Lina Wolff Familj – Lundabaserad tolk och handelsagent Lina Wolff (född 1973) har också bott i Italien och Spanien. 2009 gjorde hon sin litterära debut med antologin Många dör som du. Romanen Bret Easton Ellis and the other dogs (2012) översattes till engelska och blev bland annat en bästsäljare.
Hennes tredje roman, De polyglotta äskarna (2016), hyllades av kritiker över hela linjen och fick många utmärkelser, bland annat Svenska Dagbladets litteraturmedalje och Augustpriset för bästa skönlitterära bok. Med följande motivering, “Lina Wolff liknar ingen annan i svensk samtidslitteratur: hon förlitar sig inte på lustens eller fantasins kraft”, gav Aftonbladet sitt litteraturpris 2019 till Wolffs roman Köttets tid (2019).
Köttets tid, hennes tredje roman, är en mörk och vriden utforskning av det mänskliga tillståndet som tjänar till att både befästa och stärka hennes unika identitet. Det är imponerande att ett verk som handlar om både den fysiska och den andliga världen kan vara så engagerande. Vild, upprörande, hård och rolig beskriver Lina Wolff bäst. Liksom hans tidigare verk hyllades 2022 års Jävulsgreppet av kritiker och nominerades till utmärkelser som Augustpriset och Dagens Nyheters kulturpris.
Lina Wolff har vunnit Piratpriset 2020 för sitt författarskap. Domarnas uttalande sa: “Med sitt unika och modiga författarskap har årets pristagare vunnit hjärtan hos både kritiker och läsare både i Sverige och utomlands på kort tid.” Hennes verk går på gränsen mellan litterärt och burleskt, sensuellt och hårt, och sist men inte minst, lustiga.
Lina Wolff ger svensk bokkonst en energigivande dos spansk smaksättning, där Almodóvars filmuniversum och magiska realism möter svensk vardag och modern realism på ett humoristiskt och nyanserat sätt”, var motiveringen till att hon samma år tilldelade Aniara-priset 2020. Hennes författarskap är kvickt, humoristiskt och otroligt suggestivt. Samfundet De Nios vinterpris tilldelades henne 2021.
Samanta Schweblin, Roberto Bolao och César Aira är bara några av de författare som Lina Wolff har översatt. Hon har nominerats till Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris 2020 för sin översättning av Karina Sainz Borgos Natt i Caracas, och hennes nyöversättning av Gabriel Garca Márquez klassiker Hundra år av ensamhet har mötts av stor uppskattning.
Lina Wolff har publicerat tre kritikerrosade romaner under sin korta författarkarriär. Trots detta håller hon kort skönlitteratur varmt om hjärtat och förlagsdebuterade med samlingen »Många dör som du« 2009. Du hittar honom eller henne nu i Faktum Novell, där han eller hon är en av 14 författare.
Inför vårt Zoom-möte före lunchen säger Lina Wolff att hon “praktiskt taget har klämt” i tid för blodprov, tandläkaren och skicka ut ett par böcker till fansen. Hon hade en lantlig uppväxt i den skånska byn Hörby, men hon delar nu sin tid mellan en lägenhet i Lund och födelsestaden Madrid. Hennes debutnovell skrevs i Valencia vid millennieskiftet.
Några av mina litterära stycken, kanske tio rader långa, hade en lättsam ton som jag gillade. Jag delade den på en webbplats som ägnas åt konsten att skriva noveller, och någon där tyckte att den var fantastisk. Nästa åtgärd krävde skapandet av en hel kort berättelse. Berättelsen är baserad på en händelse i verkligheten som inträffade i Valencia under Francos regim.
Min före detta mans äldre familj hade berättat för mig historier om att bo vid floden och se guppande gris- och kohuvuden som ett resultat av den obehandlade avföringen från ett slakteri längre uppströms. Det slog mig som en mycket potent bild. Efter den tidpunkten var händelsen bara tillfällig till novellen.
Vad tycker du är en bra novell?
När jag plockar upp en bok föredrar jag att låtsas som att världen omkring mig mörknar. Känner mig lite slagen av historien. Det är det enda som betyder något. Enligt min mening ska noveller ha en lockande kvalitet. Jag behöver känna en magnetisk dragning. Sedan, om jag får någon förståelse, är det också bra!
Kan du nämna den största författaren av noveller?
Några gurus finns i mitt lager. De argentinska författarna Julio Cortazar och Jorge Luis Borges är två av mina favoriter. Jag måste dock erkänna att den amerikanska kriminalförfattaren Patricia Highsmith har varit en stor källa till kreativitet för mig. Jag strävade efter att bli författare och deckare efter att ha läst hennes verk. När jag äntligen kom igång med att skriva, slutade det med att det inte lät något som hennes texter. Mina noveller tenderar att gå mer mot det surrealistiska, medan hennes tenderar att vara mer underskattade.
