Carin Götblad Barn – Hon hade redan tillbringat nästan två decennier i de högsta rangerna av polisens administration. Hon var den första kvinnan som ledde Stockholms länspolis och hon slösade inte bort tid i jakten på Anna Lindhs mördare. Hon tjänstgjorde som länspolischef för landets huvudstad, en stad med cirka 7 000 invånare, i nio år. Hon kan lämna detta “tillräckligt bra” av ett jobb nöjd och gå i pension.
Carin Götblad har dock inte för avsikt att bromsa tempot snart. Min nuvarande position på polisens nationella operativa avdelning är avgörande och fascinerande, men jag skulle vilja gå in i en chefsroll närmare handlingen. Det har gått ett halvår sedan jag lämnade Region Mitt, så jag är lite häpen över hur långsamt det ser ut att gå framåt.
Även om jag är van vid hög efterfrågan behåller jag ändå optimismen. Jag tänker fortsätta jobba trots att jag blir 69 år. Hur som helst. Eftersom mina barnbarn nu är tonåringar vill de inte längre träffa mig på helgerna, och eftersom min man är vetenskapsman förväntar jag mig att han kommer att fortsätta arbeta tills den dag han dör. Mitt arbete är där jag kan ha störst inverkan, därför planerar jag att fortsätta med det under överskådlig framtid.
Mitt liv kommer att vara komplett och jag kan äntligen gå i pension i fred. Hon är oroad över ålderismen i Sverige. Vi har helt enkelt inte råd. Alla goda krafter behövs när vi försöker lösa extremt komplexa sociala utmaningar. Vi svenskar har ett intressant perspektiv på att bli äldre som du inte hittar någonstans.
Erfarenhet, kompetens och fler som jobbar är det som samhället behöver mest just nu. Människor över 60 år är livsviktiga för samhället. Inte minst inom brottsbekämpningen, där många unga anställs för nutid och framtid. Kunskapsdelning är avgörande, därför har vi inte råd att få slut på unga människor.
Tonårig tvåbarnsmamma
Hon talar med övertygelse eftersom hon känner starkt för att ta itu med sociala orättvisor. Det är förmodligen relaterat till hennes personliga liv på något sätt. Carin Götblad växte upp på Sigtunas landsbygd. Hon hade en glad och idyllisk uppväxt med massor av husdjur och syskon, stödjande föräldrar och mycket tid utomhus.
Carins liv förändrades när hon blev kär som ung, naiv kvinna och födde tvillingbarn så snabbt. Hon fick tvillingar vid 19 års ålder och blev en ensamstående förälder över en natt. Och snart kommer hon att uppfostra sina barn ensam. Efter att ha flyttat till ett höghus i Stockholms miljonprogramsområde stötte hon på många utmaningar.
Mitt livs lektioner har hjälpt mig oerhört inom mitt valda område. Jag har förstahandserfarenhet av att vara ung ensamstående förälder. Du känner dig hjälplös, och jag förstår. Jag hade inga vänner, inga pengar, ingen utbildning, jag hade inte ens gått ut gymnasiet. Jag förstår också hur det är att bli stereotyp och få känna ansvar för andras frågor.
Eftersom det är uppenbart att du är sårbar – på flera fronter. Människor behandlar inte nödvändigtvis varandra bättre bara för att de är fattiga och utsatta. Det var människor som var knappt några år äldre än jag som slog ner mig. De skyllde på mina barn för att ha krossat en dockvagn i sandlådan.
De var bara ett och tre år gamla, men jag var för rädd för att göra något åt det förutom att betala; det visade sig vara några äldre killar som stod för skadorna. Men jag visste att jag inte var dum och jag tog med mig bra värderingar från mitt hemland. Som barn fick jag höra att jag var smart och att jag litade på mycket ansvar av mina föräldrar.
Gjorde en kompis av Kristina Lugn
Carin sökte i desperation efter andra ensamstående mammor. Det var så hon träffade framlidna Kristina Lugn, poet och ledamot av Svenska Akademien. De hade träffats för första gången på ett socialtjänstorganiserat möte för ensamstående mödrar i kris. Carin bryter ut i skratt vid hågkomsten och jag inser att det lite missmatchade paret jag tittar på består av en blond polischef och en poet med den stereotypa röda hårstrån.
