Arne Hegerfors Familj – Det var i Stockholm som den svenska sportjournalisten och programledaren Arne Hegerfors gick bort den 29 januari 2024. Han föddes den 4 juli 1942 i Majorna, Göteborg. Hans mest kända roll var som sportkommentator för Sveriges tv-nätverk 1969 till 1997. Från 1997 till sin pensionering 2012 var han med i Canal+. Han fick Stora journalistpriset 1992 och Kristallens hederspris från svensk television 2008.
Personlig biografi
Arne Hegerfors tillbringade sitt barndoms- och barndomshem i Majorna, Göteborg, där han föddes 1942. Sture Hegerfors, serieexpert, räknade honom som sin yngre bror. En rejäl knäskada avslutade Hegerfors lovande fotbollskarriär på elitnivå och han vände sig till journalistiken efter att ha tackat nej till ett kontraktserbjudande från franska klubben OGC Nice.
I dokumentären IFK Göteborg – från lokal klubb till internationellt lag berättar Hegerfors att IFK Göteborg har varit hans favoritlag någonsin, från pojkåren ända in i vuxen ålder. De gifte sig 1978. De var föräldrar till två barn vardera. Dessutom var Hegerfors far till ett barn från ett tidigare förbund.
Reporter om friidrott
Hegerfors började sin karriär inom journalistiken i tjugoårsåldern på Handels- och Sjöfartstidning i Göteborg. Hans pjässerie om fotbollsallsvenskan var bland de många saker som väckte uppmärksamhet där. Efter att ha rekryterats av Lars-Gunnar Björklund började Hegerfors arbeta på Sveriges Radio i Göteborg 1966. Han tog anställning på sportredaktionen på SVT i Stockholm 1969.
Från 1969 till 1997 var han ordinarie i SVT:s TV-sportprogram, där han tillhandahöll analyser och kommentarer för en mängd olika evenemang, inklusive OS, fotbollslandslag, ishockeymästerskap och handbollsturneringar. Han gick med Björn Skifs som medprogramledare för det svenska underhållningsprogrammet Kryzz 1987.
Fram till 1995 sändes programmet i flera säsonger. Vid den 16:e punkten Tillsammans med Martin Timell och Anders Lundin var han värd för Det kommer mera från 1993 till 1996. Hegerfors var enligt egen uppgift något av en “galjonsfigur” för betalkanalen Canal+ och började arbeta där 1997 efter att ha lämnat SVT.
Han tjänade en miljon dollar per år och presenterade och kommenterade sport för nätverket. Medan han var på Canal+ var han värd för program som Hegerfors Lördag, som kretsade kring studiosändningar av engelska Premier League-matcher, och Hockeytorsdag med Arne och Ankan. Till följd av att hans hälsa försämrades lämnade Hegerfors 2012 C More Entertainment.
Med förre förbundskaptenen för ishockeyn Anders “Ankan” Parmström bildade Hegerfors den berömda radarduon “Arne och Ankan” från 1984 fram till sin pensionering. Hegerfors var värd för nattsändningarna av olympiska sommarspelen 1992 i Barcelona tillsammans med författaren Ernst Brunner och hedrades med Stora journalistpriset för sina insatser 1992. Han tilldelades hederspriset Kristallen 2008 av Sveriges TV-pris.
Märkliga talesätt
När det gäller sportevenemang har Hegerfors gjort vissa påpekanden som sticker ut. Han gav sina tankar om den välkända basketfinalen i Olympiska spelen i München 1972, där USA förlorade sitt första olympiska mästerskap till Sovjetunionen (50–49) i en spännande thriller i sista sekunden. Kommentator Hegerfors sa så här om våldet 1976 i Montréal, efter att cyklisten Bernt Johansson vunnit OS-guldet: “Det är smutsigt.”.
Den muntre Bernt Johansson. Han verkar ogilla. För honom verkar det inte vara verkligt. Absolut inte. Han återvänder blicken och söker igenom rummet. Ingen är i närheten. En polis följer med honom till mållinjen. Hegerfors kommenterade flera svenska matcher under fotbolls-VM 1994 i USA, där Sverige tog brons.
Bänk för Kameruns ersättare
Frasen “Det ser mörkt ut på Kamerunbänken” publicerades i Lasse Anrells tirad, men det är vanligt att det tillskrivs Hegerfors. Enligt anklagelserna gjorde Hegerfors kommentaren när han diskuterade de uppgivna spelarna på bänken under 1990 års FIFA-VM-kvartsfinalen mellan England och Kamerun; kommentaren kan uppfattas som en groda på grund av den potentiella kopplingen till ras.
Men det verkar som om Hegerfors aldrig har sagt det citatet. Den 1 september 1994 nämndes citatet ursprungligen i en artikel av Lasse Anrell och publicerades i Aftonbladet. En retrospektiv utvärdering av 2015 års VM-matcher gjordes på onlineforumet Flashback. Då kan det kanske bevisas att citatet från Hegerfor förmodligen inte är äkta. På grund av avsaknaden av en ljudinspelning av citatet kan det inte anses vara en primär källa.
