Lena Carlsson Skådespelare Familj – Skådespelerskan Lena Carlsson är född i Sverige 1967. Hon har utbildats vid Göteborgs universitets Teaterhögskola och hon har även gått teaterkurser vid Högskolan i Gävle och kurser i performativ kritik vid Teaterhögskolan i Stockholm. Efter utbildningen arbetade hon på Backa Teater, där Eva Bergmans Faust presenterade henne som Margareta.
Tillsammans med andra, däribland Sophie Tolstoy och Bente Danielsson, skapade hon 1996 Kvinnliga Dramatiska Teatern med avsikten att undersöka sambandet mellan representation och kön. De samarbetade för att producera showen Makt. Hon har haft befattningar på många teatrar, bland annat Rebro länsteater, Norrbottensteatern och Stockholms stadsteater.
Hon samarbetade med regissören Jenny Nörbeck i egna internationella projekt, som Land utan ord på Tensta konsthall. Föreställningen var en produktion av ett stycke av Lea Doher som tar upp frågor som kolonialism, konflikter och konst. Herta Müllers text Hjärtdjur på Fri Scen, ett undersökande designarbete baserat på samma namngivna självbiografiska roman, presenterades av henne 2014 på Stockholms stadsteater. Konstnärsrådets målinriktade arbetsbidrag bidrog till att göra projektet möjligt.
Hon spelade i Manuel Puig-pjäsen Mysteriet med Rosenbuketten, som regisserades av Mns Edwall, 2016 på Teater Brunnsgatan Fyra. Dokumentären “Kärlek och fiskpinnar” av Maud Nycander berättar om Johan Christianssons och Lena Carlssons tjugofemåriga resa, som blev förälskade vid första ögonkastet och bildade familj.
Dokumentären “Kärlek och skilsmässa” sänds för närvarande på SVT och visar Nycander som porträtterar parets splittring ännu en gång. Vid 50 års ålder hävdar Johan Christiansson att allt man realistiskt sett kan hoppas på är att livet får lite mer kraft och intensitet. Lena och Johan diskuterar sina skilsmässlektioner med SVT Nyheter i videon ovan.
Att två av de tre barnen inte längre bor hemma och Clara inte längre bor i Stockholm är en stor fråga. Därför var det inte alltid möjligt att samla de tre tjejerna. Men vi började omedelbart filma, vintern 20 och 21, och den efterföljande och en halv månaden av inspelningen upptog större delen av den perioden. Efter det började vi filma igen på sommaren och avslutade precis innan vintern. På ett år var jag klar.
Utan att ge bort för mycket om händelseförloppet i Kärlek & Skilsmässa och hur det faktiskt stöts och blöts av alla berörda, borde Johan och Lena verkligen ta steget? Som ett resultat fångas några av Maud Nycanders starkaste idéer av hennes kamera och ljudinspelare, tillsammans med en verklighet som flagrant avviker från texten.
Placera helt enkelt kameran i önskad riktning och vänta på det bästa. Tjejerna kan ha motsatt sig, vilket skulle ha varit extremt oartigt med tanke på hur viktiga de är. Titta igenom dokumentationen för att upptäcka användningsområden du inte visste fanns! Den första designen av Kärlek & Skilsmässa tog inte ens hänsyn till biorötning. Utan tvekan inte; SVT skapade och finansierade idén. Jag var dock medveten om att det var något på gång så fort vi toppade på sommaren, och jag hade möjlighet att ta en noggrann titt på några inbjudningar.
När ingen skrek eller buade kände jag att det kunde bli en längre översättning. Filmen, som hade världspremiär i Göteborg i oktober förra året och även deltog i Tempo Film Festival i mars, finansierades delvis av Maud Nycander själv med en sympatisk “rabatt” från många av hennes medarbetare. SVT höll på i det utökade formatet även om SFI och Film Stockholm drog sig ur.
Det fanns ingen tydlig motivering, men det stora antalet initiativ, särskilt ambitiösa, kan ge viss insikt. Någon hävdade att den här filmen är identisk med alla andra skilsmässofilmer som finns tillgängliga. Sådana saker. En dag som känns som att den borde höra hemma i en svensk film, med en kris som inte är alltför överväldigande och en positiv, optimistisk ton även i de värsta stunderna.
Tja, det är bara så det är. Filmer om kända personer, konstigt eller extremt beteende eller extraordinära liv är ofta föremål för våra produktioner. Personligen tycker jag att det vardagliga är spännande. Det var frustrerande att få ett fullständigt nej, särskilt om du trodde att du hade något som hade gett dig en underbar, unik upplevelse. Och jag tror att det kan vara roligt att delta i aktiviteter som fler människor kan relatera till och identifiera sig med.
