Ricky Bruch Dödsorsak – Ricky Bruch, född i Göteborg, kom in i världen 1946. Men han tillbringade en stor del av sin barndom i Malmö och en stor del av sitt vuxna liv i Skåne. Under många år kallade Bruch Blentarp, i hjärtat av Skåne, hem. Bruno Bruch, textilingenjör och företagsledare, och Anneliese Christenson, en nyfödd född 1922, hade honom.
1967, med en poäng på 56,66, fick Bruch sitt första SC-märke i diskus. Bruch slog sitt första svenska rekord den 30 mars 1968, då han sänkte Lars Haglunds betyg från 59,95 till 60,58 och slog därmed rekordet som stått i fyra år. Detta gjorde också Bruch till den första svenska personen att simma mer än 60 meter.
Bruchs rekord 1968 förbättrades tre gånger från 15 april (61,76), 28 september (61,88) och 3 oktober (61,98). Nationellt kulstötningsrekord som innehas av Bengt Bendéu slogs av Bruch den 3 maj 1968, då han kastade 19,01 meter, vilket gjorde honom till den första svensken att kasta mer än 19 meter. Hans segerserie sträckte sig till 31 matcher den 31 maj.
Ricky Bruch Dödsorsak : Cancer i Bukspottkörteln
Hans kulstötstid inomhus på 18,66 sekunder gav honom 1969 års SM-guld. Två gånger 1969 satte han nya svenska utomhusrekord. Den 13 maj sprang han på 19,34 och den 15 maj sprang han på 19,40. Däremot överträffade Bengt Bendéus, med poängen 19,87, honom som rekordhållare i juli. Bruchs vinnande kulstöt på 18,68 meter 1970 gav honom SM-titeln. Svensk friidrott är deprimerande.
Detta är slutet för Ricky Bruch
Den legendariska figuren gick bort i måndags efter en lång kamp mot cancer. Annelies, en kvinna över 90, uttryckte sin sorg över att förlora sin son till Sportbladet. Den 21 maj avslöjade Sportbladet att den tidigare diskusstoren Ricky Bruch kämpade för sitt liv på grund av en allvarlig sjukdom. För ett par veckor sedan blev han äntligen antagen. Ricky hade lurat det några gånger tidigare trots sin svaghet och dödliga sjukdom. En nära vän sa dock till Sportbladet i lördags att det är hemskt just nu.
En som kämpar till döden
Han bröt äntligen ihop idag. Ett sjukhus i södra Sverige bekräftade på måndagen att Ricky Bruch hade avlidit. omkring henne insåg att det inte fanns något hopp. Men Ricky var inte redo att ge upp livet ännu. En anställd sa till Sportbladet att han kämpade in i det sista. Sjukhuset kontaktade Annelies mamma i morse. Hon var där för att trösta honom och höll hans hand när han slumrade till för att sova. Det gör ont att förlora en unge när man närmar sig 90 år, men jag är glad att jag var där när han gick bort, säger hon till Sportbladet.
Ett nytt rekord sattes
1972, under DN-galan i Stockholm, satte han nytt världsrekord i diskus med ett kast på 68,40 meter. Bruch tog brons vid OS i München senare samma år. Vid 64 år var han en gammal man. I samma mening har du en fars, ett drama och en tragedi. Ricky Bruchs död den 30 maj 2011 är ett år sedan han gick bort. Foton, anekdoter och minnen är kanske inte lika levande som de var när castingen var på topp, men de är lika levande och spännande nu.
Hans hem auktionerades ut, tillsammans med hans prissamling och andra tillhörigheter. Men hans briljanta atletiska prestationer, beundransvärda egenskaper och unika karaktär kommer att fortsätta i evighet. Anneliese Bruch, hans kärleksfulla mamma sedan 90 år, lät publicera Rickys sista dikter och idéer i Kvällsposten. Ricky låg på sjukhuset i Ystad när han skrev dem. Mitt hjärta gör ont för honom.
Han var varm och välkomnande, en riktig gentleman. Anneliese Bruch hävdar: “Jag satt och höll hans hand när han somnade”. Rickys mångåriga kärlek och musa från 1970-talet, Annika Lundgren, besökte honom dagen innan. De återupptog kontakten efter uppbrottet och insåg att de hade det bättre som vänner. Detta var hans sista interaktion med den yttre världen när han var vaken. Hans mamma tittade på från sidlinjen, men han hade redan gått lugnt, med ett brett leende på läpparna.
Enligt Anneliese var detta ett avskedsbesked. Jag kramade hans hand och dröjde kvar i rummet i timmar. Rickys humör har lagt sig. Vilken tragisk förlust det skulle vara att överleva sin ende son. Han verkade extatisk och glad. Han var kapabel till mycket mer. Ett anteckningsblock och en penna satt på nattduksbordet. Fram till sin död slutade Ricky aldrig röra sig eller tänka. Så fort hans hälsa tillät började han skriva och läsa igen.