På måndagskvällen slumrade Arne Hegerfors hemma. Hans familj och fru Kerstin var där för att försörja honom. Han hade ett glatt avslut, enligt Kerstin Hegerfors. Åren efter sin fruktsamma tid på tv kämpade Arne Hegerfor med hälsoproblem. Tv-värden Hegerfors fick en hjärtattack och en stroke. Ett annat fynd var närvaron av en tumör.
Sedan, i december, fick vi veta att cancern hade spridit sig. Under Arnes slutenvård i december fann läkarna att sjukdomen hade spridit sig till bukspottkörteln och lungorna. Enligt Kerstin Hegerfors sa läkarna till henne att det inte fanns något hopp om botemedel. Det var hemma som hennes make senast vårdades, säger hon till Expressen. Hemma har vi haft den senaste medicinska behandlingen. De svarade snabbt på vårt samtal och gjorde ett utmärkt jobb med Arne.
Just nu är jag tom, sa Kerstin Hegerfors
Anna och hennes son Björn gjorde täta besök hos sin döende far. Hittills den här månaden har pappa bara blivit sämre, enligt Björn Hegerfors. Sent på måndagskvällen avled Hegerfors, som var 81 år gammal. Familjemedlemmar runt den legendariske analytikern, som hade snålhet på SVT och Canal Plus. De där kvällarna har varit helt helvetiska. Enligt Kerstin Hegerfors fick han dock ett lyckligt slut.
Hej hur går det?
Kerstin påpekar “Det känns svårt, det har varit väldigt svårt” och menar att platsen är ledig just nu. Anna och Björn, våra barn, har varit här med Arne och varit till stor hjälp. Han har stirrat döden i ansiktet, men han är inte längre livrädd för att dö. Arne Hegerfors, som är Hänt kär, diskuterar både fruktansvärda familjetragedier och vardagens glädjeämnen med sin fru Kerstin. Han hävdar att varje dag är en gåva.
Är det så här, Arne?
“Jag uppskattar det”, sa du, “det ser bra ut!” Du låter lika energisk som en kackerlacka trots ett trassligt nät av hälsoproblem – en stroke, en hjärntumör och en hjärtattack. Det är fantastiskt! Är det så?
Nej, jag tror att det medicinska teamet som har hållit mig vid liv är mer imponerande.
Det, tillsammans med min otroliga familj, har gjort att jag har kunnat stanna hemma. Ett sjukhus eller rehabiliteringsinrättning är inte där jag vill spendera min tid. Det är väldigt otroligt; Jag är faktiskt inte medveten om mina begränsningar.
Är du rullstolsbunden nuförtiden?
Absolut inte! Jag är någorlunda samordnad. Även om jag inte har några problem att navigera i min lägenhet på egen hand, är jag starkt begränsad i min förmåga att se föremål på långt avstånd. Jag skulle bara dyka med huvudet först i saker.
Är nostalgi något du gillar?
Delvis, ja. Låtar som var populära när jag var i tjugoårsåldern är några av mina favoriter. Elvis Presley och Frank Sinatra, du vet.
Kan du berätta om din barndom?
Full av liv och energi; Jag har spelat fotboll hela dagen. Att flytta var kul för mig.
Arne Hegerfors angående sin fars tragiska bortgång
– Min pappa gick bort efter en hjärtinfarkt. Det krossade mitt hjärta. När jag gick ut på egen hand slingrade jag mig planlöst genom Göteborgs gator. Om och om igen gick jag.
Vem av dina föräldrar tillbringade du mest tid med?
ofta en mamma. Att vara en hemmafru som tog hand om mig gjorde det lätt för henne. De är båda mycket saknade. Medan jag var liten var min bror min idol; Jag strävade efter att bli precis som honom på alla sätt. Ett av hans mål var att få mig att engagera mig i friidrott. Han var också den drivande kraften bakom mitt beslut att bli journalist.
Exakt när träffade du din fru för första gången?
Jag var gift två gånger; första gången var till Gunilla. En märklig händelse inträffade senare. Jag var riktigt nära handbollsmålvakten Frank Ström under den tiden. Vi hade ett speciellt band. Mickan, en ung flicka, hade ordnat så att han träffade en kvinna. Frank hade gift sig efter en passionerad kärleksaffär.
Jag sa sedan lekfullt till Mickan, “Nu kan du skaffa mig en tjej också!” Hon gjorde som jag sa att hon skulle göra, (skrattar). Kerstin och Mickan var arbetskamrater; båda var gymnastiklärare. Vi presenterades av Mickan, som tyckte att Kerstin var en trevlig och livfull tjej. Det var helt fruktbart. Jag och Kerstin knöt ihop säcken 1983. Trots att jag var 41 år då.
Var det många formaliteter inblandade i ditt bröllop?
Utan tvekan, ja! Ulriksdals slotts kapell var platsen för vårt bröllop. Storhet personifierad.
