
Marika Domanski Lyfors Familj – Född i Göteborg den 17 maj 1960, Marika Susan “Mackan” Domanski Lyfors är en svensk fotbollsspelare som gick över till tränare. Från 1996 till 2005 var hon kapten för det svenska damlandslaget i fotboll. 2007 var hon kapten för det kinesiska damlandslaget i fotboll.
spelar yrke
Domanskis mamma är svensk och hans pappa är polsk. Nödinge SK är hennes moderklubb. Hon spelade med Surte BK 1975 till 1979 innan hon flyttade till Jitex BK från Mölndal 1980. Där vann hon Svenska Cupen 1981, 1982, och 1984 förutom SM-guld 1981 och 1984. Hon gick över till Gais inför den Kampanjen 1986, där hon spelade i tre säsonger innan hon slutade med fotbollen 1988. Som lagets bästa spelare under sitt sista år i Gais fick hon hedersmakrillen.
Karriär som tränare
Vid sidan av Gunilla Paijkull började hon träna Tyresö FF i division II 1989. Hon fungerade även som landslagstränare för Sveriges kvinnliga spelare. Hon ledde Tyresö till avancemang till division I säsongen 1990 och två år senare, 1993, lotsade hon laget till damligan. 1993 lämnade hon klubben som tränare.
Hon ledde det svenska U20-damlandslaget som förbundskapten 1991 till 1993 vid sidan av sin roll i Tyresö. Hon började också tjänstgöra som Bengt Simonssons assisterande kapten för det svenska damlandslaget 1992. Simonsson ersattes som kapten i januari 1996 av henne.
vid den första landskampen var hon kapten för det svenska landslaget, den 9 oktober 1996, i Turin, Sverige besegrade Italien med 1-0. Därefter övervakade hon landslaget i nästan ett decennium, och hjälpte Sverige att vinna silver i EM 2001 och VM 2003, bland andra titlar. innan hon gav sin assisterande tränare Thomas Dennerby positionen.
Hon började som lagkapten för det svenska U21-landslaget för damer 2005, och så förblev hon fram till mars 2007, då hon valdes att leda det kinesiska damlandslaget i fotboll. Det var meningen att hon skulle sträva efter OS 2008 med Pia Sundhage som assisterande tränare. Men i oktober 2007, efter Kinas eliminering från VM 2007 mot Norge i kvartsfinalen, avgick hon som Kinas tränare.
Därefter åkte hon tillbaka till Sverige och fick en tjänst som Svenska fotbollförbundets chef för fotbollsavdelningen. Hon tog följaktligen hela ansvaret för all tränar- och spelarutveckling för både herr- och damlaget.
Sekretess
Ulf Lyfors, förre lagkaptenen för Sveriges landslag, var gift med Domanski Lyfors från 1989 till hans död 2022. 2013 hade hon ett framträdande i dokumentär-tv-serien Den andra sporten på Sveriges Television. En av Sveriges tränarikoner gick bort. Marika Domanski Lyfors livskamrat gick bort. Han är saknad. Hon berättar om sin man Ulf Lyfors med tårar i ögonen.
Han var den första heltidskaptenen för det svenska damlandslaget. Han var lagkapten i truppen i sju år, vilket ledde dem till segrar i EM bland annat 1984 och 1987. Lyfors fungerade som förbundskapten för pojk- och juniorlandslagen fram till 2001, efter hans tid som kapten för damlandslaget. Ulf Lyfors, som var 78 år gammal, gick bort, enligt ett uttalande från Svenska fotbollförbundet i slutet av februari.
Efter landslagsmötet i Portugal, där laget deltog i Algarve Cup, åkte Marika Domanski Lyfors, frun till damlandslagets fotbollschef. Det har varit och fortsätter att vara svårt. Det är svårt att diskutera honom utan att gråta. Den här veckan ägnas nu åt en begravning. Angående den senaste månaden, säger hon, måste man ta varje dag, en dag i taget, lite sådär.
Blir det mer påtagligt?
Hon säger, med ögonen som väller av sorg, att fotbollen alltid får henne att tänka på Ulf. Han är saknad. Vi har delat fotbollsintressen och livet länge efter alla dessa år. Det säger sig självt att du tänker på honom när du är mitt i det. Det blir på något sätt mer påtagligt när man spelar fotboll. Du måste vara säker på att du lever sådana dagar så länge du har chansen för, som de säger, det är de dagar som utgör livet.
Efter Ulf Lyfors bortgång har hyllningar från Fotbollssverige strömmat in. Det är jag verkligen tacksam för. För jag minns flera vänner som drabbades på olika sätt. Flera underbara människor i vårt samhälle har lämnat uppriktiga hyllningar och rapporter, och även om dessa saker är uppmuntrande i och för sig, kan jag inte låta bli att tro att de är en tröst i och för sig.