Hur relaterar den här filmen till det du tidigare har gjort? Har du något som brinner någonstans? Jag är fascinerad av existentiella frågor. Men det gäller nästan alla. Självanalys är svårt. Jag har producerat ett brett sortimentav filmer, inklusive sådana om kända personer, en karmelitisk nunna och psykisk ohälsa.
Tillsammans med Johan och Lena gjorde jag även film om Einar Heckscher och Inta Ruka, två personer som jag anser vara nära vänner: Huvet i hissen och Fotografen frn Riga. Jag har fattat beslut om vissa komponenter samtidigt som jag funderar över andra. Just nu samarbetar jag och Marianne Gustavsson i ett projekt för att titta på den förindustriella industrialiseringen av området i Skade Husby. Den föll ovanpå mig och sög in mig.
Johan, Lena, Linnea, Clara och Nadja kan ha tillbringat en tredjedel av sin resa här. Frågan har diskuterats och tagits upp flera gånger. Jag kan bara tänka på att göra det här. 20 år sedan. Det bästa med dokumentärer är att man, speciellt om de fokuserar på riktiga människor, aldrig vet när de slutar.
Som dokumentärfilmare har Maud Nycander, med sina egna ord, koncentrerat sig på ett brett spektrum av ämnen, såsom psykisk hälsa, klosterliv och människobiografier. Lena och Johan, som hon från början spelade in för över 20 år sedan och som nu har återvänt med sina fisknålar med skilsmässotema, är bland hennes bekanta som hon då och då stirrar på.
I slaktarträdgården Törnquist på Tjärhovsgatan i Stockholms stadsdel Södermalm hälsar Maud Nycander dig varmt välkommen. Hon och hennes vänner Lena och Johan diskuterade filmen de skulle göra tillsammans bara två veckor innan medan de satt på Big Ben Pub. De åker alla senare idag för en tre veckors bortavisning av slutprodukten på biografen Victoria. Duon tar sig sedan till Bar Carmen för några välförtjänta drinkar. Med andra ord, historien om hennes senaste dokumentär, Love & Divorce, börjar med oss i dess hjärta.
Det började faktiskt med en 30-minutersfilm som heter “Love and Fish Sticks” för runt 20 år sedan, så tiden har gått långsammare. Det primära uppdraget för Maud Nycanders masterclass på Dramatiska Institutet var att skapa en film med familjetema. Vi kunde hålla händerna för oss själva eftersom filmen inte handlade om oss. Jag kan intyga att det finns många nya aktiviteter för att hålla tankarna sysselsatta och att föräldraskap kräver ett helt nytt sätt att leva som nybliven förälder själv.
Våra familjer var väldigt lika, och när Johan och Lena besökte oss samma dag som vi kom våra barn riktigt bra överens. Lena och jag satt på sanden när jag sa: “Du vet, det är precis det vi går igenom som du vill förändra.” Vi pratade om mitt kommande filmprojekt. När Lena hörde detta frågade hon: “Ska du inte göra en film om oss?” Så det utvecklades. Karlek och Fiskpinnar, en film från 2005, började sändas på tv i januari. En post-it-lapp med uppmuntran kom vid den tiden till Lena och Johan.
De blev kontaktade av andra familjer med små barn, som sa: “Äntligen fick vi träffa andra människor som känner som vi gör” och “Det är fantastiskt att veta att någon annan där ute har en dag där de inte gör det. vakna. Hon går upp, äter frukost och städar då och då efter sina barn. Johan satt och njöt av en kopp kaffe när han oväntat avbröt Elin “Grynet” Ek, den välkända programledaren för ett barn-tv-program, och tackade henne för ha ryggen.
Sedan början av året har Maud Nycander arbetat med en rad projekt, bland annat den kritikerrosade filmen The Nun (2007), de biografiska filmerna Palme (2012) och Citizen Schein (2017), och nu senast en förkortad bearbetning av filmen. boken lskade Husby (2020), som fokuserar på förtroendet mellan familjer och även tar hänsyn till möjligheten att en observatör en dag.
Johan och Lenas familj är nära vänner till mig, så vi träffas ofta. Och vi har diskuterat att skapa en ny film med tonåringar, utforska hur livet är mitt i allt och andra relaterade ämnen hela året. Vi tog beslutet att träffas 2020 och ta en drink medan vi diskuterade vad som kan vara möjligt. Du fick besök av Johan och Lena idag.
Då blir det ju inga filmer. Men efter att ha funderat lite på det vill vi fortfarande producera filmen. Åtminstone i dessa traktorer, när de når medelåldern, har mer än hälften av våra kretsar redan kopplats ur. Detta är också ett hinder i livet – kanske det största. Jag ville också skapa en film som var riktigt trevlig att se.
