Alexander Lundholm Pojkvän – Som åttaåring satte sig Alexander Lundholm framför tv:n för att titta på de olympiska spelen i Atlanta. Det var då han bestämde sig för att han ville följa sportskribenter som Jacob Hard och Albert Svanbergs fotspår genom att bevaka OS. Han har nu jobb på Radiosporten efter att ha deltagit i tre OS och blivit hedrad som årets bästa sportjournalist.
Alexander Lundholm, 32, är hemmahörande i Rönninge, som ligger inte långt från Södertälje. I ung ålder bestämde han sig för en handlingslinje för sin framtid. Han skulle börja sin dag på journalistskolan och mediagym innan han började sin karriär inom TV-sport. Och så blev det. Jag följde med och vid 16 års ålder pratade jag med Ulf Nilsson, SVT:s text-tv-chef för idrott. Ulf frågade honom efter intervjun om han var intresserad av att göra lite extraarbete åt dem.
Alexander tackade ja och började lägga in data på svt:s måltjänst efter jobbet och på helger. Hans idoler Peter Jidhe, Marie Lehmann och Katarina Hultling satt alla runt honom på SVT. KG Bergström och resten av Rapport-teamet satt bakom honom. Enligt Alexander var det ganska imponerande för en 16-åring.
Medan han gick på University of Journalism kom Alexander överens med det faktum att radion var där hans styrkor låg. Han säger till oss, “Jag antar att jag hade någon form av talang för det,” och fortsätter med att förklara hur han brukade sitta i sitt rum och läsa ettåriga bokstäver som han hade skrivit in i en bandspelare.
När jag först skrev in mig på Journalisthögskolan hade jag lite erfarenhet av att göra egna reportage och spela journalist. Alexander och jag träffas på Stockholms Stadion, där vi tar plats på läktaren och ser publiken sprinta nerför stadiongolvet.
Även om Alexander försökte sig på både fotboll och hockey som liten, bestämde han sig till slut för att “jag är ingen lagspelare” och gav upp lagsporter. Eftersom jag var en naturligt tyst person fann jag att det var ett bra utlopp att delta i idrott. Han är nu medlem i Stockholm Snipers, Sveriges största HBTQ-idrottsorganisation, där han tränar friidrott.
Jag kom ut och kände inga andra homosexuella, så jag gick med i Stockholm Snipers och träffade en massa underbara människor. De har varit väldigt viktiga för mig. Vi har flyttat vår veckoträning till stadion. Sedan reser vi alla till Gaygames och Outgames tillsammans för att tävla i sport. Det är en stor glädje att göra.
När jag kom ut kände jag inga andra homosexuella, så jag gick med i Stockholm Snipers och träffade en massa fantastiska människor. Alexander avslutade sin praktik i radiosport medan han skrevs in på journalistprogrammet och bestämde sig för att stanna efter examen. Hans ansvar utökades som ett resultat. tog på sig rollerna som reporter, kommentator och programledare. Hans första tillfälle att rapportera om OS som journalist kom 2014.
Platsen var Sotji, Ryssland, och i uppgiften ingick att ge åsikter om vinter-OS-konståkningstävlingen. På grund av konståkningens visuella natur har detta aldrig försökts på radio tidigare. Alexander skryter: “Jag tränade hela vintern.” Jag låtsades kommentera hemifrån, spelade in vad jag såg på tv och skrev ner namnen på de olika hoppen som de beskrevs av kommentatorerna. Tack och lov var jag inte helt nybörjare eftersom min yngre syster hade börjat åka konståkning när hon var yngre.
Men det var svårt för Alexander att ge en informativ och intressant radiosändning om den. Men allt löste sig och det var en unik upplevelse att uppträda i Ryssland, där skridskoåkning är en stor sport. En sportfotograf vid namn Pontus tog tag i Alexanders blick vid OS i Sotji och spred efteråt nyheten att han är gay. De två männen började utbyta mejl och gick så småningom på ett par dejter. Det har varit så sedan 2015.
Det gick inte som planerat i somras. Om vi hade gift oss för en månad sedan, hävdar Alexander, skulle jag redan vara i Paris för friidrotts-EM och skulle ha ägnat den sista månaden åt att bevaka OS i Tokyo. Ändå har allt lagts på is. Alexander var i norra Italien och täckte EM i skidskytte när coronavirusutbrottet inträffade.
