Marita Routalammi Idag – Det var otroligt hur fruktansvärt brottet var. En cykel var motivationsfaktorn för två ungdomar som mördade en barnfamilj. Trippelmordet i Åmsele chockade Sverige för 25 år sedan idag. De upptäcktes av Hannes Sandström, vän och kyrkvärd. Fredrick, 15, och Sten Nilsson, 49, är föräldrar till flera barn. Hagelgevär sår i huvudet. Mamma Ewa Nilsson, brutalt mördad i en skogsmark.
Söndagen den 3 juli 1988 var en vattendelare i svensk historia. Man skulle länge minnas trippelmordet i Åmsele, som ansågs vara ett djurbrott, och man skulle fördöma det. Polisstyrkor över hela de nordiska nationerna var inblandade i jakten på de två mördarna och efter många dagar avslöjades äntligen deras namn. Två unga finländare, Juha Valjakkala (23 år) och Marita Routalammi (21 år), eftersöktes för bilstöld.
Med namnet “Bonnie & Clyde”
“Juha och Marita” och “80-talets Bonnie & Clyde” var rubrikerna som användes för att beskriva dem under deras sju dagar långa resa genom Sverige. De fortsatte på en stöldrunda i hela det lilla samhället senare samma kväll efter att ha slumpmässigt stannat vid Åmsele kyrka med sin stulna bil, druckit sprit och ätit chips, enligt utredningen.
Tio minuter efter tre återvände de till kyrkans parkeringsplats, men de stannade när de passerade familjen Nilssons blå hus i korsningen. En cykel hängde i ett ställ och Juha hade ryckt upp den. Någon inne i bostaden dunkade mot fönstret i ett försök att skrämma bort de känsliga inbrottstjuvarna.
För att sätta stopp för det hoppade Sten Nilsson in i bilen med sin son, som var femton år och precis kommit tillbaka från ett diskotek, och jagade efter den skakiga stulna cykeln. Ett hagelgevär användes för att avrätta far och son på Åmsele kyrkogård inte långt efter. Följande morgon upptäcktes hennes kropp i en talllund en bit från kyrkan; hon hade cyklat rakt bakom dem och hade hört skottlossningen.
En vecka efter familjen Nilssons begravning samlades Åmseleborna igen för en minnesstund i samma, nu fullsatta kyrka. Nyheten om gärningsmännens gripande den morgonen i Odense, Danmark, delgavs dem inte förrän efter ceremonin.
Fick poesi när han satt i fängelse
Tillsammans med sorgen blev paret föremål för en kultbild på grund av det mediala intresset kring den mest sensationella mordutredningen i Sveriges kriminalhistoria. I fängelset fick Juha Valjakkala en syndaflod av kärleksbrev årtionden efter morden. rots rättsläkarnas tidiga diagnos av antisocial och narcissistisk personlighetsstörning, kännetecknad av okontrollerat våld och brist på empati, fortsätter han att möta juridiska konsekvenser.
Han hade redan gripits 65 gånger när han var 15 år gammal. Trots parets delade anklagelser under rättegången befanns Juha Valjakkala ha varit den som höll hagelgeväret i februari året efter morden av tingsrätten. Hovrätten ändrade brottsrubriceringen från medhjälp till misshandel till medhjälp och grov misshandel och han dömdes till livstids fängelse. Marita Routalammi fick två års fängelse för samma brott.
Före allt annat kom Juha Valjakkala ren som skytt 2002. På en kyrkogård i Åmsele för femton år sedan blev Marita vittne till Juha halshugga en far och hans son som bad. Efter det blev hon vittne till att pojkens mamma drunknade. Hon har betalat priset för sina handlingar. Folkets dom kommer att förbli i evighet, men Marita kommer aldrig att glömma den.
Den 36-åriga Marita Routalammi är inte helt klanderfri i förhållande till katastrofen i Åmsele. Hon var lika mycket kriminell som Sten Nilsson och hans son Fredrick, även om hon inte hade något annat val än att se deras död i händerna på beväpnade män. För att Marita överlämnade vapnet till Juha Valjakkala, som sedan trampade på Ewa Nilssons fingrar och dödade kvinnan från Åmsele med en kniv.
“Barnen ska inte lida”
För hennes roll i att underlätta grov misshandel dömde hovrätten Marita till ett års fängelse. Att vara inblandad i Juhas aggression ledde till att hon friades från anklagelserna om medhjälp till mord. Rätten fann att hon var maktlös att stoppa morden eller till och med förutsäga att de skulle inträffa.
Att bli gripen fick mig att känna mig otroligt tacksam. Jag skulle aldrig ha haft modet att överge honom på egen hand eftersom jag också kände att jag var på väg att dö. Inte efter att ha bevittnat vad jag har, konstaterar hon i dag. Hon hade aldrig diskuterat sitt liv efter Åmsele med en journalist förrän förra året, då hon intervjuade en finsk kvällstidning.
Varför? För Marita resonerade att om hon bara kunde byta identitet och hålla sig borta från rampljuset så kunde hon rädda sin familj och komma undan. Tyvärr stöter Juha på bilder av sig själv i media närhelst hon försöker komma undan. Sista sommaren, när han rymde från fängelset, var hennes ansikte tillbaka i rampljuset.
