Björn Gustafsson Barn – Född i Bromma församling i Stockholm den 30 november 1934, skådespelaren Björn Herman Leonard Gustafson (riktigt namn Gustafsson) kommer från Sverige. Filmerna om Emil i Lönneberga (1971–1973) visade Gustafson som den godmodige ynglingen Alfred. Jönssonligan spelade Gustafson som den tafatta Dynamit-Harry.
I Dubbelstötarna (1980), Dubbelsvindlarna (1982) och Studierektorns sista strid (1986) spelade Gustafson den sympatiske men kriminelle studierektorn Jan Bertilsson. En av Gustafsons mer kända roller är socialisten Bert Hersby i tv-serien Sjukan. Tv-serien Alfons Åberg har också hans berättarröst.
Personlig biografi
Björn Gustafson och hans syster Lena (1940–2016), som gifte sig med skådespelaren Sten Mattsson, växte båda upp i Bromma av sina föräldrar, snickaren Herman Gustafson och Harriet Näslund. Tillsammans med Bibi Andersson, Mona Malm, Gun Jönsson, Gunilla Sundberg-Poppe och Lars Lind gick Björn Gustafson på Axel Witzanskys teaterskola och spenderade sedan tid på Wasa-teatern i Finland. 1954 blev han medlem i Dramatens elevskola.
Efter debuten 1955 i Leck Fischers Vår egen ö var han då och då medlem i Dramatens ensemble och har där spelat drygt 70 roller. Han började spela udda i biroller, men våren 1957 spelade han tillsammans med Lars Hanson och Inga Tidblad som Musse Maloy i Olof Molanders Stora scenuppsättning av Eugene O’Neills drama Ett stycke poet.
Under åren som följde medverkade Gustafson i pjäser som Ivanov (1957) av Anton Tjechov, Vargar och lamm (1960) av Boris Ostrovsky och King John (1961) av William Shakespeare, i regi av Alf Sjöberg. Han var också en del av Sjöbergs två uppmärksammade Brecht-produktioner: Mutter Courage, med Margaretha Krook i huvudrollen, och Svejk i andra världskriget (1963), där han skapade Baloun mot Allan Edwalls Svejk.
Dramaten i Hustruskolan (1980) och Döðgrävaren (1992) var senare uppsättningar där han medverkade. Utöver sitt arbete med Allan Edwalls Teater Brunnsgatan Fyra och Riksteatern har han varit en del av Stockholms stadsteater. Han spelade tillsammans med Meg Westergren på Stockholms stadsteater i Karin Thunbergs 2016 stycke Lite längtan, helt enkelt.
Som komiker har Gustafson rönt framgångar på Stockholms privatteatrar. Kuta (1983) och Drive (1984) på Folkan presenterade honom som taxichaufför. Skaffa mig en tenor (1988) och It stays in the family (1987) blev efterföljande hits (1989). Han var med i farserna Rakt ner i fickan (1996) och Pengarna lor lifet (1998) på Maximteatern, och han var också med i revyn Strålande tider! Härliga tider! (2000).
Filmen Flottare med farg från 1952, regisserad av Ragnar Frisk, visade Gustafson som en ung kille som dansade. Från Jönssonligan-filmerna till andra tv-produktioner som Sjukan (1995) och 1987 års Ray Cooney-fars Oj då en til! på Folkteatern har Gustafson haft ett nära samarbete med Ulf Brunnberg.
Gustafson spelade tillsammans med Brunnberg i en revy på Stockholms Stora Teatern och medverkade även där i komedin Hjääälp! Nörden!, spelar huvudrollen i idioten. På Fredriksdalsteatern i Helsingborg uppträdde han som förvirrad folkparkschef i Kaos i folkpark, en glädjepjäs av Eva Rydberg, under sommaren 2003.
Hans roll som pensionerad psykolog under vårsäsongen 2008 av Andra Avenyn var hans tv-debut . En four for tre och Sukan är två av Gustafsons tv-komiker. Barnprogrammet Alfons Åberg (1979–1981, 1994), serierna om Pelle Svanslös av Stig Lasseby (som Bull), och Robin Hood (som Broder Tucks svenska röst) är bland de saker som gjort hans röst känd bland ungdomar.
I andra hand har han gett sin röst för olika ljudböcker och tv-program. Gisela Gustafson, dotter till musikern Josef Briné och Viktoria, som är ogift, Böhm, föddes som Jonsson 1937 och är gift med Björn Gustafson sedan 1962. De är föräldrar till tre barn mellan dem. Var och en av oss är kopplade till den stora artisten på vårt eget sätt.
Dynamit-Harry och Alfred, drängen i “Emil i Lönneberga”, är bara två av de minnesvärda karaktärer han har väckt till liv genom åren. Den svenska allmänheten hyllar den mångfaldigt prisbelönte skådespelaren Björn Gustafson högt, men han har ändå varit mer tillbakadragen de senaste åren. Detta är den älskade kändisens nuvarande livsstil.
Hans stora karisma och vänlighet har funnits med oss i generationer, och de flesta av oss känner igen honom som ett snällt ansikte som alltid verkar flina när vi möter honom. En skådespelare med ett imponerande CV som medverkat i både teateruppsättningar och film är Björn Gustafson. Hans meteoriska uppgång till berömmelse verkade vara förutbestämd även på 1950-talet.