Vi lämnade de senaste dagarna efter att ha hört att sjukdomen spridit sig och tvingades förbli isolerade när vi kom hem. Hela våren stannade jag hemma för att jobba med min radiosportdokumentär vid köksbordet. Den australiensiske simstoren Ian Thorpe, som kände sig instängd i sin egen kropp under sin karriär, är föremål för en av hans dokumentärer.
Han ville uppenbarligen inte vara Australiens första öppet gay nationalhjälte, så han höll tyst. Ians olympiska genombrott kom vid 17 års ålder på hemmaplan i Sydney. Tennisspelaren Robin Söderling, den ryska dopningsskandalen, och senareläggningen av fotbolls-VM i fotboll och OS i Tokyo på grund av skandalerna har alla varit föremål för Alexanders dokumentärer.
Alexanders sexuella läggning har aldrig hindrat honom från att göra karriär inom ett område där homosexuella män är ovanliga. Egentligen ville jag bli sportreporter långt innan jag kom ut som homosexuell. Jag hade redan vid den tidpunkten börjat min karriär inom sportsändningar. Efter att ha kommit överens med min sexuella läggning försökte jag aktivt förneka och ignorera den. Men att arbeta i sportradio är en trevlig och njutbar upplevelse.
Jag känner mig hemma här, och personalen är nästan som en andra familj. Så när jag kom ut var de första jag berättade för mina vänner och kollegor i sportradio. Men han känner inte till några andra öppet homosexuella manliga journalister som arbetar på nationell nivå. Ärligt talat, det är lite konstigt, men det är så det är. Som ett resultat av sina åsikter säger sig Alexander ha fått lite hatbrev. Någon skämtade en gång till mig, “du låter som en utsvulten gay” (skratt), ganska tidigt i min karriär.
Någon annan uppgav att jag och kvinnorna som jobbar här är under kvotering, vilket oroade mig då men som jag inte bryr mig om längre. Det är den enda motiveringen för vår anställning här. Därför var det mycket tillfredsställande att se Alexander hedrad som 2018 års sportjournalist. Det var en ära och bekräftelse att mitt arbete är uppskattat. Eftersom jag använder den i både dokumentär- och kommentarssyfte, skaffade jag den för båda.
Följer du sport på din fritid?
Jag slösar inte bort min fritid på att titta på fotboll på tv eftersom man blir trött på det så snabbt på jobbet. Mitt fokus ligger främst på politiska frågor. Jag får en kick av politiska dokumentärer, poddar och böcker, och jag kan ägna timmar åt att grubbla över gamla samtal med partiledare. Det är den här typen av saker som jag tycker om att titta på på YouTube på min fritid.
Vilken politiker stöder du mest?
Mitt intresse för Göran Persson, Carl Bildt och Mona Sahlin kommer från våra olika generationer. tidsperiod. Just nu får jag en bok om Carl Bildt skickad till mig. Jag kan se tv-dokumentären President Persson hur många gånger jag vill.
Hur effektiv är du när du använder en tv?
Jag tror att många i TV-branschen skulle ha det bättre på radio. Men min ursprungliga avsikt var att arbeta med tv, och jag tror att det skulle vara spännande att ge det en chans. Men så är det frågan om berömmelse, och jag har inget intresse av att vara känd; tvärtom, det är bra att ingen känner igen mig.
Alexander Lundholm avRadiosport utsågs till Årets sportjournalist 2018 av Svenska Sportjournalistförbundet (SSF). De dramatiska scenerna, både i nuet och i tillbakablickarna, är inspelade med journalistisk blick och känsla, skrev juryn i sin motivering. Juryns ordförande Lasse Granqvist ringde för att gratulera Alexander till priset som brukligt.
Vilket var särskilt passande med tanke på att det var en stor radio från långt tillbaka när vem som ringde prospektet den här gången. Lasse ringer mig inte nödvändigtvis dagligen. Alexander förklarar, “När jag insåg att det var han visste jag att det skulle bli ett humoristiskt tillkännagivande”.
