Susanne Jonsson Kock Barn – Den Gällivarefödde kocken och matkonstnären Susanne Jonsson har tagit sina rätter över hela världen. Du kanske har sett henne på Go’kväll och den interaktiva succén “Susannes Skafferi” länge i svensk tv. För tillfället är hon engagerad i Áhkkus mat, ett samiskt matlagningsprogram riktat till barn.
Vår familj är amerikansk, samisk och svensk. Under loppet av mitt liv har jag rest jorden runt samtidigt som jag arbetat inom den kulinariska branschen. Det förblir den sammanhållande faktorn i Susannes liv, säger hon. Det var en trygg plats att växa upp i Gällivare. Oavsett om det var i stallet eller i skidbacken älskade Susanne att vara ute.
När hon satt på köksbänken med sin mamma började hon skala morötter vid två års ålder. När jag var yngre tror jag inte att jag hade några konkreta idéer om hur framtiden skulle komma. Det hade varit vårt livslånga mål, sedan vi gick på högstadiet, att öppna en pizzeria i Gällivare. Susanne tillbringade sexton år i Gällivare innan hon flyttade till Piteå för att avsluta gymnasiet.
I mitt hushåll har ätandet alltid varit högsta prioritet. Allt på menyn kom från naturliga källor, som bergen och deras bäckar. Att använda det som fanns runt huset var något jag tog upp snabbt. Tillsammans med att odla potatis skötte vi svartvinbärsväxter. Morfar gick på fiske och jakt. Många arter av ankor, röding, sik, kronhjort och fiskrom förekom.
Susanne skämtar, “Alla saker som serverades på Nobelfesten idag”, innan hon skrattar. Hon hade redan på högstadiet bestämt sig för att hon ville jobba inom livsmedelsbranschen, men skolans sykonsult hade varnat henne för det. Han kommenterade “du har inte så dåliga betyg, du behöver inte bli kock”.
I motsats till idag, när kockar praktiskt taget blir rockstjärnor tack vare sina egna tv-serier, berättar Susanne att matlagning inte var ett statusjobb då. Gällivare är sannolikt den pizzatätaste kommunen i Sverige, så jag antar att det är till det bästa som Susanne inte tjänade på sin pizzeriaambition. Drömmen om mat, å andra sidan, ledde henne till Frankrike och vidare.
Ett gruvjobb
Hennes första anställning var i Aitik-gruvan, som hon gick med efter att ha bestämt sig för att lägga sina pengar på mat. Hennes första jobb var att laga mat åt gruvarbetarna, städa bord och plocka upp disk. När Susanne åkte till Frankrike för att jobba på en av de bästa restaurangerna i världen visade sig jobbet vara viktigt för henne.
Som Susanne uttrycker det var det ett “metoo-aktigt” klimat — väldigt hårt och svårt. Att svara på kommentarer var en färdighet hon finslipade i gruvan. Hon hade aldrig upplevt något liknande i sin barndom. När hon växte upp fick hon lära sig att varje människa är värdefull och hon lämnade så småningom livsmedelsindustrin på grund av den giftiga arbetsmiljön.
Hon bestämde sig för att det var dags att avancera professionellt och gå vidare med sitt liv. Som liten gick jag på dagis på Källgatan. Det var ett genuint “proggdagis” – fullt av kärlek, där vi sjöng proggsånger, höll hand och spelade tillsammans. Varje aspekt av livet i Frankrike stred mot mina principer.
Jag kommer att glada dem
Susanne har ett sätt att få dig att känna dig välkommen när du träffar henne. Med mina rötter i Gällivare känner jag mig tillfreds med hennes tal, och hon framstår som verklig. Hon försöker vara “bra-tillräckligt” och hålla det enkelt i köket, vilket fascinerar och imponerar mest på mig. För mig handlar matlagning om att göra det bästa av det du har.
Hon säger att det är ett försök att visa att du är “bekvämlighetsimponerande” och att du är villig att ta genvägar när du lagar mat. Många andra kockar tror att allt måste tillagas från grunden är felaktig. Att det ska vara största möjliga utbyte med minsta möjliga ansträngning är hennes ledstjärna i hennes arbete.
Att börja om från början skulle vara fantastiskt i en idealisk värld, men i verkligheten är det inte praktiskt. Mitt mål är att skapa recept som folk verkligen använder sig av och för att maten ska ha ett vardagssyfte.
Som proffs har Susanne hjälpt många familjer att få ordning på sina kök och matvanor. En annars hektisk måndag vid 5-tiden gör hon sitt bästa för att ge enkla, billiga rätter. Det borde vara lätt att vispa ihop och använda minimala ingredienser.
Den finaste pastan du någonsin har smakat tar verkligen bara fem minuter att vispa ihop. Både unga och gamla njuter av det. Att vara en “go-to-rätt” som Susanne alltid kan göra eftersom hon aldrig går hemifrån utan pastakomponenterna. Färsk pasta, som bara tar tre minuter att tillaga, krävs. Kombinera sedan ost, crème fraiche och riven vitlök. Hackad skinka, ruccola och cocktailtomater är alla acceptabla tillägg.
Att diskutera köket med Susanne är en frisk fläkt. Hon har ett fast grepp om både de teoretiska och praktiska aspekterna av matlagning, efter att ha arbetat som professionell kock under lång tid och vet att måltider kan vara både genomarbetade och genomförbara. Om det i och för sig var meningslöst att synas i tv och dela recept, Susanneargumenterar, då vore det ingen mening.