Marika Domanski Lyfors säger, “Han lever vidare på något sätt i alla minnen och att alla minns honom, detbetyder att han lever vidare på något sätt i många hjärtan och det är bra.” För landslagets tränare Marika Domanski Lyfors kommer EM-premiären att ha en speciell betydelse.
I England, där han vann guld vid EM 1984 som landslagskapten, spelas det på den bortgångne makens födelsedag. Även om vi ständigt kämpade om guldet såg han och jag båda fram emot det här mästerskapet… Hon hävdar att det kommer att bli riktigt underbart. Vi tar plats på stolarna som kantar Båstads centralplan. Inför ännu ett betydelsefullt mästerskap njuter Marika Domanski Lyfors av sin tid med sitt lag.
Känslorna är överväldigande i samma ögonblick. I förhållande till Algarve Cup tidigare i vinter avled Ulf Lyfors, hennes livskamrat. I februari förklarade Svenska fotbollförbundet att den 78-årige före detta förbundskaptenen hade gått bort. Efter tillkännagivandet lämnade Marika Domanski Lyfors kollektionen i Algarve och våren har visat sig utmanande.
Och det blir extra spänning inför EM-premiären den 9 juli i England kontra Nederländerna. 1984 lotsade Ulf Lyfors sitt damlag till det enda mästerskapsguldet i Sverige, vilket skedde i England. Speciellt när vi ska spela mästerskapet i England blir känslan bara starkare. Även om vi vanligtvis tävlade om guldet och jag inte hade några, visste jag hur nöjd han var och hur mycket han ville att vi skulle vinna guldet. Trots detta såg både han och jag fram emot detta evenemang. Som konstaterats av Marika Domanski Lyfors blir det ganska känsligt.
Det är hans födelsedag när vi spelar den första matchen. Det kommer att bli riktigt unikt. Men samtidigt funderar jag på var jag annars skulle vilja vara just den dagen. Det är också hans födelsedag och en avgörande match. Jag hoppas att allt går bra och tar det som ett gott omen. Det här laget skulle ha gjort honom stolt. Han menar att det har avancerat mycket med sådan bredd och fotbollsspelare. Han blev förvånad.
Den här våren har varit väldigt tung
Sverige har ett särskilt godkännande när det går med i EG. Tror du att Ulf i sin himmel ska ge dig ett guld i sommar? Det är något jag med säkerhet vet. Han har kvar sitt guld, som han inte vill skiljas från. Han skulle dock ha överlämnat den till oss om vi kunde ha hittat ett guld. Du hade dock hört det flera gånger eftersom han tyckte om att bli retad.
Jag är säker på att ni två lärde er mycket av varandra. Vad har du tagit med dig tillbaka?
Vi har pratat om fotboll genom åren, men jag har lärt mig av honom att hålla saker och ting enkla, att vara modig, att stå upp för det du tror på och att göra det med ett leende på läpparna. att vara den du är. Han har med största sannolikhet påverkat så många fotbollsspelare av den anledningen. För honom var guldet från St Erikscupen, som han och vår son Joakim vann, lika värdefullt som guldet från EM.
Det var hans sätt med alla idrottare och alla i hans omedelbara närhet. Det är något jag har hållit med mig genom åren. Vi njöt av att diskutera fotboll. Vi hade också olika åsikter. Marika Domanski Lyfors ler. Hon har gått igenom en tuff period och är nu trygg i landslagets kärleksfulla famn. Det har varit en utmanande vår.
Däremot var du full av liv och entusiasm när jag kom i måndags. Det var roligt. Jag har haft stor nytta av fotbollen under hela mitt liv. De var med när det inträffade i Algarve, så de vet. Att ha sådana människor i ditt liv är verkligen trevligt. Marika Domanski-Lyfors, 43, sparkade boll med pojkarna hemma på gården när hon var sju år. Hon har haft ett intensivt fotbollsintresse sedan dess. Då hade familjen nyligen flyttat från det mer lantliga Norra Björke till Trollhättan 1967, strax innan hon skulle börja skolan.
Eftersom de flesta invånarna i Marikas område var pojkar var det svårt att spela hockey och fotboll. Som mammor gjorde på den tiden var mamma Astrid hemma med barnen. I familjen fanns även Dennis och Eva-Lotta, Marikas yngre syskon. Polskfödde fader Jaroslav tillbringade mycket av sin tid borta som sjöman.
När vi var små hade mamma mycket på tallriken, enligt Marika. Vanligtvis tillbringade hon fem eller sex veckor ensam hos oss. De satt och väntade hela dagen på att pappa skulle komma hem. Att höra honom berätta att det var fascinerande, och det är uppenbart att du fick presenter.