Du är en skicklig romanförfattare och novellsamlingsförfattare. Var skiljer sig procedurerna åt?
En roman jämförs med ett äktenskap, medan en novell jämförs med en fling. Dine inte helt fel. När du sätter dig ner för att skriva en roman avlägger du ett löfte till dig själv och ditt koncept. Det kommer att bli otroligt utmanande och ta lång tid.
Du måste uppbåda ett löjligt mått av självförtroende. På andra sidan finns det mer sexuell spänning i en novell. Jag har en massiv pärm full av halvfärdiga novellutkast. Jag finner stor tillfredsställelse i att skriva noveller, tillfredsställelse jag kan behöva för att skriva en roman.
Berätta om ditt arbete som ingår i Faktum Novell, den korta berättelsen »Men jag då?«. Berättelsen följer en familj på landet som får besök av en man som säger sig vara mammans älskare. Läsaren kommer att kunna se utvecklingen av en liten förtroendekris mellan henne och hennes man. Jag siktade på att komponera en kort berättelse där huvudpersonerna, inför ett yttre hot, inte gav efter för en inre apokalyps utan istället reagerade rationellt på situationen. Det kan dock komma ur spår mot slutet.
Varför valde du att berätta den här berättelsen ur barnens synvinkel istället för föräldrarna? På grund av det mörka ämnet och det grafiska i mitt skrivande rekommenderar jag det inte för unga läsare. Men nu behövde jag ha en ganska oskyldig och opartisk åskådare av händelserna och då bestämde jag att barnets observationsposition var den finaste.
Kommer ditt lantliga ursprung i skånska Hörby fram i ditt skrivande? Ja, jag tror att det är så. Att komma från landet ger dig en djup känsla av annanhet. Under hela mitt vuxna liv har jag kallat stora städer som Madrid, Rom, Florens och Valencia hem. Ändå kommer en del av mig alltid att känna sig hemma på landet. Jag har alltid övat på den här färdigheten genom att spotta i mina nävar.
Lina Wolff, vinnare av Augustpriset i litteratur, har arbetat som tolk, virkesimportör och med landsbygdsutveckling, men de senaste två åren har hon fokuserat enbart på skrivande och tolkning. För att vara riktigt rättfram erkänner hon att hon hoppades att det skulle vara mer underhållande.
Lina Wolff välkomnas tillbaka till huset i Hörby, där hon tillbringade nästan 13 år av sitt liv innan hon återvände till Spanien. Hon behöver jaga bort den irländska settern Sasha innan intervjun kan börja; hunden vill vara med på allt, även fotograferingen.
Novellsamling Många människor dör som du var Lina Wolffs första utgivning 2009. Sedan dess har hon skrivit och gett ut två böcker, Bret Easton Ellis and the other canines (2012) och “De polyglotta äskarna” (2016). Hennes tredje roman, Köttets tid, är nästan redo för publicering, och hon har utvecklats som författare under den tiden.
Men det betyder inte att det blir lättare. Jag kanske har vant mig vid hela raketuppskjutningen. Jag minns att jag var så orolig kvällen före släppet av min första bok, en samling noveller, för 10 år sedan. Men nu känner jag att jag kan sätta lite utrymme mellan oss.
Mediernas betydelse är låg
Vissa har till och med gått så långt att de kallar polyglotälskarna en litterär smäll i ansiktet på det manliga geniet. Två prestigefyllda priser, Svenska Dagbladets litteraturpris och Augustpriset, delades ut till arbetet. När jag först började var det nog så jag kände. Men när jag äntligen satte mig ner för att skriva insåg jag att själva skrivandet är så utmanande att alla yttre påtryckningar på sätt och vis var sekundära.
Det är omöjligt att det är det värsta, för att lösa mysteriet och hitta svaren är alltid det värsta man kan göra. Allt annat verkar som en bris i jämförelse med spänningsnivån i detta. Lina Wolff har alltid haft ett brinnande behov av att skriva, även om hon beskriver skrivprocessen som skrämmande.
Insikten gick tidigt upp för mig.
Jag planerade också att bli busschaufför, astronaut och skådespelare. I din ungdom har du en mängd kunskap. Skrivarbranschen är fördelaktig eftersom vem som helst kan komma in i den. Du kan alltid börja om. Hon tror också att ju mer ditt liv har pågått, desto mer måste du kasta av dig.
“Mött en spanjor”
Lina Wolff, 25 år gammal, påbörjade sina studier till tolk i Florens, där hon sedan arbetade i flera år i den egenskapen, främst på franska och italienska. Spanskan hon översätter till är dock aktuell. Hon säger att äktenskapet är “den gamla vanliga förklaringen” till varför hon slutade i Spanien. Efter att ha gift mig med min spanska exman och flyttat till Madrid med vår nyfödda son, slutade jag med att stanna i Spanien i totalt sex år.
