
Maria Mindhammar Familj – Den svenska advokaten och tjänstemannen Maria Barbro Mindhammar, tidigare Johansson, föddes den 6 februari 1963 i Härlanda församling, Göteborgs och Bohus län. Maria Mindhammar har examen i bolags- och förvaltningsrätt från Göteborgs universitet och juridik från Lunds universitet, båda från 1987.
Hon arbetade som distriktsdomare innan hon kom till Hovrätten för Västra Sverige 1990–1996, där hon även tjänstgjorde som hovrättsassessor med början 1995. Därefter arbetade hon på Kronofogdemyndigheten 2006–2014, Norska Utbildningsverket fr.o.m. 1995 till 2006, och Skatteverket från 2014 till 2017.
2017 utsågs hon till senior director för Arbetsförmedlingen och i december 2019 utsågs hon till generaldirektör. Hon började tjänstgöra som Migrationsverkets generaldirektör den 18 september 2023. Det har gått två år sedan hon flyttade in i sin nuvarande lägenhet (15 september 2020).
Maria är mycket eftertraktad för detta jobb. Vi har redan avslöjat information om henne 445 gånger denna månad. Stockholm är där de flesta söker Maria i denna roll. Maria Mindhammar var medveten om de betydande svårigheter Arbetsförmedlingen stod inför när hon utsågs till generaldirektör. Efteråt blev det bara värre.
På Arbetsförmedlingens kontor i Solna råder ett farofyllt lugn. Det surrar överlag av energi vid entrén till det splitternya kontorshuset som Arbetsförmedlingen flyttade in i för ett år sedan. På åtta våningar finns cirka 1 400 anställda. De inkluderar ledningen, analysavdelningen, kommunikationsavdelningen, IT-avdelningen och HR-avdelningen. Men precis som på så många andra kontor blir distansarbete ett giltigt alternativ.
Som du är medveten om har stormens öga mindre vind än stormen som omger den. Maria Mindhammars mätta verklighetsbeskrivning och frigörande humor ger intrycket att “det här kommer nog att lösa sig” på grund av hennes 20 års erfarenhet av krävande roller. Men det vore felaktigt att beskriva Maria Mindhammars arbetstider som fridfulla och lugna. Dessutom har händelser i år till och med skrämt den erfarna advokaten och tidigare domaren. Vi återkommer till det.
Den 22 februari 2020 sitter Maria Mindhammar och Monica Saarinen i radiostationens studio och arbetar med Ekots lördagsintervju. Hon är sedan några månader Arbetsförmedlingens generaldirektör; detta är en position som ofta kallas en katapultsits. För många människor vid tidpunkten för intervjun är covid-19-viruset ett okänt hot i Kina.
Ekoredaktionen på Sveriges Radio är opåverkade av viruset, som i alla fall inte har något med Arbetsförmedlingens generaldirektör att göra. Maria Mindhammar ser ut att stå inför ytterligare och svårare svårigheter. Regeringen skar drastiskt ned myndighetens finansiering föregående år. De hade inget annat val än att sparka anställda och stänga över 100 regionala kontor runt om i landet som svar.
Politiskt förändrades det verkligen och motorder utfärdades för att stoppa stängningen av de lokala kontoren. Omkring en femtedel av all personal hade redan vid det laget lämnat myndigheten. En historisk företagsreform hade startat samtidigt. I huvudsak innebär det att en stor del av de matchnings- och utrustningsuppgifter som faller under Arbetsförmedlingen ska utföras av privata parter. Dessutom stod det klart att konjunkturen gått negativt och att högre arbetslöshet väntade redan i början av året.
Maria Mindhammar kommenterade omedelbart: “Jag vill inte kalla det en kris, men situationen är exceptionell. Därefter började viruset allvarligt drabba Sverige och Europa. Varslarna och uppsägningarna spred sig som en tsunami över hela landet mycket snabbt. Den svenska arbetsmarknaden har drabbats av katastrofala effekter av vad som i huvudsak är en dödlig sjukdom. Arbetsförmedlingen var en social organisation som oväntat hamnat i händelsernas centrum, tillsammans med sjukvården.
När februari började var jag inte helt medveten om hur betydelsefullt det här var. Den smög upp. Men i slutet av februari började jag krisgruppen. Den första viktiga frågan var hur vi skulle hantera de som skulle återvända från internationella utflykter under vecka 9, som var Stockholms sportlovsvecka. Den 28 februari, sista dagen av ledigheten, beslutade vi att de skulle förbjudas att återkomma till arbetet under en period av 14 dagar. Senare insåg jag hur hemsk situationen är. Och just nu anser jag att det är ett av mina bästa val.
