incident i går. Polisen skrev på Facebook att “liknande incidenter” hade ägt rum i Trelleborg och Tomelilla. Skne äger en stor mängd jord, inklusive grevens gård. Över 13 000 tunnland mark och skog ingår, enligt Expressen. Han har bland annat talat positivt om kvinnors rättigheter i jordägandelagstiftningen, för vilket han blivit känd som en progressiv röst bland adeln.