Han fortsatte att ta morfinet så att han kunde tänka tillräckligt bra för att kommunicera sina idéer och hälsningar till världen. Anneliese hade med sig anteckningsboken när hon och hennes dotter Christine, Rickys yngre syster, lämnade sjukhuset för sista gången. Hennes mest värdefulla föremål är den där lappen, hennes sons brev och hans kassettband. På vägen spelade Ricky in och skrev hälsningar till henne, men han vände sig också till henne när han behövde tröst, när han var orolig eller när han ville ha råd.
Blandat med hans ord och känslor fanns musik som han trodde att hans mamma skulle njuta av. Eller som han föreställde sig att hon skulle föredra. Han missade aldrig ett tillfälle att uppvakta hennepå semester. Hon har läst klart igenom sin sons brev lagom till årsdagen av hans död. Kvällsposten publicerar idag poesiklipp av Ricky som aldrig setts eller lästs av någon utanför hans närmaste familj.
Lades till i sista minuten
Ricky behöll sitt mod till slutet. Hans kropp värkte och bröts ner av dåliga influenser, men han trodde att hans goda grundläggande fysik, inneboende mentala kraft och övertygelse skulle hjälpa honom att övervinna dem om han drabbades av sjukdomen. Sist men inte minst skriver han: “Jag tittade mig i spegeln häromdagen. och stirrade mållös skulle jag säga.” Den här meningen luktar osäkerhet. Där stod en äldre medborgare mot mig och stirrade.
Annika Lundgren, skådespelare på Malmö stadsteater, minns: “Han sa något jag inte förstod, om att ge upp, om att kapitulera.” Detta var inte ett samtalsämne mellan de två dagen innan han gick bort. Vi delade vår lycka, men också vår sorg och lidande, under fyra timmars samtal. Han visade intresse för att besöka vår gård i Dalarna ännu en gång. När han kom ut från sjukhuset sa jag att jag skulle ta honom dit.
Även om Annika och Ricky pratade ofta i telefon, var detta första gången de verkligen sett varandra personligen på flera år. Något ryckte i mig medan jag satt i ett möte på teatern. Samtalet kom från Ricky. Jag hoppade av telefonkonferensen för att bege mig till Ystad. Även om vi inte hade sett varandra på länge, verkade han inte förvånad över att se mig gå in i rummet.
Han sa bara: “Jag visste att du skulle komma, men inte så snabbt.” Annika har multipel skleros och Ricky var fast besluten att hitta en behandling för det. Han undersökte utländska läkare och provade några olika läkemedel, men till slut kände jag mig väl omhändertagen. Men han fortsatte att försöka, säger Annika.
Vid Rickys senaste sjukhusbesök hämtade han en färsk rapport om multipel skleros från nattduksbordet bredvid patientens säng. Han var ivrig att dela med sig av den senaste forskningen från USA och förklara hur det kunde gynna mig. Han undvek att prata om hur dålig han mådde och hur säker han skulle dö. Han låtsades bli bättre och fick mig att tro att det var möjligt. Men hans blick av förståelse sa att han förstod det.
De korsades först i mitten av 1970-talet. Annikas passion för den fantastiska, internationellt kända atleten Ricky Bruch började när hon märkte att han var lite av en skojare. Men hon hittade till slut sann kärlek med den passionerade, reserverade killen. Av en fullständig slump slutade vi med att vi tillbringade mycket trevlig tid tillsammans. Det hände ingenting mellan oss förrän han bjöd mig på middag på sin fastighet i Löberöd.
Sedan avslöjade han en sida av sig själv som skilde sig mycket från den galna galningen som porträtteras i media. Det var en total ansiktsväxt. Inuti honom fanns ett överflöd av ömhet, omsorg och kärlek. När Ricky inte dopade var han älskad av de som kände honom. Han var rättfram, snäll, omtänksam och milt reserverad. Relationen mellan Ricky och Annika tog slut på grund av hans program, som innefattade omfattande användning av anabola steroider och andra preparat i samband med intensiv träning.
Det var prövande tider. I ett nötskal, Ricky kände sig hemsk. Det var hopplöst att behålla den kopplingen. Men efter en tid tog de kontakt igen och förblev trogen det, som ömsesidigt stödjande och lojala följeslagare. Vi verkade kommunicera telepatiskt med varandra. Jag visste till exempel att han tänkte på mig när han ringde mig till Ystad lasarett. För han vet hur mycket jag saknar och beklagar honom, tillägger Annika med ett flin, hon är lite upprörd över att han inte hört av sig i år. Som en indikation på att hon menar det halvt seriöst och halvt på skämt.
allmänt erkänd
Ricky tillbringade sina sista år på Blentarp, en liten ort i Sjöbo kommun som har omkring 1 200 invånare. Alla visste vem Ricky var; han var ett känt namn. Bakom den lokala bensinstationen och puben förvandlade han en förfallen herrgård till en provisorisk ungdomsgård. Jag har fortfarande svårt att linda huvudet runt det faktum att han är borta.
Han var otrolig och vi älskade honom. Det var en stor fröjd att vara med honom. Han kunde sina saker också. På fullt allvar. Dessutom fyndig. Konstig? Kanske, men otroligt klok. För att höra det från 19-åriga Sandra Lööv, en av de unga män och kvinnor som Ricky mentor och hjälpte, kan man se att han tog oss på allvar. Han stärkte deras kroppar och deras sinnen.
