Gustav mandelmann föräldrar – Det var i Kairo, Egypten, där Gustav Mandelmanns pappa föddes, som han träffade sin blivande svenska fru. Paret fick dock lämna sitt hem när revolutionen började. De väljer Sverige, där mamman föddes, som platsen att börja sina nya liv tillsammans. Ett ensamt träd står nu på en sluttning i Mandelmanns gård.
Detta ensamma träd har alltid legat kvar på den platsen, och det är passande att det fortsätter att göra det för alltid. Det är nästan som om det håller ett öga på oss. I det senaste avsnittet av TV4:s “Mandelmanns gård” kommenterar Gustav Mandelmann: “Det ensamma trädet representerar min far för mig.”
Gustav Mandelmann gråter när han tänker på sin bortgångne far
Gustav avslöjar för showen att hans förfäder emigrerade från ett land till ett annat varje generation. När pappan flyttade till Sverige fick han lära sig ett helt nytt språk. Gustav, oförmögen att hålla tillbaka sina känslor, beskriver hur hans bror verkligen ville plantera rötter i Sverige och glömma sitt förflutna.
Gustav upprättade ett minnesträd efter sin fars bortgång. Då såg han det ensamma trädet på toppen av kullen och förstod att han inte behövde ett till. Allt började med fiollektioner på det lokala bygdegården. I ett försök att uppfylla sin fars förhoppningar om att han en dag skulle bli läkare snarare än apotekare, tog han en kandidatexamen i medicin.
Men läkarna tillbringar dagarna inomhus och Gustav föredrog att vara utomhus. På Säbyholm, Upplands-Bro, lärde han sig trädgårdsarbetets detaljer. Han gick in på journalistiken för att tillfredsställa sitt behov av att uttrycka sig genom att skriva, och han försökte gå in på konstskolan för att tillfredsställa sitt behov av att lära och experimentera.
Han träffade sin blivande fru Marie på konstskolan och allt förändrades därifrån. Inte nog med att han hittade damen han skulle tillbringa resten av sitt liv med på Gerlesborgsskolan i Bohuslän, utan skolan i sig var också en källa till stor motivation och kreativitet.
Kul uppfinning
Skolans rektor Per Liljenberg hade som mål att göra den till en samlingsplats för individer från alla samhällsskikt. De fick möjlighet att nätverka med varandra och bygga på varandras idéer medan de gick i skolan. Gustav och Maries mål när de köpte sterlangården Djupadal var att den skulle tjäna ett liknande syfte. En trädgård där man både kan ha roligt och vara seriös, föda upp djur och ge tillräckligt med mat för ett hushåll på fyra.
De hade redan ett gemensamt mål om att odla för försörjning när de träffades. I en märklig vändning var Gustavs pappa källan till drömmen. Ja, samma pappa som hoppades att hans son, Gustav, skulle följa i hans fotspår och ge sig in på det medicinska området. Fadern hoppades dock att en dag bli bonde och försörja sig på marken och naturresurserna. Båda Gustavs föräldrar betonade vikten av att äta hälsosam, hel mat.
Gustav skrattar och minns sin barndom på Lidingö, där han och hans syskon en gång såg hur hans föräldrar slaktade en kalv på köksbordet. Lustigt nog var de båda extrema hamstrare. Och speciellt min pappa. Frågan om hur man upprätthåller en balanserad, verklig livsstil förtärde honom.
Det är en pappa present
Fadern hade köpt en fastighet nära Småland, men han kunde inte tillbringa mycket tid där på grund av sitt yrke. Gården upptogs till största delen av Gustav, hans mor och hans fyra syskon. I Djupadal ser han ett sätt att uppfylla sin fars önskan om att han ska bli bonde. På min axel känner jag min fars närvaro. Han bara tittar, och det lugnar mig att han är här med mig.
Bra Gustav, det här är livet, skulle han tänka om han såg mig. Att jag inte är osynlig för honom förgyller också min dag. Med mig tar jag tillbaka generationerna. Nuförtiden tar Gustav Mandelmann även med sig sina avkommor på äventyret. Nu när han är den förtjusta farfar till bebisen Helle, tänker han ofta tillbaka på när hans fyra barn var små.
Besök i Djupadal är ovärderliga utbildningsmöjligheter för nästa generation. Och Gustav är nöjd i sin roll som pedagog; han tycker om att förmedla sin passion och kunskap till ivriga elever. Det är därför resor till gården är så trevliga.
Gustav Mandelmann, tv-profilerare, visar oss entusiastiskt citronträden på gården Djupadal i sterlen, där en fruktträdgård nyligen anlades. Genom att försiktigt borsta pollen från blommorna har han bara bidragit till den naturliga ordningen. Han tycker att det är jättebra. Orangeriet tillåter oss att plocka citroner när som helst på året.
