Freddie Stadling Barn – Sångaren, skådespelaren och serieskaparen Freddie Wadling (född Olsson) föddes 2 augusti 1951 i Härlanda församling i Göteborg och Bohus län, och avled 2 juni 2016 i Tynnereds distrikt, Västra Götalands län. Han var medlem i flera band, inklusive Blue for Two, Cortex, The Kingdom of Evol och Pork Quartet.
Tidigt liv
Familjerna Olsson och Wadling — Arvid (1922–1989) och Astrid (1924–1992) — var föräldrar till Freddie Wadling. Efter föräldrarnas skilsmässa antog han sin mors flicknamn som hon hade fått tillbaka. Han hade ett disigt minne av sin ungdom under sina senare år. De virriga minnena han ägde kom ofta in och krockade ibland.
Han påminde sig om hur hans barndomshem i Fräntorp, en stadsdel i Göteborg, “kändes som ett fängelse” under ett besök där. Ett enormt svart hål. När jag kommer härifrån är jag väldigt glad.
Wadling hävdar att hans far var en oförutsägbar berusad. Han övergav plötsligt sin familj, som så småningom gjorde upp med Freddie Wadlings farföräldrar.
Wadling sa att det alltid var mycket folk i det här huset. Trots att han har många positiva minnen av sin mamma, hävdar Wadling att hon misshandlade honom psykiskt när han var pojke. Hans mormor och mor var båda ganska kontrollerande och överbeskyddande. De förbjöd honom att leva, sa han. Det fanns ingenting överallt. Den ständigt ökande fattigdomen han erinrade om från sin ungdom var levande i hans minne.
Familjens fotoalbum och en kusin målar dock upp en annan bild av deras ekonomiska situation; till exempel hävdar hans släkting att han var bortskämd eftersom han fick så många presenter på julafton.
Från en ung ålder visade han ett intresse för musik. Han började sjunga barnvisor ofta när han var två år gammal och hade ett starkt intresse för skivspelare [omtvistad version]. Hans mamma började spela in honom när han var tre år gammal [uttalande med visst tvivel] Redan i ung ålder var Wadlings passion för scen och design uppenbar.
Hans kusin sa att han var en prålig showman som led av allvarlig social isolering. Som barn använde han udda föremål som cigarrlådor, snören, kvastskaft, badkar och linjaler för att göra musik. Att lära sig musikteori var mindre tilltalande för honom än improvisation. Skolmobbare misshandlade och hånade honom.
Dessutom förföljde och misshandlade hans instruktör honom obevekligt efter en incident på en hantverksdag. Hon kunde lätt gå fram till mig och ge mig en smäll. I efterhand erkände Wadling, “Jag var inte säker på en minut.” Wadling kände sig som en stum från att han var åtta år tills han var femton.
Även om han svarade på brev från instruktörer och familj, tillbringade han sju år av den tiden stum och känslomässigt avlägsen från alla och allt. Morfar Wadling upptäcktes död i badkaret av nioårige Freddie Wadling. Han blev mycket mer isolerad till följd av denna händelse. Så småningom kom han att hata sin mormor eftersom hon insisterade på att umgås med honom konstant.
Tonåren
Freddie Wadling var medlem i bandet The Human Beings, som han grundade tillsammans med sin kusin Eddie, Ulf Lindström och Stephan Ahlquist när han var fjorton år gammal. Även om bandet bröt upp strax efter hann de ändå göra en konsert i kyrkan i Härlanda. Men Wadling fortsatte att göra musik med andra efter det. (7 poäng) Han provade alkohol för första gången när han var fjorton år gammal, var en ivrig rökare när han var femton och började använda cannabis när han var sexton. (7 poäng)
Sen tonårstid
Wadlingarnas modersfigurer var övertygade om att Freddie var felaktig och aldrig skulle bli något på egen hand. Han lades följaktligen in på en psykiatrisk enhet vid Sahlgrenska sjukhuset under en kort period efter att ha genomgått omfattande kliniska undersökningar. Vid arton års ålder ansökte han om förtidspension.
En läkares bedömning avslöjade hans klaustrofobi, sociala ångest och hans “något stela, lätt vridna och slutna” personlighet. Han fick diagnosen generaliserat ångestsyndrom, social fobi och vanföreställningar av andra läkare. I slutet av 1960-talet skapade Freddie Wadling många verk med oljefärg i en oskyldig stil. Många andra motiv användes, som skelett, ögonglober, mörka hästar och fantastiska varelser.
Exakt när han gick på konstskolan Dômen i Göteborg för att studera teckning, måleri, konsthistoria, färglära och form- och färglära är ett mysterium, även om det troligen var runt den här tiden. Han ökade sitt drogbruk på 1970-talet. Amfetamin och LSD var bland hans många drogexperiment; LSD skulle senare bli ett återkommande tema i Wadlings liv.
Efter att ha sysslat med några mindre band hittade han äntligen steget med Frog 2000. Flera mer intima framträdanden sattes upp av bandet. Till en början sjöng Wadling i bandet, men han lät så småningom någon annan ta ledningen när han bestämde sig för att han inte gillade musiken längre.
