Anna Stadling Familj – Som svensk sångerska och musiker har Anna Kristina Stadling släppt sju soloalbum sedan debuten “Det känds” 1999. Hon föddes i Sundsvall den 11 juli 1970. En av de första singlarna från debuten, “Nu är I young”, innehöll samarbeten med Staffan Hellstrand och andra. Hon har kört och spelat gitarr för bandet Hovet, som har backat upp Lars Winnerbäck.
Hon har samarbetat med Staffan Hellstrand vid flera tillfällen och bidragit med musik till hans album. Vägar hem (2006) är ett av två album hon skrivit tillsammans med Idde Schultz. De samarbetade på albumet “Snö & Marschaller” (2022) med Helen Sjöholm, en barndomsvän. Hennes svenska karttriumf har varit väldokumenterad.
Personlig biografi
Lars Winnerbäck, medlem i bandet Hovet, började arbeta med bandet inte långt efter debuten, och de två åkte på flera långa turnéer tillsammans under ett decennium. 2021 släppte Stadling och Anders Glenmark en duett med titeln “Alltid vi två” för allmänheten. 2021 släppte Stadling och sångaren Helen Sjöholm julsingeln “Julen kan hälä”. Året därpå, 2022, gav de ut ett kombinerat julalbum och åkte på en statlig julturné med namnet “Snö & Marschaller”.
I Sverige har Stadling nått kartframgångar. Radio P4:s A-rotation i Sverige spelade länge “Drömmarna” från Andreas Mattssons album Efter stormen, och även hennes hitlåt “När allt det här är øver” spelades brett. Ord som “en sång i tiden” och “en svensk inofficiell nationalsång” väckte uppmärksamhet under åren av epidemin, då den fick ny aktualitet och produktion av Pecka Hammarstedt, och gavs ut på samma skiva.
Genom att framföra “När allt det här är över” under SVT:s livesändning En kväll för Nobel från Stockholms Stadshus på Nobeldagen den 10 december 2020 sågs Stadling tillsammans med sin barndomsvän, sångerskan Helen Sjöholm. I en tidlös pandemivideo sjöng Salisbury Chamber Choir en översatt version av sången.
Tillsammans med Blossom Tainton och Patrick Ekwall introducerades Stadling hösten 2020 som ny ambassadör för Bröstcancerförbundet. Albumet Efter stormen kom ur hennes personliga erfarenhet av bröstcancer 2015. Så, pandemin är inte tiden då “When all this is over” uppstod. Sångerskan Anna Stadling fann tröst i musiken när hon kämpade mot cancern, så att hon kunde uttrycka sina djupa känslor via sång.
På den tiden skrevs texten till den nya låten “When it’s all over” och den har sedan dess blivit en hymn för det nuvarande politiska klimatet. Anledningen är att det anspelar på våra vanliga liv. Den här världen fortsätter. Sedan igen. Vi har planerat att träffas i Kungsholms kyrka och sångaren Anna Stadling rusar fram för att komma dit. Hennes försening är något hon ångrar. “Gympa med Sofia” på SVT presenterade min session, hon ber om ursäkt medan hon ler.
Medan vi är tillsammans kommer det att regna och hagel innan solen kommer fram igen, trots att det är soligt nu. Väderskydd som fungerar underbart för Anna. Den azurblå himlen var inte min födelseort. Jag föredrar att förbli något dold. Den dystra himlen stör mig inte. Hennes musik har alltid haft en touch av melankoli, vilket alltid har verkat passa henne.
Flera bidragsgivare till Läkarmissionen känner till Anna Stadling. Anna uppträdde på scen under Sånger för Lifet-turnéerna 2011 till 2018, och hon gick ihop med andra svenska körer för att öka medvetenheten om Läkarmissionens globala uppdrag. John Henry, eller Jonte som han kallas, var adoptivson till Pecka Hammarstedt och var med även första gången.
Efter år av provrörsbefruktning (IVF), misslyckade graviditeter, hopp och förtvivlan kom han in i deras liv 2011. I år fyller han 10 år och han är en enorm källa till glädje för Anna. Sittande i våra egna fåtöljer lägger vi våra kaffebeställningar på ett café. Hälsningar i denna speciella stund. Coronaviruset har tvingat till att ställa in alla Annas planerade föreställningar för våren.
Även om hon har varit sjuk med en sjukdom och allt så har Anna en ny singel ute nu. Trots Annas bästa avsikter slutade hon med att spela in en ny version av låten efter att den blev populär bland publiken. Hittills har “När allt detta är över” hänvisats till att vara “en inofficiell nationalsång” som vi alla kan relatera till. 2017 års album “Efter stormen” innehöll den här låten som titelspår. En ode till livets förgänglighet, hastigheten med vilken omständigheterna kan förändras och, mest gripande, vissheten om att det måste finnas ett “efter” när allt är klart.