Han blev vän med legendariska figurer som Bibi Anderson, Lars Lind, Allan Edwall och Mona Malm efter att ha blivit antagen på Dramaten. Efter att ha avslutat sin examen 1957 gav sig Björn ut på vad som var milt uttryckt en spännande resa mot sin framtid. Tillsammans med vänner och arbetskamrater Helena Brodin, Per Myrberg och Monica Nielsen drev han Lilla Teatern (tidigare Nya Teatern) 1963-1963.
Enligt SF:s hemsida har Björn därefter besökt Dramaten flera gånger och medverkat i olika föreställningar. När han gjorde sin regidebut på scenen 1970 med Herr Ernest på Stadsteatern fick han också för första gången en ny karaktär. När Björn Gustafson började agera i filmer var det dock då han slog igenom på riktigt.
Angående Alfred dräng Björn Gustafsons
Skådespelaren fick jobbet som har blivit synonymt med honom tack vare en känd och nära vän.
Ett livsförändrande tips fick Björn av hans kompis och skådespelare Allan Edwall medan de båda gick på Dramaten. “Emil i Lönneberga” är en klassiker av Astrid Lindgren och när Allan hörde att det behövdes någon för att spela in den rekommenderade han kompisen Björn. Resten är, som ordspråket säger, historia.
Björn Gustafson förtjänade rollen som den generöse och omtänksamma drängen Alfred, som gör allt för att hjälpa sin närmsta vän Emil när han är i trängsel. Stjärnan brukade resa fram och tillbaka mellan Småland och Stockholm, men så småningom blev de täta resorna ansträngande. Björn och hans familj bestämde sig för att flytta till Katthult, miljön för serien och filmerna, efter att ha ägnat flera tid åt att gå fram och tillbaka.
Från mitt hus i Bromma reste jag till inspelningsplatsen i Småland. Till en början skedde de flesta inspelningarna på helger. Jag spelade revyer och teater hela veckan. Medan jag filmade flyttade hela familjen till en gård utanför Katthult. Björn Gustafson har redan sagt till Expressen att de två vistades där på somrarna.
Det var efter filmerna och TV-programmen som genombrottet skedde. Även om det har gått mer än ett halvt sekel sedan Björn gestaltade Alfred vet staden fortfarande vem skådespelaren är. Folk lägger fortfarande märke till mig. Det har sina för- och nackdelar. Besökare i mitt hus söker ibland autografer. Ett brev kommer efteråt. Även om jag har hört “Jag känner igen dig” från många människor kan jag fortfarande inte tro det när de uttrycker sin chock.
“Jönssonligan” hade Björn Gustafson som Dynamit-Harry
När “Emil i Lönneberga” tog slut tog karriären fart. Rosenbaddarna, Madicken och Dubbelstöarna hörde till klassikerna som Björn Gustafson medverkade i medan han fortfarande spelade på scenen. Som sagt, Björns näst mest avgörande roll kom i början av 1980-talet. Nils Brandts avhopp från rollen som “Rocky” skapade en öppning i vad som utan tvekan är Sveriges mest prestigefyllda liga.
“Dynamite-Harry” Björn Gustafson gick in i Jönssonligans led vid sidan av Ragnar Vanheden och Charles-Ingvar “Sickan” Jönsson. Vi fick följa den oslagbara trion Björn, Gösta Ekman och Ulf Brunnberg i flera videor. I kända svenska filmklassiker som “Jönssonligan på Mallorca”, “Jönssonligan får Goldfeber” och “Jönssonligan dyker upp igen” blev stjärntrion en obestridlig del av allmänhetens anda.
Filmens varaktiga popularitet är ett bevis på talangen och karisman hos de tre skådespelarna som spelade de ikoniska delarna. Det var avslutningen på resan för de tre kompisarna efter att ha sett några filmer tillsamman.
Upplösning inom Jönssonligan
“Jönssonligan” skulle ha fortsatt med Gösta Ekmans medverkan, men Ulf och Björn ville se igenom det.
Ulf Brunnberg hävdar att Gösta blev häpen över släppet 1992 av filmen Jönssonligan & den svarta diamanten. Inget i helvete kunde skådespelaren någonsin föreställa sig att Friends skulle fortsätta utan honom.
Att bli ersatt är aldrig kul, men det är särskilt smärtsamt för Gösta Ekman. Ulf Brunnberg sa till Expressen att han aldrig förväntat sig att det skulle inträffa. Trots Göstas beslut att dra sig ur “Jönssonligan”-filmerna upprätthölls business as usual av Ulf och Björn. Gustafson berättade 2002 att han gärna skulle göra fler filmer om det rätta manuset kom i hans väg.
Nej, jag är inte klar än. Jag tycker att det är underhållande när det finns en anständig idé eller manuskript. I modern tid har inga sådana filmer producerats i Sverige. Björn Gustafson meddelade då till Aftonbladet att de gjort en del, men det var ganska tunt. På grund av detta började spänningarna stiga bland de tre artisterna.
Allt eftersom tiden gick steg spänningarna i både kontakten och relationen. Ulf uppgav i samma intervju med Expressen att han försökt komma i kontakt med Gösta ett flertal gånger utan framgång. Visst, jag gjorde det ofta. Ändå visade han en viss envishet. Som han uttryckte det då, “Nej, nu var det något annat.” Jag antar att man kan säga att jag aldrig lyckades få igång honom igen efter 92.