Gratis kaffe och bröd lät som en sådan njutning att jag var tvungen att kolla upp det själv. Det var otänkbart för både Kristina och mig att vi så småningom skulle stöta på varandra i damrummet på en av Nobelfesterna. Sedan sätter allvaret in. Hon känner väldigt starkt för den här frågan. Att förändra sitt liv.
Hon och Kristina förenades bland annat genom att de hatade att bo där de bodde. Till varje pris ville de komma därifrån. De fick hjälp att sätta upp olika livsmål. De stöttade varandra. Kristina hade en kandidatexamen och hade gett ut sin första diktsamling. När Carins söner somnade på kvällen plöjde även Carin igenom böcker, men inspirerad av Kristina bytte hon ut de rödryggade Wahlströmböckerna hon lånat från bibliotekets ungdomsavdelning till böcker ffrån vuxenavdelningen. Carin läste i gymnasiebetygen och studerade till förskollärare och senare till jurist.
Viktigt att ge hopp
Det måste man komma ihåg när man träffar människor. Det är ett viktigt budskap att ge, och man måste vara försiktig med att inte se människor bara som offer. Tyvärr är det extremt utbrett. Själv har hon alltid gillat att umgås med olika sorters människor. För henne är olikheter inget hot, utan något som berikar tillvaron. I många avseenden var jag och Kristina extremt olika. Helt olika personligheter. Men vi hade grundläggande delade värderingar och erfarenheter.
Dessutom hade vi ett jättebra utbyte med varandra just för att vi var så olika. Under de första 20-25 åren chattade vi praktiskt taget varje dag i telefon och vi njöt av nästan varje jul, påsk och andra helgdagar tillsammans medan barnen växte upp. Och viktigast av allt: vi hade samma humor. Vi skrattade mycket.
Talade under begravningen
På Kristinas begravning i Storkyrkan i Stockholm höll Carin ett uppmärksammat tal som i efterhand skulle publiceras på Dagens Nyheters kultursidor. Utan att darra i rösten talade hon i kyrkan. “Kristina, jag har aldrig haft en trevligare vän än dig, när det värsta hände var du där. Kristina, du lät inte rädslan styra”.
Det är därför jag sällan skickar dem på dyra chefsutbildningar utan ger snarare vägledning av en psykolog. Jag använder ofta detta som ett krav för att anställa någon. En nybörjare kan övervakas av en psykolog var fjortonde dag i sex månader. Det är också möjligt för poliser att få tillsyn om de ingår i ett team som hanterar en stor mängd anmälningar eller en fråga som är mycket kontroversiell. När du hanterar livet kommer du oundvikligen att stöta på ett svårt faktum. Vi måste prata om det.
Går du själv till en psykolog ?
Inte nu, jag är för gammal. Som sagt, jag gjorde det när jag var yngre. Jag fick nästan kontakt med väggen. Eftersom jag är en idiot och trodde att du kunde göra det, jobbade jag alla dagar i veckan. Psykologen rådde mig att bygga gränser, hålla problem borta från kroppen och avsätta tid för sömn och vila.
Trots det förblir hon en kronisk överpresterare. Hon gillar inte att sluta när hon är mitt uppe i något hon brinner för. Hon föreslog att hoppa över lunchen under ett möte med polisens mestadels manliga operativa ledningsgrupp. Manliga poliser är dock väldigt hungriga vid lunchtid. Jag märkte paniken i deras ögon och insåg att det inte var en bra idé.
Satsa på damer
Det är ännu för tidigt att summera karriären, men vi kan se tillbaka. Jag gjorde en poäng att anställa erfarna kvinnor över 45 år för chefspositioner. Det var inte förrän jag började rekrytera kvinnor över 45 som jag hittade så många duktiga chefer. Värdet av erfarenhet och mognad kan inte överskattas.
Tvärnationellt samarbete är en annan viktig fråga. Hon utvecklade samhällsråd och ledningssamråd för att samordna de operativa insatserna mellan myndigheter. Ungdomsfullmäktige har också varit avgörande. En gång varannan månad samlade hon ungefär tjugo tonåringar från de mest utsatta förorterna.
