Vem Har Johanna Sällström Barn Med? – Den svenska skådespelerskan Johanna Maria Ellinor Sällström, vars tilltalade namn var Johanna Maria Berglund, föddes den 30 december 1974 i Hägersten, Stockholm, och avled den 13 februari 2007 i Slottsstaden, Malmö.
Biografi
När Sällström bara var 15 år gjorde han sin teaterdebut i en uppsättning av En midsommarnattsdröm på Hudiksvallsteatern. Efter att ha börjat sin utbildning på en Waldorfskola i Delsbo flyttade hon så småningom till Stockholm med sin familj och gick på Södra Latins teaterlinje. Hon framträdde även på Teater Sörmland och Ystads Teater. Hennes första stora roll var i Under the Surface, regisserad av Daniel Fridell 1997.
Hon vann Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll för sin insats i den filmen. I totalt tretton Wallander-filmer gestaltar Johanna Sällström Kurt Wallanders dotter Linda. Mellan 2004 och 2006 flyttade hon från Stockholm till Skne, där inspelningen ägde rum. Sällström var i Koh Lanta i Thailand under tsunamikatastrofen 2004 med sin familj.
De lyckades undkomma olyckan, men enligt anhöriga var Sällström djupt berörd av den. 2006 förberedde och presenterade hon teaterstycket Måsen på Ystads Teater där hon spelade huvudrollen. Detta var hennes sista skådespelarframträdande.
Familj
Björn Geddas styvdotter hette Johanna Sällström. Hon hade en dotter men var skild.
Död
Den 13 februari 2007 upptäcktes hennes kropp i hennes bostad; hon hade begått självmord. Johanna Sällström, som spelade Kurt Wallanders dotter Linda, stod på toppen av sin skådespelarkarriär när hon begick självmord vid 32 års ålder. Hennes pappa, Roy, beskriver hur han har klarat sig och gått vidare under de nio åren efter tragedin.
I det röda huset i Hällekis finns en byrå med en skål fylld med torkade blommor, ett ljus och många fotografier på Johanna Sällström i olika åldrar. I trädgården finns en minneslund. Enligt Roy Sällström åker han ofta dit på helgerna för att koppla av med levande ljus och ha långa samtal med sin dotter.
Jag har någon typ av tro att när man dör så lever själen vidare. Även om min dotter har lämnat detta rike, känner jag fortfarande ibland hennes närvaro. Efter att ha medverkat i en teateruppsättning i skolan blev hon föreslog av en lärare att söka till Södra Latins teaterprogram i Stockholm. Johanna sökte, blev antagen och flyttade till sist in hos sin mamma som redan bodde där.
Johanna fick en trygg uppväxt tack vare sin lantliga uppväxt. Hon blev lite häpen över Stockholms okonventionella gymnasiemiljö när hon först kom dit. Johannas karriär tog fart när hon tog examen från teaterlinjen, och hon fortsatte med att medverka i Tre Kronor och filmer som Under ytan och Hans och hernes.
Efter att ha landat den kvinnliga huvudrollen som Linda i Kurt Wallander-filmen, åkte Johanna och hennes då tvååriga dotter Talulah ut till Thailand för lite R&R. “De hade gått upp sent och åt frukost när tsunamin kom”, tillägger Roy.
Jag orkade bara inte
De traumatiska upplevelserna i samband med tsunamin orsakade svåra sår som Johanna bar med sig under resten av sitt liv. Inspelningen av Wallander-filmerna återupptogs i Ystad endast fyra dagar efter att besättningen återvänt från Thailand. Mindre än två år skulle behövas för att filma alla tretton filmer.
eller Johanna, det var ett oerhört prövande ögonblick. Hon uppfostrade sin dotter som ensamstående förälder, och livet var hektiskt för henne. Efter Wallander arbetade hon med teater i Roslagen och Lund. Där tappade hon den, berättar Roy, och är tyst. Hon kastade sig in i ett psykotiskt tillstånd, såg röster och tappade kontakten med verkligheten.
I februari hade han åkt till Spanien för att sälja sin mammas hus och när han återvände fick han det tragiska beskedet att Johanna hade begått självmord hemma. Det kändes som att marken under mig gav vika och hela min kropp gick sönder. Familjen bestämde sig för att hålla begravningen på Järna, som ligger utanför Stockholm och där Johanna konfirmerades. Roy kände det direkthan ville vara med Johanna när hon åkte de drygt 60 kilometerna från Malmö.