Brist på förmåga att sitta tyst
Det enorma fönstret visar tidig vår utanför. Bland den skånska skaran leker tre Linderödsgrisar, medan en grupp änder samlas runt de två dammarna. Det ständiga kvackandet av ankor är bara en anledning till att jag älskar dem så mycket. När vi går en promenad på fälten säger Gustav: “Jag har det svårt när det blir tyst och tomt.” Han kallar då sin hund Saffran.
Bipolär sjukdom bekräftades hos Gustav Mandelmann
Gustav Mandelmann, en 56-årig bonde, och hans 57-åring örongamla frun Marie har blivit kända ansikten på TV4 efter fem säsonger. Säsong 6 av Mandelmanns gård hade premiär den 11 januari och Gustavs diagnos av bipolär sjukdom är en av de stora handlingspunkterna.
Vännen och läkaren Hkan Andersson gör också ett framträdande i en handfull avsnitt. Genom åren har Hkan varit till stor hjälp för mig. Innan Marie och jag började dejta var han redan en nära vän till oss båda.
De hade bipolära föräldrar
Det är ingen hemlighet för Gustav att han är bipolär. Hans extrema humörsvängningar har varit en källa till stress för honom och omgivningen under hela hans liv. Min mamma och pappa var båda manodepressiva eller bipolära. De hölls på sjukhus mot sin vilja och chockade under långa perioder. Det var ganska utmanande att vara med när jag var liten.
Gustav har lärt sig av sin egen familjs erfarenheter av bipolär sjukdom hur han ska behandla sina egna. Efter att ha kommit hem från sjukhuset höll mamma och pappa tyst om vad som hade hänt. De lade den åt sidan utom synhåll. Jag tror att de skulle ha klarat sig bättre om de hade varit rättfram om sina psykiska problem, och det är därför jag har tagit det beslutet själv.
Långa perioder av introspektion
Gustavs lyckligaste stunder ägnades åt att ta hand om sina och Maries små barn. När jag växte upp var mitt hus alltid full av aktivitet. Ju äldre de blev, desto mer tid fick han att grubbla. När jag första gången provade kognitiv beteendeterapi (KBT) var jag i trettioårsåldern. Det var användbart i begränsad mening.
Gustav tror att hans hälsa sjönk efter att han fyllt 50. Barn började flytta hemifrån för att etablera sina egna liv. Fastigheten tystnade gradvis. Den idealiska situationen skulle vara en där jag arbetade så ansträngande under dagen att jag var så utmattad att jag sov hela kvällen.
Landsbygden är ett bra ställe att komma bort från alla och dölja dina symtom. Många bipolära bönder, är jag rädd, sliter på sina jobb tills de till slut tar sitt eget liv. Gustavs räddning har kommit genom att lyssna på “Mandelmanns gård” på skiva. Jag kände mig aldrig ensam under de veckor som filmteamet var här eftersom jag alltid hade vänner att umgås med. Det är trevligt när skyltträdgården är öppen på sommaren också.
Han lider dock mest under den stilla, mörka vintertid som följer efter julen och varar fram till påsk. Det är då han är som mest sårbar för sina lägsta dalar. Även om jag har tänkt på och planerat flera olika sätt att avsluta mitt liv, har jag aldrig riktigt försökt begå självmord. För att hålla mitt ord till Marie har jag alltid Saffran i traktorn. Mina dystra idéer skingras av honom.
Skadligt för den naturliga världen
Samtidigt är Gustav övertygad om att hans maniska episoder är de mest ansträngande för andra omkring honom. Då kan ingenting stoppa dig. Jag ignorerar människorna runt omkring mig och fortsätter att köra. Jag brukade ha snabba skiftningar i temperament.
Flera gungor varje dag är möjliga. Jag kunde titta på vår utställningsträdgård med stolthet när jag vaknade på morgonen. Sedan, helt plötsligt, vid 11:30, kanske jag undrar varför jag störde mig. Håller du med om att det är bäst att jag klipper slipsar?
Marie var trött
Marie var den som äntligen knäppte. Till Gustav ställde hon ett sista krav. Om jag inte fick hjälp skulle hon lämna mig. Jag var verkligen orolig att hon skulle bete sig på det sättet.
Fick en remiss för psykisk hälsa
En psykiater i Simrishamn diagnosticerade Gustav med bipolär sjukdom efter att han remitterats dit. Han väntade sig det redan, men han är lättad över att ha fått en diagnos så att han kan börja ta litium. Även om litium inte helt eliminerar mina humörsvängningar, hjälper det till att jämna ut dem och göra dem mer hanterbara.