Jag vill inte att mina två barn ska gå igenom det jag varit med om; de borde inte behöva bevittna mitt lidande. Verkligheten hon avslöjar. Utan vidare, här är berättelsen om hur hon korsade vägar med en kallblodig mördare – en man som ironiskt nog fortfarande idoliseras av många kvinnor idag.
Hoppas på hans fortsatta existens
Enligt vad hon upprepade gånger hävdar var jag maktlös att stoppa honom.
Vems åsikt var det?
Att det inte fanns något jag kunde göra. Det var skrämmande. Marita hävdar att hon inte hade någon aning om vad som skulle hända. Fredrick vädjade för Juhas liv efter att han mördat Sten. Att inte skjuta; Jag är bara tretton år gammal, vädjade han. Snälla Juha, skona pojken, hoppades jag. Men han sköt ändå.
De brutala händelserna i Åmsele förblir tabubelagda för henne, även efter femton år efter trippelmorden. Så fort det börjar göra för ont blir rösten ganska rasande och aggressiv. Även medan minnena fortfarande finns där har de skjutits till en mörk fördjupning i hennes sinne. En råvara. Det hon undvikit idag är fruktansvärt och outgrundligt.
Enligt henne är det som om inget har hänt trots att hon var där. Försvarsadvokat Gunnar Falk uttryckte tillfredsställelse med Maritas omdöme. Eftersom Marita är en människa har hon hopp, som skulle ha krossats av ett hårt straff. Enligt vad Falk berättade för Aftonbladet 1989 kommer Marita snart att kunna börja leva igen.
Det var äntligen dags i juli, efter att ha väntat några månader. Hon fick tillstånd att lämna Hinseberg och åkte tillbaka till Finland för att börja om. Det började bli tufft. Hon plågades av Åmsele. Killarna hon mötte slogs och drack istället för att älska henne. Allmänheten rynkade på henne eftersom hon var mamma.
Jobb och utbildning fanns inte i området. De skilde henne från hennes dotter istället. Jag blev undanskymd och lämnades åt mig själv. Jag var markerad i pannan: Jag har varit i ett förhållande med en mördare. Jag bevittnade hans mord när det hände. Det följer att jag är en otillräcklig förälder. Marita, som är utestängd från skola och anställning och som bor ensam med sin son, som är tre år, har dagliga utmaningar när Juha läser fanmail i fängelset.
Hon har tappat kontakten med sina släktingar. Eftersom att gå upp inte kommer att förändra någonting, tänkte jag att jag lika gärna kunde slösa på vad som hände och hur saker och ting fungerade. Det gör att Aftonbladet och hennes son kan återvända till sin mysiga tvårumslägenhet. Spjälsängen sitter bredvid hennes lilla säng i sovrummet.
Tänker på en karriär
I vardagsrummet förvarar han leksakerna i en korg. Joanna och Jesus, spädbarnet, blickar nedåt. På den andra väggen hänger en träikon; i vitrinskåpet vilar ett inramat krucifix; och bilder av sonen och dottern pryder väggarna. Hon lever sitt liv just nu. Hon finner styrka i sin tillit till Gud och på sina barn. Men Marita vill försvara sig eftersom hon inte tål att för alltid vara definierad av en etikett.
Flera träningsskolor har avslagit mina ansökningar efter upptäckten av min identitet. För de lyckas alltid lista ut mitt riktiga namn trots mina förändringar, och när de undrar varför jag heter något annat vet jag att det är anledningen. Ett av hennes livslånga mål är att få ett förvärvsarbete så att hon kan hjälpa äldre.
Dessutom skulle hon vilja arbeta så att hon kan försörja sina barn. Hon skulle vilja ta en weekendresa och glömma skammen hon kände när socialtjänsten tog bort hennes dotter från henne. Trots allt jag hade varit med om var den första socialarbetaren jag mötte när jag modigt sökte hjälp ganska snäll och komplimenterade mig för hur väl jag hade tagit hand om min bebis.
Eftersom jag litade på dem, anförtrodde jag dem om min kamp med depression och känslor av isolering. De vände på steken mot mig och började döma mig på grund av vad som hände i Sverige. Marita uttrycker sin oro över att läsa om Åmsele igen ska få människor i Sverige att känna skuld och betonar att hon inte vill lägga ansvaret någon annanstans.
Hon vill helt enkelt att alla ska förstå att hon går igenom samma sak och att hon var hjälplös att stoppa det. Marita, som är 21 år, var med Juha. Detta var inte hennes första rodeo. Stal motorcyklar och fordon medan jag slingrade runt i de nordiska länderna med min partner. Som två desillusionerade rebeller på en sightseeingtur. Men i de flesta fall var förhållandet skevt och det var få lyckliga stunder.
Det mesta av spänningen var ångest och matsmältningsbesvär. Det blev värre för Marita och hon visste att de gjorde ett misstag. Bakom ryggen återupptog hon sin andaktsläsning av Bibeln. Redan som liten var hon fängslad av den antika litteraturen.
Hon längtade efter syfte
När hon var sjutton år gammal träffade hon Juha. I hans innerliga letters, han bekände sin kärlek till henne, vilket hon värdesatte. Varje dag var ett nytt äventyr, och hon kunde inte förmå sig att oroa sig för vad som väntade. Men både Juhas humör och stjälturnéerna intensifierades.