Med undantag för några sommarlovsveckor har Maria Mindhammar sedan den dagen i första hand ägnat sig åt arbete och sömn. Som tur är förklarar hon med ett skratt: “Jag sover gott.” Hon och de drygt 10 000 anställda har jobbat stenhårt eftersom Arbetsförmedlingen aldrig tidigare sett en så dramatisk ökningi antalet nya fall.
Det här ställer oss inför svårigheter på många olika plan. För det första, när vi först gick in i krisen var situationen långt ifrån stabil. Eftersom vi är en betydande arbetsgivare som också måste kontrollera smittspridningen, påverkades vi utan tvekan när smittan slog till. Även att komma på hur man löser det praktiskt var svårt.
Arbetsförmedlingen har fler ärenden att ta itu med i takt med att arbetslösheten stiger. Ett nyckelinstrument som Arbetsförmedlingen använde för att förbereda människor för anställning försvann också till följd av att många företag kollapsade. företag slutade anställa praktikanter och de som fick anställningshjälp. Vi ökade också vår auktoritet som ämnesexperter som en bieffekt. Alla blev plötsligt intresserade av våra analyser och prognoser.
Med hjälp av sin ledningsgrupp, styrelsen och regeringen kom Maria Mindhammar, en rutinerad myndighetschef, fram till att den enda strategin för att hantera krisen krävde en orubblig prioritering. Det var avgörande att ta itu med ökningen av arbetslösa som behövde registrera sig för att vara berättigade till individuell bidrag.
Den första att erkänna att Arbetsförmedlingen har fått kritik och fortsätter att göra det är Maria Mindhammar. Men i det här extrema fallet är hon stolt över den insats som gjorts: När det blev tufft på jobbet tog vårt folk upp och blev ännu bättre. Jag är verkligen nöjd med att vi kunde hålla köerna korta. Organisationen har definitivt kommit på topp och tagit tyglarna om svensk arbetsmarknadspolitik. I nuet är vårt syfte mycket mer avgörande än det var förr.
De svåra omständigheterna möjliggjorde en nivå av uppdragsförfining som inte skulle ha varit möjlig annars. De underliggande problemen finns dock fortfarande kvar. Vanligtvis befinner sig 75 % av de arbetslösa utanför arbetsmarknaden. För att hitta ett jobb och få det stöd som behövs har deras situation utan tvekan förvärrats. Detsamma gäller för den yngre generationen; de står inför fler utmaningar när mer kvalificerad arbetskraft är arbetslös. För dessa människor är utbildning avgörande.
Maria Mindhammar är ärlig om verkligheten att myndigheten har brister, men hon är lika svidande när hon tycker att kritiken är obefogad. Då kommer jag att bete mig som en lejoninna som skyddar sin stolthet. Jag har erfarenhet som domare, så jag tar inte skit. Men att skrika är nästan aldrig ett bra val, och jag stöder alltid konversationer som är sakliga och faktabaserade. En av mina färdigheter är att jag inte ofta blir alltför känslomässig; istället organiserar jag argumenten.
Men det finns ändå några saker som irriterar Maria Mindhammar. Hon har en keps också. Hon kom dit i våras. Enkelt uttryckt var det för mycket på en gång. Stora beslut som skulle få stor inverkan på många människor skulle fattas snabbt och med knappa bevis. Det var svårt. Närvaron av mitt lag i närheten att spela med gjorde mig glad vid den tidpunkten. Att få hjälp från andra är ett av mina mest kritiska ledarskapsråd.
Hur har du presterat under denna period som chef?
Det är enkelt att upptäcka att man faktiskt inte är den chef man vill vara under en kris. Det är mycket utmanande att hitta en balans mellan när man ska styra och när man inte ska styra. Jag har definitivt använt hela min hand för att peka mer än jag skulle vilja. Jag har till och med vågat uttrycka känslor som osäkerhet, sorg eller trötthet.
Har krisen visat några andra aspekter av din personlighet?
Jag tror att det har varit avgörande att vara sårbar. Och att inte ha någon prestige. Många andra är lika kvalificerade att fungera som general manager som jag. Jag har aldrig riktigt velat bli senior chef; istället har jag alltid dragits till arbete som är meningsfullt och betydelsefullt. Och av ledarskapet kom jag att förstå efter att ha lämnat rättssystemet.
Men uppe på toppen, kan det inte blåsa väldigt mycket?
Den svåra aspekten av mitt uppdrag är att det inte är korrekt förklarat. Ibland har människor blåst upp förväntningarna på oss, och vi har inte riktigt kunnat sprida budskapet om vad vi kan förvänta oss av oss. Termen hjälper till med detta eftersom många av våra arbetslösa fortfarande behöver få jobb. Vi sysslar med mer än att bara lösa anställningstvister. Frustration orsakas av denna obalans mellan förväntningar och verklighet. På något sätt handlar mitt jobb om att skydda den och ge vår personal trygghet.