Hela albumet komponerades av Andreas Mattsson. Ursprungligen skulle han och Anna samarbeta om en bok, men Annas man fick diagnosen prostatacancer hösten 2015, precis innan de skulle börja. Världen omkring mig stannade. Det behövdes ytterligare stöd för särskilda behov kring den 5-åriga ungen Jonte innan golvet bröts upp hemma som förberedelse för apa
rtments omfattande renovering
Under veckorna som följde fick Annas förödande bröstcancerdiagnos världen att rasa samman. Vem skulle gå under först, hon eller Pecka? Är det någon som ska vaka över Jonte? Det var fullständig skräck. När Anna fick sin cancerdiagnos kändes det som att hon stod vid ett vägskäl eller på randen till en katastrof.
A Medan du väntar på svar eller på att operation ska schemaläggas har du gott om tid att fundera över. En oas för mig var pendelbåten som kunde transportera mig från Kungsholmen till Söder Mälarstrand och Andreas ateljé. Arbete och samtal följde. Vi skrev låtarna medan vi satt och pratade så här. Texterna är djupt personliga för mig, även om Andreas skapade dem, och de blomstrade under hela den utmanande perioden.
Medan hon smuttar på sitt kaffe tänker hon på ett Facebook-inlägg som någon gjort om coronaviruset och hur de önskade att saker och ting skulle vara sig likt igen. Nu pratar vi inte om det vardagliga; snarare är det en tid då vi kan koppla av, när vi kan omfamna utan att tveka och när vi kan se våra föräldrar igen.
Saker vi “borde veta” har smugit sig in i varje aspekt av vårt dagliga liv. Vi har tappat bort det faktum att livet är dyrbart och att vi alla borde göra vårt för att bevara det vi har. När hon går vidare tittar hon ut genom fönstret. Det roliga är att det är så lätt att glömma och fortsätta som vanligt. Jag tillåter mig dock att känna alla känslor när oron uppstår.
Du måste släppa dig själv. Alla påverkas av det. Känslorna har varit höga de senaste dagarna. Den första personen som upptäckte prostatacancer var Peckas bror, och de tog nyligen farväl av honom. Den fysiska belastningen av Hans starka personlighet fick honom äntligen efter fem år. De blir personligen kontrollerade efteråt.
Hon och Pecka bedöms inte vara friska förrän nästa år. Anna, fångad i allting, söker efter sätt att överleva och skydda de utsatta. Ingen utopi har min tro. Vår organisations faner har för länge sedan brutits. Texten till “There’s a crack in everything, that’s how the light comes in” av Leonard Cohen har jag haft mycket i tankarna på sistone. Efter det tror jag att du kommer att känna att allt annat bara är grädde på moset.
Som jag gjorde när jag mådde dåligt är det ibland nödvändigt att stå framför spegeln och säga till mig själv: “Jag vet att vi ska stanna här”. Det är inte bra just nu, men det kommer att förbättras. Redan nu försäkrar jag mig själv att allt kommer att ordna sig. Sedan frågan “Hur vet du det?” kryper in i mitt sinne. Jag skulle vilja tro det om jag vågar.
Identifierar du dig som troende, om vi pratar om tro?
Även om min tro inte är glasklar, skulle jag säga ja. Även om jag alltid har varit en sökare och hyst många tvivel, skulle jag vilja tro att det finns ljus. Även efter hans död för två år sedan var min fars tro stark. Många saker har formats av honom. Han är saknad. Även när han inte är här pratar jag fortfarande med honom ibland.
När det blir tufft kan jag konsultera kortet som representerar oss och fråga om han kan lägga in ett ord å våra vägnar för att göra det enklare. Jag kan inte låta bli att tro att han flinar där uppe. Vad har du för förhoppningar i detta ögonblick? Jag undrar hur det kommer att gå, men jag mår ganska bra av det eftersom jag fyller 50 i sommar.
Det finns fortfarande så mycket för mig att åstadkomma och dela med mig av; Jag är långt ifrån färdig. De bäddade i huset som hade vänts upp och ner två dagar innan Peckas operation. De myste tätt i vimlet med morfinpåsar och annat två veckor senare, i februari 2016, efter att båda opererats. Det var så fullständigt… ja, hjälpsamt att det nästan är svårt att beskriva det.
En tung suck flyr Anna. Även om vi var aningslösa hade vi en liten kille som var tvungen att leva sitt liv. Vardagen måste fungera för oss. Det faktum att det var något av ett spel gjorde det mer tolerabelt. Det som hände därefter utbildade henne mycket i ämnet bestående tvivel. Kanske förklarar det hennes totala brist på panik inför coronapandemin.
Hon har lärt sig mycket om tacksamhet från sina erfarenheter av att jonglera med ett barn som behöver hjälp för att fungera, sin egen cancerresa och ett liv där väldigt lite är konstant. Anna, som alltid har varit aktiv och entusiastisk över många saker – inklusive att spela, sjunga och arbeta – har precis lärt sig att förbli glad oavsett omständigheterna. Allt kan förändras på ett ögonblick när du delar ditt hem med ett barn med särskilda behov, som vårt. Anna ler och förklarar att en typisk ljummen vardag utan oväntade vändningar faktiskt är ganska normalt.