Begravningsbyrån gjorde i ordning en bil för att ta mig och Johanna i kistan. Det kändes som om vi var på en sista resa. Som anhörig tycker jag att det är viktigt att lita på sin intuition och stänga av andras åsikter. Efter Johannas bortgång tog Roy ett år ledigt från sin anställning som musikterapeut för personer med demens. Han grubblade ständigt över sitt förhållande till Johanna. Han lärde sig i terapi hur man kan minska sin ångest genom att gradvis skära ner på hans grubblande.
Varje dag med Johanna
När jag är med Johanna har jag en daglig timme för mig själv. Vi chattar, eller åtminstone jag och hon lyssnar, och det är nog min räddning. Både musiken och trädgården har spelat betydande roller i Roys tillfrisknande. Han planterade och grävde praktiskt taget frenetiskt det första året, och på ettårsdagen av Johannas död höll han en minneskonsert där han och 15 artister sjöng musik som hans dotter hade älskat.
Roy minns, “Konserten var som att ha en konversation med Johanna,” och tillägger att den spelade en avgörande roll i hans återhämtning från förlust. En dag kom en kille fram och berättade för Roy att hans dotter hade blivit påkörd av tåget. Först då insåg Roy att han inte var ensam om sin upplevelse.
Sedan fick jag den oväntade insikten som många andra människor kan relatera till eftersom de också hade upplevt liknande svårigheter. Att veta att andra har gått igenom samma sak och klarat det har hjälpt mig att känna mig mindre ensam i mina kamper. Genom åren har han också ibland varit upprörd över sin dotter.
“Vi har alltid haft en öppen dialog och jag har varit arg på henne för att hon inte sa till mig att hon mådde så här dåligt”, tillägger Roy. Men efter att ha rådfrågat en psykolog inser jag nu att att vara i en psykos gör att du inte vet hur du ska ta dig ur det. Jag har kommit till den punkt där jag lever med det och respekterar det som hände, men jag kommer aldrig över sorgen.
Det är möjligt för mig att få ett dystert humör först på morgonen. Å andra sidan, på grund av mitt jobb inom musikterapi, kan jag ställa in världen och fokusera på mitt arbete. När jag håller på med musik tappar jag mig själv i nuet.
Ha fantasier om henne
De första månaderna efter Johannas bortgång slutade det aldrig ringa. Innan jag ens hann återvända från Spanien började telefonen ringa och jag fick tillstånd att försvara mig mot eventuella tjuvar. Roy pausar och funderar på frågan en stund innan han svarar: “Jag vet inte. Jag antar att jag bara måste.”
När jag drömmer om Johanna är det fantastiskt. Hon lever fortfarande och mår bra i mina drömmar. I drömmarna gör vi olika saker, och då är det sant. Min fru Eva har funnits där för mig hela tiden, och jag vet verkligen inte hur det skulle ha sett ut annars.
Roy tycker att det är jobbigt när andra frågar om hans familjesituation. Han hävdar att han har svarat negativt tidigare, men det är inte sant. Det finns tillfällen då jag bara inte orkar, och det är då jag försöker styra konversationen i en annan riktning. Om jag säger att jag har en dotter och att hon valt att inte leva vidare kan det verka svårt för den som frågade.
Det måste finnas en känsla av att den här individen slutar vad de gör för att höra vad jag har att säga. Det är inte alltid lätt att ha ett samtal med en kompis som ständigt skryter om hur bra deras barn har det. Jag är glad att höra att mina bekantas barn blomstrar, men tyvärr har jag inget anmärkningsvärt att rapportera om mitt eget liv.
d res
På frågan om vad som kan göras för att hjälpa människor som är sjuka, svarar Roy att du inte får vara rädd för att blanda dig. Det började mörkna och jag kunde se för Johanna sa det till mig, men tiden flög iväg. Det är viktigt att inte vara blyg över att knacka och indikera att du inte vill bli utanför. Om någon knackar på kan du öppna dig. När jag har gått in i en depression har Eva gjort det med mig.
Roy hävdar att större delen av det tjugoförsta århundradet har spenderats i melankoliskt slit. Han har förlorat båda sina föräldrar, sin dotter och för drygt ett år sedan även Johannas tolvåriga dotter Talulah, Roys ensamma barnbarn. Talulah tog efter sin mamma på många sätt, både fysiskt och mentalt. Därför ber jag att hennes hälsa har förbättrats. Jag kan inte fatta något annat än att hon återförenas med sin mamma.