Det är det populäraste svaret när jag berättar för Susanne att hon jobbar som kock, säger hon med ett flin, så jag undrar om folk i hennes närhet regelbundet vågar bjuda henne på mat. Jag är otroligt tacksam, glad och tacksam; det finns några vilda individer som är modiga, skrattar Susanne och fortsätter.
Susanne menar att vi måste sluta vara så hårda mot oss själva och stoppar självhat genom att göra en väldigt realistisk analogi. Även om det är svårt för mig att sjunga “ja må du leva” för mina vänner som är musiker och artister, så gör jag det ändå eftersom de förtjänar vårt beröm också.
TV-IKONEN
För tio år sedan började Susanne sin karriär i SVT:s Go’kväll som kock. Enligt hennes berättelse var det som att hitta ett bananskal; hon hade ingen avsikt eller intresse av att arbeta på tv. Sanningen är att jag lider av svår social ångest. Vilken livsförändrande KBT hela denna tv-upplevelse har varit för mig.
Även efter alla dessa år är jag inte riktigt besvärad av det längre. Jag får glädja mig samtidigt som jag får mitt ord, så det är trevligt, enligt mig. Efter tio år på Go’kväll trivs Susanne fortfarande väldigt bra som tv-kock. Hennes självförtroende har vuxit till den grad att hon hävdar att hon inte längre behöver oroa sig för att åka fast. Hon snubblade, tappade föremål och mjöl och deg stänkte över studion.
Jag är bara människa, så jag antar att jag bara erkänner att jag har varit otroligt pinsam på alla sätt. Visningarna där det händer något är också de mest älskade, säger Susanne med ett fniss. Framväxten av Go’kväll och hennes mycket lästa receptblogg “Susannes skafferi” lyfte vikten av tv-produktion.
Hon inledde förra året med en direktsändning av ett fyra timmar långt program centrerat kring påskköket, som gav plats för ett annat program under första advent. Hemma hos Clara “Underbara Clara” Lidström delade hon ut julgodis och konsthantverk. Många var imponerade av programmet och ville veta om de kunde sätta igång fler avsnitt innan semestern.
De byggde en ateljé i Tegs Byagård till slut. Idén är deltagande; tittarna kan engagera sig genom att prata med värdarna och bidra med visuellt innehåll. Förra året var en virvelvind av aktiviteter, även om jag inte minns så mycket av det. Det var utmanande, men i slutändan givande och upplysande. Du skulle kunna fånga Susannes skafferi på advent i år, men har du missat det kan du alltid fånga det på SVT Play efteråt för att komma i semesterstämning.
Dessutom är Susanne för närvarande värd för barnprogrammet Ákkhus mat, där hon och barnen deltar i matlagningslektioner. I processen att göra vad som motsvarar läxor, skaffar barn en utbildning i kulinariska konster och ingredienser. Varje show börjar med ett smakspel med ögonbindel. “Smakprovet var inte jättebra, men det var kul”, förklarar Susanne med ett fniss.
Passion för råvarorna och glädje i matlagning är Susannes ledstjärnor. Från vegetariska vardagsrätter till trerättersmiddagar, gofika och de senaste kulinariska trenderna, hon kommer alltid på nya sätt att “trösta” sina läsare med sina enkla och goda recept. Du kanske anar Susannes naturliga uppväxt i Gällivare, Norrbotnia, i melodierna i hennes språk. Gör det bara.
Det gör mig väldigt glad eftersom jag trodde att accenten har bleknat eftersom jag har varit borta så länge. Jag kan inte gå utan den bruna vätskan. När butikens kvarn mal bönorna åt kafébryggaren köper hon en mängd olika bönor, väljer dem noggrant och älskar doften. Enligt Susannes bekanta får Susanne utslag på bröstet varje gång hennes kaffe smakar.
Medan Susanne tidigare hade fyra kök – varav ett i Stockholm som hon hyrde – delar hon nu sin tid mellan tre. Den i hennes lägenhet Tomtebo, där vi bor, den i hennes studio öster om stan, och den i tv-köket i Ersboda, där hon lagar middag varje kväll. I Jonssons hushåll kan vi alltid hitta potatis, olivolja, vitlök, linser, kaffe, salt och peppar.
När hon brygger vårt kaffe ger hon oss rik mjölk. Jag har inget emot att göda lite då det är bättre till bakning och såser och jag dricker inte så mycket mjölk. Medan vi pratar om våra föredragna matlagningsverktyg, hyllar Susanne entusiastiskt fördelarna med högkvalitativa knivar, och framhäver betydelsen av ett bekvämt grepp.
Tillsammans med muffinsformarna i silikon och stektermometern var hennes favoritfynd från loppisen pärlstämpeln och termometern. Hela sitt liv har Susanne haft en passion för köket. Susanne växte upp i ett hem där trädgårdsskötsel, jakt och fiske var vardag och hon spelade en viktig roll i det hela. Miljömedvetenhet och hållbart jordbruk är inga nya begrepp för henne.
Jag tillskriver en stor del av min passion för matlagning till den frihet som min mamma gav mig att utforska mina intressen och smutsa ner händerna i köket. Som ett duarling, Susanne spenderade mycket tid med sin älskade walesiska ponny, Flying. Många människor var förkrossade när han gick bort för nio år sedan.
Saga, en Ammarnäsblandning av norrbottnisk spets, border collie och kelpie, är idag Susannes hund. Bor för närvarande i Piteå med mamma, men besöker ofta Susanne. På grund av sin omsorg om djurens välbefinnande och kräsna smak undviker hon att äta fabriksodlad kyckling och grisar. Där är Susanne mycket medveten om konsumenternas inflytande och engagerar sig ivrigt för att ha en social påverkan.
