Marie Nilsson Lind Barn – Marie Nilsson Lind avled den 4 januari 2024 i Lummelunda, Gotland. Hon var en svensk sångerska, låtskrivare och kompositör. Marie föddes den 13 december 1961 i Alvare, När socken, sydöstra Gotland. Hon hette Nilsson.
Personlig biografi
I Ainbusk ingick Nilsson, som bidrog både musikaliskt och textmässigt till majoriteten av gruppens kompositioner. Mina drömmars land, en föreställning om mi och di, öppnade på Länsteatern i Visby i februari 2018. Josefin Nilsson—Älska mig för den jag är, en dokumentärfilm om Josefins syster, Marie Nilsson, var en av deltagarna. Två veckor efter premiären på SVT Play den 22 mars 2019 tog dokumentären vägen till SVT 2.
Hon uppgav i videon att hon och hennes syster båda var intresserade av att skriva en bok och samlade material till den. Den självbiografiska romanen Josas bok: min berättelse kom ut i mars 2020. I augusti 2019 talade Marie Nilsson Summer i P1, och låtarna från hennes nya album sändes för första gången.
Familj
Josefin Nilsson var medlem i Ainbusk och Marie Nilsson var hennes storasyster. Allan Nilsson var Maries far. Musikern Magnus Lind var hennes make från 1999 till hans bortgång 2023. Kristopher Linds pappa och bonusmamma gick bort inom loppet av en vecka. Äntligen öppnar han upp om sin förlust. Marie Nilsson Lind, 62, var sångare för bandet Ainbusk och vi fick veta om hennes död i fredags.
I en intervju med tidningen uttryckte Hanna Hermanssons syster sin djupa och oändliga sorg över förlusten av sin syster. Efter en kort tids sjukdom somnade Maries man Magnus Lind in en dryg vecka innan hon gick bort. Jag är helt krossad, fortsatte Marie och beskrev den utbredda sorgen på Gotland. Det var den 28 december som hon förklarade Mangen som hennes charmiga prins, hennes hjärtas monark och mitten av hennes universum.
Parets kärlek avslöjas av sonen, som kliver fram. Tyvärr kunde Marie inte fortplanta sig. Magnus, hennes make, hade dock två barn vid namn Kristopher och Åsa från ett tidigare förhållande. Nu när Magnus och Marie har lämnat denna värld har Kristopher talat ut om sin förlust. De överöste varandra med enorm kärlek, vilket han beskriver med tillgivenhet i sin redogörelse för deras förhållande.
Enligt hans intervju med Expressen förekom det aldrig något fysiskt bråk eller svordomar. Angående Marie har han inget annat än beröm. Dessutom medger han att de inte var medvetna om att Marie var sjuk. Hon var glad och optimistisk, och hon lämnade en bestående effekt på alla hon träffade. Trots att Kristopher och jag inte märkte hennes dåliga humör är vi säkra på att hennes pappa gjorde det.
Sångaren Marie Nilsson Lind från Ainbus gick bort den 4 januari 2024. Vid 62 års ålder levde hon ytterligare en generation. Icakuriren intervjuade henne 2021, och den intervjun kan du läsa här. Kompositören och sångaren av Ainbusk Singers har en lång historia av depression. Även Marie Nilsson Lind gick förlorad efter att systern Josefin gått bort. Skadorna börjar dock bli bättre.
Kompositören och sångaren av Ainbusk Singers har en lång historia av depression. Även Marie Nilsson Lind gick förlorad efter att systern Josefin gått bort. Skadorna börjar dock bli bättre. Marie anländer till Visby i sitt stolt randiga röda hundhem som hon kör med viss osäkerhet när det är dags att vända. De är inte riktigt bästa vänner än för det är så nytt.
Strax utanför Visby ligger Fridhems kaffestuga, där vi ska träffas. Där finns våfflor och pannkakor smaksatta med saffran. Våfflor och kaffe är Maries val. Även om hon är varm och välkomnande, lider Marie av förlamande självtvivel. Låtar som “Love Me” och “for who I am” har sitt ursprung i de texterna.
Innehållet skrevs av Marie. The Ainbusk Singers, som var influerade av Abbas Benny Andersson, producerade 1990 den genombrottssingel “Jag mötte Lassie”. Detta var ett stort steg framåt. Vi siktade på en stil som slog ihop folklig Svensktoppen med Lars Norén när vi skrev texterna. En del tyckte inte om den gotländska sångkvartetten Ainbusk.
Folk tyckte att de var “för mycket” och kritiserade dem. De var alldeles för högljudda och kraftfulla i sin sång. Du är inte tillräckligt feminin. Var alltför sexistisk och kränkande – inte avsiktligt – och använde ett hårt språk. Några av deras musikaliska influenser inkluderar Bette Midler, The Andrews Sisters och det progressiva rockbandet Red Beans, vars låtar handlade om social klass.
Vi satte oss ner och sjöng en mäktig psalm. I åtanke. Jag avgudar Edith Piaf. Det var dock inte vår tanke när vi skapade våra pjäser, för jag hade ingen aning om vad feminism var. Allt vi ville var att skriva catchy låtar.