I början av 1970-talet flyttade han in i sin egen lägenhet
men hans mormor och mor var fortfarande mycket oroliga för honom. Hans användning av amfetamin och cannabis ökade med tiden. Han använde lugnande medel, hasch och alkohol för att bromsa frisättningen av amfetamin. Hans liv blev problematiskt på grund av hans amfetaminberoende när han var 23 år gammal.
Start av musikalisk karriär på 1970-talet
År 2000 fortsatte Freddie Wadling att samarbeta med Frog om deras musik. De deltog i en tävling som hölls av Liseberg och Göteborgstidningen våren 1974. De var ett av sex band som valts ut att uppträda vid ett provevenemang. De gick vidare till semifinalen som gick på Liseberg inför uppskattningsvis 3 000 åskådare tack vare framgångarna.
“Trash garage rock” var den musikgenre de spelade. Tyvärr kunde de inte ta sig till mästerskapet. År 2000 lämnade Freddie Frog vid 23 års ålder. Wadling och några vänner skapade bandet Freddie Death and the Horror Show våren 1977. Men de bytte snabbt namn till Straitjacket. Bandets debutframträdande var på hösten, på en motorcykelklubb.
Sedan kom en rad shower över hela landet, där de tyvärr ibland möttes av kritikerros. De var tvungna att avbryta ett framträdande halvvägs eftersom lokalens ägare hade lovat dem betalning när de lämnade. De framförde främst punkrockcovers från Storbritannien. En singel från 1978 med spåren “Demented Perverts”, “One Ugly Child”, “Batman” och “I’m Human” spelades in av dem.
Ändå motsvarade inte resultaten deras förväntningar. Så de bestämde sig för att leta efter en ny gitarrist i ett försök att stärka bandet. Deras tidigare gitarrist slutade dyka upp på repetitioner och framträdanden när de anställde en ny gitarrist. Efter att ha spelat in sin sista show i augusti 1978 och sålt låtarna på kassett, upplöstes bandet.
Efter att Freddie Wadling lämnade Straitjacket bildade han ett nytt band med de två gitarristerna från den gruppen. Horribel Tango var det ursprungliga namnet på det nya bandet, och de spelade bara en show. Fansen hatade showen och skrev hårda recensioner i ett fanzine och sa att bandet hade “spökat sig som levande lik” och att de misslyckades med att förnya musikaliskt.
Därefter bytte gruppen om sig själva. Efter att ha omprofilerat sig själva som Liket-lever, gjorde bandet bort med prestationskostymer. De började framföra politiskt laddad svensk musik. Låtarna, enligt Wadling i ett fanzin från den eran, handlade om samhällelig förstörelse, hämnd och terror. Bandet etablerade stämningen på evenemang som Sprängkullefestivalen i november 1978, där de deltog.
När punken väl tog över Göteborg blev Wadling starkt kopplad till Garageligan, en förening som omfattade nästan alla punkband i staden. Wadling gick med i bandet The Leather Nun på bas 1979. Industrial Records, ett brittiskt skivbolag som specialiserat sig på industriell rock, publicerade sitt debutalbum Slow Death internationellt efter dess enorma framgångar i Storbritannien.
Wadling var en del av många tyngre band under denna period. Freddie Wadling var inte riktigt investerad i att styra ett av dessa band, därför fick de inte många spelningar. Wadling brydde sig mer om musiken och samhället än om publiciteten. Oavsett vilket var konceptet med en skivinspelning revolutionerande.
“Livende begravd” var ett av flera spår som spelades in av Liket live för ett album som kom ut våren 1979. Allteftersom tiden gick blev skivan en bas i svensk punkmusik, och dess begränsade upplaga på 1 000 exemplar blev snabbt en eftersökt samlarobjekt. Med sina många bandbyten var Freddie Wadling medlem i inte mindre än tolv ensembler samtidigt. Detta orsakades av hans oförmåga att säga “nej” och hans intensiva behov av att uttrycka sig musikaliskt.
Den musikaliska stilen och tempot hos Liket Lever skiftade till något mer dämpat. Ändå var det många som kände att de spelade för hög volym. Deras musik döptes till “soundtracket till världens ände” i en dagstidningsrecension. 1979 uppträdde de för en publik på flera tusen vid den inledande Slottsskogsfestivalen.
När Liket Lives gitarrist slutade 1979 bytte bandet snabbt om och ändrade sitt sound. Det nya bandet, Coma Jesus, var känt för sitt experimentella sound, vilket var en avvikelse från deras tidigare verk. De bytte om sig själva och flyttade sin tyngdpunkt igen inom ett år. Innan de bestämde sig för namnet Cortex gick bandet vid tillfällen av Cortex & the Brain och The Brain & Cortex. Enligt Wadling är Cortex sound en blandning av manisk rock och underground dansmusik.
En konsert i London med The Leather Nun ägde rum på Scala Cinema i början av 1980-talet. Inte nog med det, utan även Monte Cazzazza och Throbbing Gristle var där. Det här var en vattendelare i Freddie Wadlings liv, säger han. The Leather Nun at Scala Cinema, ett kassettalbum, gavs ut ett år sefter föreställningen.
