Caroline Krook Familj – Caroline Krook, född 18 november 1944 i Stockholm, är präst och pensionerad biskop i Svenska kyrkan. Från 1998 till 2009 var hon biskop i Stockholms stift. Hon fick sin prästvigning 1969 och 1990 utnämndes hon till prost i Stockholms Storkyrkan och skrev därmed historia som Sveriges första kvinnliga prost. “Bli eld i anden – tjäna Herren”, är hennes vägledande princip som biskop (Rom 12:11).
Krook har uttalat att han är för att homosexuella par ska kunna gifta sig i en kyrka. Hon har försvarat sin åsikt genom att hävda att i synnerhet Paulus och Bibelns andra författare inte förstod vad som nu kallas “sann homosexualitet”. I sitt inledande tal på Stockholm Pride 2004 uttryckte Krook sin önskan att hjälpa till att skapa en förening som kan helgas i en religiös miljö.
Krook medverkade i bildshowen Obvious(a)t i april 2006, men drog efteråt både det stödet och en utfäst betalning på 400 000 kronor. Dessförinnan tog dock prosten Hakon Längström beslutet att avgå i opposition. Krook begärde kort efter tillträdet som biskop ett brev från stiftets präster, där de skulle beskriva sina erfarenheter som präster och förhållandena i de församlingar de tjänar.
En journalist begärde tillgång till dessa brev 1999 och hävdade att de var offentliga register. Breven handlade om själavård, så Krook motsatte sig att de släpptes. 2003 fick Krook 16 000 kronor i böter för tjänstefel i hovrätten. Pålmässan för Caroline Krook ägde rum i Storkyrkan den 29 oktober 2009. I biskopsvalet i maj 2009 besegrade Eva Brunne Hans Ulfvebrand. Den 8 november vigdes Brunne till ny biskop i Stockholm.
HM Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band tilldelades Caroline Krook den 8 juni 2010, “För många år av enastående insatser för Svenska kyrkan.” Krook är kusin till författaren och teaterchefen Ture Rangström och barnbarn till skådespelaren Alrik Kjellgren. Hon avslutade sina studier i Lund och vigdes till präst i Lunds domkyrka 1969.
Efter att ha tjänstgjort som fängelsepräst i Malmö fick hon sedan den svåra uppgiften att skapa en helt ny församling i Norra Fäladen, S:t Hans församling , i Lund. I denna gemenskap, som välkomnade människor från andra länder och studenter som längtade efter en annan sorts kyrka, fanns en nybyggaranda.
Under dessa år arbetade Krook med skapandet av Exodus – Collection for Breakup tillsammans med individer som KG Hammar och Martin Lind, som senare skulle bli biskopar. Exodus ville ha något nytt och frågade: “Ska vi stanna eller ska vi skaffa en orgel och starta eget?” bland annat. Efter några år användes den som katedralens köksinredning i Lunds domkyrka. På St Luke’s Foundation fick Caroline Krook sin utbildning till terapeut och hon fokuserade på själavård medan hon skrev sin teologilicentiatuppsats. Hon flyttade till sin hemstad Stockholm 1985 och utnämndes till direktör för Graninge stift.
Caroline Krook utsågs till den första kvinnliga diakonen i Svenska kyrkan 1990. Före Caroline Krook var titeln pastor primarius; efter henne ändrades det till domare prost. Hon har skrivit för böneböcker, diskussion, historia och kultur genom åren. Caroline Krook satt på folkpartiets mandat för kyrkosammankomsten under ett antal år innan hon gick med i undervisningsnämnden.
Hon spenderade mycket tid på kyrkomötet med att diskutera dessa frågor eftersom hon ansåg att gudstjänstutveckling var avgörande under hennes tid i Lund. Till kyrkohandboken som följde 1986 fungerade S:t Hans som prov- och försöksförsamling. Som medlem av Olyckskommissionens etiska råd och en offentlig person med medialt och folkligt inflytande var Caroline Krook särskilt framträdande under den nationella tragedi som vår nation upplevde med Estlands förlisning 1994.
år som biskop
På pingsten 1998 vigdes Caroline Krook till biskop i Uppsala domkyrka. Vigningsbiskop var KG Hammar. Frasen “Bli eld i Anden – tjäna Herren” (Rom 12:11) var den hon valde att leva efter. Kvinnan vid brunnen är avbildad på biskopens vapen. Den nya kopplingen mellan staten och Svenska kyrkan var på väg att ta form, med allt det betydde för organisatoriska anpassningar och nya sätt att tänka. Hon fortsatte att lägga vikt vid kulturella frågor.