I 1980-talets underhållningsindustri fanns det mycket tomt. Vi proett behov som många längtade efter att uppfylla. Här var vi, landsmän med djärva uttalanden för vissa.
Beröm är svårt att ta emot
Marie tycker inte att hon ska vara stolt över sina prestationer. Ett fan kan ibland närma sig henne direkt för att uttrycka sin tacksamhet för all underbar musik, och hon tycker att det är lite pinsamt. Tack; det gör mitt hjärta glad, säger hon till den unga kvinnan.
Komplimangerna kommer hennes väg; varför lägger hon sig inte där ute och växer lite?
Visst, jag är nöjd, men det är svårt för mig att ta emot komplimanger. Vid mottagandet kommer jag att bli helt förvirrad. När jag är nervös kommer det bara ord ur min mun. Hon känner att hennes uppförande har formats av hennes tid på ön; hon är nu mer reserverad i sina tankar, känslor och gester. Utöver det har Jantelagen tagit bort en del av tillfredsställelsen som följer med att ha exceptionella musikaliska förmågor.
Det faktum att jag aldrig fick tänka på mig själv som en individ var som en fuktig, utmattad filt som täckte verklighetens tyg. Josefin, Maries yngre syster och en av de fyra medlemmarna i Ainbusk, stod i centrum för uppmärksamheten. Våra arbetsliv var sammanflätade med Josefins. Även om vi hade svårt att tro på oss själva kunde vi alltid lita på att varandra trodde på oss själva. Vårt förtroende för varandra var orubbligt.
“Jag har aldrig känt hennes skugga”, sa hon. När hon var liten var det hon som gjorde mål på fotbollsplanen. “Målskytt” var en underdrift även för Ainbusk. Hennes prestation var fantastisk, och hon flinade hela tiden. Hon sjöng “liv och död” nonstop. Jag antar att hon i efterhand kunde ha haft för mycket att bära.
Josefin Nilssons självmord kommer som en chock
Marie sörjer förlusten av Josefin Nilsson, som hon ger smeknamnet Josa, som dog 2016 vid 46 års ålder. Självmord angavs som dödsorsak i obduktionsrapporten. Något som Marie blev häpen över.
Mitt hjärta gör ont av smärtan av saknad och sorg. Precis som skammen. Vad mer kunde jag ha gjort? undrar Marie högt.
Efter att ha hållit vakt över sin syster en kort period nickade hon bort; hennes syster upplevde psykotiska symtom inklusive hallucinationer och röster orsakade av smärtstillande medel. Istället för att gå emot sin systers vilja, borde hon ha tagit henne till akutmottagningen för att behandla hennes psykiska problem?
Det faktum att jag misslyckades med att skydda livet – vi skyddade varandra – sårar mig djupt. I djupet av min förtvivlan dukade jag under för att sova.
Att det är omöjligt att alltid skydda sitt liv är något Marie lärt sig den hårda vägen. Tack vare “Josas bok” fick hennes berättelse och perspektiv en plattform. Gud, jag längtar efter hennes närvaro. Kanske är det för att hennes föräldrar jobbade så hårt på den enorma gården där de bodde och med revyerna att Marie, som äldsta syster, alltid har känt en extra plikt att se upp för sina yngre syskon.
Mamma Doris förberedde alla måltider och strök kläderna för öns andliga kung, fader Allan. Även om barnen älskade sina föräldrar och föräldrarna älskade sina barn tillbaka efter bästa förmåga, berodde Maries oro för de yngre syskonen från de äktenskapliga stridigheter som alltid fanns där. Att se mina syskon lämna hemmet och börja sitt eget liv var en lättnad. Föräldrarna var upptagna av att behålla sin relation och ta hand om sig själva.
Det var något jag borde ha hanterat
Som Marie borde ha gjort känner hon ömhet och tänker “ta lite själv” när hon träffar andra som är storasystrar. Att ha syskon är dock en sann gåva. Tillsammans med mina två andra barn och deras familjer älskar jag dem av hela mitt väsen. Men jag har aldrig känt att jag verkligen hör hemma någonstans i denna värld. Jag känner mig så bara när jag är med min Mange. Att ta hand om honom är inte mitt ansvar.
Hon pratar gotländskt, en underbart härlig accent med rullande diftonger och mjuka beröringar, och säger att han ser efter mig. Marie har bestämt sig för att hon inte vill ha barn. Hon kände sig ansvarig för att ta hand om sina syskon som en extra modersfigur, och hon undrar, “ska någon annan ha ett sådant psyke som jag har?” mot bakgrund av hennes egen sårbarhet.
Hon svarade “nej” till sig själv. Hon tror nu att hon fattat rätt beslut. Jag kan bara inte förmå mig att skaffa familj. Du har möjlighet att älska andras barn istället. Den ihållande melankoli hon lidit av oavbrutet sedan tonåren utgör det hinder och svårigheter hon anspelar på i sitt liv.