Ett sänt dansspel från Stadshuset med temat “Han som delade tiden” framfördes för att fira kyrkans nya position. Texten skrevs av Caroline Krook, medan Susanne Valentin koreograferade. Debatter utbröt om de hett omtvistade utställningarna Obvious(a)t kring Jesu liv i fotokonsten och Elisabeth Ohlsons Ecce Homo.
Mordet på utrikesminister Anna Lindh skedde under Caroline Krooks biskopsämbete. 2004 gjorde hontalade på Stockholm Pride som förste biskop eller religiös representant. Detta beror på det faktum att hon är välkänd för att främja homosexuella äktenskap. Anläggningen för religionsdialog, Stockholms stifts själavårdsanstalt och stiftets forskarskola inrättades alla när hon tjänstgjorde som biskop.
Avtryck
Caroline Krook utvecklade ett rykte som en kulturell person inom teater, film och musik på grund av sin entusiasm och noggranna skrivande. Hon introducerade existentiella frågor vid den tidpunkten. Långt efter att hon gick i pension fortsatte hon att arbeta igenom sin predikan och bidrog bland annat till SVT:s helgmål.
Kontroversiell
Caroline Krook begärde att stiftets präster skulle skriva hennes individuella brev inför en prästsammankomst. Idéerna skulle ingå i hennes officiella rapport under ett alias. Journalister såg breven som offentliga register. Statskyrkan var på plats på den tiden. Biskopen avböjde att offentliggöra breven. Hon lämnade tillbaka några av dem till avsändarna medan hon brände andra som en handling av civil olydnad. Hon befanns skyldig och fick dagsböter, som stiftets präster svarade för att driva in. Till Lutherhjälpen skickades en ansenlig självrisk.
Caroline hade en stor familj och många vänner när hon var barn. Det var flera av hennes farbröder som bodde på gården, tillsammans med gifta fastrar, kusiner och hennes farfar, vars fru för länge sedan hade gått bort. Även om han samtidigt delade bostad med hushållerskan Alma var han nära faster Elsa. Det hände dock inget konstigt med det, och deras delade livssituation hade ingen effekt på deras förhållande. Det var en sann “Fanny och Alexander-jul” varje år att se alla dessa rika individer leva tillsammans i sina olika relationer när de var barn.
Caroline insåg inte att farbror Birger hade en man i sitt liv förrän långt senare, vilket var anledningen till att han inte var gift. I själva verket hade flera av hennes farbröder upplevt jämförbara händelser. Farfar och moster Elsa var inte heller konstiga, trots att deras förhållande var ansträngt. I verkligheten, hävdar hon, har praktiskt taget ingenting förändrats i hennes syn på samexistera genom tiden.
Hon accepterade tanken att människor kunde leva sina liv lite annorlunda under mycket lång tid. Först när hon var 25 eller 30 år gammal insåg hon verkligen – och med stor chock – att många andra inte delade hennes åsikt. Hon minns fortfarande att hon var förvånad över att så mycket ansträngning kunde läggas på ämnet av de som inte trodde att alla hade en inneboende rätt att leva tillsammans.
Men i vissa fall, som när det gäller frågan om separation av äktenskap och partnerskap, har ståndpunkterna förändrats. Hon trodde först att det skulle vara klokt att göra en skillnad mellan de två idéerna och tillåta att äktenskapet reserveras för heterosexuella bröllop, till exempel för att säkerställa tydlighet i internationella sammanhang.
Hon justerade inte sin position förrän hon insåg hur det hade kommit fram i samtalet som kom före valet om kvinnliga präster. Hon berättar om erfarenheten från en kollega som föreslog att församlingslektorer med samma ansvar och lön istället för kvinnliga präster skulle vara acceptabla när beslutet om kvinnliga präster togs. Många konservativa anser att män bara ska ha titeln präst. Med den avsedda separationen mellan äktenskap och partnerskap förstod Caroline att hon nu var med i den gruppen.
Det signalerade starten på en utdragen konflikt med kyrkorådet. Ett varnande finger pekade ofta åt andra hållet när det gäller konsekvenserna för Svenska kyrkan i det globala samhället. Många var rädda för att stängas ute från global ekumenik. Men exakt identiska fraser användes också flitigt när vi skulle ha kvinnliga biskopar och präster.
Det förstärkte helt enkelt tanken att hon borde agera ännu starkare i denna situation av respekt för sig själv som biskop och kvinna. Efter denna korta historia om Caroline Krooks uppväxt och kamp för samkönade äktenskap, antog föredraget en mer avslappnad ton.
